Arbetsveckan avslutades med ett gigantiskt datahaveri som till och från satte alla arbetsmöjligheter ur spel. Jag hade sett fram mot en söndag med normal arbetsbörda inför julledigheten som jag nu äntligen inlett.
Men när denna dag, med improvisationer värre än Clint Eastwoods i Heartbreak Ridge (en av Clints oavsiktligt roligaste filmer – historieförfalskning av guds nåde och machomentalitet utan motstycke), var över, var jag så dränerad på kraft att jag inte orkade skriva mitt dagliga blogginlägg.
Jag vinglade hem på cykeln och mer eller mindre stöp av trötthet.
Å andra sidan vaknade jag hyfsat tidigt måndag morgon till vad som visade sig vara första dagen med någon slags vinterkänsla den här sidan den förra vintern. Solen visade sig som för att tala om att den, trots att den knappt orkar över horisonten nu, fortfarande finns där och att vi snart går mot ljusare tider igen.
Och så var det fruset på marken och ångiga dimmor i luften: riktigt vackert faktiskt.
Så jag gjorde mig snabbt redo för att ta tåget hem, gick ut och köpte en julblomma till mina övernattningsrumsvärdar, lämnade den och hann med en fika i Pressbyrån innan tåget kom in.
Faktum var att det inte kändes som måndag, folk verkade piggare, gladare kom med små kommentarer. Så även om det väntar snö och kyla längre fram kanske det värsta är över nu.
Det är vintersolstånd på fredag. Fira, offra något!
Jag känner mig laddad inför veckans ledighet.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar