Den gångna aftonen artade sig till en gråmulen avslutning på ledigheten och jag satt just och funderade på att vara ordentlig och ge mig ut med bilen och hiva gamla tidningar och annat mög i återvinningen.Sedan hade jag tänkt mig att fortsätta till Coop och småstorhandla för att kanske sluta med att åka och tanka bilen så att den var klar inför onsdagens färd till jobbet.
Men så ringde BV och frågade om jag kände för att tisdagsquizza på Syltan, ett av de ställen vi då och då brukar tävla på.
Så att jag tänkte som Tage Danielssons busschaufför, "att vad fan", tog en snabb dusch, klädde mig och cyklade snabbt i duggregnet till Syltan.
Där hade BV och BT och en dansk kille som hakat på deras sällskap just fått den första quizfrågan att fundera över: att rangordna ett antal europeiska storstäder efter folkmängd.
Vid borden fanns bland de deltagande lagen ett antal bekanta ansikten, bland annat såg jag för första gången representanter för Pickwicks regerande quiz champions, The Spitfire Psychopaths, tävla på Syltan.
Tävlandet gick rätt bra för oss, ja så bra att vi till slut stod som segrare och fick ett presentkort på 300 spänn.
Det använde vi till att betala en del av notan för kvällen.
Själv drack jag bara två öl eftersom det är körning till jobbet framåt middagstid i morgon som gäller.
Tidningarna och det andra möget som ska till återvinning står kvar i sina kassar här hemma.
Men, "vad fan", dom tar jag på fredag när jag är ledig igen.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Quiz, Återvinning, Frågetävling, Pub quiz, Syltan, Öl, Malmö
5 kommentarer:
Haha, borde säga "va fan" lite oftare!
Det är en skön känsla det där med att säga vafan. å sen bara göra det man känner för. :)Du efterfrågade en originalbild på på bilden med fräknarna. Jag lade upp ett litet inlägg om den bilden dör originalet finns med. Jag har direktlänkat.
Om du inte aktar dig kanske vi raggar upp något spännande även på fredag. Och då ligger tidningarna och möget kvar och möglar...
Håller med de andra här: Vafan är bra, mer av det! Det känns mer tillgängligt på något sätt när solen skiner, ja, hela livet blir lite vafan.
Tage Danielsson var en god inspiratör när det gällde sådana saker. Berättelsen om busschauffören som tänkte att va fan är skriven redan på den tiden vi hade vänstertrafik i Sverige och gula mittlinjer på Riksettan. En underbart positiv saga.
Skicka en kommentar