söndag 3 augusti 2008
Det gäller att erkänna misstagen, SR
I dag följde jag i stort sett Sommar i P1 från början till slut. Det var Pia Johansson som höll i programmet och det var helt klart ett av de bästa jag hört denna sommar.
Det var roligt och allvarligt och genomtänkt och tänkvärt och så innehöll det en Lindeman.
Det var snudd på full pott för Pia Johansson och det vara väl bara musikvalet och användningen av musiken som inte till hundra procent föll mig på läppen (var kommer det uttrycket från?).
Jag gillade programmet så bra att jag knäppte på radion för att höra reprisen klockan 22 då jag ändå skulle pyssla en stund i köket.
Lite förvånad blev jag när jag inte alls kände igen programmet, fastän det helt klart var Pia Johansson som var värd. Jag började undra om jag blivit senil på något vis eller om jag bara inbillade mig att jag hört programmet när det gått tidigare på dagen.
Så gick det upp ett ljus: någon på SR hade lyckats plocka fram Pia Johanssons Sommarprogram från 2005 till reprisen.
Det roliga var att i det programmet handlade det till en del om att kunna erkänna sina misstag. Vilket någon på SR fick göra en låååång bit in i programmet då man upptäckte felet.
Rätt pinsamt, tycker jag, men det gamla programmet var rätt OK det med.
Pinsamt var det också, tycker jag, när konstnären Karin Mamma Andersson hade Sommar häromdagen. Hon lovade att hon skulle spela "ovanligt bra musik".
Tja, så uppseendeväckande ovanligt bra var det kanske inte.
Det tyckte nog egentligen inte "Mamma" heller, eftersom hon tonade i Nirvanas Smells Like Teen Spirit strax innan solot, när det är nästan halva låten kvar.
Så gör man väl inte om man tycker det är en "ovanligt bra låt"?
Vad skulle konstnärinnan (som säkert har många kvaliteter i sin utövning) säga om en gallerist täckte över hälften av en av hennes målningar?
Det skulle väl inte vara så populärt, kan jag tänka.
Men Nirvana hade väl inte så mycket att sätta emot när hon täckte över en halva av deras musikaliska konstverk.
Här ovan har ni i alla fall låten i sin helhet.
Jah Hollis
Andra bloggar om: sommar, P1, Sveriges radio, SR, Pia Johansson, musik, repris, misstag, nirvana, smells like teen spirit, konst, karin mamma andersson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Igår var vi i Visby nästan hela dagen, så jag missade Pia Johansson, men eftersom du så varmt rekommenderar hennes program ska jag ta och lyssna på det via nätet. Man missar ju det mesta av musiken, men vad jag förstår på dig så var det "pratet" som var behållningen.
Ha en bra måndag!
/Ingrid
Lyssnade du på Jens Lapidus? Det var ett överaskande program tycker jag. Bra!
Det var nog egentligen inget fel på musiken, men pratet var bäst. Gå in på Sommars 30-dagarsarkiv så går det bra att höra hela programmet med musik och allt via datorn.
Ha en fin måndag du med.
Aj då, här kom det in en kommentar till och smög sig före mitt svar till Ingrid.
Vad gäller Jens Lapidus, så hann jag bara höra inledningen eftersom det var söndag och jag började jobba halv två.
Men det lilla jag hörde gav helt klart mersmak så jag får nog leta fram det i arkivet och lyssna på hela.
lyssnade på Pia på webben til morgonkaffet, tack för påminnelsen, jag missar de flesta pratarna...
Mång av dem kan man klara sig utan.
Men Pia Johansson var bra och hade något att säga. Och hon sade det med humor och allvar.
Det är lite av en konst det.
Jag gick in på 30-dagarsarkivet och lyssnade på Pia´s program och det var verkligen värt att höra både en och två gånger.
Det grep mig väldigt personligen, eftersom jag känner igen en del av problemen hon tog upp. Det tråkiga är bara att jag aldrig fick gå i någon terapi - det skulle nog kunnat gjort mitt liv lite annorlunda.
/Ingrid
I: Jag kan tänka mig att det var hög igenkänningsfaktor för många människor i det hon berättade om. Och även om det kanske är lite sorgliga saker man kommer att börja tänka på, så börjar man i alla fall att tänka efter och det tror jag bara är bra.
Skicka en kommentar