Jag har varit lite seg den här helgen och kom inte ut för att ta bilder till veckans Fototriss förrän sent i dag, söndag. Då började det nästan skymma, så det var inte bara att välja och vraka bland alla tänkbara motiv, utan det skulle ju komma lite ljus in genom slutaren med. Temat är Stopp och det har jag valt att tolka på detta viset, uppifrån och ner: 1. Stoppbock (och stoppljus) på den gamla delen av Malmö central. Det var i en av dessa stoppbockar som ett X2000-tåg kraschade in på nyårsdagen i år. Tur att stoppbocken höll så att inte tåget fortsatte in i den nya vänthallen. 2. I bussen hemåt, men först ska det bli ett stopp vid Värnhemstorget och lite shopping på Hemköp. Observera stoppknappen i förgrunden och stoppljusen i bakgrunden. 3. I väntan på bussen sista biten hem. Stoppljusen lyser vid en övergång på Värnhemstorget. Fler bilder på temat Stopp finns här.
Veckorna rullar på och nu är det lördag igen, den sista lördagen i februari 2011. Veckans fönstertema på Susannes fotoblogg är Tomt och medan mitt gudbarn och hennes mamma var på besök och botaniserade i butiker i Triangelns köpcentrum i går, fredag, passade jag på att fota lite. Jag tycker dessa fönster passar bra eftersom de faktiskt ser rätt tomma ut. Utanför är det inte helt tomt, men nästan. Där det tidigare var p-plats är det just nu ett stort hål där man har börjat förbereda för en tillbyggnad på köpcentrumets område. Fler bilder på temat hittar ni här.
Fredag igen (lönefredag :-) och dags för ännu ett fototema hos Carina/Sinneskatten. Temat är Nostalgi och jag ska säga med en gång att jag är ingen nostalgiker i den mån att jag tycker det var bättre förr. Jag längtar inte tillbaka till tider som gått, helt enkelt för att det vare sig går att vrida klockan tillbaka eller förneka att tiderna förändras. Samtidigt kan jag fascineras av saker, företeelser och platser som är från en annan tid. Och är det nostalgi, så OK, då är jag med på den formen. Inom den ryms Nilssons konditori i Oskarshamn, där har nog alla som växt upp i Oskarshamn (i modern tid) någon gång fikat, kanske i samband med ett besök på den fina Saga-biografen som ligger nästan vägg i vägg. Mycket av inredningen i konditoriet är från en annan tid, men sortimentet är uppdaterat och Nilssons är värt ett besök, inte enbart av nostalgiska skäl. Jag var själv där för ett par veckor sedan inför min födelsedag. Semlorna de har nu är suveräna, kunde jag bland annat konstatera. Fler nostalgiska bilder hittar ni här.
Det var många som förvånade sig över den klarblå himlen, solskenet och barmarken på mina bilder i Fototriss i helgen. Folk i nordligare delar av landet luftade till och med lite avundsjuka där de fortfarande tar sig fram mellan meterhöga snödrivor. Men det var då det. Vintern har uppenbarligen inga som helst tankar på att släppa greppet ens om Skåne än. I dag är det vit, vitt, vitt även utanför mitt fönster. Kanske har det inte fallit tillräckligt mycket för att glädja sportlovslediga barn, men troligtvis tillräckligt för att göra det halt och jobbigt på gator och trottoarer. Trafikanterna i södra Skåne har redan fått känna på det och jag hoppas innerligt att den snökänsliga kollektivtrafiken inte drabbas alltför allvarligt. Hoppas nu att löftet om mildare väder till helgen uppfylls och att den tradiga snön smälter undan. Nästa vecka går vi in i mars.
Det verkar som om Libyens diktator Kadaffi-Gadaffi-Khadaffi har förlorat allt förstånd nu, om han någonsin haft något. Han verkar bara ha ett sätt att tackla det folkliga uppror som nu skakar det land som han styrt som sitt eget fängelse i 40 år nu: genom att ta livet av så många som möjligt som protesterar mot hans styre, hans egna landsmän. Jag är emot dödsstraff och dödande i största allmänhet, men frågan är om man inte ska göra ett undantag för den här mannen som verkar vara bortom all hjälp. Frågan är om det inte finns chans att rädda mängder av libyska liv genom att se till att Kadaffi-Gadaffi-Khadaffi helt enkelt förpassas till historiens sophög. Av Calle Bildt och hans gelikar tycks det inte finnas mycket hjälp att vänta. Rambo, var är du nu när vi behöver dig?
Veckans Fototriss återvänder till ett kärt tema: Så här ser det ut där jag är i dag. Och det är tionde gången det temat återkommer, ett tema som ju kräver att man ger sig ut och tar nya bilder. Det gjorde jag i går, söndag, på väg till jobbet. Nu, måndag, när jag ska lägga in mina bilder är det redan nära 120 stycken som deltar. Nåja, så här ser det ut där jag är i dag, eller snarare där jag var i går och en stund på morgonen i dag innan jag åkte hem igen. Bilderna är från staden där jag jobbar och jag undrar om ni kan identifiera den (somliga vet det väl redan, länken före parentesen leder till rätt svar). Skåne är landskapet, eller regionen kanske det heter nu. Fler bilder från platser där fotografer befunnit sig finns här.
Jag börjar få stor erfarenhet av kollektivtrafiken nu och jag måste säga att man får bevittna prov på rätt märkligt beteende titt som tätt. Häromdagen åkte jag som vanligt buss 4 hemifrån och ner till Malmö C för att fortsätta med Öresundståget därifrån. När vi närmade oss hållplatsen vid Caroli kyrka (som ju avkristnats, eller vad man säger, och ska byggas om för profan verksamhet) stod det en man på hållplatsen och vinkade för att stanna bussen. Busschauffören körde kallt förbi och ett sus gick igenom passagerarskaran. En äldre, prudentligt klädd man i vitt hakskägg blev tydligen heligt förbannad och ställde sig blixtsnabbt upp och vrålade rakt ut: Ja, men stanna då för faaaaen! Och stannade gjorde chauffören, en bit längre fram dit hållplatsen där den vinkande mannen stod är tillfälligt flyttad. Ingen utom chauffören (inte heller den vinkande mannen) hade tydligen fattat att hållplatserna på båda sidan gatan flyttats (med tydlig skyltning om det) på grund av att kyrkoområdet nu är byggarbetsplats och det kan bli trångt för bussarna att stanna där. Jag undrade var denna ilska den vitskäggige uppbådade kom ifrån. Kanske kom den så snabbt för att chauffören, som så många inom kollektivtrafiken i Malmö såg ut att vara invandrare? Dessvärre är det fullt möjligt. Chauffören som gjort helt rätt (den vinkande mannen fick förflytta sig en bit till fots, men kom med bussen) sade inget, inte högt i alla fall. Den vitskäggige och hans lika prudentliga (dock ej vitskäggiga) hustru steg av bussen utan ett ord till ursäkt för mannens hätska utfall mot chauffören. Den vinkande mannen däremot tackade för att han kom med bussen.
Veckans fönster på Susannes fotoblogg ska vara maritimt, alltså ha någon anknytning till sjöfart eller kanske till ett maritimt klimat som ju också har med vattenmiljöer att göra. Själv kommer jag nog inte närmare några vattenmiljöer än Vattenriket i Kristianstad (som jag får betrakta från tåget) denna helg, eftersom jag jobbade sent fredag kväll och ska jobba en lång dag söndag. Men jag förlitar mig på arkivet och väljer en bild på en sorgligt eftersatt båt som låg upplagd vid en småbåtshamn i Oskarshamn i somras. Båten har varit med på min blogg tidigare, men jag tror inte att det var just denna bilden. Visst finns det fortfarande en viss skönhet kvar i förfallet, eller vad tycker ni? Fler maritima fönster hittar ni via kommentarerna här.
Nu, fredag, är det en vecka sedan min födelsedag och det känns som om den här tiden har gått åt att landa efter allt som hände runt firandet. En ny fredag betyder också att det kommit ett nytt fredagstema hos Carina/Sinneskatten och det är: Vatten. Min bild är inte helt ny, men det är ungefär så här fontänen på Gustav Adolfs torg i Malmö ser ut nu, när temperaturen legat under nollan ett tag: det är vatten i fast och flytande form. Is och vatten. Till helgen ska det bli ännu kallare här nere i Skåne, men som i landets nordligaste delar, där det varit under 40 grader kallt ett par nätter i rad lär det tack och lov inte bli. Ha en fin helg i kylan och se fler vattenbilder här.
Jag har sovit ett par nätter i min övernattningslägenhet i Kristianstad eftersom jag är igång och jobbar igen. När jag kom dig på natten satt lappen på bilden ovan uppsatt i trappuppgången precis innanför ytterdörren. Uppenbarligen händer det saker i huset när jag inte är där, dramatiska saker som jag inte haft en aning om, ifall jag inte fått veta det på detta vis. Det handlar om tragikomisk vardagsrealism på hög nivå; den som skrivit lappen är uppenbarligen rätt upprörd, men håller ändå en anständig ton. Säger vad han eller hon tycker behöver göras. Det är bara att hoppas att det tar skruv på något vis. Meddelandet hör ju dessutom utan tvivel hemma i den här samlingen. Och jag kan ha en viss förståelse för att man inte går in och intervenerar direkt hos paret i fråga utan håller sig på lite distans. Den svenska modellen. Den svenska modellen av utrikespolitik diskuterades i riksdagen i dag. Av vad jag har förstått demonstrerade utrikesminister Carl Bildt ännu en gång sin arrogans och att han måste platsa högt på listan över världens sämsta utrikesministrar. För övrigt är det quiz i afton igen, en aktivitet som kan vara i fara i framtiden för min del eftersom det för femtielfte gången planeras schemaomläggningar på jobbet. Visst, det är bra att ha ett jobb. Men vad är ett jobb om man inte har något vettigt privatliv?
I dag, den 14 februari, är det Alla hjärtans dag och en stor del av mitt hjärta befinner sig denna afton i Arena Oskarshamn, Oskarshamns fina ishall. Där möter i kväll hemmalaget IK Oskarshamn Bofors i Hockeyallsvenskan och alla IKO-fans hoppas givetvis på tre poäng för att hålla liv i drömmen om fortsatt spel för en chans att få vara med och kvala till Elitserien. Det är en lång väg dit, men när jag var i Oskarshamn senast var jag i Arenan och såg IKO spela skjortan av serieledande Växjö Lakers. Stämningen i hallen var mot slutet helt fantastisk med fans som skanderade oupphörligt och en publik som stod upp och applåderade. Så egentligen bör ju Bofors inte vara några problem, eller?
Min lediga vecka är över, besöket uppe i Oskarshamn och firandet av min 60-årsdag är över. Jag är med andra ord tillbaka i verkligheten igen och i morgon, måndag (Alla hjärtans dag) är det tid att vara tillbaka på jobbet igen. Det är ju bara att inse att allt roligt verkar ha ett slut och att man får vara glad för de där uppåtstunderna som gör det enklare att ta sig igenom nedåtstunderna. Höjdpunkten under denna vecka var förstås när jag i fredags firade min 60-årsdag på min stampub Pickwick här i Malmö. Så många vänner kom dit och så många som inte kunde komma hörde av sig under kvällen via "telegram" (hälsningar via Facebook) och de hade skramlat till presenter som var mer än vad jag skulle vågat drömma om. Jag var på plats på Pickwick från halv fem på eftermiddagen till långt efter midnatt och jag ska inte sticka under stol med att både barpersonal och vänner var flitiga med att bjuda födelsedagsbarnet på såväl öl som whisky. Så jag var väl något rund under fötterna när jag och alla presenterna packades in i en taxi för hemfärd. Det är väl en ungefärlig sammanfattning av kvällen, men jag kanske lär återkomma till den här på bloggen. Rolling Stones Happy här ovan sammanfattar känslan rätt väl. Den är från videon Ladies And Gentlemen, The Rolling Stones! dvd-konserten som är en av många fina gåvor jag fick i fredags. Den bästa gåvan var ju alla bevis på att jag har en massa goda vänner här i livet.
Jah Hollis
Uppdaterat 14 februari: Jag kan inte låta bli att påpeka att Egyptens hatade president Hosni Mubarak äntligen beslutade sig att avgå just på min födelsedag. Undrar om det kan ha något samband?
Temat för veckans Fototriss är hämtat från bloggaren BP:s blogg med namnet Konst eller konstigt. Vad det väckt för associationer hos alla dem (över 70 stycken) som redan vid klockan 11 denna söndagsförmiddag lagt in sina bidrag har jag inte tagit reda på. Jag vill ju gärna lägga in ett bidrag som är min egen idé om hur temat ska tolkas. Inte heller har jag tagit mig ut för att ta nya bilder den här gången, utan jag har hittat relativt nytagna bilder (ibland försöker jag ju ligga steget före och samla på mig bilder som senare kan komma väl till pass) från mitt ständigt växande arkiv. Så här på temat Konst eller konstigt, uppifrån och neråt: 1. Ett av Skånetrafikens nyinköpta Pågatåg i Citytunneln. Redan försett med graffiti modell större. Konst eller bara ett konstigt sätt att skaffa sig uppmärksamhet? 2. En buss på busstationen i Oskarshamn. Fotografen har försökt göra konst av bilden, men det kanske blir mest konstigt? 3. En elefant på en malmöitisk innergård. Konst eller bara konstigt? Hur andra tolkat detta kan ni se här.
Veckans fönster på Susannes fotoblogg är tillägnat ingen mindre än mig. Det är andra gången detta tema dyker upp och den här gången var det på min födelsedag i fredags, den 11 februari. Eftersom jag hade födelsedagskalas med öppet hus på mitt stamställe Pickwick Pub i Malmö denna kväll blev det inga bilder tagna (jag överlät åt andra att fota denna afton). Under lördagen tog jag mig i alla fall ut och tog en bild på detta tema, en överlevare, en skivbutik som finns nära Värnhemstorget och som tycks drivas av en verklig entusiast. Kolla bara in alla varor och all information som finns i skyltfönstret. Fler musikaliska fönster hittar ni via kommentarerna här.
Ja, jag har väl antytt här på bloggen att det är något på gång nu. Och jag ska inte försöka linda in det i förskönande ord och omskrivningar: i dag, den 11 februari fyller jag hela 60 år. Jag tycker det bara var i går jag var 25 år. Nåväl, alla vänner som tittar in på The Pickwick Pub i Malmö och säger grattis i kväll blir bjudna på valfri öl eller drink. Nu måste jag, i vanlig ordning, hasta. Till mitt eget kalas.
Så var det dags för ett nytt fredagstema hos Carina/Sinneskatten igen. Den här gången ska vi se saken ur ett annat perspektiv eller kanske rikta uppmärksamheten i en särskild riktning. Temat är i alla fall: Uppifrån. Jag har försökt att bokstavligen fånga något, en vardagsscen, uppifrån och jag är rätt nöjd med resultatet. Jag brukar inte gilla att smyga mig på folk, vare sig jag har kamera eller ej, men när jag var på varuhuset Entré i dag kunde jag bara inte låta bli. Fler bilder på temat hittar ni här.
För övrigt är det inte vilken fredag som helst i dag. Det är min födelsedag. Och jag fyller, jag kan knappt tro det själv, sextio (60!) år. Vart tar tiden vägen?
Trista nyheter nådde mig denna afton: En bluesman från Belfast, Gary Moore, dog söndagen den 6 februari, knappt 59 år gammal. Min första bekantskap med honom var när han som 16-åring började spela med irländska Skid Row (inte att förväxla med det mer kommersiellt framgångsrika bandet med samma namn, som de för övrigt fick köpa loss från Gary Moore). Jag köpte nämligen deras första platta. I Skid Row fick Gary Moore också bekanta sig med Phil Lynott som sedan fortsatte med att bilda Thin Lizzy. Lynott dog för 25 år sedan, i går dog Gary Moore. Förra året spelade Gary Moore på Sweden Rock och i sommar kommer en Phil Lynott-lös uppsättning av Thin Lizzy att spela där. Två musiker, födda på var sin sida av den gräns som delar den Gröna ön. Båda lär sent glömmas och musiken de skapade kommer att spelas länge än.
En ny söndag är här, en lååång arbetssöndag för min del (jag borde sova redan nu) och på måndag bär det vidare på en kortare utfärd med min bil som vilat flera veckor nu. En ny söndag är också en ny fototriss och fastän jag fick veta temat, Tunna, redan under lördagseftermiddagen har jag inte hunnit ta några nya bilder. Det är mycket på gång för min del, av en speciell anledning som jag återkommer till på bloggen så småningom, så jag har vittjat arkivet. Uppifrån och ner: 1. Det är braskande rubriker våra kvällstidningar lockar med, men för det mesta är det rätt tunna historier man försöker sälja till oss. 2. Tunna eldslågor stiger mot himlen från toppen av denna skulptur som finns utanför Malmö opera och musikteater. 3. Tunna slingor av saffransdoft stiger från lussebullarna på Pressbyråns reklamaffisch. Goda var dom också, speciellt nybakade och varma, och det blev en och annan som färdkost på tåget under vintern. Ja, inget märkvärdigt, lite tunt kanske till och med. :-) Fler bidrag på temat hittar ni här. Bingen kallar.
Dags för fredagstema hos Sinneskatten/Carina igen och denna gång ska bilden visa något på temat: Gammal. Själv jobbar jag fredagen och kommer inte att hinna ta någon ny bild till detta tema. Så efter mycket moget övervägande plockade jag fram en bild av min mamma, som hunnit bli en gammal kvinna nu, inne på sitt 92:a år (fullständigt klar i knoppen och en entusiastisk korsordslösare). Inte nog med det, hon har precis kommit tillbaka till sin lägenhet efter några veckor på sjukhus där hon behandlats för en lättare lunginflammation. Bilden är dock tagen förra sommaren då jag hälsat på henne några dagar och ska sätta mig i bilen och åka hem igen. Egentligen vill hon nog att jag ska stanna kvar hos henne. Hon säger att jag "kommer hem" när jag hälsar på henne, fastän jag sedan länge har mitt eget hem långt från henne. Vissa saker förändras inte, hur gammal min mamma än blir. Fler bilder på temat finns här.
Kanhända har det lite att göra med det nyvaknade intresset för Plura Jonsson som person, men Eldkvarn, ett av Sveriges genom tiderna slitstarkaste rockband, har precis kommit ut med en riktigt bra samlingsplatta. Omslaget pryds givetvis av en barbröstad Plura (ja ni har väl sett matlagningsprogrammet) och plattan, som självsäkert heter Stans bästa band, kickstartar med Pojkar, Pojkar, Pojkar. En lite mognare (mattare) version finns på videon här ovan och när Plura säger att bandets skivor före Pojkar, Pojkar, Pojkar gick obemärkt förbi stämmer det inte riktigt; jag har i alla fall haft ett par av dom i min ägo. Jag har följt Eldkvarn till och från genom åren, på på skiva och på scen, och jag kan bara konstatera att deras musikproduktion håller en genomgående hög standard. Kolla in själva: plattan finns på Spotify. Nej nu är det snart dags för veckans quiz på Pickwick.
