Jag antar att var och en som tar sitt bloggande i alla fall något så när på allvar då och då stannar upp lite och funderar över vad man sysslar med. Själv märkte jag att jag har en rätt begränsad bild av vad som pågår i bloggvärlden.
Vill man rågeneralisera skulle man väl kunna säga att bloggarna är å ena sidan modelgalna tjejer som på någon hemkörd blandning av svenska och engelska måste höra av sig så fort de lyckats knyta ett skosnöre.
Å andra sidan finns de något äldre männen som måste ha åsikter om varenda fråga som har med politik att göra och skriva inlägg antingen de har något vettigt att säga eller bara ordbajsar på.
Ja, ja, jag rågeneraliserar ju, sade jag.
Så har vi den här hetsen för att komma upp på diverse topplistor. Visst, jag förstår att man vill bli sedd och läst. Men att slänga in en tre fyra inlägg med totala meningslösheter på raken?
Jag har dessutom av ren nyfikenhet varit inne och kollat på sidor som har många besökare och som många länkar, och tyvärr. Man blir oftare besviken än positivt överraskad.
Och så finns det visst någon klubb, eller kanske rätt många, för inbördes beundran som länkar varandra och skriver (i pompös fejkkännarstil, ”är bara så djävla bäst” och liknanade) om hur bra alla i gänget är.
Visst det är lite förvirrande att surfa runt i bloggvärlden, och ibland undrar jag vilka som är ”4 real” som han sade, Richey Edwards, och vilka som bara driver med mig.
Det hade varit intressant att höra med någon som varit med ett tag och bloggat. Hur har saker och ting förändrats, och vad kan det bli av det?
Jah Hollis
2 kommentarer:
Tack för besöket på min blogg, för övrigt konstaterar jag samma sak som du, men det ser ju ut på samma sätt i livet utanför bloggvärlden. Fördelen med bloggen är att man aldrig blir avbruten av någon med myndig stämma eller silikontuttar.
Så sant, så sant. Men ibland känns det lite deprimerande när man märker vad det är som lockar läsare. Fast så är det väl ute i livet också.
Skicka en kommentar