En socialdemokratisk partitjänsteman har skrivit elakt om en prisbelönt journalist, och ett oppositionsråd (fp) i Norrköping har sett chansen att göra sig ett namn genom att polisanmäla det som sossen skrivit (och redan tagit tillbaka).
Sedan undrar folk inom politiken varifrån det så kallade politikerföraktet och misstron mot politiker kommer.
Polisanmälan ska tydligen vara "början på en uppstädning av vänsterretoriken".
Någon mer som känner rysningar av obehag när någon uttrycker sig på det viset? Här får ordet språkpolis en betydligt otrevligare betydelse än när vi vanligen brukar använda det.
Jag vet inte vad den här fp:aren är ute efter men han lyckas ju i alla fall dra ett löjets skimmer över sig själv och sitt parti.
Vem vill ha en debatt där alla ska vara snälla mot varandra och stryka varandra medhårs hela tiden? Nej, mera satir, mera subtila elakheter och målande, träffande liknelser i debatterna.
Lär från The Word när de, till exempel listar de 20 sämsta kultböckerna: Så här beskriver de Elizabeth Wurtzels Prozac Nation: "Whiniest book from whiniest writer of whiniest generation (X)."
Tänk så många som måste känna sig "kränkta" av sådant.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar