Vi har fått vänja oss vid att idrottare inte alltid är guds bästa barn och att det händer att en och annan kör rattfull, är inblandad i slagsmål offentligt eller provar på lite olagliga rusmedel.
Pressen kastar sig gärna över de här fallen, särskilt kvällspressen, men brukar in i det längsta vara försiktiga med att skriva ut namnen på de som misstänks, eller rent av döms, för olagligheterna.
Dock har Malmötidningen Sydsvenskan, som brukar framställas som ett dygdemönster (inte minst av sig själva) när det gäller pressetik, trampat i klaveret så man kunde höra hela Livet i Finnskogarna på långt håll.
När en allsvensk fotbollsspelare i Skåne greps av polis mitt under ett träningspass häromdagen gick Sydsvenskan ut direkt och avslöjade namnet på den gripne. Innan man ens riktigt visste vad han greps för.
Det är naturligtvis i strid med alla pressetiska regler som finns, men det vägrar Sydsvenskans nye chefredaktör, Daniel Sandström, att erkänna.
I stället väljer han, via sportkrönikören Anja Gatus blogg, att vrida sig som en mask på en metkrok i sina krystade försök att rättfärdiga namnpubliceringen.
Hade det inte varit mer respektingivande att erkänna att man gjort fel?
Och fotbollsspelaren då?
Jo han fick gå från häktningsförhandlingen som en fri man och tillbaka till att träna med sitt lag.
Jah Hollis
Andra bloggar om: tidningar, press, etik, pressetik, sydsvenskan, daniel sandström, namn, namnpublicering, fotboll, allsvenskan, skåne
8 kommentarer:
Riktigt dålig stil, det håller jag verkligen med om! Du borde skriva och kommentera i DS:s blogg!
Inte för att jag följer händelser runt sportgrenar eller idrottsmän, men håller fullständigt med dig i kritiken mot Sydsvenskan.
Jo, etiken hos dagspressen har verkligen blivit mer och mer uppluckrad. Tänker att det hänger ihop med två fenomen Det första är bloggarnas utbredning. Det vet väl alla att så fort någon kändis råkar i klameri går man ut och letar bland bloggarna för att tillfredsställa sin nyfikenhet. Det andra är de högljudda rop på skampåle som hörs överallt. Låt handlare portförbjuda snattare, häng ut pedofiler i pressen, sätt upp bilder på möjliga brottlingar för att skydda oss andra, lås in dom och kasta bort nyckeln. Blodtörst och nyfikenhet. Visst hänger det ihop?
Föresten, mitt ordningssinne kräver att det där med gå från häktesförhandlningen som en "fri man" reds ut. Utredningen pågår väl? (Vilket så klart inte spelar någon roll för sakfrågan i grunden).
Eva: Jag skrev ett inlägg på Anja Gatus blogg, men när Sydsvenskan bestämt sig för att något är rätt, så har det samma effekt som att hälla vatten på en gås.
ASD: Jag tror att det har mycket att göra med kändishysterin också. Antyder man att det är en kändis (vilket ju kan vara vad som helst numera) retas nyfikenheten.
Beträffande fri, så fick han i alla fall lämna häktningsförhandlingen utan (vad jag vet) några restriktioner. Men som sagt, jag kan inte se att det fanns någon anledning att tala om för Sydsvenskans läsare vem han är.
Numera verkar det vara helt ok att förnedra och dömma människor ohörda.
Pressen har uppenbarligen egna etiska regler.
Sydsvenskan har länge stoltserat med sina etiska principer. Förbluffande att de agerar på det här sättet. Och trist.
Daniel Sandström skriver om saken idag på sid 2.
Skicka en kommentar