Vår informella filmklubb var samlad torsdag kväll och alla gick vi och såg samma film: The Last King of Scotland. Och visst var det en välgjord berättelse, med en mycket övertygande Forest Whitaker i rollen som Idi Amin.
Och även om agent Scully, Gillian Anderson (det är svårt att inte tänka på X Files när man ser henne), hade en mindre roll gillade jag Simon McBurney, som spelade brittisk diplomat, bäst. En kille att hålla koll på.
Dock kände jag varningssignaler när det i början stod något om att filmen bygger på verkliga händelser. Visst, att Idi Amin funnits och varit diktator i Uganda, kan ju ingen förneka.
Men när man sedan får läsa om boken som filmen bygger på står det klart att den skotske doktorn aldrig existerat och att mycket i filmen är överdramatiserat och förvrängt jämfört med boken.
Så varför detta om ”verkliga händelser”? I så fall bygger väl så gott som varenda film som gjorts på verkliga händelser? Jag menar, det räcker ju med att någon går på en gata, för det har ju hänt i verkligheten att någon gått på en gata.
Nej bort med det där tramset om verkliga händelser. Film är film. Verklighet är inte film.
Som bonus retade jag mig på en översättning i filmen, en liten men dock (den ledde efteråt till en animerad diskussion i filmklubben). Den skotske doktorn hälsade vid ett tillfälle lite nonchalant på en av Idis fruar med orden ”Hi ya”.
Detta översattes med ”Tja ba” (sic!). Öh, inte tusan sade någon ”Tja ba” eller ens ”Tjaba” eller ”Tjabba” i början av 1970-talet.
För mig förtog detta ”Tja ba” lite av den annars fint återgivna 70-talskänslan i filmen.
Men musiken var bra.
Vet ni förresten att I Roy, en av Jamaicas vassaste deejays på sin tid (av Linton Kwesi Johnson förevigad i låten Street 66 – ”the mighty poet I Roy”), gjorde en LP, The General, som var inspirerad av Idi Amins flykt från Uganda.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar