Bengt Palmers: Årets bittraste Sommarvärd

Dagens Sommarvärd i P1 var Bengt Palmers, musikproducent, kompositör med mera inom schlager- och popfacket, och några år äldre än jag.
Han är kanske mest känd för att ha producerat Blue Swede (med Björn Skifs som sångare), som fick en USA-etta med en cover på Hooked on a Feeling, och Harpos internationella hit Movie Star (visst, han skrev ju Michelangelo tillsammans med Björn Skifs också).
Han inledde dock programmet med att läsa upp sitt CV, långt som ett ösregn, och prata lite om vilken musik han gillade som ung (han hade en gång befunnit sig i samma rum som Jimi Hendrix!).
Sedan ledde det så småningom fram till ett långt utfall mot den svenska proggen på 70-talet, dess företrädare, publik (ivriga cannabisrökare, enligt Palmers, vilket väl då inte Jimi Hendrix var, eller?) och musiker, samt inte minst tidningen Musikens Makt.
Jag vet inte om Bengt Palmers insåg att han gjorde sig löjlig (troligen inte) när han började tjafsa om MM:s programförklaring som kom när tidningen startades någon gång i början av 70-talet.
Fram trädde plötsligt en bitter man som ansåg sig tvungen att använda tiden i Sommar för att bemöta snart 40 år gamla påståenden.
Och som ett exempel på proggens allmänna uselhet spelade han (troligen mycket motvilligt) en bit av Sanningens silverflod med Träd, Gräs och Stenar, ett av de band som var tidigast ute på proggscenen (och som säkerligen inte är allas kopp te).
Uppenbarligen vet inte Palmers ett skit om Träd, Gräs och Stenar och deras betydelse och rykte både i Sverige och internationellt (han verkar heller inte veta att Berlinmuren revs för 20 år sedan; han tjafsade om den som om den fortfarande står kvar).
Det var patetiskt att höra denne man, som uppenbarligen ser sig själv som ett missuppfattat geni (han har ju gjort musiken till tre Sällskapsresan-filmer), gnälla och spela trist musik (varav han gjort en hel del själv).
Sedan avslutade han med en tirad mot olaglig nedladdning av musik och menade att ingen skulle vilja skapa musik om man inte får betalt för det. Har vi hört det förut?
Mycket av tjafset och bitterheten i programmet kunde nog Palmers ha tagit med Roger Wallis, en man med en del erfarenheter liknande Bengt Palmers egna.
Roger Wallis var med och startade ett av den svenska proggens flaggskepp, skivbolaget MNW. På senare tid medverkade han vid Pirate Bay-rättegången med att vittna om forskning som går helt på tvärs med Palmers teorier om nedladdning.
Dessutom var Wallis en gång med i det svenska popbandet Science Poption, vars sångare Claes Dieden senare fick en svensk hit med en urvattnad och dansbandshaltande version av klassikern Da Doo Ron Ron, producerad av Bengt Palmers.
Att Palmers är stolt över denna produktion, denna slakt av en fantastisk popsång, gjorde han klart i sitt Sommarprogram, denna i bitterhet badande man, genom att spela en bit av eländet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Sommar i P1, P1, Radio, Bengt Palmers, Musik, Björn Skifs, Blue Swede, Harpo, Movie Star, Hooked On A Feeling, Progg, Träd, Gräs och Stenar, Jimi Hendrix, Nedladdning, Pirate Bay, Roger Wallis, The Crystals, Phil Spector, Bitterhet, Claes Dieden, Science Poption