I fredags var det dags. Rod Stewart kom till Malmö för första gången någonsin, och gav konsert inför 12 000 personer (sägs det) på Malmö gamla stadion.Jag hade väl satt förväntningarna på en sansad nivå, Rod The Mod är ändå 65 år nu, och så blev det hela en mer positiv upplevelse än vad jag trott det kanske skulle bli.
Dessutom fick jag trevligt sällskap där på 15:e raden: två gamla quizkamrater och en bloggbekantskap jag aldrig tidigare träffat i verkliga livet.
En av quizkamraterna är nämligen god vän till bloggbekantskapen och bloggbekantskapen kom den vägen över den sista biljetten jag hade till konserten.
Så vi inledde med drink och käk hemma hos ena quizkamraten och hann bänka oss på stadion precis lagom till att hela bandet och Sir Roderick spatserade in på scenen, proffsigt punktliga, och drog igång showen.
Visst, jag saknade mycket i repertoaren, men det var å andra sida få döda punkter i föreställningen. Och rösten, utstrålningen och en nödvändig självdistans var med.
Tappade man intresset under någon låt var det andra som var desto mer entusiastiska.
Mogna damer i sina bästa år blev som tonåringar på nytt och jublade i högan sky när 65-åringen i de färgglada kavajerna vickade strategiskt på vissa kroppsdelar.
Någon recension ger jag mig inte på, det sköter andra ganska bra.
Vi fyra som var där tillsammans var i alla fall nöjda med upplevelsen allihop.
Och damerna som dansade så entusiastiskt i bänkraderna framför oss skulle nog ge det hela full pott.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Sommar, Sommarmusik, Malmö, Malmö stadion, Rod Stewart, Faces, Vit soul, Rock ´n´roll
3 kommentarer:
jag var väldigt nöjd - tack jah! Det känns fantastiskt att ha fått se sin stora ungdomskärlek live, något jag förmodligen inte kommer att göra igen. Det var också väldigt trevligt att träffa en bloggbekantskap live - något jag däremot hoppas att jag kommer att göra igen!
Jag läste någon recension där en karl lite raljerande skrev ner konserten rätt kraftigt (och det var inte Sydsvenskan som jag tycker hade en sansad recension). Och jag tänkte att det nog hade blivit annorlunda om till exempel Lizette hade fått recensera Rod. Det hade det för övrigt blivit även om jag skrivit, för jag tycker det var väl värt pengarna. Rod var inte min ungdomskärlek, men under hans tidigare karriär var han en mycket stor favorit och jag hade nog ångrat om jag inte tagit chansen att få se honom i alla fall en gång.
Hela kvällen var riktigt kul och vi får väl göra om det vid tillfälle. Gå ut och lyssna på bra musik eller något annat kul i Malmö.
Jag hade garanterat kunnat vara en av de mogna damerna du berättar om ;)
Tack för länken!
Skicka en kommentar