Jodå, ni läste alldeles rätt i rubriken till detta inlägg. Jag har lyssnat på den andra omgången i den svenska uttagningen till den svenska finalen i Eurovisionsschlagern. Eller vad det nu egentligen heter.Jag har nämligen, efter en stärkande cykeltur och lite fotograferande i den svinkalla blåsten i eftermiddags, hållt mig hemma i kväll.
Gårkvällens träff med ett par av quizvännerna på den utmärkta krogen Syltan (länken är lite gammal men stället håller ställningarna säväl vad det gäller mat som dryck, trevlig personal och en och annan musiker som lirar där), höll på länge och tog på krafterna.
Men det var trevligt och efterverkningarna var långt ifrån så påtagliga som jag fruktat. Jag höll mig i alla fall hemma i kväll.
Och medan jag käkade, lyssnade jag på låtarna i radion som sände från tävlingen i Västerås. På så vis blev det ju mera Melodifestival eftersom jag slapp se vad som hände på scenen.
Men jag ska erkänna att jag hade svårt att hålla intresset uppe (jag läste dessutom en tidning samtidigt).
Ingen verkade lägga något äkta engagemang i det dom sjöng, utan de var mest ute efter att vinna tävlingen. Undantaget var, och nu tar sig väl en del åt hjärtat här, Sanna Nielsen som jag tycker lyckades överföra någon slags känsla till mig.
Vad som mest gladde mig är i alla fall att ett antal självsäkra tyckare i media hade fel som fan i sina förutsägelser.
Jah Hollis
Andra bloggar om: radio, tv, melodifestivalen, sanna nielsen, carola, schlager, schlagerfestivalen, västerås
2 kommentarer:
Jag såg spektaklet i TV. I alla fall delar av det och gladdes åt att KanVråla inte är så självklar. Det räcker inte med att vara ett namn. Hennes röst börjar man också ledsna på. Dessutom var ju låten en synnerligen slätstruken skapelse.
Tack svenska folk!
... glömde...
Balkanbrasset däremot. En höjdare.
Skicka en kommentar