Jason & The Scorchers trivs med att få spela i Malmö ...
... och de har en publik som aldrig för sitt liv skulle missa en konsert med bandet.
Malmötrummisen Pontus Snibb ingår numera i Jason & The Scorchers.
Cowboyhattarna dyker alltid upp när det är kvalitetscountry i Malmö. Och en och annan Blues Brother.Ibland hamnar man på konserter där man inte riktigt vet vad man har att vänta: en livlös föreställning eller en spelning som lyfter mot höjderna.
Lite så kändes det när jag i torsdags cyklade mot kulturkvarteret S:t Gertrud i Malmö för att träffa en gammal kollega från min förra arbetsplats och för att kolla in Jason & The Scorchers.
Det var andra året i rad som det här amerikanska country/punk/rock-bandet spelade på en av de Doktor Rock-arrangerade konsertena i kvarteret. Men förra året sammanföll den med att jag var på Malmö arena och såg Leonard Cohen.
Min tidigare erfarenhet av bandet, som en gång slog igenom med en rasande version av Bob Dylans Absolutely Sweet Marie, var en konsert på KB. Den var i och för sig något speciellt, med en akrobatisk uppvisning av sångaren Jason Ringenberg som i ett pantersprång, mitt under en låt, kastade sig från scenen upp på stora bardisken på KB.
Det var länge sedan och nu har bandet återupplivats med Malmökillen Pontus Snibb som fast medlem bakom trummorna ("Väldigt exotiskt att introducera honom på konserter i USA. All the way from Malmö, Sweden”, förklarade Jason).
Kort sagt blev det en kanonkonsert med en entusiastisk publik (med lokala kändisar som Nisse Hellberg) och många gamla vänner och bekanta som dök upp.
Det var familjärt och nära (bandet stod på en plätt mitt ute bland publiken på innergården och Jason framhöll ofta sitt speciella förhållande till Malmö) samtidigt som det svängde något enormt och tände hela publiken.
En kanonkväll, en sådan där kväll då man trivs så man egentligen inte vill gå hem, inte vill att det ska sluta. Men då man ändå känner sig upplyft till en högre höjd när man tar cykeln hem igen.
Det var kort och gott en strålande afton på många sätt och vis.
I kväll, lördag spelar bandet på L’Orient i Linköping och på Söndag på Akkurat i Stockholm.
Missa inte att kolla in ett gäng musiker i den högre divisionen, bland annat gitarristen Warner E Hodges; Jimmy Page, Steve Jones och Chet Atkins i en och samma person.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Rock, Country, Punk, Jason & The Scorchers, Malmö, S:t Gertrud, Doktor Rock
5 kommentarer:
Scenen är sjukt fin. En matta på backen, så är det klart. Det är fint!
När det var paus tog bandet en öl i baren med oss andra. När det var dags att pinka ut ölen efter konserten hamnade man bredvid någon av dem. Och när de gick hem (utom Pontus Snibb som ju är malmöit) gick de bara tvärs över gatan till sitt hotell.
Ja det är lätt att komma i kontakt med bandet, speciellt när man står två meter ifrån och på samma nivå, det var tredje gången vi såg dom på två år och det blir bara bättre och bättre.
Kul blogg du har.
Krister Andersson, www.edetbloggen.blogg.se
Krister. Tack! Javisst är det kul att kunna få närkontakt med artister. Och att de både kan spela och bjuda på sig själva.
Very nice pictures, capturing the beauty of these precious moments of the concert on the street, delicious frames. I'm happy for the recovery of his mother, congratulations. Greetings.
Skicka en kommentar