Jag skulle ta ut pengar ur bankomaten i dag för att betala mars månads hyra för mitt övernattningsrum. Jag ställde cykeln och närmade mig pengaautomaten när jag noterade att det satt saker i ett par av springorna på den.
Där satt fyra hundralappar och ett uttagskvitto som någon tankspridd människa måste ha gått i från. I detta läge hoppade snabbt den lille lede frestaren fram och satte sig på ena axeln. ”Ta stålarna och stoppa i plånboken!”, sade han.
Lika snabbt satt mitt lilla änglavingade jag på den andra och sade till mig att vara ärlig och lämna pengarna till någon så att den rättmätige ägaren kunde få tillbaka dom.
Och eftersom jag skulle ta ut egna pengar, kunde jag inte gärna bara låta de övergivna hundralapparna sitta kvar.
Då skulle de åka ner på marken och spridas för vinden. Jag var tvungen att välja.
För att göra en lång historia kort: jag hade inte tid att åka till polisen och lämna stålarna. Jag lämnade dem i informationsdisken i den stora livsmedelsbutiken intill.
En kvinna i kön tyckte det var fantastiskt att jag var så ärlig, men jag kunde upplysa henne om att det faktiskt kunde vara så att en bevakningskamera i bankomaten kunde ha registrerat mig.
”Men det var givetvis inte därför jag lämnar in pengarna här”, skyndade jag mig att tillägga och hon såg lite konfunderad ut.
Nu återstår att se vad som ska hända med pengarna. Jag tänker givetvis kolla upp det.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar