Fototriss 202, 16 december: Sport, fritid och lek

Söndag igen och dags för en ny Fototriss, nu med temat Sport, fritid och lek.
Sport ägnar jag mig själv åt enbart som åskådare, jag har inte förutsättningarna (har inte haft på länge) att delta aktivt i sport.
Fritid är däremot något jag uppskattar, och nästa år kommer jag att få gott om den varan i och med att jag hoppar av ekorrhjulet vid nyår (jag ska berätta mer i ett blogginlägg snart).
Lek, tja lite barnslig är jag väl än, även om jag aldrig varit överförtjust i organiserat lekande (om man inte kallar quiz en lek då).
Så i trissen handlar det om en av mina favoritsysselsättningar på fritiden, en jag hoppas få än mer tid för nu: att gå ut och lyssna på levande musik.
Överst syns den legendariske reggaeproducenten och musikern Lee "Scratch" Perry i aktion med sitt band vid Reggae Splash-konserten på KB i Malmö i somras. Han var bland annat en av Bob Marleys favoritproducenter, men är nu vid 76 års ålder kanske just mest en legendar, en man ska ha sett.
I mitten en affischrondell på Värnhemstorget i Malmö med många exempel på konserter i stan i somras.
Och längst ner, ett av mina absoluta favoritband, amerikanska Calexico, som bjöd på en suverän konsert på KB den 30 september.
Fler bilder på temat finns här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fototriss, Sport, Lek, Fritid, Lee Perry, Scratch, Reggae, Bob Marley, KB, Kulturbolaget, Malmö, Värnhemstorget, Calexico, Musik

Livet går vidare: Nu en tid utan storhelger

Ja, nu är alla helger som har med jul och nyår att göra över för den här gången och inte förrän i början av april, när det är påsk, får vi några extra helgdagar igen.

Visst, i skolan har man ju sportlov i februari och där tar väl många föräldrar ledigt tillsammans med barnen.

I dag är det den 9 januari, den ljusa delen av dygnet här i Skåne har blivit 22 minuter längre (i Luleå handlar det om nästan en timme).

Denna måndag skulle min storebror, Jan, ha fyllt 67 år om han inte drabbats av en dödlig form av cancer för några år sedan. Ljuset på den översta bilden är för honom.

Hans livs ljus släcktes i förtid. Jag menar, 67 år är ingen ålder på en svensk i dessa dagar.

Andras livsljus har släckts i förtid de senaste månaderna här i Malmö, av folk med skjutvapen och noll respekt för andras liv.

I fredags hölls en manifestation på Gustav Adolfs torg, i hjärtat av Malmö city, där runt 6000 personer deltog för att visa att detta inte är något vi i Malmö accepterar (de två nedersta bilderna är därifrån).

Fler borde ha kunnat ställa upp, men visst var det ett mäktigt kollektivt ställningstagande.

Kanske borde vi manifestera även för att folk ska slippa bli rånade i sina butiker och på gator och torg. För att vi ska få leva våra liv utan rädsla för att någon annan ska förstöra dem för oss.

I övrigt avslutades helgperioden med att Malmös fina skyskrapa, Turning Torso, utsågs till en av världen 20 mest ”ikoniska” skyskrapor.

Mindre kul var det väl för förre MFF-tränaren Roland Nilsson att få veta att han får kicken som tränare för FC Köpenhamn efter bara ett halvår. Du skulle stannat i MFF, Rolle!

Vad valen som förirrat sig in i Öresund tycker om detta lär vi inte få veta.

Den tiger och irrar vidare i Sundet.

Själv ska jag börja jobba igen efter fyra dagars ledighet.

Skönt? Nja.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Liv, Död, Arbete, Helger, Malmö, Mord, Manifestation, Gustav Adolfs Torg, Cancer, Turning Torso, Roland Nilsson, MFF, FC Köpenhamn, Öresund

Ja, så bär det tillbaka till verkligheten igen

Min lediga vecka är över, besöket uppe i Oskarshamn och firandet av min 60-årsdag är över.
Jag är med andra ord tillbaka i verkligheten igen och i morgon, måndag (Alla hjärtans dag) är det tid att vara tillbaka på jobbet igen.
Det är ju bara att inse att allt roligt verkar ha ett slut och att man får vara glad för de där uppåtstunderna som gör det enklare att ta sig igenom nedåtstunderna.
Höjdpunkten under denna vecka var förstås när jag i fredags firade min 60-årsdag på min stampub Pickwick här i Malmö.
Så många vänner kom dit och så många som inte kunde komma hörde av sig under kvällen via "telegram" (hälsningar via Facebook) och de hade skramlat till presenter som var mer än vad jag skulle vågat drömma om.
Jag var på plats på Pickwick från halv fem på eftermiddagen till långt efter midnatt och jag ska inte sticka under stol med att både barpersonal och vänner var flitiga med att bjuda födelsedagsbarnet på såväl öl som whisky.
Så jag var väl något rund under fötterna när jag och alla presenterna packades in i en taxi för hemfärd.
Det är väl en ungefärlig sammanfattning av kvällen, men jag kanske lär återkomma till den här på bloggen.
Rolling Stones Happy här ovan sammanfattar känslan rätt väl.
Den är från videon Ladies And Gentlemen, The Rolling Stones! dvd-konserten som är en av många fina gåvor jag fick i fredags.
Den bästa gåvan var ju alla bevis på att jag har en massa goda vänner här i livet.

Jah Hollis

Uppdaterat 14 februari: Jag kan inte låta bli att påpeka att Egyptens hatade president Hosni Mubarak äntligen beslutade sig att avgå just på min födelsedag. Undrar om det kan ha något samband?

Läs även andra bloggares åsikter om Födelsedag, Firande, The Pickwick Pub, Malmö, Vänner, Öl, Whisky, Rolling Stones, Arbete, Fritid, Oskarshamn

Jah Hollis hatar det stressiga livet

Jag har sagt det många gånger förr: jag ogillar situationer där jag måste stressa mig fram i livet.
Men samtidigt verkar det som om jag alltför ofta hamnar i, eller kanske försätter mig i, sådana situationer.
Som nu, när jag strax ska iväg och köra tio mil till jobbet, gå och kolla på en tänkbar övernattningslägenhet och sedan jobba till klockan ett i natt.
Det känns överlastat på något vis och ändå tycks jag ha gått in i detta med öppna ögon.
Var hittar man det lugna livet utan för mycket "monkey business"?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Fritid, Pendling, Bilar, Stress, Chuck Berry, Keith Richards, Rock

Vem vet vart tiden tar vägen?

Livet blev plötsligt mer komplicerat än jag hade tänkt mig.
Visst hade jag ett stressigt och påfrestande jobb tidigare, men frågan är om flytten av det till en ny arbetsplats har gjort saker och ting mindre tillkrånglade.
Jag funderade över det när jag strax efter klockan ett på natten mot måndagen susade fram över Linderödsåsen på väg hem mot Malmö.
Jag har förvisso förkortad arbetstid (eftersom jag jobbar så mycket obekväm arbetstid) och hyfsat betalt, men hur mycket ska man offra sig för att behålla ett arbete som också sliter på kropp och själ?
Kanske trodde jag i min enfald att det skulle gå att varva ner lite när man, som jag, börjar komma upp i åren, ta det lite lugnare och trappa ner på jobbandet.
Många skulle säkert avunda mig det jobb jag har, men kanske inte de här nya omständigheterna som tvingat fram en förändring som jag inte riktigt greppat än.
Och vem vet vart all tid tar vägen nu?
Vore det inte fasen så mycket skönare om man ensam kunde råda över den innan den börjar rinna ut?
Just nu bombarderas vi, främst från regeringshåll, med att det är arbetslinjen som gäller: arbete till varje mänskligt pris verkar det som.
Ingen talar om mer fritid och mer tid över för att umgås och att vara sociala varelser.
Somliga vet dock hur man ska fixa sin ersättning.
När chefer vill ha pengar verkar bolag som går på knäna villigt hosta upp miljonerna. Hoppas han kan ta med sig pengarna till himlen, för han lär väl inte göra av ned dom här i jordelivet.
Svenskt näringsliv verkar vara ett sjukt broderskap där det gäller att roffa åt sig så mycket det bara är möjligt.
Nej, lyssna på Sandy Dennys funderingar om var tiden tar vägen.
De är långt mycket vackrare än både silver och guld.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Fritid, Arbetslinjen, Pendling, Skåne, Malmö, Kristianstad, Ericsson, Näringsliv, Löner, Sandy Denny

Alain de Botton: Kan det vara något det?

Jag är med i en bokklubb som med en klockas exakthet skickar ut sina tidningar med erbjudande om nya (och tidigare) böcker och numera också att antal dvd.
Det gäller att att hänga med om man upptäcker att man inte vill ha månadsboken, som ju måste avbeställas om den inte ska dimpa ner via brevlådan.
Några gånger har jag glömt att avbeställa och fått hem böcker som jag i vissa fall har läst med stor behållning, och i vissa fall bara tittat snabbt i innan jag lagt dem i mina högar av olästa böcker.
Nåväl, i den nya bokklubbstidningen vill jag inte ha månadsboken, men däremot fastnade jag för en annan titel (det gör jag i och för sig ofta, men de flesta slår jag rätt snabbt ur hågen).
Den här heter Arbetets lust och leda och är skriven av Londonboende schweizaren Alain de Botton, en kille som blivit en auktoritet på diverse livsfrågor innan han fyllt 40.
En anledning till att jag uppmärksammade boken är, att jag för ett tag sedan läste en intervju med honom i brittiska musik- och (populär)kulturmagasinet The Word.
Han verkade intressant och tycktes dessutom ha något vettigt att säga.
Den andra anledningen är att det händer mycket kring mitt jobb nu, samtidigt som det börjar smyga sig in en viss leda i det. Jag är ju egentligen inte så mycker för sådana här "förstå dig själv"- och "hjälp dig själv"-böcker men förhandsinformationen om boken låter lovande.
Det vore intressant att höra om det är någon som tittar in här som läst något av Alain de Botton och vad ni i så fall har att säga om honom.
Alla åsikter mottages tacksamt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bok, Böcker, Bokklubbar, Alain de Botton, Arbete, Fritid, Leda, Lust, Litteratur

Mycket snack och lite verkstad

I dag är det den 1 september, årets första höstdag, och ute lyser solen från en klarblå himmel.
Det är mycket mer som man vill att sommaren ska vara än det är höst. Och jag behöver väl knappast säga att jag har många bättre idéer om vad jag skulle kunna göra än att åka till jobbet.
Men till jobbet ska jag åka, sommarväder eller ej, och göra de uppgifter jag ska för att så småningom få min lön att leva för.
I går fick jag lämna jobbet en stund för att vara med på ett möte utlyst från högre ort. Kort sagt handlade det om ett omfattande utbildningsprogram med seminarier och coacher och mentorer och hela baletten.
Jag har inget emot utbildning, men efter denna genomgång av vad som väntar fick jag mest ont i magen. Förutom att jag hade en del att jobba ifatt.
Två uttryck kom för mig: "Mycket snack och lite verkstad" och "För mycket av det goda".
Jag har frågat mig det förr: Vad hände med sabbatsåren och den förkortade arbetstiden?
Sedan kan jag inte låta bli (med risk för otryckbara kommentarer) att ställa frågan om detta är en kärleksfull religion?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Arbete, Fritid, Jobb, Sommar, Höst, September, Utbildning, Coacher, Mentorer, Islam, Homosexualitet

Tillbaka till gruvan igen

I fredags var jag på stranden på bilden ovan, nedanför Stenshuvuds nationalpark på Österlen, och badade tillsammans med mitt gudbarn. Sedan for vi genom det sommarfagra Skåne hem till hennes föräldrar och hade en sådan där härlig grillkväll med god mat och uppesittning i värmen utomhus ända till efter midnatt.
Nu är det måndag och dags att dra till jobbet igen. Värmen har dämpats något, men det är ju inte så man längtar till sitt arbete när det är så här.
Men detta är det sista arbetspasset för min del innan den riktiga semestern börjar.
På kvällen nästa måndag kan jag åka hem från jobbet och veta att det dröjer fem veckor innan jag ska tillbaka.
Men nu tänker jag också på alla de stackars kineser som blir offer för sina egna paranoida politiska ledare. Det är märkligt att dessa ledare och deras hantlangare inte klarar av att ge sitt folk den frihet de har rätt till, utan i stället väljer att ta livet av sina egna medborgare.
Avskyvärt är bara förnamnet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Sommar, Skåne, Arbete, Fritid, Semester, Stenshuvud, Österlen, Kina, Paranoia

Jag hoppas den här dagen snart är över

Jag brukar egentligen inte längre längta efter att tiden ska gå till något som ska hända längre fram. Idealet är ju att man kan ta vara på den tid man har och göra det bästa av den, oavsett vad som kan vänta bakom hörnet.
Men det finns alltid undantag.
Och nu, när jag strax ska åka till jobbet, längtar jag redan efter att få åka hem igen. Gårdagen på jobbet var ett enda stressande från början till slut och det kändes som om jag skulle få ett akut magsår.
Jag hoppas verkligen inte det blir samma sak i dag, men jag har onda aningar. Så jag ser verkligen fram emot att få åka hem till mitt lilla hem så snart som möjligt igen.
Och på valborgsmässoafton ska jag bara ta det så lugnt, så lugnt, för på första maj ska jag jobba igen.
På tal om måne så låg det en otroligt vacker nymåneskära på himlen när jag åkte hem i natt. Alltid något.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, arbete, stress, fritid, helg, valborgsmässoafton, första maj, måne, nymåne, Skåne, Malmö, Ystad, Creedence clearwater revival

Jag ansluter mig till robotupproret

Läste just ett inlägg hos en bloggkamrat om en robot som gått till attack mot en anställd i ett företag. Jag har full förståelse för roboten, för vem blir glad av att bara jobba jämt och aldrig få ha något kul?
Jag vet att jag tjatar mycket om detta, men nu är jag inne i en arbetsvecka igen och kom hem helt slut i natt efter första passet. Jag slocknade och sov förvisso sju timmar på raken (jag brukar sällan sova oavbrutet en natt).
Vaknade precis innan väckarklockan skulle ringa och ska strax duscha och klä på mig och sätta mig i bilen och åka till jobbet igen. Snacka om robotliv.
Det enda jag gör för min egen del denna dag är väl att skriva det här inlägget.
Vad hände med drömmarna om kortare arbetstid?
Vart försvann tankarna om att vi skulle få vara mer människor och inte så mycket robotar?
Det är dags att dra igång robotupproret på allvar nu!
Vem vågar ta tag i detta på Första maj?

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, jobb, ledighet, robotar, Kraftwerk, sömn, uppror, Första maj

Det är bara jobb, jobb och åter jobb

Åh, vilken jobbig vecka det har varit så här långt; och då har jag bara jobbat två dagar.
Men vilka dagar! Långa och besvärliga och fyllda av dataavbrott och liknande lustigheter som man tydligen ska lära sig leva med i dessa tider.
Det är lite som texten i Chuck Berrys klassiker Too Much Monkey Business. Jag vaknade för en liten stund sedan och det här blogginlägget skriver jag på stulen tid känns det som.
Sedan är det bara att duscha, bre sina mackor och klä på sig och gå ner på gatan och vänta på att kollegan U kommer och hämtar mig för gemensam färd Malmö–Ystad.
Sedan jobba, jobba, jooo-obba, åka hem, sova, upp och duscha...
Nä, man skulle kanske satsat på politiken i stället.
Där verkar det inte som om kraven är så stora för att man ska kunna komma upp sig, tjäna fett ett tag och sedan dra sig tillbaka med en bra pension. Några idiotiska förslag ska man väl orka prestera under resan.
Eller kanske skulle man hitta något idiotiskt område att forska i och dra ihop en massa stålar till lite forskande på egen hand. Fast när man ser Virtanen undrar man om det inte ligger något i det de kommit fram till den här gången.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Fritid, Tröttsamt, Trött, Krävande, Datorer, Dataavbrott, Chuck Berry, Keith Richards, Jan Björklund, Forskning, Twitter, Fredrik Virtanen

Åter till verkligheten - slut på ledigheten

Trettondagen är här och för de flesta är det väl den sista lediga dagen på den långa helgledigheten jul-nyår-trettonhelgen.
Själv slipper jag inte så lätt undan, utan jag ska jobba i dag fastän det är helgdag. Nu har jag varit ledig sedan den allra sista veckan på det gångna året, tiden har svischat iväg, och nu är det tillbaka till bananlastandet.
Jag är, som alltid, kluven inför det här jobbandet. Visst, man ska vara glad att man har ett jobb och så vidare, bla-bla-bla.
Samtidigt tär det på krafterna att jobba, det är långt mellan återhämtningsperioderna. Men de tider då man kunde prata om sabbatsår och liknande verkar långt borta nu.
I stället diskuterar man möjligheterna att fortsätta jobba till man är 72 år (och förvisso om rätten att få gå ner till halvtid när man är 61), delvis tydligen för att man ska kunna få en anständig pension.

De bekymren har inte längre Erik Darling, amerikansk folksångare, eftersom han dog den 14 december förra året. Det var han som på 1950-talet fixade ihop ett par jamaicanska folksånger och skapade The Banana Boat Song, om jobbandets uttröttande effekt, som blev en hit världen över.

En och annan av oss hoppas väl kunna pensionera sig via en jättevinst på spel. Men inte ens när den vinsten slår in ska man vara för säker på att det slutar lyckligt.

För övrigt att det bara att konstatera att, trots alla förhoppningar om fred och försoning och bättring, så vekar det rulla på som vanligt även 2009.
Nej, nu är det dags att tänka på jobbet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, pension, ledighet, Banana boat song, Harry Belafonte, Erik Darling, spel, Lotto, Lund, Stockholm, Gaza

Jah Hollis lovar mer än han håller

Jag är ungefär halvvägs inne i ännu en intensiv arbetsvecka och enda ljuspunkten, känns det som, är att det blivit mildare igen och att man slipper några halkchocker när man ska ut på vägarna.
Det trista är, att det känns som om jobbet tar hela min tid sådana här veckor.
Jag vet att jag tjatat om detta förut, men varför känns det som om man har så lite tid att leva? Ja alltså i förhållande till att jobba för någon annan.
En följd av detta är ju att jag inte hinner att sitta ner och skriva några mer genomarbetade blogginägg än halvmesyrer som detta.
Till exempel har jag lovat att skriva om mangautställningen på Louisiana som gudbarnet, hennes mamma och jag var på den gångna helgen. Men det löftet kan jag inte hålla nu.
Det får jag försöka göra senare, när jag inte har ständiga deadlines att kämpa emot.
Dock kan jag glädja mig över att åka genom ett vackert landskap när jag ska till jobbet. Häromdagen var jag tvungen att stanna till och ta några foton av de solbelysta omgivningarna.
Jag blev så fascinerad, speciellt kanske av molnen som tornar upp sig i bakgrunden (hmmm, dom kanske inte syns så jättetydligt på bilden) och som ser ut som en österlensk fjällkedja.
Och ändå har jag åkt denna väg hundratals gånger.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, arbete, tid, fritid, väder, vinter, tidsnöd, blogga, bloggande, bloggar, manga, skåne, österlen, foto, fotografi

Dags för ännu en dag på jobbet

Ja, det är dags igen.
Vi prisjägare kan inte ligga lågt för länge om vi ska få ihop en handfull enkronor till vår överlevnad.
Inte ens en söndag, vilodagen, kan vi luta oss tillbaka någon längre stund. Vi måste ut på vägarna på jakt efter byte.
Kanske ska jag ta med mig min Ennio Morricone-platta i bilen på väg till jobbet? Den mannen har skapat en väldig massa fin musik.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, jobb, fritid, musik, pengar, ennio morricone, clint eastwood, sergio leone

Vem har tid att bry sig om alla larmen?

Kom hem efter jobbet cirka 01.00 i natt.
Vaknade tidigt på morgonen av att grannens hund var i gång och skällde.
Satte i öronproppar och somnade om.
Vaknade klockan 11.30.
Och snart är det dags att ge sig av till jobbet igen.
Ska det vara ett liv???
Ändå kan jag inte låta bli att ta en snabb koll på nätet och snabbstudera vad det bloggas om.
Detta debattinlägg verkar ju vara rätt vettigt, men det känns som om jag själv redan själv skrivit något liknande, bara mindre ordrikt och kanske inte lika retoristkt och vetenskapligt (?) underbyggt.
Ja och så kollar jag lite till på Aftonbladets webb och vad hittar jag där, om inte ett nytt larm. Nu är det våra lagade tänder som är som "en tickande bomb".
Jag hoppas inte mina exploderar just nu i alla fall, för jag tänkte försöka få i mig lite frukost innan jag ska ut på väger söderut igen.
Och det där larmen, ja.
Själv hinner jag bara inte bry mig om dom.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tid, arbete, fritid, pendling, tidningar, web, larm, hälsa, mat, sömn, tänder, tandvård, Aftonbladet, aftonbladet.se

Inte bra när jobbet blir drömjobbet

Mitt förra blogginlägg, om en eventuell guds ansvar för mordet på tioåringen Engla, fick en respons jag aldrig tidigare fått på något av mina inlägg.
Jag brukar känna mig nöjd om jag får gensvar i form av tre, fyra kommentarer, men här lyckades jag visst i alla fall engagera några fler att skriva ner sina tankar.
För de välbesökta bloggarnas skribenter är ju detta ingenting, eller åtminstone vardagsmat.
Men jag hade tänkt bidra med något slags sammanfattande svar till alla tänkvärda kommentarer, fast just nu hinner jag helt enkelt inte.
Jag har inte skrivit på bloggen på ett par dagar, och det är också ovanligt för min del.
Orsaken är helt enkelt den, att jag börjat min jobbperiod igen och att tiden knappt räcker till för att jag ska kunna sitta framför datorn någon längre stund.
Måndag och tisdag har varit oerhört intensiva, och inte på något direkt positivt sätt, och när jag väl kommer hem mitt i natten ska jag varva ner och sedan sova och sedan är det snart dags att dra till jobbet igen (om cirka en halvtimme nu närmare bestämt).
Det tar på krafterna, och när man sedan, som jag gjort i natt, till råge på allt drömmer att man fortfarande jobbar, ja då är det bara för mycket.
I dag är det hur som helst mitt gudbarns dopdag.
Hur anti-religiös och ogudaktig jag än kan verka, så tycker jag, som gudfar, om att skicka henne en hälsning den dagen.
Och några trisslotter för att det inte ska bli alltför andligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bloggar, blogga, bloggare, arbete, fritid, jobb, ledighet, gud, engla, mord, religion, dop, lotter, trisslotter, tur, otur

Lite språkgnöl så här i början av veckan

Måndag och när de flesta av er, ni som har ett arbete alltså, börjat den långa nio till fem-vandringen mot den hägring som kallas fredag har jag bara måndag och tisdag att avverka innan jag är ledig resten av veckan.
Å andra sidan har jag, i ärlighetens namn, jobbat både föregående fredagskväll och söndagen.
Men innan jag åker till jobbet ska jag passa på att språkgnöla lite.
Jag lyssnade, med ett halvt öra, på Sveriges radios sportredaktions nyheter precis efter Lunchekot och hörde att dom talade om någon som fått ett pris, uppkallat efter "legenden" Leif "Honken" Holmqvist.
Tänk, jag som alltid trott att Honken existerar i verkliga livet.
Nu misstänker jag att det bara är så att någon på sportredaktionen inte vet skillnaden på en legend och en legendar.
Det är samma med ordet återtåg. Hur många gånger har man inte läst om något lag som "inlett återtåget" för att ta sig upp till den högre division man trillat ur.
Faktum är att återtåg betyder att man gör precis tvärtom.
Ett återtåg är en reträtt, ett tillbakadragande.
Så fick jag det sagt.
En gång till, faktiskt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: måndag, fredag, arbeta, ledighet, radio, sveriges radio, sport, journalistik, språk, sportradion, legend, legendar, återtåg

Svårt att gå upp redan innan solen gjort det

Stön!
Hemma igen efter hård dag med utbildning i Kristianstad, tio mil från Malmö.
Som gammal nattarbetare måste jag säga att det känns onaturligt och väldigt kämpigt att stiga upp innan solen gjort det så här års.
Tack och lov hade jag en arbetskamrat som ställde upp med bil och en annan som erbjöd sig att köra bilen genom det dystra skånska gryningslandskapet. Intressant dock att se hur mycket folk som var ute och i rörelse (på väg till jobbet) vid den tiden.
Med mycket svart kaffe och ett lämpligt avbrott för lunch (när jag normalt äter frukost) gick i alla fall dagen i rätt raskt tempo. Återstår att se om några av kunskaperna sitter kvar när det är dags att praktisera dom.
Resan hem blev än värre eftersom det ömsom regnade ömsom snöade och trafiken knappast var mindre än på morgonen. Än en gång tackar jag för att jag slapp att köra.
Det är inte utan att man avundas gudbarnet och hennes föräldrar som just nu befinner sig på Kanarieöarna.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, arbete, utbildning, soluppgången, snö, vinter, regn, rusningstrafik, skåne, kristianstad, malmö, kanarieöarna

Den som hade kunna ta en time out

Har ni någonsin haft den där känslan av att sitta fast i något som det är oerhört svårt att ta sig ur? Man kämpar på, men ändå är det som om berget av uppgifter, saker man borde göra eller måste göra, bara växer och växer.
Utan omsvep kan jag säga att det är så jag känner det just nu. Tiden räcker helt enkelt inte till allt det där man skulle vilja få gjort, det där som kändes så enkelt och naturligt för inte så många år sedan.
Om det sedan beror på mig, eller på omständigheterna eller en kombination av båda det vete tusan. Just nu känns det bara som om jag inte hinner får en sak gjord innan minst två ännu knepigare uppgifter dykt upp.
Tänk om man hade kunnat ta en time out på ett halvår för att i alla fall försöka hinna ifatt på något vis.
Tog inte folk sabbatsår och det ena med det andra för inte så väldigt länge sedan? Nu verkar det bara vara "jobblinjen" som gäller, alla ska jobba i sitt anletes svett.
Tänk, en gång trodde jag att vi skulle gå mot ett samhälle där folk kunde jobba mindre och ägna sig mer åt sig själva och sina medmänniskor.
Ack så fel jag hade.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, time out, jobblinjen