Dåligt pålästa nöjesjournalister är trist

Rockinstitutionen AC/DC har varit på Stockholms stadion och spelat, vad jag har förstått, ungefär samma gamla låtar som de länge spelat, inför en publik som inte gärna vill höra något annat än samma gamla låtar som AC/DC länge spelat.
Inget ont i det, gillar man AC/DC vill man väl höra hitsen och inte några experimentella jazzjam förmodar jag.
Men besöket av detta rockband i gigantklassen hade så när gått mig förbi, eftersom (även om jag hört och sett tillräckligt av bandet för att ett antal låtar ska ha fastnat någonstans i skallen) jag har mest ett akademiskt intresse av AC/DC.
Att de var i Stockholm upptäckte jag i ett par stort uppslagna artiklar i Expressen/KvP där nöjesjournalister som säger sig älska bandet skrev inför konserten på Stadion.
Kanske är jag petig, men namnet AC/DC kom inte från någon symaskin som det stod i kvällsblaskan. Namnet hittade systern på en dammsugare i familjen Youngs ägo (AC/DC = växelström/likström) och Bon Scott var inte bandets förste sångare (han hette Dave Evans).
Petigt kan tyckas, men det är i detaljerna man finner okunnigheten/slarvet och jag litar dåligt på journalister som inte håller ordning på detaljerna.
De borde studera Sylvie Simmons heltäckande artikel om AC/DC i juninumret av Mojo.
Där har de ett och annat att lära.
Och visst f-n var AC/DC bättre och fräschare när Bon Scott var sångare.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, AC/DC, Musikjournalister, Musikjournalistik, Kvällstidningar, Expressen, Kvällsposten, Mojo, Sylvie Simmons, Bon Scott