Den här hörde jag i går kväll när jag steg in i en butik och hade fått för mig att handla mat och laga till hemma i stället för att rutinmässigt slött köpa snabbkäk. (Det blev för övrigt helt OK käk).
Robert Palmer sjöng Addicted to Love, en låt jag gillar väldigt mycket, men som det visst råder delade meningar om (varför skulle det inte göra det?).
Det finns en omskriven och omtalad video till låten. Jag älskar den, men i tidningen The Word, som jag också gillar, utsågs den för en tid sedan till en av de 20 värsta musikvideorna som finns.
Ett gäng klonade, totalblasé, fotomodellstjejer ”kompar” Robert Palmer som är klädd i vit skjorta och slips. (Det senare inspirerade till Edit & The Deadliners scenklädsel vid ett av deras sällsynta, men uppskattade, framträdanden).
Det syns hur tydligt som helst att klonerna inte vet hur man spelar instrumenten de håller, men de ser ut som om de inte bryr sig ett dugg om vad vi tycker om det.
Fräckt tycker jag, och tydligen fler, som haft den här videon som förebild, eller parodierat den.
Robert Palmer gick dessvärre bort alldeles för tidigt, men bortglömd är han definitivt inte.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar