Helt plötsligt har jag tre blogginlägg liggande efter varandra på intressant.se och vad är det om inte den berömda ketchupeffekten. Men inlägget om gruvorna på Österlen är ju det som verkligen är intressant.
De andra har blivit mest gnäll och gnöl eftersom just det inlägget inte ville visa sig. Förrän nu, mitt i natten.
Men när jag ändå håller på, kan jag berätta att vår nya, och redan utökade, filmklubb (det är inte så seriöst som det låter) samlades i kväll igen. Fast på två olika biografer. En fjärdjedel såg Att återvända medan de resterande tre fjärdedelarna, inklusive mig själv, såg Little Miss Sunshine.
En helt OK film, fast jag tyckte nog den var minst lika sorglig som den var humoristisk. Men lilla Abigail Breslin, som spelade Olive och är lika gammal som mitt kära gudbarn, skulle faktiskt vara värd att få den Oscar hon är nominerad till.
Förresten hittade jag en hel del beröringspunkter i filmen: som, att jag har en gammal bekant som en gång ägde en exakt likadan Folkabuss som filmens familj reser i.
Jag körde den då och då och den hade, tvärtemot filmfolkan, automatväxel.
Men filmen är hur som helst klart sevärd: och något så ovanligt som en amerikansk film där man inte viftade med några pistoler eller gevär eller andra dödsbringade vapen. Bara det!!!
Och så var det bra musik som bonus.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar