Ibland ska man väl ha lite tur också

Två tuffa dagar på jobbet är avklarade, två dagar med helt nya datasystem och rutiner som helst ska fungera friktionsfritt.
Så blev det väl nästan, med en rätt stadig uppbackning av experter och problemlösare, men det tar på krafterna och anstränger hjärnan å det grövsta.
Det man tidigare gjort med ryggmärgsreflexer duger inte längre, utan det är nya kommandon och kortvarianter av dessa man ska lära och nöta in.
I dag, onsdag, vaknade jag efter att ha sovit hyggligt och med en stark hemlängtan. Så stark att jag tog ett tidigare, men långsammare (ett pågatåg i stället för ett Öresundståg) tåg hem till Malmö.
Det visade sig vara ett lyckodrag, eftersom en ledning på Malmö C rasade ner och stoppade tågtrafiken mellan Lund och Malmö alldeles efter att mitt tåg kommit fram.
Ett tågstopp var ju det jag minst behövde efter de här två dagarna.
Men ibland ska man väl ha lite tur också.
Och nu börjar det dra ihop sig till onsdagens quiz.
Undrar om det ska bli någon fråga på vilka som installerades i Rock’n’roll Hall of Fame i går, för i så fall kan jag svaret.
En av dom är min favorit Tom Waits som i videon ovan (där bara Waits nuna visas) sjunger Walk Away tillsammans med en av rockens verkliga slitvargar: Southside Johnny.
De kompas av trombonisten La Bambas storband. Och för att sluta cirkeln har jag faktiskt skakat hand med La Bamba när Southside Johnny och hans band spelade på gamla KB i Malmö en gång i forntiden.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Arbete, Datorer, Datorprogram, Kristianstad, Malmö, Tåg, Pågataåg, Öresundståg, Försening, Quiz, Tom Waits, Southside Johnny

Malmö central genomgår en stor förvandling

Sedan jag för en dryg vecka tillbaka kunde börja ta mig till och från jobbet i Kristianstad med tåg har jag naturligtvis blivit en flitigare besökare på Malmö centralstation.
Häromdagen när jag hoppat (nåja) av stadsbussen och var på väg mot tåget såg jag att några mannar var igång med att sätta upp en skylt över vad som såg ut att bli en ny ingång till stationen.
Någon dag senare var skylten på plats, men någon ny entré var ännu inte öppnad (se den översta bilden här ovan).
I dag framåt middagstid när jag kom hem med tåget fick jag för mig att gå ut i vänthallen och handla bröd i ett fik där.
Döm om min förvåning när jag plötsligt kom in i en vänthall jag aldrig hade sett förut, mitt inne i stationshuset.
Den nya vänthallen har byggts bakom plank i samband med arbetena för Citytunneln som ju snart är klar för invigning.
I dag, måndag, var den tydligen vänthallen klar för invigning och Pressbyrån, Burger King och de andra försäljningsställena som funnits i den gamla vänthallen fanns på plats i den nya och bara väntade på att få öppna.
Bakom ett skynke kunde jag höra någon testa en ljudanläggning och se att det stod skumpa och glas uppdukade. Klockan 13 skulle tydligen allt dra igång, men jag uträttade mitt ärende i fiket (som var en av få verksamheter som fanns kvar i den gamla vänthallen) och tog bussen hem.
Dock tyckte jag, av det lilla jag såg, att detta måste bli ett lyft för den gamla stationen.
Det var ljusare och luftigare och glasväggar så man kunde se ut till spåren och den nya nedgången till Citytunneln.
Men vad ska hända med den gamla vänthallen som väl avfolkas nu när den nya har öppnats, med en egen ingång och allt?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tåg, Resor, Pendling, Malmö centralstation, Ombyggnad, Citytunneln, Vänthall, Resenärer

Nu är det nya saker att oroa sig för

Under många års tid hade jag ett fast, och på många vis trevligt, arbete i Malmö och kunde med cykel ta mig till och från arbetet på drygt tio minuter.
Sedan närmare tio år nu finns det inget sådant jobb för mig i Malmö (ja, ett tag hade jag diverse vikariat i branschen) och jag fick återgå till att bli pendlare.
Några år fungerade det med tåget, men sedan blev jag tvungen att skaffa mig en bil för att fixa det. Bilkörning på vägar där man trängs med mängder av långtradare, där andra trafikanter inte kan ha nog bråttom och det kryllar av vilt längs med och på vägarna, är aldrig någon njutning.
Så nu har jag lyckats hitta ett sätt att utnyttja tåget igen, bilen har stått stilla på parkeringen här hemma hela veckan nu.
Men då får man i stället börja oroa sig för att tågen verkligen ska gå som det är utlovat. Inte ens tågtrafiken är försäkrad mot olyckor.
Därmed kan man inte alltid vara hundra procent säker på att man kommer fram som man planerat. Att se till att folk på bästa sätt kan åka kollektivt måste ju annars vara ett område som våra politiker borde prioritera.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Tåg, Bil, Pendling, Skåne, Arbete, Kollektivtrafik, Stambanan, Olyckor

Ingen resa den långa vägen hem i natt

Om en kvart slutar jag mitt jobb och är fri (man ser det som att man är fri när man inte jobbar, vad är man då när man jobbar?) ett par dagar, men i natt bär det inte hem till Malmö.
Hade det funnits ett tåg som gått strax efter klockan ett hade det inte varit några problem, men kollektivtrafiken är inte till för nattarbetare som jag.
Så jag ska sova i min övernattningslägenhet och ta ett tåg hem i morgon förmiddag. Jag har nämligen blivit trött på att ligga ute på vägarna och trängas med hetsande, stressade trafikanter.
Nåväl, jag råkade se att Sverige rasat några platser i någon sorts välståndstabell.
Undrar hur man räknar ut placeringarna i den tabellen och vad det är man kallar välstånd.
Speciellt med tanke på att listan toppas av Norge, ett land vars bidrag till populärmusikhistorien är black metal (se ovan) och några hemska Melodifestivalplågor. Ett land där ett par hundra människor årligen dör av heroinöverdoser.
Tvåa kommer till råga på allt Danmark, ett modelland för alla främlingsfientliga rörelser som vill få inflytande.
Är det verkligen dessa båda länder som erbjuder sina medborgare det högsta välståndet vi kan tänka oss?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Pendla, Pendling, Kristianstad, Malmö, Skåne, Trafik, Bilar, Välstånd, Norge, Heroin, Danmark

Bob Dylan är på fri fot igen efter lång tid

Denna höst verkar mitt bankkonto läcka som ett såll.
En övernattningslägenhet, som jag ännu inte sovit i, ger ökande levnadsomkostnader.
Jag har dessutom beställt en ny säng att ha i övernattningslägenheten, och även om det är en budgetvariant, är den ju inte direkt billig.
Kylskåpet här hemma lade för några veckor sedan plötsligt av och var tvunget att snabbt ersättas med ett nytt för några tusen.
I dag, fredag, var det så dags att göra en ny service på bilen (som jag än så länge behöver för att ta mig till och från jobbet). Under den (servicen alltså) upptäckte man att det behövdes nya bromsskivor och lite annat smått och gott, så jag gick från verkstan 12 000 (tolv-jä-la-tusen!) kronor fattigare.
Medan bilen ändå var på service frågade jag om de kunde försöka på loss cd-skivan som länge suttit fast i spelaren i bilen nu.
Det skulle ha krävt ytterligare en timmes arbete och ytterligare någon tusenlapp, så jag avböjde.
Men när jag kommit hem från verkstan vek jag ett par av mängden av p-kvitton, som satt i en lite plastficka på insidan av vindrutan, så att de blev smala och lite stadiga, som en platt glasspinne (av papper) ungefär.
Så drog jag lite lätt håglöst min konstruktion i öppningen där man stoppar in cd-plattorna, och ut hoppade John Wesley Harding efter flera månader i spelaren.
Dum som jag är stoppade jag in skivan igen i förhoppningen om att eject-funktionen skulle ha börjat funka på riktigt.
Dylan satt kvar därinne igen.
Men efter lite petande med biljetterna lossnade han ännu en gång.
Nu blir det nog inte några fler cd-skivor spelade i bilen.
John Wesley Harding är skivan närmast här ovan, med en bild där några karlar som råkade befinna sig i närheten fick vara med tillsammans med Dylan.
Den där ovanför är Empire Burlesque, en typisk 80-talsprodukt och kanske ett av de fulaste omslag (mest intetsägande) man hittar till en Dylanskiva (konkurrensen är ganska hård).
Det översta omslaget är en halva av Jerry Schatzbergs klassiska bild till klassiska dubbel-LP:n Blonde on Blonde. Ett stilbildande omslag som det finns en lång historia kring.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Ekonomi, Kylskåp, Bil, Bilar, Volkswagen, VW, Service, Bromsar, CD, CD-skivor, Musik, Bob Dylan, John Wesley Harding, Empire Burlesque, Blonde On Blonde, Jerry Schatzberg, Foto, Skivomslag, 80-talet

Jah Hollis hatar det stressiga livet

Jag har sagt det många gånger förr: jag ogillar situationer där jag måste stressa mig fram i livet.
Men samtidigt verkar det som om jag alltför ofta hamnar i, eller kanske försätter mig i, sådana situationer.
Som nu, när jag strax ska iväg och köra tio mil till jobbet, gå och kolla på en tänkbar övernattningslägenhet och sedan jobba till klockan ett i natt.
Det känns överlastat på något vis och ändå tycks jag ha gått in i detta med öppna ögon.
Var hittar man det lugna livet utan för mycket "monkey business"?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Fritid, Pendling, Bilar, Stress, Chuck Berry, Keith Richards, Rock

Vem vet vart tiden tar vägen?

Livet blev plötsligt mer komplicerat än jag hade tänkt mig.
Visst hade jag ett stressigt och påfrestande jobb tidigare, men frågan är om flytten av det till en ny arbetsplats har gjort saker och ting mindre tillkrånglade.
Jag funderade över det när jag strax efter klockan ett på natten mot måndagen susade fram över Linderödsåsen på väg hem mot Malmö.
Jag har förvisso förkortad arbetstid (eftersom jag jobbar så mycket obekväm arbetstid) och hyfsat betalt, men hur mycket ska man offra sig för att behålla ett arbete som också sliter på kropp och själ?
Kanske trodde jag i min enfald att det skulle gå att varva ner lite när man, som jag, börjar komma upp i åren, ta det lite lugnare och trappa ner på jobbandet.
Många skulle säkert avunda mig det jobb jag har, men kanske inte de här nya omständigheterna som tvingat fram en förändring som jag inte riktigt greppat än.
Och vem vet vart all tid tar vägen nu?
Vore det inte fasen så mycket skönare om man ensam kunde råda över den innan den börjar rinna ut?
Just nu bombarderas vi, främst från regeringshåll, med att det är arbetslinjen som gäller: arbete till varje mänskligt pris verkar det som.
Ingen talar om mer fritid och mer tid över för att umgås och att vara sociala varelser.
Somliga vet dock hur man ska fixa sin ersättning.
När chefer vill ha pengar verkar bolag som går på knäna villigt hosta upp miljonerna. Hoppas han kan ta med sig pengarna till himlen, för han lär väl inte göra av ned dom här i jordelivet.
Svenskt näringsliv verkar vara ett sjukt broderskap där det gäller att roffa åt sig så mycket det bara är möjligt.
Nej, lyssna på Sandy Dennys funderingar om var tiden tar vägen.
De är långt mycket vackrare än både silver och guld.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Fritid, Arbetslinjen, Pendling, Skåne, Malmö, Kristianstad, Ericsson, Näringsliv, Löner, Sandy Denny

A new career in a new town

Nu har jag avverkat två dagar på min nya arbetsplats i Kristianstad.
Samma arbetsuppgifter egentligen, men en flytt som orsakats av en omorganisation inom det stora företag jag numera är en del av.
Arbetet är helt OK och arbetskamraterna likaså, men avståndet!
Resan till och från jobbet innebär runt två och en halv timme i bil, varje dag jag jobbar.
Mina arbetstider gör det omöjligt att använda sig av kollektivtrafiken, så det är inte mycket att be för.
Frågan är hur mycket man ska offra för att kunna ha ett jobb.
Det är en hel del för mig att tänka på nu, den saken är klar.
Den ståtliga byggnaden på bilden ovan är ett hotell i Kristianstad, men det är inte min arbetsplats om nu någon trodde det.
Den lite lätt missvisande rubriken på detta inlägg är tagen från en Bowielåt, men videon på Youtube var lite trist så vill ni höra låten, gå hit.
Nu ska jag i alla fall snart gå och quiza på Pickwick, det nöjet har jag kvar.
Antar att moderaterna i vårt land är glada nu när man kommit på att socialdemokrater utnyttjar ett avdrag moderaterna varit med och infört och, skulle jag tro, själva glatt använder sig av men som sossarna säger sig vara emot.
Skönt, förmodar jag, när någon dabbar sig och leder bort diskussionerna från själva sakfrågan och från ens egna halvskumma valfifflande och annat smått och gott.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Ledighet, Pendla, Kollektivtrafik, Bilism, Malmö, Kristianstad, Skåne, Quiz, Moderater, Hushållsnära tjänster

Jah Hollis drar vidare på vägen

I måndags kväll jobbade jag den sista kvällen på mitt jobb i Ystad, det jag haft sedan nästan sju år.
Det är nya tider som gäller och det är nya ekonomiska ramar som styr.
Det innebär i sin tur att mitt jobb flyttas från min gamla arbetsplats till en annan skånsk stad: Kristianstad.
Jag har tackat ja till det jobbet; det fanns inte så mycket annat att välja på egentligen.
Så nu blir det ännu längre väg att pendla, men i stort samma arbetstider och arbetsuppgifter och den delen av det hela känner jag mig rätt nöjd med.
Men det var att säga tack och farväl till alla de härliga arbetskamrater som jag lärt känna och trivts bra med. Inte så kul.
Jag är förvisso inte helt obekant med varken den nya arbetsplatsen eller med dem som jobbar där. Hade jag kunnat välja fritt hade jag nog stannat på min gamla arbetsplats, men nu får jag ta mig an denna utmaning.
En sak är i alla fall säker: det nya jobbet ska inte behöva inkräkta på quizandet.
Hade jag inte kunna avsätta åtminstone en kväll var fjortonde dag till quiz, ja då vete tusan om jag gått med på detta.
Men i kväll är det dags igen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Ekonomi, Arbete, Quiz, Skåne, Pendling, Ystad, Kristianstad, Kris, Blues,

Bängen trålar i Jah Hollis kvarter

Två kvällar i rad när jag kört hem efter jobbet nu har jag stött ihop med poliser i aktion (eller nästan i aktion) i mitt stillsamma kvarter.
I Fredags stod det en polisbil parkerad, på ett ganska dumt sätt, vid infarten till den sista biten jag har till min parkering vid huset där jag bor.
Varför den stod där vet jag inte, men man kan väl anta att poliserna hade något ärende i någon närbelägen lägenhet. En del av mina grannar verkar ha ett rätt ansträngt förhållande till ordningsmakten.
Söndag natt, när jag kom körande sista biten på Lundavägen blev jag omkörd av en personbil som hade en polisdito mycket nära i hälarna. De gjorde en u-sväng på Lundavägen och försvann, men när jag kom körande till samma infart fram till min parkering såg jag blåljusen.
Polisen hade stoppat den andra bilen och stod och dividerade med dem som fanns i den. Och naturligtvis stod de så de blockerade min parkeringsplats.
Jag visade med snygga gester att jag bara ville parkera min bil (jag satte inte upp fingret eller sade något om potatisgris om ni nu trodde det) och en polis tyckte att jag kunde klämma mig förbi på utsidan av deras bil och göra någon nittiograderssväng in i min parkeringsruta.
Efter en hel del trixande lyckades jag faktiskt i snömodden utan att meja ner staket eller krocka med bilen i grannrutan.
När jag sedan skulle gå och lägga mig någon timme senare såg jag hur polisen stannade utanför grannhuset och släppte ut någon kille som lommade upp i en av trappuppgångarna.
Här ovan ser ni för övrigt Sveriges Tony Joe White, Totta Näslund, ge sin syn på hur rättssystemet fungerar.
Frid över ditt minne, Totta.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Pendling, Malmö, Polis, Polisen, Kirseberg, Blåljus, Parkering, Brott, Nationalteatern, Totta Näslund

Det verkar värre för kollektivtrafiken

Jodå, vi tog oss hem från Ystad i natt. Och det egentligen utan så väldigt mycket möda.
Vägverkets plogbilar hade varit i farten under kvällen och var igång ännu vid midnatt, så hemresan tog inte så väldigt mycket längre tid än den brukar.
I dag är det min tur att köra och jag hoppas verkligen att det inte ska komma mer snö nu. Det som kommit räcker gott och väl för att roa pulkaåkarna.
Nej nu få man nog vara glad att man slipper förlita sig på kollektivtrafiken. Den verkar vara oerhört väderkänslig.
Men man får väl hoppas man slipper råka ut för detta.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Väder, Jobb, Arbete, Pendla, Pendling, Vinter, Snö, Oväder, Skåne, Kollektivtrafik, Trafik

Ännu en dag i gruvan väntar

Jag har inlett ännu en intensiv jobbvecka och redan efter första dagen har jag svårt att stiga upp och komma igång. Inte för att det var extremt arbetsamt på något vis igår, men det känns som om jag är i behov av en längre paus (och det är långt till semestern).
Och det är inte nog med att jag ska jobba ännu en lång dag i dag, nu väntar ännu ett snöoväder på att kasta sig över södra Sverige.
Just nu råder det förrädiska lugnet före stormen; det är vackert och soligt och ganska vindstilla ute. Det innebär väl förhoppningsvis att pendlingsresan till jobbet kan bli problemfri.
Hemfärden däremot kan kanske bli svårare.
Jag kan redan höra en och annan norrlänning skratta lite lätt och säga sitt eviga: "Dom vet väl inte vad snö är där nere i Skåne."
Men när det börjar snöa rejält och snön fyker över vägar och slätter, ja då är det inte så kul. Det kan jag försäkra.
Vi får väl se om vi tar oss hem i natt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Pendling, Arbete, Ledighet, Vinter, Snö, Oväder, Skåne, E65, Fyka

Det verkar krylla av vilt på vägarna

När jag åkte hem från jobbet i måndags kväll mellan halv nio och nio hade det hunnit bli mörkt (ja, det var faktiskt höstdagjämning i går) och det innebär att man får vara på sin vakt vad gäller vilt som kan hoppa ut på vägen.
Inte för att det inte kan hända när det är ljust, men risken lär vara större när det mörknar.
En liten bit utanför Ystad såg jag i billyktornas sken stora blaffor med blod och delar från något djur utsmetat över vägen under en lång sträcka. Intill mitträcket låg en djurkropp: kanske var det ett rådjur eller en hjort.
Av mängden blod och slamsor på vägen lär det stackars djuret ha blivit påkört av ett stort fordon och sedan släpats rätt långt mot vägbanan innan det blev liggande.
Själv har jag inte kört på något större än en katt, men haft närkontakt med en stor hjort som kom emot mig på vägen. Den gången sprang den förbi och jag hoppas verkligen att jag ska slippa kollidera med en sådan bamse.
Det finns också risk att kollidera med älg även i Skåne, det inträffar sådana olyckor då och då. Just den här tiden på året lär det, enligt Nationella viltolycksrådet, vara störst risk att stöta på älgar.
Vildsvin ska man också passa sig för här i Skåne. Än så länge är det dock nollor i statistiken vad gäller björn, örn och mufflonfår (men de finns alla med i viltolycksrådets tabeller) här i sydligaste delen av landet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Vägar, E65, Viltolyckor, Pendling, Vilt, Älg, Rådjur, Vildsvin, Skåne, Statistik

Min Silversurfarn klarade testet i dag

Egentligen är det väl rätt fånigt att ge namn åt bilar, men min trogne pendlarkamrat sedan snart två år nu får väl, på grund av sin färg och snabbhet, finna sig i att kallas Silversurfarn här.
I dag var det andra gången, första medan jag ägt den, som bilen skulle in och granskas på Svensk bilprovning.
Jag hade tid i Ystad och av någon anledning ändrade jag inte detta trots att det var på ett datum då jag inte skulle till Wallanders stad och jobba. Men kanske låg det något i bakhuvudet om att de kan tänkas vara lite "snällare" i en mindre stad (fast det ju ska vara samma regler och procedurer som ska gälla överallt).
Egentligen var det väl inget att bekymra sig om överhuvudtaget, men jag både dammsög och tvättade den silvrige innan jag gav mig av.
Bilprovningen har onekligen blivit något annat än när jag senast hade bil och tog den till test. Då var det ett gäng rätt bistra typer som jobbade där och man visste inte riktig vad man skulle kunna vänta sig.
Nu blev jag till att börja med insläppt före den utsatta tiden.
Och de sade "Välkommen!" och frågade om jag ville vara med när de kollade bilen eller om jag ville sätta mig i ett litet rum bredvid och ta en kopp fika i stället.
Jag fikade och hann knappt dricka upp innan en av dem som testat bilen kom in och sade att allt var OK, skrev ut ett papper på det och sade "hej då".
Sedan for jag i min skinande och godkända Silversurfare på en liten skånsk fotosafari denna soliga och vackra sensommareftermiddag.
Quiz var det i går kväll och det gick sådär.
Vi var inte bland de tre bästa lagen, delvis för att vi valde lite fel mellan några alternativa svar och för att vi helt enkelt inte visste en del av de rätta svaren.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bil, Bilar, Pendla, Pendling, Biltest, Svensk bilprovning, VW, Golf, Ystad, Malmö, Skåne, Quiz, Pickwick Pub

Det gick snabbt att få igång stressen igen

Första arbetsdagen efter semestern avklarad och knappt har jag hunnit sova några timmar förrän det är dags att dags att ge sig av till den andra.
Själva stressfaktorn som mitt jobb innebär ("stresstålig" var en nödvändig egenskap för den som skulle söka ett vikariat för min barnlediga kollega en gång) tog det i alla fall ingen tid att jobba upp.
Och kom nu inte med några tips om att organiserat livet och sådant, coachande av den sorten fick jag nog av i Sommarprogrammen i år. Och det är i grunden inte det saker och ting handlar om här.
Jag hann i alla fall läsa att artisten bakom namnet Onkel Kånkel hade dött, bara 47 år gammal. Jag kan inte påstå att jag hört mycket av hans och hans bands omdebatterade musik.
Men den som kan väcka en sovande riksdagsman och få denne att ohämmat börja ropa på förbud, måste ju ha gjort något rätt. Sedan kan man tycka vad man vill om sådana texter.
Men det är även sådant (det fula, motbjudande och lite äckliga) som populärmusiken kan föras framåt av, precis som elgitarren vars skapare Les Paul också dog nyligen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Ledighet, Stress, Pendling, Onkel Kånkel, Musik, Texter, Gränser, Riksdagen, Förbud, Les Paul, Elgitarr

Fortfarande dåligt med blogg-orken

Ännu en ledig lördag har gått om intet.
Det har varit en tuff arbetsvecka och det känns som om den har bestått av följande:
1. Jobb, jobb och åter jobb.
2. Att sova större delen av den tid på dygnet då jag inte jobbar.
3. Att åka fram och tillbaka till jobbet.
4. Att äta, eller i alla fall att inta någon form av föda för att orka jobba.
Denna lediga lördag gav jag mig ut och handlade saker jag inte hunnit handla under den gångna veckan (till och med hushålls- och dasspapper var på upphällningen).
Sedan åt jag och läste en tidning, i lugn och ro medan jag lyssnade på lunchekot och den efterföljande Lördagsintervjun.
Den som intervjuades var en gammal bekant från Oskarshamn, Håkan Juholt som nu ska ta över som sossarnas partisekreterare efter Marita Ulvskog. Han klarade sig väl hyfsat även om han blev lite tjatig med sin liknelse om sossarna som "särbo" och "sambo" med de övriga oppositionspartierna.
Dock har han inte gjort sig av med sin oskarshamnska (vilket han ska ha heder av) och sade "bösskusser" i stället för "börskurser". Härligt!
Efter den långa frukosten kände jag mig så matt att jag inte orkade göra mer än det allra nödvändigaste här hemma (hade tänkt kommentera lite på bloggar och sådant, men det får vänta).
Den långa och hårda veckan krävde sin tribut.
Och nu börjar jag, som John Lennon i videon ovan, känna mig "so tired". Det är en jobbdag i morgon med, och den lär inte bli lättare än de fem som varit.
Vet ni för övrigt att The White Album (The Beatles heter skivan egentligen officiellt), där I´m So Tired är med, fyller fyrtio år den 22 november?
Fyrtio år!?
Fötti år, heter det på oskarshamnska.

Jah Hollis

PS. Jag läste att den där märkliga donnan som varit gift med en av bröderna Schulman fått kicken som eftersnackskommentartor till Idol, ett program som tydligen gått på en kanal som heter TV 400. Jag har aldrig sett vare sig ett helt Idolprogram eller än mindre något meningslöst eftersnack. Dock känns det lite skönt att det tycks finnas i alla fall någon form av tendens till självsanering i det träsk som kallas tv-underhållning. Botten har ännu inte gått ur totalt och det räcker tydligen inte med att enbart vara uppmärksamhetstörstande och osympatisk för att få medverka i tv-underhållning. Man måste kunna tänka i alla fall lite, lite också. DS.

Andra bloggar om: arbete, fritid, lördag, trött, jobba, pendla, lunchekot, lördagsintervjun, Håkan Juholt, socialdemokraterna, Beatles, The White Album, Idol, TV 400

Så var friheten slut för den här gången

Allting har en ände, även om korven har två.
Det är väl en oxymoron om något det.
Men i dag är min lagstadgade semesterdos för 2008 förbrukad och det är dags att återgå till jobbandet.
Som jag sagt tidigare, känner jag väl inte någon direkt entusiasm inför detta, Jag hade gärna varit ledig den här veckan med.
Men när jag väl är på jobbet gör jag givetvis mitt bästa. Jag antar att det är det som kallas "att gilla läget", i ett nötskal.
Hur skulle ni själva göra om ni fick välja mellan att fortsätta jobba eller gå hemma och göra vad ni vill med en fortsatt hygglig inkomst?
Är det en del av livets mening att jobba?
Man kanske ska vara glad att man har ett i alla fall ganska hanterligt jobb. Att man inte är börsmäklare eller jobbar inom bankbranschen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, ledighet, lön, jobb, semester, bil, resa, pendla, Ystad, Malmö