Twingly statistik

tisdag 12 augusti 2008

Misär och rånare vardagsmat i Malmö nu


Ann Henning, som höll i dagens Sommar i P1, var en ny bekantskap för mig, och det var med en viss misstänksamhet som jag började lyssna på hennes program.
Hon är född och uppväxt i Sverige, men bor sedan 25 år i Connemaraområdet på Irlands västkust.
Min misstänksamhet kommer väl i från att hon beskrivs som en stor bästsäljande irländsk författare, en som jag aldrig hört talas om. Men helt klart har hon ju etablerat sig som en irländsk författare och hennes program var intressant.
Hon lyckades dra hela Irlands historia på ett begripligt sätt och nästan alla för- och nackdelar med ön och dess båda länder.
Ann Henning spelade bara irländsk musik, givetvis, som den på videon ovan, The Town I Loved So Well. En ganska fantastisk låt som elegant och lågmält beskriver vad de grymma stridigheterna mellan folkgrupperna i Nordirland gjorde med folket och landet och specifikt då i staden Londonderry, eller Derry som en del hellre kallar den.
Tro det eller ej, men den är skriven av Phil Coulter som också varit med och skrivit Congratulations till Cliff Richard.
Malmö kan ju inte jämföras med Londonderry, men här händer det också saker man skulle kunna klara sig utan.
I dag rök några av missbrukarna på Värnhemstorget, där jag brukar handla och där jag brukar ta bussen ifrån ibland, ihop och en blev skuren i halsen med en trasig flaska.
Det förvånar mig inte.
De här fyllona, och vad det nu är de går på, har mutat in några bänkar på det här slitna torget (som kommunen inte riktigt framgångsrikt försökt snygga till) och det är ständiga skärmytslingar runt de här bänkarna.
Jag vet att det handlar om folk på samhällets botten och så vidare, men varför kan inte någon någonsin ta ta i det här problemet på allvar?
De här problemen med missbrukarna har funnits så länge jag kan minnas, men det verkar som om samhället har givit upp och de här ofta väldigt jobbiga och uppenbarligen våldsbenägna människorna får fortsätta år efter år att i offentlighetens ljus leva ut denna misär.
Det är grymt både mot folk som vill ha sitt torg till något annat än att slåss och supa på och mot de här missbrukarna vars ovärdiga sätt att leva hängs ut till allmän beskådan.
Ja och så har vi dagens butiksrån i Malmö också, även det något som tydligen blivit samma vardagsmat för oss som soldaterna och bomberna blev i Londonderry.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Alla smutsiga detaljer sa...

Var lite ofokuserad under "Sommar" så jag förstod inte riktigt storheten i det. får väl lyssna om. Jag minns dock ett gammalt nummer av det fin fina magasinet ETC när det begav sig som beskrv Irlands-konflikten på si sådär 100 glättiga sidor. Riktigt bra, tror till och med jag har det kvar i källaren många flyttar senare.

Sånger från nedre botten sa...

Och Hatte Stiwenius tog bilderna. Ett fantastiskt nummer under ETC absoluta glansdagar.

Jah, "vi har inte råd" och "människor måste faktiskt ta ett eget ansvar". Men när "vi hade råd" var det "överförmynderi" med tvångsvård och "slapphänt" med rehabilitering. Det finns naturligtvis ingen universalkur som botar drogmissbruk och fattigdom. Men när samhället väljer att skuldbelägga individen, så kan vi lika gärna bota alla sjuka med plåster.

Alla smutsiga detaljer sa...

Och i övrigt håller jag med sånger :-)

Anonym sa...

Innan brukade de sitta på ödetomten bakom Hemköp, men nu är det ju ingen ödetomt längre. Inte säkert att jag känner igen mig längre. Där såg för bedrövligt ut tidigare, men nu antar jag att de flyttat fram till själva torget.

Jah Hollis sa...

ASD/SFNB: Storheten och storheten. Jag tycker hon fångade förhållandena på ön, på gott och ont, på ett bra sätt. Jag är själv jävig här, eftersom mitt intresse för Irland och "all things oirish" troligen överstiger det genomsnittliga.
Vad beträffar missbrukarna, tycker jag det verkar som om samhället gett upp för länge sedan. Det tillhör numera den svenska stadsbilden (en gång hette de a-laget) att ha gäng med trashankar lallande omkring på vissa ställen.
Det är förnedrande både för de som lever på det här viset och för ett samhälle som säger sig sätta välfärden främst.

S: Visst, de hade lägereldar och det ena med det andra på ödetomten. Men nu är den bebyggd med ett "Upplevelsecenter" och de har mycket riktig flyttat på sig. Dock fortfarande inom räckhåll för Systembolaget vid Östra Förstadsgatan.

Ingrid sa...

Det rånas minsann här i lilla Klintehamn också. Igår blev Premmacken rånad av 3 ynglingar beväpnade med knivar och yxor - och jodå, de kom från Hasselakollektivet och greps efter någon timma.

Håller med dig om gårdagens sommarpratare, hon var intressant att lyssna på. Idag har jag inte hört på radion alls utan varit ute. Det har varit solsken

/Ingrid