Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite märkligt att höra sin favoritmusik spelas medan man går i livsmedelsbutiken och plockar till sig varor i en korg. I dag fick jag höra följande rader:
Now you swear and kick and beg us
That you're not a gamblin' man
Then you find you're back in Vegas
With a handle in your hand...
Visst är det Steely Dans ”Do it Again” från ”Can’t Buy a Thrill” (det ganska förfärliga omslaget här intill) och samtidigt som jag är förtjust, mest kanske förvånad, över musikvalet kan jag tycka att det är fel att använda Steely Dan som bakgrundsmusik, som något som bara finns för att göra konsumerandet behagligare.
Behöver man överhuvudtaget höra musik medan man handlar?
Kolla in Steely Dan (som tagit sitt namn från en dildo i William Burroughs ”Naked Lunch”) hemma i lugn och ro i stället. Boxen ”Citizen Steely Dan” är definitivt min öde ö-skiva. Där finns allt från deras första, mest innovativa period.
De senare skivorna, fas två i karriären, är bra men känns inte lika fräscha.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar