Jag ska sluta att tjata om Kikki Danielsson och hennes avbrutna framträdande i Kristianstad i helgen. Det är bara att konstatera att hon var vare sig först eller sist, och det finns alltid någon som är värre.
Shane MacGowan till exempel. Undrar hur konserten som föregick detta klipp var (i Holland verkar det vara). En bit in i The Pogues karriär hade Shane MacGowan för vana att somna på scenen och sova sig igenom större delen av konserterna.
Han fick kicken från bandet och har senare berättat att han hade full (ingen ordvits!) förståelse för det beslutet.
En annan som hade lite problem med publikkontakterna en tid är ju Ulf Lundell. Han myntade uttrycket ”En inställd spelning är ju också en spelning”, sedan han krökat bort en konsert i Hultsfred.
Jag ska ta ett tredje exempel. Kris Kristofferson, idag en aktad legendar inom countrymusiken (han kommer för övrigt snart och spelar inför ett utsålt KB i Malmö).
Jag såg honom på Isle of Wight 1970 och då var han så dragen att han fick hålla i sig i mikrofonstativet för att inte falla omkull. Publiken buade och kastade grejor på honom men han sade bara: Det enda som kan få oss att lämna den här scenen är att ni skjuter på oss med gevär!
Han trodde på sin konst och han fick ju rätt till slut.
Dags att sova, en ny arbetsvecka stundar.
Jah Hollis
2 kommentarer:
Hade en spelning i Lund när våran basist söp sig under bordet. Du var där Hollis. Han spydde blod och var riktigt risig, fick honom till sist att sitta på en stol.
Märk väl, vi ställde aldrig in.
(här hjälper inte Resorb)
Jag minns. Det är ”The Spirit of Shane MacGowan”, utan tvekan.
Skicka en kommentar