Tema fredag den 10 februari 2012: Liv

Det har blivit fredag, den 10 februari som är dagen före min födelsedag, och det är dags för ett nytt tema hos Carina/Sinneskatten.

Det är kort och gott Liv, och det är ju ett tema som kan tolkas på oändligt många vis.

Jag tog denna bild på en parkeringsplats i Västra hamnen i Malmö någon gång under slutet av förra året då det regnade väldigt mycket.

Vatten är ju, som Carina själv konstaterat, grunden för allt liv som vi känner det och jag tycker nog att bilden talar för sig själv.

Strax bär det av till jobbet igen, men i morgon ska det väl bli tid att fira lite.

Fler bilder på temat finns här.

Ha en fin helg!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Liv, Malmö, Västra Hamnen, Regn, Vatten

Livet går vidare: Nu en tid utan storhelger

Ja, nu är alla helger som har med jul och nyår att göra över för den här gången och inte förrän i början av april, när det är påsk, får vi några extra helgdagar igen.

Visst, i skolan har man ju sportlov i februari och där tar väl många föräldrar ledigt tillsammans med barnen.

I dag är det den 9 januari, den ljusa delen av dygnet här i Skåne har blivit 22 minuter längre (i Luleå handlar det om nästan en timme).

Denna måndag skulle min storebror, Jan, ha fyllt 67 år om han inte drabbats av en dödlig form av cancer för några år sedan. Ljuset på den översta bilden är för honom.

Hans livs ljus släcktes i förtid. Jag menar, 67 år är ingen ålder på en svensk i dessa dagar.

Andras livsljus har släckts i förtid de senaste månaderna här i Malmö, av folk med skjutvapen och noll respekt för andras liv.

I fredags hölls en manifestation på Gustav Adolfs torg, i hjärtat av Malmö city, där runt 6000 personer deltog för att visa att detta inte är något vi i Malmö accepterar (de två nedersta bilderna är därifrån).

Fler borde ha kunnat ställa upp, men visst var det ett mäktigt kollektivt ställningstagande.

Kanske borde vi manifestera även för att folk ska slippa bli rånade i sina butiker och på gator och torg. För att vi ska få leva våra liv utan rädsla för att någon annan ska förstöra dem för oss.

I övrigt avslutades helgperioden med att Malmös fina skyskrapa, Turning Torso, utsågs till en av världen 20 mest ”ikoniska” skyskrapor.

Mindre kul var det väl för förre MFF-tränaren Roland Nilsson att få veta att han får kicken som tränare för FC Köpenhamn efter bara ett halvår. Du skulle stannat i MFF, Rolle!

Vad valen som förirrat sig in i Öresund tycker om detta lär vi inte få veta.

Den tiger och irrar vidare i Sundet.

Själv ska jag börja jobba igen efter fyra dagars ledighet.

Skönt? Nja.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Liv, Död, Arbete, Helger, Malmö, Mord, Manifestation, Gustav Adolfs Torg, Cancer, Turning Torso, Roland Nilsson, MFF, FC Köpenhamn, Öresund

Vi är inte ensamma i universum

Forskare från amerikanska Nasa säger sig ha hittat bevis för att det finns liv i universum även utanför jorden.
Enligt Aftonbladet och tv-kanalen Fox (vanligtvis ett par av de största bluffmakarna i mediebranschen, men det kan man kanske bortse från här) har en forskare hittat fossila spår av bakterier i gamla meteoriter som kommit utifrån rymden någonstans och landat på jorden.
Ja, märkligt vore det väl om jorden skulle vara den enda platsen i det gigantiska universum som hyser någon form av liv.
Naturligtvis finns det ett antal religiösa nejsägare som slår bakut vid varje antydan om att det inte skulle vara gud som skapat det enda liv som finns i universum och valt att placera det på jorden.
Men The Byrds mötte mötte Mr Spaceman redan på 70-talet och gjorde en låt om det.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Liv, Utomjordingar, Nasa, Forskning, Rymden, Universum, Jorden, Gud, Religion, The Byrds, Pop, Rock

Det enda vi vet är att vi en gång ska dö

Ingen vidare munter rubrik på ett blogginlägg, det kan jag utan protest instämma i.
Ännu dystrare låter kanske den psalm i den svenska psalmboken som heter Jag går mot döden vart jag går.
Likväl är det sanningar man inte kan förneka, även om man inte behöver gå och grubbla i de banorna varenda dag.
Jag blev själv påmind om vår förgänglighet den gångna helgen då jag fick veta att en man jag jobbat ganska nära tillsammans med under flera år hade dött.
Bara några timmar efter det budskapet ringde min mamma och berättade att tant Irma, hennes bästa vän i ungdomen, hade dött bara ett par veckor innan hon skulle ha fyllt 90 år.
Båda dessa personer har haft en påverkan på mitt liv som jag aldrig kommer att glömma, var och en på sitt speciella sätt.
Alltid när jag som barn var i Stockholm på en radda sjukhusbesök var det tant Irma och hennes man som vi (mamma eller pappa, eller båda och jag) fick bo hos.
I tonåren åkte jag själv några gånger till Stockholm och då var det självklart att jag skulle bor där också.
Det var rätt fräckt och lärorikt att vara i storstan på egen hand och samtidigt ha ett tryggt hem att bo i mitt i smeten.
De senaste gångerna jag var i Stockholm tänkte jag varje gång att jag skulle skulle höra av mig, hälsa på Irma (hennes man dog redan för några år sedan).
Men som med så mycket annat jag har tänkt mig göra, så blev det aldrig av.
Och nu är det definitivt för sent.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Liv, Död, Sorg, Musik, Imperiet, Bellman, Stockholm, Tulegatan, Jobb, Vänner

Lite reggae bara för att pigga upp oss

Reggae är väl av många sedd som en lättsam musik man lyssnar till mest på sommaren, men för mig är den vare sig lättsam (om än ofta glädjefylld) eller speciellt anknuten till någon viss årstid.
Men just i dag hade jag tänkt mig att använda lite högklassig reggae just bara för att hålla tag i sommaren ett tag till och för att pigga upp oss alla som ska stiga in i, eller redan stigit in i, den grå vardagslunken igen efter sol och semester.
Låter det motsägelsefullt? Ja, sådan är jag nog. Lite motsägelsefull.
Men håll till godo och känner ni att ni inte kan sitta stilla när ni lyssnar på detta så är det som det ska. Känner ni inget alls ska ni uppsöka en medicinman för att ta reda på vad som är fel med er.



1. Mixerbordets magiske mästare, Lee Perry, alias Scratch, alias The Upsetter: Croaking Lizard



2. Kingston´s Finest, The Gladiators, som på sin tid kunde ta upp kampen med The Wailers: Hearsay



3. Den magiske melodicamannen, Augustus Pablo, som skapade en egen genre inom reggaen: Skanking Easy

Go deh!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Reggae, Jamaica, Sommar, Glädje, Lee Perry, Scratch Perry, The Gladiators, Augustus Pablo, Melodica, Magi

Vi kommer aldrig levande ur det här livet

Jag försökte väl travestera Hank Williams där i rubriken. Han sjöng ju I´ll Never Get Out Of This World Alive och det blev (minst sagt profetiskt) den sista låten han gav ut under sin livstid.
Jag tänkte väl på livets farlighet i största allmänhet när jag läste att det är 69 personer hittills i år som skadats mer eller mindre allvarligt på nöjesfältet Liseberg i Göteborg.
Det är naturligtvis inte bra, men på något vis känns det som det finns en risk inbyggd i alla åkattraktioner som finns på våra nöjesfält.
Men hela livet är ju ett enda risktagande. I den svenska trafiken dör varje år närmare 500 personer, och vid tsunamikatastrofen dog över 500 svenskar för att de hade valt att åka till Thailand på semester.
Vi vet inte vad som väntar, antingen vi tar en bil- eller cykeltur, en åktur i en berg- och dalbana eller reser på semester någonstans.
Vi kan bädda in oss i Michelingubbedräkter och sätta upp staket kring varenda gata och gångbana och hålla oss ifrån allt vad nöjesfält heter, men är det så vi vill leva livet?
Skulle inte tro det.
Livet är farligt, och vi kommer aldrig ur det levande.
Den vetskapen får vi nog försöka lära oss att leva med och den borde väl om inte annat få oss att uppföra oss lite hyggligare mot varandra.
Själv har jag för övrigt i dag skrivit en dödsruna över min bror och den ska skickas till ett par tidningar så att de som läser dem kan få lite vetskap om hans liv och hans sorgliga död.
För övrigt har jag fått veta att en av mina kusiner också drabbats av svårartad cancer, en människa som när jag senast träffade henne verkade vara hälsan själv.

Jah Hollis

Andra bloggar om: liv, död, Liseberg, nöjesfält, karuseller, berg- och dalbana, trafik, dödsoffer, tsunami, Thailand, dödsruna

Cancern tog min storebror i natt...

Jag visste det så fort han berättade det för ett och ett halvt år sedan.
Min storebror hade helt oväntat, och mycket chockartat, fått besked om att han led av cancer av en närmast obotlig sort.
Inte för att jag ville släcka hoppet vare sig för honom eller för vår gamla mamma eller för någon annan som hoppades att han skulle klara det, men jag förstod att det bara kunde sluta på ett sätt.
Och efter att han länge kämpat tappert emot orkade han till slut inte. I natt, mycket tidigt på morgonen, förlorade han kampen och cancern tog honom ifrån oss.
Jag ska inte orda om orättvist och om meningen med detta.
Jag kan bara konstatera att han inte fick till fullo njuta av det liv han hade hoppats på när han pensionerade sig för några år sedan.
Han hade hoppats få leva ett aktivt och behagligt liv som pensionär tillsammans med sin fru i deras så vackert belägna hus.
Men ödet, eller vad det nu är, ville inte unna honom det.
Vila i frid, brorsan.

Jah Hollis

Andra bloggar om: liv, död, sorg, cancer, obotlig, pensionär, syskon, bröder, bror, sorg, kamp, rättvisa, orättvisa