Söndag kväll är det dags för den årliga quizfinalen. Och jag kommer för första gången i historien inte att kunna vara med. Men jag får väl skylla mig själv eftersom jag inte sett till att kunna ta ledigt.
Dessutom kändes det som om luften gått ur hela vårt lag, trots att vi har en mästartitel att försvara - igen!
Men när jag meddelade mina lagkamrater det trista faktumet att jag måste jobba, vädjade jag i alla fall till dem, mycket känslosamt, att göra vad de kan för att få ihop ett lag och kämpa för vår heder. Just det, vår heder som quiz-champions - och givetvis för att behålla titeln.
Och nu har BF meddelat att han har ett stjärnlag på gång. Inte något fuffens, utan folk som varit med och quizzat med oss förr och som är kunniga och sugna på att vinna. Så jag är full av förtröstan.
Samtidigt känner jag att jag nu går miste om chansen att bli den ende i hela världen - faktiskt - som varit med och vunnit Pickwicks quizfinal fem gånger.
Jag får nöja mig med att jag är den ende i hela världen som - hittills - varit med och vunnit Pickwicks quizfinal fyra gånger.
Nej, nu ska jag hem (om man kan kalla en rätt torftig övernattningslägenhet för ett hem) och läsa vidare om livet i Laurel Canyon och folket där.
Jah Hollis
4 kommentarer:
Hmm... den där Laurel Canyon-boken verkar ju intressant. Måste kolla upp den och se vad Zappa hade för sig i the Log Cabin.
Jodå, den är mycket intressant. Musikhistoria när den är som roligast att läsa, och bra skrivet. Ett helt kapitel handlar om Uncle Frank’s Cabin. Där hände det grejor vill jag lova.
Du är den ende som har fyra finalsegrar. Så historisk är du redan. Men kanske du känner flåset i nacken?
Kanske blir du "räddad" av Spotteldarna eller Nollbenarna...
Men vi ska göra vårt bästa för att fixa femman.
Slå dom och knäck dom!
Det är det enda som gäller!
Jag bara önskar att jag kunde vara med. Snyft!
Skicka en kommentar