Twingly statistik
onsdag 28 maj 2008
Jah på villovägar mötte en räv
I förrgår natt när jag åkte hem från jobbet var det plötsligt tvärstopp på E 65 där en gigantisk lastbil med en ilsket blinkande jätteljuspil blockerade den enda vägbanan mot hemmet i Malmö.
Ingen människa som kunde förklara vad det var frågan om syntes, och en polisbil som kom bakifrån bara snikade sig ner på en avfart och dröp iväg i mörkret.
Personbilen som stod mellan mig och lastbilen gav upp och började backa och det var då bara för mig att också backa till närmaste avfart (en inte helt riskfri manöver med tanke på att det kan komma en bil bakifrån i hundra kilometer i timmen) och vika av på en smal och mörk avfartsväg.
Helt desorienterad var jag ju inte, utan jag vek av under E65 ner mot havet eftersom jag då förr eller senare skulle komma ut på en mindre väg åt Malmöhållet. Snart kom jag mycket riktigt ut på väg 101, den berömda Landsvägen som delar Sverige i två likvärdiga halvor.
Och på vägen mot Skivarp-Skurup fick jag i strålkastarljuset först se en räv som rätt raskt försvann in i bushen bredvid vägen, sedan en liten sorkliknande sak som sprang för livet för att hinna över innan jag kom och så en mystisk fågel som lyfte i natten precis framför bilen.
Det är annat det än djurlivet på E65 som mest består av döda, överkörda ulliga djur i olika storlekar. En sorts mjukisdjur som en gång levde men som fick offra sig för bilismen.
Som bonus på hemvägen kunde jag sedan njuta av det kommande solljuset vid horisonten och en gigantisk (nästan full) apelsinfärgad måne som svävade över den andra horisonten.
Och vad gjorde då den stora lastbilen som spärrade vägen, kan man fråga sig.
Jo, den tillhörde Vägverkets personal som var ute och målade vita linjer på vägarna. Utan någon som helst förvarning.
Jah Hollis
Andra bloggar om: natt, arbete, fritid, skåne, malmö, ystad, djur, natur, vägverket, grandmaster flash
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hos min svärmor stod jag häromdagen öga mot öga (tio meter)med ett såkallat stadsrådjur. Jag var mer rädd än den.
Nämen Ankan! Du lever, det var skönt att se. Nå, jag tänkte bara kommentera låtvalet med att svänggänget, Grandmaster Flash & The Furiuos Five, en gång i tiden (1983) var bland de ballaste jag visste.
jah, du lyckas jämt gräva fram guldkornen från memory lane;)
SFNB: Balla. Check. Otroligt fula. Check.
A: Det är alltid lite överraskande att möta ett djur, som hör hemma ute i naturen, inne i stan. Jag har till och med mött en grävling inne på en trottoar här i Malmö (ja, jag var lite onykter, men inte s-å onykter) och vi blev nog lika rädda båda två.
SFNB o L: GF & TFF var väl föregångare i en musikstil som nu stelnat till en grimasch. Men den här låten håller än.
Skicka en kommentar