Jag blev lite misstänksam i dag när Plura Jonsson var värd för Sommar i P1 och på ett tidigt stadium i programmet spelade en egen låt med Eldkvarn, 27 från plattan Limbo (för övrigt den senaste skivan med gruppen jag köpt).
Jag fruktade att det skulle bli en kavalkad med Eldkvarnlåtar för att illustrera något ur hans liv och karriär. Men ödmjukt förklarade han att han "tagit sig friheten" att spela en egen låt som ska illustrera livet under tiden med Eldkvarn.
Programmet handlade sedan om hans liv, uppväxten i Norrköping, fram till dess att han bestämde sig för att bli musiker på allvar. Det var ett fint program väl sammanhållet med ett inte alls givet musikval.
Jag är ju gammal Eldkvarn-fan (jag är väl en en de få som köpte bandets första platta, den de gjorde efter att ha bytt namn från det kanske mer svårlanserade Piska mig hårt) och utan att känna Plura tycker jag han verkar vara en sympatisk kille.
I programmet fick jag också klart för mig att han och jag, som är av samma generation, har många liknande, ja nästan identiska upplevelser i livet.
Vi har båda som små varit och sett Povel Ramel & Co i ett Knäpp upp-tält.
Och vi har båda fått Rolling Stones första LP i julklapp.
Bara det!
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar