Visst jag vet att CSI är tv-dramatik och inte verklighet, men även i tv-dramatik bör det väl finnas en del trovärdighet för att det hela inte bara ska bli löjligt. Nu har jag ännu en gång följt ett avsnitt av denna serie (det är visst Las Vegas-varianten) med ett halvt öga medan jag rundat av veckans jobb.
Den här gången var det en massa unga brudar som blev indragna i någon sekt som lovade dom något överjordiskt liv. För att få det skulle man visst sätta i sig ketamin och blanda det med sprit.
Naturligtvis blev det bara död och elände av det och den enda överlevande sattes dit så det smällde av CSI-gänget.
Tidigare i veckan var det någon av deras egna som blev levande begravd och höll på att ätas upp av myror. Och det grävdes i tarmar och äckel och slafsades och blurbades.
Det verkar som om den här serien mer och mer glider in i slafs och blurb och äckel i största allmänhet. Och längre och längre bort från verkligheten och trovärdigheten.
Jah Hollis
2 kommentarer:
CSI är såklart vad det är och det är väl så att de tänjer på gränserna även de... Dock vill jag påpeka att just det (dubbel)avsnittet där deras egen (Ponch) blir levande begravd är skapat av Quentin Tarantino. Med detta menar jag inte att rättfärdiga konstigheter, men det kanske förklarar en del... Bland annat drömscenen där de i bårhuset sågar upp offret i fråga och blodet sprutar så det står ärliga till...
Aha! Det förklarar kanske ett och annat. Men det är ändå inte riktigt min bag. Dom verkar också beta av diverse sexuella avvikelser på löpande band. Verkar som om dom inte kan hitta en hållbar egen stil tycker jag.
Skicka en kommentar