...den konsten skulle jag vilja behärska just i dag. Alldeles nyss damp nämligen senaste numret av Mojo ner genom brevlådan, och det verkar innehålla mycket intressant läsning (det gör förvisso Mojo för det mesta, men nu har jag höga förväntningar).Mot mig, från omslaget, blickar The Specials, ett brittiskt band som i punkvågen efter 1977 steg fram med sin alldeles egna variant av ska som specialitet (om vitsen tillåts).
Eftersom jag själv var gammal (redan då) ska-fan beställde jag raskt Specials första LP tillsammans med Madness första. Jo, Madness surfade också på den lilla ny-skavåg som växte fram.
Och nu skulle jag i lugn och ro vilja stanna hemma och plöja igenom denna Mojo.
Men om en liten stund ska jag sätta mig i bilen och åka till jobbet. Och då hade det ju varit praktiskt att kunna läsa och köra bil samtidigt.
Men det lär inte fungera och, lugn, jag tänker naturligtvis inte ens försöka.
Jag får väl trösta mig med att det var en cd bifogad med tidningen: The Dawning Of A New Era, uppkallad efter en av låtarna på Specials första LP.
Och där hittar vi Desmond Dekker, Bob Marley, Rico, Laurel Aitken, The Ruts med mera, med mera...
Tur att man i alla fall kan köra bil och lyssna på musik samtidigt.
Jah Hollis
Andra bloggar om: jobb, ledighet, musik, ska, the specials, specials, tidningar, mojo, bob marley, reggae
6 kommentarer:
Å hade du inte köpt dig en bil utan fortfarande åkt pågatåg i godan ro hade du kunnat både läsa och lyssna samtidigt. Tänk så tokigt det kan bli.
;-)
Det ante mig att du skulle hugga som en gammal kobra på detta. :-)
Hade sedan Skånetrafiken haft en förbindelse mellan Ystad och Malmö cirka 01.00 hade det funkat.
Men jag kände mig som en "exile inna Babylon" varje natt jag tvingades sova över i Y-town.
Så det är väl smällar man får ta.
Hehehe, står dörren vidöppen har jag för vana att kliva på. Vilket osökt får mig att tänka på en kille som bor i Malmö och som brukar göra detsamma.
Ja, man får ju ta tillfället när det ges. :-)
PS. Bra läsning om Specials var det i alla fall. Och plattan var inte dum den heller. Rätt lustigt egentligen att jamaikanska invandrare spelade skinheadsens favoritmusik, men det var ju inte den sortens hjärndöda skins som vi fick här i Sverige senare (antar jag). DS.
- Jo men förstår du skamusiken skapades inte av svarta, utan av vita, sa en skinnskalle med det passande smeknamnet Mongo till mig en gång på en långholmsfestival. Så nu vet du också det...
Skicka en kommentar