Veckans tema i Fototriss är kort och gott: På spåret. Jag hade tänkt göra ett äkta tv-upplägg och visa bild från staden där resan börjar och så vidare med tre bilder. Men klockan är mycket, jag är lite trött i skallen och jag lär inte heller kunna ta några nya bilder på några dagar nu. Så det gamla hederliga arkivet, där det faktiskt finns många bilder som passar in i temat, kommer väl till pass igen. Och bilderna får tala för sig själva den här gången. Fler bilder på veckans tema finns här.
PS. Jo jag vet att det är speglinger i fönstret på de nedersta bilderna. Det är liksom en del av det hele. DS.
Som den trogne läsaren (det finns väl mer än en) av min blogg kanske minns (det handlar om en fyra, fem dagar sedan) var jag i tisdags med om ett par saker som kan få betydelse för min framtid. Först var jag och träffade min personliga bankman för allra första gången, och sedan var jag och träffade en coach/mentor som jag enligt min arbetsgivare måste träffa som en del i ett utbildningsprogram. Bankmannen, som är en mycket trevlig kvinna, ville träffa mig helt enkelt för hon tyckte jag borde reda upp lite i min röra av mer eller mindre lyckade sparkonton. Visst, banker handlar också i ett givet egenintresse, men efter en stund kunde jag gå därifrån och känna att mina sparpengar faktiskt nu ska kunna förränta sig på ett bättre vis. Att jag faktiskt lyckats sätta undan en del sparpengar genom åren beror för övrigt inte så mycket på att jag är född smålänning, som att jag inte dragit på mig några skulder. Jag äger min lägenhet och min bil och mina gamla elgitarrer. Inte så dumt. Från banken gick jag till coachen/mentorn för ett premiärmöte. Eftersom jag har en mycket låg, men dock chefsbefattning på jobbet var jag tvungen att göra detta. Jag är superskeptisk mot vår tids övertro på coacher som ska lösa allt, men just denne coach (en man nästan jämngammal med mig) gav ett sympatiskt intryck och vårat två timmar långa samtal (mycket om Bob Dylan) gjorde mig på gott humör. Bäst minns jag hans kommentar när jag berättade att jag var stolt över att ha rekommenderat en ganska oprövad tjej till ett vikariat på jobbet, och det visade sig att hon var en fullträff. "Det ska du vara stolt över. Där visade du prov på ett gott ledarskap", sade han. Och ett sådant erkännande vet jag inte att jag någonsin fått av någon på jobbet.
Tydligen har snön fortsatt att braka ner över Skåne under fredagskvällen. Själv har jag inte märkt något förrän jag nyss tog en koll genom fönstret (bästa sättet att få veta hur vädret är, enligt Bob Dylan). När jag var ute tidigare i dag hade snön i alla fall fläckvis börjat smälta undan lite, men nu har det fyllts på med ännu mer. För min egen del känns det ovant och tråkigt eftersom det sätter stopp för mitt cyklande. Senast jag cyklade var på nyårsafton då jag tog cykeln till nyårsfesten. Då var jag definitivt inte i stånd att cykla hem på morgonkvisten efter festen och dessvärre har jag ännu inte varit och hämtat min cykel på gården där jag lämnade den. Men malmöiter är kända för att cykla i alla väder. För mig finns det dock gränser. Aftonen har jag nu tillbringat i stugvärmen hemma efter att ha varit ute och quizat tre kvällar på raken. Dessvärre sprack segersviten den tredje kvällen, torsdag kväll på Fagans där vi bara var två ur laget som mötte upp. Det räckte inte mot alla de lag som hade minst dubbelt så många deltagare som vi och därmed hamnade vi långt ifrån vinnarskiktet. Så den där åtråvärda trippeln, den återstår ännu att hämta hem. Och vädret då: ja det ska visst sluta att snöa, men i stället ska det bli svinkallt de närmaste dagarna. På måndag är det den 1 februari och då börjar säsongens sista vintermånad, den som normalt ska vara den kallaste. Jag har onda aningar.
Det är ingen hejd på alla fotoutmaningar så här mot slutet av veckan. Jag får avsluta denna fredag med ett bidrag till Veckans fönster som denna gången ska vara vågigt. Och hur ser då ett sådant fönster ut? Jag fick det klart för mig av mest en slump när jag var uppe vid Värnhemstorget här i Malmö och handlade i dag. På väg till busshållplatsen fick jag se en kille som stod och fotograferade ett hus, ett välkänt funkishus som jag fotat förut och som en gång inhyste den suveräna skivbutiken Jukebox. Visst är fönstren och själva huset både vågigt och lite vågat i utformningen? Det var bara att ta ett par steg tillbaka, sätta ner matkassen och fånga denna mäktiga fasad som böljar lite i vågor bakåt på båda sidor. Vill ni se hur andra tolkar detta tema, så gå då hit.
Det måste vara mycket svårt att leva utan en hand, för att inte tala om att sakna båda. Händer kan man använda till både gott och ont; man kan skapa såväl de vackraste saker med dem, som man kan ställa till oändligt med elände. Hos Sinneskatten är temat denna fredag: Handens verk eller vad händer kan göra. Temat är egentligen outtömligt, men jag har valt ut två saker som gjorts, skapats, av samma par händer. Det är mitt gudbarn som, helt självlärd, för ett par år sedan visade sig vara en snajdare på att vika papper. Origami heter ju konsten och den är verkligen ett händernas verk. Origami spelar också en liten, men viktig, roll i en av mina favoritfilmer, Blade Runner: http://www.youtube.com/watch?v=_7o0rvVxU0w Den fina asken med askarna i har jag fått av gudbarnet, och de fina blommorna har hennes mamma fått. Fler bilder på detta tema hittar ni här.
Att hitta vita motiv i Malmö i dag är inga problem; här har vi fortfarande gott om snö som envisas med att ligga kvar. Men för att veckans Fredagsfärger ska bli kompletta ska det vita kombineras med grönt. Jag väljer en lite äldre bild, tagen en snörik vinter i Ystad för några år sedan. Det jag gillar med den är den där kampen mellan den vita snön, och det gröna under den som vill fram i ljuset. Så småningom kommer även årets snö att få ge med sig och det blir grönt och fint igen. Tro mig. Fler grön-vita bidrag hittar ni hos Fredagsfärger.
Ett glädjebud droppade just ner i min e-postbox. Det amerikanska countryrockbandet Richmond Fontaine kommer till KB i Malmö den 17 februari. På minussidan: jag ska enligt mitt nuvarande arbetsschema jobba den kvällen. Richmond Fontaine? säger nog en och annan av er nu. Ja, bandet är en av de där väl bevarade musikaliska hemligheterna som år efter år ger ut musik och ger konserter av en rasande hög kvalitet, men som inte får den uppmärksamhet de egentligen är värda. Inträdet på KB när de spelar där är löjliga 60 kronor, så den som inte tar tillfället får skylla sig själv. Jag ska göra allt jag kan för att själv kunna vara där. Den saken är klar. Uppdatering: Ja, dom passar på att besöka Stockholm och Göteborg också när de ändå är i krokarna. Kolla turnélistan på Myspace-länken här ovan.
Andra quizkvällen den här veckan: Pickwick med Bryan som quiz master och Caltex & The Oxymorons på plats med ett lag med ett par välkomna gäster som medverkade. Ett svårt quiz var det dessutom och kanske trodde vi inte att vi skulle hamna överst på prispallen. Men, se det gjorde vi (första vinsten i år) och nu har min lagkamrat i vått och torrt, BV, och jag chansen att knipa den efterlängtade quiz-trippeln. Nu ska vi bara ta oss till Fagans torsdag kväll och vinna där med. Som Len Barry uttrycker det: Like taking candy from a baby. Nja, så enkelt är det väl inte. Först och främst ska man ta sig dit genom det sliriga lager av mosig snö som täcker Malmö nu utan att bryta ben och armar av sig. Men sedan!
Gårdagen, tisdagen den 26 januari, var på många sätt en bra dag för mig.Jag gjorde ett par saker jag aldrig gjort förr och som kan komma att få en positiv betydelse för mig i framtiden. Jag hinner inte att just nu gå in på vad det handlar om, men jag hoppas kunna återkomma till det i några senare blogginlägg. Nöjd som jag var efter det jag gjort under eftermiddagen satte jag kurs på restaurang Syltan där de har quiz varje tisdagskväll och där medlemmar ur Caltex & The Oxymorons, vårt lag när vi tävlar på Pickwick, deltagit då och då med framgång. Problemet med Syltan är bara att deras quiz blivit populärt och i går var alla borden bokade i förväg. Ingen jag kände var där och jag hängde i baren där jag fick vara med några stammisar som bildade lag, och i halvtid fick vi dessutom förstärkning av min lagkamrat BV som lite oväntat dök upp. Vi knep en delad förstaplats tillsammans med två andra lag och i tie breaket knep jag, på andra utslagsfrågan, vinsten. Det innebär att jag nu har chansen till den hägrande quiztrippeln: vinst tisdag, onsdag och torsdag. Så nu måste jag trotsa ovädret som dragit in över Skåne och ta mig till Pickwick för veckans andra quiz. Och så får jag hoppas att några lagkamrater är inne på samma tankar. Precis lagom till att det är dags att dra har jag läst ut Cormac McCarthys fantastiska dystopi Vägen. Jämfört med vad huvudpersonerna i den berättelsen får genomgå är en sväng ut i den skånska vinternatten rena avkopplingen. Och även Vägen tänker jag återkomma till i ett senare blogginlägg.
Jag är inne i min jobbvecka och det lär inte bli mycket tid till att ta nya bilder till veckans Fototriss, med det inte alldeles enkla temat: Klara, färdiga, gå! Nåväl, ur mitt digra arkiv har jag skakat fram följande, nerifrån och uppåt: 1. Klara. Ja, det är faktiskt Klara som tagit stöd på ena knät där för att fota en regndränkt midsommaräng. 2. Färdiga. De här båda killarna såg jag på en konsert i Malmö och man kan lugnt säga att de var rätt färdiga (men även rätt oförargliga). 3. Gå! När det slår om till grönt i Malmö gäller det att gå och stå på. (Jag inser nu att de kanske skulle visats i omvänd ordning, men jag orkar inte flytta om dem nu. Jag måste sova inför jobbet i morgon). Ja, bättre än så blev det inte den här gången. Men det finns fler bidrag här.
Ledig lördag och dags att visa ett fönster igen.Den här gången ska det vara kulturellt enligt Susanne som står för temat varje vecka.Det skulle ha varit ganska enkelt att dra ner till Malmös stadsbibliotek och ta en bild på den kubiska delen som ju har fasader som består av nästan bara fönster. Men jag fick en annan idé och när jag var inne i stan en stund i eftermiddags tog jag min bild. Fönstret tillhör en butik, nära Lilla Torg, som säljer (och köper) skivor och böcker och tidningar, det mesta av det begagnat. Det tycker jag är kulturell verksamhet av hög rang och det blir den affärens skyltfönster som bli mitt val. Äh, jag slänger in en bild på Biblioteket med. Det är sevärt. Fler kulturella fönster hittar ni här.
Jah Hollis
PS. Det finns många "godsaker" i skyltfönstret. Något som är bekant för någon? DS.
Grått är färgen för dagen och för den senaste veckan, i alla fall ute. Men i veckans Fredagsfärger ska det vara kombinationen av rosa, röd och blå som ska visas upp. Eftersom det är en jobbfredag blir det inte tid att ge sig ut och jaga fotomotiv. Men på denna trippel av julöl jag testade för den dryg månad sedan tycker jag att man, med lite god vilja, kan hitta denna färgtrippel. Hur andra löst veckans Fredagsfärger kan ni se här.
Tisdag och jag är en liten, liten bit in i en lång och seg arbetsvecka. Jag avslutade ledigheten i söndags med att gå med ett par goda vänner och kolla in Fish Tank, Jag hade också tänkt skriva om filmupplevelsen, som var lite blandad. Men jag får hålla er på halster ett tag till: i går när jag kom hem efter första arbetsdagen var jag helt slut, och nu ska jag redan iväg till dag två. Så i väntan på ett mer genomtänkt inlägg får ni hålla till godo med en av världens bästa låtar av ett av världens bästa pop/rock/soulband: The Small Faces, förebilder till en mängd efterföljare. Och som bonus har de med PP Arnold. Lyssna, titta och njut. Nu ska jag iväg och tanka bilen och sedan dra mot Ystad.
Det verkar som om vintern i Malmö har låst sig i ett läge just nu: det är grått, det är blåsigt, vilket gör att det känns väldig mycket kallare än det enligt termometern är, och snön har nästan helt smält bort medan det som blev kvar frusit till is. Lusten att ge sig ut i detta väder är väl i stort lika med noll. Humöret är väl heller inte direkt på topp eftersom den där gråa filten över stan gör att det inte blir riktigt ljust någon gång under hela dygnet. I kväll ska jag i alla fall gå på bio och kolla Fish Tank. Det lär inte vara någon solskenshistoria det heller, fast jag hoppas alla omdömen om den håller vad de lovar. Och just nu känns det mer lockande att sätta sig i biomörkret än att ge sig ut på promenad i svinkylan och det gråa.
Söndag igen och strax efter midnatt kom veckans tema i Fototriss upp: Randigt ska det vara på bilderna.Dessvärre kommer jag att få svårt att hinna med att ge mig ut och fota såväl under söndagen (det är natt mot söndagen nu), och (på grund av jobb) hela den kommande veckan med. Så jag har ran(d)nsakat mitt arkiv för att ha möjlighet att vara med. Detta är vad jag hittade. Kanske inte världens roligaste bilder, men i alla fall stämmer de med temat. Fler randiga, och säkert roligare, bilder hittar ni här.
Jag tog med kameran när jag stack upp till Värnhem och handlade mitt på dagen i dag, lördag. Tänkte jag skulle fånga en ny fönsterbild i stället för att leta i arkivet. Men fantasin tröt och detta var det bästa(?) jag kunde åstadkomma. Fler fönster hittar ni via Susannes fotoblogg.
Tänkte jag skulle kunna klämma in ytterligare en temabild denna fredag.Och då blir det ett bidrag till Fredagstemat hos Sinneskatten som denna gång är: Halv. Jag tolkar temat bokstavligt och visar upp en inte helt ny bild från Gustav Adolfs torg (Gustav som Malmöborna kallar det). En buss som är på väg att glida in på en hållplats och ja, det är ju bara halva bussen som är med. Inte så mycket att linda in i djupa förklaringar, eller? Fler bilder på temat hittar ni här.
Jah Hollis
PS. Jag är fortfarande veckovill efter alla helger. Kallade först bidraget Tema fredag 15 december. Därav heter inlägget så eftersom jag han lägga ut det innan jag upptäckte misstaget och ändrade rubriken. :-P DS.
Ack vad tiden verkar gå fort när man har roligt, det vill säga är ledig från jobbet. Redan fredag igen och dags för Fredagsfärger (eller Fedagsfärger som det ju faktiskt står i rubriken) och denna gången ska de vara vit och grå. Inga större problem att hitta den kombinationen bland de nyaste bilderna, snarare svårt att bara plocka fram en. Det får bli denna gråvita miljö från jobbet, altanen dit de av mina arbetskamrater som röker då och då beger sig. Det har med tiden, som synes, blivi en och annan fimp. Fler gråvita bilder hittar ni här.
Ja, i dag är det Tjugondedag Knut och då är julen officiellt och definitivt slut. Någon gran att slänga ut har jag inte, den lilla plastgranen jag brukar sätta fram vid julhelgen har jag inte ens plockat fram den här gången. Vardagen och verkligheten efter helgerna började väl för de flesta av oss i måndags den här veckan skulle jag tro. Själv jobbade jag på själva trettondagen och ett par dagar till den gångna veckan. Å andra sidan är jag nu ledig resten av den här veckan och i dag blir det att gå på quiz för första gången i år. Och det lär ju innebära en och annan öl också. Det blir att komma tillbaka till verkligheten och kanske ändå inte. Kanhända längtar jag lite efter en annan verklighet (livet går lite på tomgång efter alla helgerna, känns det igen?), fast gärna med quiz i den med. I vårt största regeringsparti verkar de ha en lite säregen verklighetsuppfattning. Det är bara att tacka och ta emot när de självmant berättar hur den ser ut. Sedan sägs det att unga människor som varit och sett Avatar tappar sin verklighetsuppfattning och blir deprimerade och självmordsbenägna. Utan att vara expert på området tror jag mig kunna säga att det i så fall knappast kan bero på själva filmen. Problemet med unga som blir deprimerade och självmordsbenägna har nog snarare sin förklaring i det verkliga livet vi lever. Det verkar ju som om många här i världen jobbar just för att uppnå detta.
OK. Jag blev tagen lite med överraskning här.Inte hade jag väntat mig att Fototriss skulle dra igång denna söndag, så jag brydde mig inte ens om att kolla natten mellan lördag och söndag, eller innan jag stack till jobbet på söndagen. Men väl på jobbet halkade jag in på Fototriss webbsida och såg att ett tema var upplagt: Det gamla välkända Så ser det ut där jag är i dag. Så första bilden, längst ner här ovan, visar skärmen jag lite fåraktigt stirrade på där jag befann mig i dag (alltså söndag). Men som syns i fönstret i bakgrunden hade det inte hunnit bli mörkt då och jag stegade snabbt ut på altanen/rökrutan och knäppte ett par foton. Vad ni ser på mittbilden är ett antal takåsar samt Sankta Maria kyrka i Ystad. Det tredje fotot kallar jag helt enkelt Himmel över Ystad. Sedan bar det raskt av in till jobbet vid datorskärmen igen. Var andra har befunnit sig denna dag kan ni se om ni går in här.
Det är skamfullt sällan jag går på bio numera. Men lördag kväll hoppade jag på Avatartåget och gick och såg filmen alla går och ser nu.Jag tror inte jag har hört ett ont ord om, i alla fall ingen sågning (fast det finns säkert) av, James Camerons senaste rekordpåkostade verk Avatar. Det var utsålt på stora biografen Royal i Malmö och det är det väldigt sällan på de filmer jag tar mig till nuförtiden. Och det är lika bra att erkänna direkt att även jag föll för denna skapelse, en blandning av science fiction, pang-pang, fantasy, kärlek och livsfilosofi. Skulle jag sammanfatta den kort så blir det väl: SF-action med ett budskap. För filmen har ett tydligt budskap och den är inte nådig mot amerikaners sätt att härja i världen (och på planeten Pandora). Gudbarnet, som också var med, sammafattade det hela på 13-åringars vis: Cool! var hennes omdöme. Och det är det verkligen långt ifrån allt som är. En del av kritiken jag själv kan instämma i är bland annat att det är väldigt mycket lån från andra filmer och genrer. Jag är inte lika kritisk som DN:s recensent, men det ligger något i mycket av det han skriver. Men jag rekommenderar Avatar helhjärtat: det är ett riktigt filmäventyr, ibland bländande vackert (om än väldigt mycket datoranimerat) som gör sig allra bäst i en riktig biograf. Man har inte några döda stunder under de närmare tre timmarna det hela pågår (i 3D dessutom).
I dag, den 9 januari, skulle min storebror Jan ha fyllt 65 år om inte cancern tagit honom ifrån familj och vänner för snart två år sedan. Det känns ännu väldigt sorgligt och ljuset är för honom. I går, den 8 januari, skulle Elvis Presley fyllt 75 år om inte han dött bara 42 år ung. Elvis var för övrigt en av min brors favoritartister och brorsans Elvisskivor var på många vis en väg in i rockmusiken för mig. I morgon, den 10 januari, fyller Roderick "Rod" Stewart 65 år. Kanhända ger han ut hissmusik i dag, men en gång i tiden var han en av de bästa rocksångarna på planeten. Jag ska gå och se honom på Malmö stadion i sommar. Det får låta hur det vill, men jag måste bara se honom någon gång i livet.
Ja, nog är det mesta fruset nu, inte bara fönstren. Jag hittade snabbt en bil(d) på veckans fönstertema som är Fruset, när jag gick ut för att handla i dag. Faktum är att jag såg den frusna bilen redan i natt när jag kom hem från jobbet, men då var fotoförhållandena inte lika goda. Dessutom upptäckte jag inte förrän i dag att det stod ytterligare en bil lite längre bort med samma text på sin frusna vindruta. Fler fönster på veckans tema finns här.
Ja, nu börjar livet gå in i gamla hjulspår igen efter alla helgerna kring slutet av det gamla året och början av det nya. Och fredagsfärgerna fungerar åter som de ska och denna veckan ska det vara bilder med färgerna röd och gul i. Färgmässigt är det ingen komplicerad kombination och jag lägger in en bild från min ganska nyligen avslutade lördagsbrunch. Röda skivor av chorizo på mackan och äggula på de stekta äggen. Fler bilder i denna omgång av Fredagsfärger hittar ni här.
I går, trettondagsafton, började det åter snöa över Malmö. Och ännu mer har det kommit under natten till idag. Kallt som tusan ska det bli också; i vissa köldhålor i den nordligare delen av landet blir det temperaturer som vi tack och lov slipper här nere i Skåne. Jag vet inte om någon är speciellt förvånad över detta. Att det är kallt och snöar på vintern i Sverige alltså? Eller är vi nu så övertygade om att klimatet redan har förändrats så att vi ska ha lätt Medelhavstemperatur i januari? Ja, då får vi väl glädja oss åt att vintern som årstid ännu tycks fungera. Gladast är nog kraftbolagen som väl skär guld med täljkniv i kylan.
Inte helt oväntat ställde Pete Doherty in sin solokonsert på KB i Malmö i december förra året. Jag hade själv två biljetter till den utsålda konserten och skulle gå med en god vän. Men av det blev det alltså intet och nu sittar jag här med två biljetter till den konsert som arrangeras som ersättning för den inställda. Den äger rum på söndag, den 10 januari, och då jobbar jag naturligtvis. Och för att få pengarna tillbaka skulle jag ha varit ute mycket tidigare och lämnat tillbaka biljetterna (jag vet, det är min egen miss). Så för att gå rakt på sak: Vill du, eller någon du känner, gå och kolla Pete Doherty på KB på söndag så hör av er. Jag har två biljetter (375 kronor stycket) jag vill bli av med.
En av de mest omtumlande filmupplevelserna jag haft på mången dag var brittiska Andrea Arnolds långfilmsdebut, Red Road, som gick här i Malmö våren 2007. Nu är det dags igen: på fredag har Andrea Arnolds andra långfilm, Fish Tank som belönades med Juryns pris vid filmfestivalen i Cannes 2009, svensk biopremiär. Ska man tro förhandssnacket och alla priser och omdömen Fish Tank har fått, så väntar en filmupplevelse utöver det vanliga. De recensioner jag har läst i brittiska magasin (filmen är redan ute på dvd i Storbritannien) förnekar inte det intrycket. Recensenterna har närmast varit översvallande i sina omdömen. Sydsvenskan hade i dag en kort intervju med Andrea Arnold och den finns att läsa här. Jag ser verkligen fram emot att gå på bio igen, det var ett tag sedan. Före Fish Tank ska jag värma upp med att gå med gudbarnet och se Avatar, som jag också har stora förväntningar på.
Den svenska litterära parnassen är väl inte direkt överbefolkad med människor som har humor som ett tydligt framträdande kännetecken. Snarare verkar det vara, författare och kritiker i samma omfattning, folk som först och främst tar sig själv och sitt jobb på allra dödligaste allvar. Härligt då att det finns sådana som Björn Ranelid, en man jag mer och mer kommit att uppskatta. Inte som författare, för jag har ännu inte tagit mig igenom någon bok han skrivit, men som en människa som vågar säga saker och som uppebarligen kan röra om i denna småsura gryta av allvarsmän och -kvinnor. Visst, jag vet att Ranelid anses vara mästaren när det gäller att ta sig själv på dödligt allvar. Men jag börjar undra om inte mannen har minst en räv bakom varje öra. För kan man få den flegmatiske GW Persson (vars böcker jag däremot läser och gillar) och den knastertorre och ofta rätt pretentiöse Per Svensson att haspla ur sig dumma saker måste man väl ha träffat rätt på något vis. Och jag tycker Ranelids sätt att hacka på dessa gubbar, och på KD-gnällspiken Linda Skugge, tyder på (medveten eller omedveten) stor humor. Sedan är ju GW Perssons snack om vem som säljer mest böcker av honom och Ranelid rätt lågt. Skulle tippa att till exempel Jackie Collins säljer fler böcker än GW, så det blir kanske lite tokigt att hålla på och jämföra försäljningssiffror. Ranelid träffade ju spiken på huvudet när han sade att det är som att jämföra Snoddas med Jussi Björling.
Medan alla diskuterar de blodtörstigas jakt på vargar i Sverige, och förundras över hur blodtörstig man kan bli som anhängare av en religion som sägs föra ut kärlekens budskap över jorden, har det hänt en del annat också. Under övergången till det nya året har det skett stora saker som inte väckt lika mycket debattlusta som vargjakten (i lagens (?) namn) och mordförsöket (i guds namn) på en dansk tecknare. Inte för att jag inte tycker att dessa båda saker ska diskuteras, tvärtom, men här har ni lite annat att fundera över. • Tjeckien seglade från och med den 1 januari lite otippat upp som ett av Europas mer drogliberala länder när man tillät innehav av såväl marijuana som LSD, kokain och heroin för eget bruk. Det kan onekligen bli intressant att se vart det leder. • I Ryssland chockhöjde man vid årsskiftet vodkapriset för att försöka bromsa det hejdlösa supandet i landet. Spriten lär ta död på en halv miljon ryssar om året och nationaldrycken vodka ska i fortsättningen kosta motsvarande 21 svenska kronor för en halvliter. • Van Morrison, 64 år, vår härligt buttraste bard inom populärmusiken fick gå ut och dementera uppgifter som funnits på hans hemsida om att han skulle ha blivit pappa igen. Det lär ha varit en hacker i farten. Kanske kan detta inspirera Van till några låtar med lite krut i. Det var länge sedan han fick till det på den fronten nu.
Och glöm inte att vi har valår nu. Det hade varit intressant att få uppdateringar av Mosevisionens gamla valfilmer. Vad skulle MP, KD, SD och PP kunna hitta på för budskap att förmedla till filmen?
I och med årets första fönstertema på Susannes fotoblogg känns det lite grann som om vi är på väg mot det normala igen efter de stora helgerna. Därför är väl också temat, Avslutat, rätt passande. Men eftersom jag ännu inte i år, efter att jag kom hem på nyårsdagens morgon, varit utanför dörren så letade jag fram en arkivbild jag tycker passar. Det råder väl knappast någon tvekan om att verksamheten bakom de här fönstren, på en kombinerad kiosk/korvkiosk på Drottningtorget i Malmö, är avslutad. Jag tar med en bild på hela bygget med, en skapelse som väl aldrig passade in bland de fina husen kring detta Malmötorg. Nu är dessutom, tack och lov, hela rasket rivet och bortforslat. Fler bilder på veckans fönstertema hittar ni här.
Det blev ett långt och hejdundrande nyårsfirande här i Malmö i går och för min del slutade det väldigt sent, eller kanske snarare väldigt tidigt på årets första dag. Inledningen med mycket god mat och dryck hemma hos Old Hell var lysande och innehöll givetvis ett quiz. Det var ju tre av oss sju som var på middagen som är ordinarie i vårt quizlag på Pickwick och ett par till som brukar vara med och quiza på andra ställen. Tema för quizet var händelser under årets första decennium och det visade med sorglig tydlighet hur kort minnet kan vara. Eller kanske det berodde på intaget av vin, både med och utan bubblor. Ute i Slottsparken vid 12-slaget var det en sådan där alla gillar alla-stämning och medan hundratals raketer skickades iväg kramade jag om helt okända människor och önskade dom ett gott nytt 2010. Lite av den där gemenskapskänslan där och då skulle vi nog behöva mer av även under andra delar av året. Under årets första timmar drack vi mer och dansade och stod i och jag är glad att jag sedan hade sinnesnärvaro nog att lämna cykeln och hänga med i en taxi när jag skulle hemåt. Jag vaknade inte förrän klockan ett och en viss tyngd vilade väl på huvudet. Men det där med kurer mot bakrus tror jag inte mycket på. Två sanbba huvudvärkstabletter vid uppvaknandet brukar vara ett enkelt och säkert kort. Jag har inte varit utanför dörren sedan jag kom hem, och jag har inte förfallit till snabbmatstraditionen på nyårsdagen. Nej jag har fixat till ett mycket gott potatismos och kokt lite överbliven julkorv (gjord på gammalt familjerecept) till det, och ätit med rivna morötter, stark senap och god aptit. Och det är ta mig tusan det bästa jag gjort hittills i år.
Veckans tema i Fototriss är kort och gott: På spåret.
