onsdag 22 oktober 2008
Det stora mörkret är nära nu
Vaknade häromdagen vid tiotiden på förmiddagen och det var nära nog mörkt som på natten inne i lägenheten.
Jag insåg på allvar att hösten hade kommit (ja det var dessutom grått och regnigt denna förmiddag) och att vi har en lång och mörk period framför oss. Denna helg går vi också tillbaka till normaltiden och då blir det raskt mörkare på kvällen, eller snarare redan på eftermiddagen.
Det enda förmildrande jag hittar med det just nu är att vi får en timme extra (ja vi flyttar ju tillbaka klockan till normaltid) att roa oss, eller vad vi nu gör, på i helgen.
Just när jag börjat gräva ner mig i detta kom jag på det visdomsord som ofta dyker upp i de lägena: det finns alltid de som har det värre.
Ja jag tror man kan känna sig nerslagen i skorna av mycket, men att vara den som har det värst i hela världen måste vara en ytterlighet man (tack och lov) svårligen kan få uppleva.
Ok, allt är relativt, men tänk efter lite.
Gå bara in och kolla detta ni hittar här.
Ni kanske trodde att hemlöshet och social misär var något vi bara har i våra storstäder. Dessvärre är det inte ovanligt att man numera hittar sådant även i en Hasse & Tage-idyll som Tomelilla.
Sorgligt är bara förnamnet.
Själv ska jag i alla fall slå mörkret ur hågen en stund i kväll och gå och quizza. Samtidigt spelar MFF hemma mot AIK, men jag vill inte riskera mer misär genom att bege mig till Stadion.
Sedan kan jag bara konstatera att jag var för snabb när jag drog slutsatsen att det fanns någon spärr hos dem som härjar i det televiserade helvete som i Sverige kallas underhållning.
Men TV 4 har bestämt sig för att ge det mediekåta fruntimmer, som härjar i någon förlängning av Idol och lär våra barn att det är ok att kalla folk för allt möjligt osmakligt, "en andra chans".
Det hela var väl bara en liten reklamkupp för att fler ska hitta till den obskyra kanalen TV 400. Tittarsifror är en gud som accepterar det mesta.
Jah Hollis
Andra bloggar om: höst, mörker, oktober, sommartid, hemlöshet, Tomelilla, Skåne, quiz, MFF, fotboll, AIK, Allsvenskan, TV, underhållning, TV 4, Idol, TV 400
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej!
Hittade hit till din intressanta blogg genom en annan. Och det blev jag ju glad för. För nu måste jag in här gler gånger.
SOm om jag inte hade annat för mig..
;)
Ha en fin kväll.
Mvh Lallis
Tänd ett ljus och låt det brinna...
Härligt att ni spöade AIK
Får jag lov att gratulera till en riktigt bra blog!
Jag har även en liten fråga: Finns det någonstans man kan gå på quiz på i Malmö på tisdagar?
Två som hittat min blogg, bara sådär! Tack, tack för de vänliga orden.
Niklas: Det lär ha dragits igång ett quiz på en krog som heter Syltan och som valt att ha den på tisdagar. Jag har själv inte varit där, men vet andra som testat och lite märkligt nog så ställdes frågorna på svenska. Syltan ligger en bit från Schougens bro, mot Värnhemstorget.
Annars finns det quiz även på irländska puben Fagans på torsdagar (i gränden bredvid Åhlens i city).
ASD: Vinsten mot AIK var i sig ett ljus i mörkret. Nu är MFF dessutom definitivt borta från den dödsskuggans dal som ligger just ovanför kvalplatsen.
Mörkret här söderut är mycket tyngre än det längre norrut. Även om det där är mörkt nästan halva året så känns det inte lika fullt så deprimernade som det regniga mörkret här som kryper under huden på en. Tack för musiktipset förresten!
Behövs hemlösheten och skapar vi därmed hemlösa?
Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds socialhögskola.
För 11 miljarder skulle 11 000 lägenheter i miljonklassen kunna köpas in till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara!
Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå. Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal.
Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i?
Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på. Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser.
Hans Swärd, professor i socialt arbete säger: ” Ett grundproblem är att det byggs för lite och för dyrt. Och att många nya bostäder blir bostadsrätter. Det har blivit en ond cirkel. Hyresvärdarna kan välja och vraka och då har de svaga grupperna inte stora chanser. Och de har inte råd att köpa en bostad. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”.
Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.
Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.
Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.
Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.
Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?
Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Skicka en kommentar