lördag 23 februari 2008
Extra: Jah Hollis rekommenderar rap
Jag har nog sällan talat väl om rap.
Trots att jag lyssnat mig igenom en hel del av den varianten.
Men nu kan jag göra det, efter att ha hört K’naan (som jag läste om först i gubbrocktidningen Mojo), en afrikansk rappare (förvisso bosatt i Kanada nu) som har, som synes på videon ovan, ett och annat att säga.
Jag har en liveinspelning med honom på en samlingsplatta jag lyssnat på en hel del i bilen. Där uttrycker han sig mer rakt på sak om våldsglorifierande töntar som 50 Cent.
Amerikanska rappare må ha varit först.
Men detta tar död på alla dessa penningsugna våldsromantiker.
Som vi här i säkra Sverige så ofta hyllar.
Den saken är säker.
Jah Hollis
Andra bloggar om: musik, rap, afrika, k´naan, 50 cent, våld, mojo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Engagerat, genomtänkt. K'naan verkar vara en intressant bekantskap. Det finns lyckligtvis en radikal tradition i den amerikanska pratsången, som Last Poets, Gil Scott-Heron och Disposable Heroes of Hiphoprisy. De har säkert efterföljare, men de uppmärksammas som du säger varken här i Sverige eller hemma i Amerika.
En knockout! Jag måste ta en närmare koll på K'naan. Apropå Gil Scott-Heron: http://imponera.blogspot.com/2005/07/hem-oljuva-hem.html
Gil Scott-Heron var ju utan tvekan en föregångare på området.
Min motvilja mot rap och hiphop bygger mest på att det handlar så mycket om skryt om pengar och om sexism och våldsförhärligande.
Jag tycker K´naan tar udden ur dom där pälsklädda fjantarna mycket effektivt.
Vem var det för övrigt som gjorde den första raplåten?
Var det Povel Ramel. Hans Jag diggar dej måste ju vara någon slags protorap.
Skicka en kommentar