Att skriva, men inte veta vad man skriver

Vad jag har förstått så är det inte längre många svenska dagstidningar som har någon form av korrekturläsning, i ordets rätta bemärkelse (alltså folk som bara har till uppgift att läsa och rätta sidor innan de ska skickas till tryck), kvar.
I stället förlitar man sig ofta numera på stavningsprogram i datorn, program som söker av texter och förhoppningsvis hittar stavfel och kanske fel i grammatiken.
Problemet med detta är bara det, att ett rättstavat ord kan hamna på helt fel ställe.
Begriper dessutom den som skrivit inte vad han eller hon skriver då kan det bli än mer komplicerat.
I Kvällsposten i helgen beskrevs sångerskan Sarah Dawn Finers röst som "stor och känslosam".
Skribenten tyckte säkert det var en fin beskrivning utan att veta att känslosam faktiskt är detsamma som (enligt den svenska synonymordboken) "sentimental" och "tårdrypande".
Vad gillar Sarah den beskrivningen måntro?
Förmodligen menade skribenten känsloladdad eller kanske känslostark vilket ju närmast är motsatsen till känslosam.
Tro nu inte bara att det är kvällstidningarna som gör sådana misstag. Kolla in den stora morgonblaskan. Jag trodde faktiskt de var mer pålästa.
Inte f-n menade Henry att han kände sig sentimental inför matchen.
Han menade att den skulle bli känsloladdad.
Det är mitt tips.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Språk, Korrektur, Tidningar, Kvällsposten, Stavning, DN, Dagens Nyheter, Stavningsprogram, Ord, Betydelse