Ingmar Bergman har dött, 89 år gammal och vad jag har förstått redo för detta. Av all uppståndelse i media och mängden av blogginlägg, kan man ju fatta att det är en stor sak, en stor konstnär som gått ur tiden.
Dock har jag själv nog aldrig insett hans konstnärliga storhet, eftersom jag tycker flera av de filmer jag sett varit skittrista. Och jag kan inte komma ifrån att han har känts rätt pretientiös vid många tillfällen.
Men det kanske hänger på vad jag hörde min farsa säga om Ingmar Bergman en gång i tiden när jag kanske var påverkbar av sådant. Farsan tyckte Bergman var en kvinnohatare och att han var "galen".
Ingmar Bergman kändes nog lite "out of time" också på 60-talet när jag på allvar började kolla på film. Visst, jag gick med i filmstudion och jag har sett flera av hans filmer, men aldrig blivit någon Bergman-fan som Woody Allen.
Eller som biografmaskinisten i stan där jag växte upp, en mycket filmintresserad man, som ville att filmstudion bara skulle visa Ingmar Bergmanfilmer ett år.
Jah Hollis
12 kommentarer:
Fanny & Alexander är min mest älskade film. Jag hade tidigare teve-versionen inspelad på video men har nu Criterions utgåva. Jag ser om den ungefär en gång om året.
http://www.criterion.com/asp/boxed_set.asp?id=261
Jo. Men det får man inte tycka idag.
Jag ska erkänna att jag inte sett Fanny & Alexander, men jag vet att många talar gott om den. Och så är den ju i färg...:-)
De tidigare filmerna är ju rätt okej-men sen ? Nja- jag tror att han gjorde så konstiga saker som ingen fattade men ingen ville erkänna det utan sa att han var ett geni för att slippa verka korkade- jag föredrar att vara korkad då.
SOP: Det är ju så med "konst". Ingen förstår det, ingen tycker om det, ingen vill erkänna det.
Nja, man behöver väl inte alltid "förstå" konst för att uppskatta den. Och då menar jag konst som man kan se på museer och gallerier.
Men det kan faktiskt gälla filmer och musik också. Allt behöver inte kunna förklaras, tycker jag.
Nej nej-Inte Måste allt förklaras, men det bör ju ändå länma Nåt kvar hos betraktaren/lyssnaren- mer än irritation? Eller, då har det ju berört, men ändå. Lyssnad elite på en intervju med Bergmman på radion ikväll- och mitt intryck var -men jösses vilken svammelpelle- *skrattar* men det hade ju tusentals sagt om jag suttit där o flummat över mina katter, t.ex!
Jo, men lät han inte lite allmänt svamlig när han pratade, Ingmar? Jag råkade faktiskt höra reprisen på hans Sommarprogram, och jag tyckte han hade något att komma med där.
Jag provade att lyssna på den sommarreprisen men jag fick lägga ned pga musiken-:-(
Jag kan tänka mig att det inte var dina tongångar. :-)
Men hans mellansnack var helt OK tycker jag.
Här är en filmkännare som inte tycker att IB är "boring and pretentious". Storheten satt istället i Hariett Anderssons gump; "What Mr. Bergman had (...) was the power to entertain".
http://www.nytimes.com/2007/08/04/opinion/04jrosenbaum.html?_r=1&oref=slogin
Ja, det var ju välform(uler)at.
Visst, jag tror Ingmar Bergman ensam gjort väldigt mycket för att skapa en bild av Sverige utomlands, framförallt i USA.
På gott och ont.
Sedan läste jag någonstans i dagarna någon som tyckte Det sjunde inseglet i dag "ligger farligt nära Monty Python".
Vet inte om man ska se det som en komplimang.
Skicka en kommentar