Jag har fått en kommentar till ett av mina inlägg på bloggen. Inlägget handlade om att jag tycker Johan Hakelius i Aftonbladet är en överskattad krönikör. Då tycker en "anonym": Lär dig skriva bättre innan du klankar på någon som är betydligt mer begåvad.
Vad svarar man? Är det lönt att svara över huvud taget? Är det Johan Hakelius som skrivit kommentaren? Nej, han tar nog inte illa vid sig av min kritik.
Vad jag skulle kunna ta tillbaka i det jag skrev är uttrycket "och märkligt nog får fortsätta med det". Jag menade att det märkligt nog finns så stort intresse för det han (Hakelius) skriver, men det är klart att han får fortsätta skriva vad tusan han vill.
Precis som jag. Skulle kritik få framföras enligt någon turordning för begåvning vore vi väl rätt illa ute.
Så jag tycker, oavsett statusen på min begåvning, vad jag vill om vem eller vad som helst. Och jag är glad att jag bor i ett land där man får göra det.
Jah Hollis
1 kommentar:
Det där har jag reagerat på ända sedan lågstadiet: "Teckna bättre själv då!", var standardkommentar till min kritik mot en serietecknare eller kompisars försök att imitera sina favoriter. Ja, vilket resonemang och vad för slags "moral" ligger bakom det där? Det är nog helt enkelt så att det saknas förståelse av kritik som funktion. Din kommenterare liksom det slags snorungar som omgav mig som barn tycker förmodligen att dina negativa synpunkter antingen är en utmaning eller en pedagogisk tillrättavisning. I båda fallen krävs ju en egen kompetens på området att backa upp med. Kritik för kritikens skull är något helt annat, det är en demokratisk konst. Fortsätt med den. Det behövs alltid röster om andras röster - särskilt behövs de röster som ropar "Kejsaren är naken!" Det är ingen jävla utmaning eller något slags präktigt pedagogiskt stöd; det är bara en nål i en ballong för allas bästa och för att det är kul när det smäller. Fortsätt sticka!
Skicka en kommentar