Twingly statistik

onsdag 17 augusti 2011

Bengt Palmers: Årets bittraste Sommarvärd



Dagens Sommarvärd i P1 var Bengt Palmers, musikproducent, kompositör med mera inom schlager- och popfacket, och några år äldre än jag.
Han är kanske mest känd för att ha producerat Blue Swede (med Björn Skifs som sångare), som fick en USA-etta med en cover på Hooked on a Feeling, och Harpos internationella hit Movie Star (visst, han skrev ju Michelangelo tillsammans med Björn Skifs också).
Han inledde dock programmet med att läsa upp sitt CV, långt som ett ösregn, och prata lite om vilken musik han gillade som ung (han hade en gång befunnit sig i samma rum som Jimi Hendrix!).
Sedan ledde det så småningom fram till ett långt utfall mot den svenska proggen på 70-talet, dess företrädare, publik (ivriga cannabisrökare, enligt Palmers, vilket väl då inte Jimi Hendrix var, eller?) och musiker, samt inte minst tidningen Musikens Makt.
Jag vet inte om Bengt Palmers insåg att han gjorde sig löjlig (troligen inte) när han började tjafsa om MM:s programförklaring som kom när tidningen startades någon gång i början av 70-talet.
Fram trädde plötsligt en bitter man som ansåg sig tvungen att använda tiden i Sommar för att bemöta snart 40 år gamla påståenden.
Och som ett exempel på proggens allmänna uselhet spelade han (troligen mycket motvilligt) en bit av Sanningens silverflod med Träd, Gräs och Stenar, ett av de band som var tidigast ute på proggscenen (och som säkerligen inte är allas kopp te).
Uppenbarligen vet inte Palmers ett skit om Träd, Gräs och Stenar och deras betydelse och rykte både i Sverige och internationellt (han verkar heller inte veta att Berlinmuren revs för 20 år sedan; han tjafsade om den som om den fortfarande står kvar).
Det var patetiskt att höra denne man, som uppenbarligen ser sig själv som ett missuppfattat geni (han har ju gjort musiken till tre Sällskapsresan-filmer), gnälla och spela trist musik (varav han gjort en hel del själv).
Sedan avslutade han med en tirad mot olaglig nedladdning av musik och menade att ingen skulle vilja skapa musik om man inte får betalt för det. Har vi hört det förut?
Mycket av tjafset och bitterheten i programmet kunde nog Palmers ha tagit med Roger Wallis, en man med en del erfarenheter liknande Bengt Palmers egna.
Roger Wallis var med och startade ett av den svenska proggens flaggskepp, skivbolaget MNW. På senare tid medverkade han vid Pirate Bay-rättegången med att vittna om forskning som går helt på tvärs med Palmers teorier om nedladdning.
Dessutom var Wallis en gång med i det svenska popbandet Science Poption, vars sångare Claes Dieden senare fick en svensk hit med en urvattnad och dansbandshaltande version av klassikern Da Doo Ron Ron, producerad av Bengt Palmers.
Att Palmers är stolt över denna produktion, denna slakt av en fantastisk popsång, gjorde han klart i sitt Sommarprogram, denna i bitterhet badande man, genom att spela en bit av eländet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer:

BP sa...

Tur att man jobbade och därmed slapp honom. Ja ärligt talat så har jag aldrig hört talas om honom, vilket nog kan bero på min obefintliga allmänblidning;-)

Ingrid sa...

Då missade jag ingenting när jag inte lyssnade på honom.

Ha en fin torsdag!

Jah Hollis sa...

Nej, ni missade sannerligen inte mycket genom att inte lyssna på Bengt Palmers. Ja, möjligen ett stycke komik som var avsett att vara djupaste allvar. Undrar om han ältat de där sakerna i 40 år och nu fick chansen att säga dem offentligt.

Anonym sa...

Lyssnade på Palmers i efterhand på SR hemsida. Den mest negativa människa som sett dagens ljus. "allt jag inte gillar är totalt värdelöst" Ditt pris för årets bittraste är det bästa jag läst på länge. Skrattade högt.
mvh Anki i Bagarmossen

Thomas O. sa...

Det var ju bra att jag inte lyssnade på det eländet.

Birgitta - foto CHIP sa...

Movie star spelades i en av de bästa reklamfilmerna för att sälja in ett bilmärke - vilket kommer jag inte ihåg men reklamsnutten var kanon!

XMasKid sa...

Wow, vilken otroligt bitter gammal tråkmåns Bengt Palmers måste vara! "Ooga Chaka! Ooga Chaka!" :-)

Jah Hollis sa...

B: Movie Star är ett habilt hantverk, en poplåt som lätt fastnar (och med Anni-Frid Lyngstad som körar i refrängen). Den var med i en reklam för Nissan:
http://www.youtube.com/watch?v=EeJqLunVAXI

XMas: Ja, han lät så otroligt förorättad, som om han hade hållit på att älta detta i 40 år och nu skulle ge igen. Men samtidigt bara gjorde sig löjlig.

Anonym sa...

Letade efter kommentarer om B. Palmers.För programmet gav en bitter eftersmak av en man med stort självhävdelsebehov.Har aldrig hört Proggtiden beskriven på liknande sätt visst var vi blåögda men det var en tid som sopade ut gammalt o släppte in mycket nytt o spännande.Den första tanke var att han var den manliga varianten av bitterf.... är det sur k.. det kallas ?
Karin

Jah Hollis sa...

K: Visst är det ett passande epitet på herr Palmers. Han verkade närmast ha blivit skadad på något vis av proggen (och då funkade den ju på sätt och vis). Visst fanns det mycket märkligheter inom proggen, men han kunde bara se den som en stor ondska och inte hitta något gott alls.
Värst är att han påstår att alla musiker inom proggen var urusla. Totta Näslund, Kenny Håkansson, Hoola Bandoola Band, Jösses Flickor-ensemblen. Usla musiker?

Anonym sa...

Hej! Jag har inget konto i de val som finns utan får kommentera anonymt.

Jag tyckte att Bengts program var det helt klart bästa i år! Äntligen en som vågar säga sanningen om 70-talets progg- och vänsterrörelser! Alla skall ju annars alltid höja dem till skyarna och påstå att de betytt så mycket för svensk musik m.m. Och hans utlägg om nedladdning av musik stämmer helt överens med vad jag tycker.

Stefan i Malmö, tonåring under 70-talet