Mästartiteln har lämnats vidare

Det gick inte så bra för laget i Quizfinalen i söndags, den där jag inte kunde vara med för jobbets skull. Så nu har ett annat lag tagit över mästartiteln, vilket inte på något vis är en katastrof, det är ju bara en frågetävling (men fan också, varför skulle just dom bli mästare!?).
BF hade i alla fall dragit ihop fullt lag, så vi var där och försvarade titeln. Det hade ju varit synd att bara lämna över den utan att bry sig. Och hurvida det hade gått bättre eller sämre om jag själv varit med, det vete gudarna.
Nu börjar ett nytt quizår och vi får väl se hur det är med entusiasmen och blir med framgångarna nu. I final-maratontabellen är vi hur som helst solklart i topp.
Vi hade fått vårt lagnamn på en namnskylt någonstans i puben och därmed har vi ju ovanpå allt fått en hyllning som det oerhört duktiga och framgångsrika quizlag vi är.

Jah Hollis

Vallöften är till för att brytas?

Läste just på SVT:s text-tv att skatten på bensin och olja ska höjas. Detta går ju tvärt emot vallöftena från kds och moderaterna om att skatten skulle sänkas, eller i alla fall inte höjas. Men nu har finansminister Anders Borg sagt ifrån att det är höjning som gäller. Han framstår mer och mer som den i vår nya regering som har den verkliga makten.
Slår man nu på våra stora borgerliga morgontidningars nätupplagor hittar man inte denna nyhet, ännu kanske jag ska säga. Söker man på bensinskatt får man ett uttalande från Reinfeldt för cirka en månad sedan om att bensinskatten inte ska höjas.
Och någonstans hittar man en artikel där Göran Hägglund före valet talar om löftet att bensinskatten ska sänkas.
Det måste vara lite problematiskt att lita på de här killarna. Eller är vallöften bara till för att brytas?

Jah Hollis

Pressens Bill & Bull och seriemördaren

Den svenska pressen Bill & Bull, Aftonbladet och Expressen (och deras båda editioner) håller på att gå i spinn nu när man gripit en misstänkt seriemördare i England. ”Namn och bild”, sa Bill. ”Namn och bild var orden”, sa Bull.
Dessa båda pulp fiction-blaskor älskar att vältra sig i sex och våld och helst en kombination av de två. Den gripne är misstänkt och han är därmed fortfarande att betrakta som oskyldig.
Men Bill & Bull gör som brittiska träskbladet The Sun (Elaka Måns?) och hämtar mer än gärna information från deras avskrädeshögar till journalistik. Skit i alla hänsyn: det är ju ändå ”en knäppgök” polisen har tagit.
Det är ofattbart för mig att folk känner ett behov att köpa den här skiten.

Jah Hollis

Är det något sug efter Dylan egentligen?

Biljetterna till Bob Dylans konserter i Stockholm, Göteborg, Oslo och Köpenhamn släpptes i morse. Jag beställde mer på känsla än med eftertanke fyra stycken.
Hoppas det nu inte går som det gick när jag hade extrabiljetter till Neil Youngs solokonsert i Köpenhamn för ett par år sedan.
De var svindyra och jag ville inte sälja ut den sista till underpris. Men det gick inte bättre än att jag inte blev av med den. En dyr souvenir från en bra konsert.
Det är ju lite oroväckande att det var så enkelt att få biljetter till Dylan, i alla fall till Köpenhamnskonserten. Han har ju blivit Man of the Year ett par år i rad nu i olika magasin och rapporterna från hans Never Ending Tour talar om att han är i lysande form.
Men det kanske bara är mediahype alltihop. Det lär visa sig i april när det är dags, kort innan Bobby fyller 66 år.

Jah Hollis

Fallerande teknik suger musten ur mig

Arbetsveckan avslutades med ett gigantiskt datahaveri som till och från satte alla arbetsmöjligheter ur spel. Jag hade sett fram mot en söndag med normal arbetsbörda inför julledigheten som jag nu äntligen inlett.
Men när denna dag, med improvisationer värre än Clint Eastwoods i Heartbreak Ridge (en av Clints oavsiktligt roligaste filmer – historieförfalskning av guds nåde och machomentalitet utan motstycke), var över, var jag så dränerad på kraft att jag inte orkade skriva mitt dagliga blogginlägg.
Jag vinglade hem på cykeln och mer eller mindre stöp av trötthet.
Å andra sidan vaknade jag hyfsat tidigt måndag morgon till vad som visade sig vara första dagen med någon slags vinterkänsla den här sidan den förra vintern. Solen visade sig som för att tala om att den, trots att den knappt orkar över horisonten nu, fortfarande finns där och att vi snart går mot ljusare tider igen.
Och så var det fruset på marken och ångiga dimmor i luften: riktigt vackert faktiskt.
Så jag gjorde mig snabbt redo för att ta tåget hem, gick ut och köpte en julblomma till mina övernattningsrumsvärdar, lämnade den och hann med en fika i Pressbyrån innan tåget kom in.
Faktum var att det inte kändes som måndag, folk verkade piggare, gladare kom med små kommentarer. Så även om det väntar snö och kyla längre fram kanske det värsta är över nu.
Det är vintersolstånd på fredag. Fira, offra något!
Jag känner mig laddad inför veckans ledighet.

Jah Hollis

En vecka kvar till julafton - och så quizfinal

Söndag förmiddag och en vecka kvar till julafton. En dag kvar att jobba innan jag kan njuta (?) av åtta dagars ledighet. Det känns skönt och trots att det blev mer barhäng i gårkväll än vad som var meningen är jag full av arbetslust, bara väntar på att få hoppa på tåget och ge mig iväg.
I morgon kan jag åka hem och ta itu med bestyren inför den kommande julhelgen.
Lite smolk i bägaren är det dock: jag får inte vara med vid quizfinalen i kväll då Caltex & The Oxymorons kan ta sin femte finalvinst. Jag är oersättlig på jobbet.
Förvisso är laget (vilka som nu kommer att vara med i det, jag vet inte riktigt säkert), precis som förra året, knappast favorittippat. Det finns andra lag som har pretentioner att bli mästare. Men förra året slog vi ur underläge och vi är fortfarande det enda laget som vunnit fyra finaler (av totalt sex). Vi får väl hoppas och tro att det blir en femte i dag. Go for it!

Jah Hollis

Är vegetarianer verkligen vegetarianer?

Jag drog till stamstället direkt efter att ha postat julkorten. Tunt med folk, men efter ett samtal var Ol’ Hell snabbt på plats. Ja, han är oftast rätt man på rätt plats. Så även denna afton. Och det kom mer folk, mycket mer folk.
Nu har jag bränt ett par plattor som oväntade julklappar till några arbetskamrater. Bland annat en skiva som fler borde lyssna på, även om den är helt av banan just nu och gammal som sören, om man ser musik på det viset.
Jeff Beck: Wired. PF spelade en gång när jag hälsade på honom Good Bye Pork Pie Hat och det var som att träda in in en ny värld när han slängde ner nålen. Ja, det var en vinylplatta.
Visst kände jag den gamle Becken från Yardbirds och så vidare.
Men jag visste inte då att han kunde spela på detta viset. Men nu har jag gjort mitt för denna kvällen. Jag ska slagga och jobba i morgon, ja slagga i natt och jobba i morgon alltså.
I går vid det lite påvra julbordet på jobbet (maten var det alls inget fel på, men vi fick ingen dricka - inte ens en liten julmust!) åt "vegetarianerna" sill med mera från döda fiskars värld. Jag trodde vegetarianer höll sig till mat från växtriket, även om jag skiter i vilket efter artontusen duster med "vegetarianer " på det ljuva sjuttitalet.
En vecka till så går vi mot ljusare tider igen. Jag kunde inte låta bli att påpeka det.

Jah Hollis

Julkorten skrivna, samvetet är rent

Så var då julkorten skrivna för i år och klara att posta i Posten gröna kuvert. Ok, det är färre i år men jag försöker att hålla fast vid denna, kanske lite mossiga, tradition. Medan jag skrivit har jag lyssnat på gamla Fugs-plattor (jag länkar hit efterom deras egen hemsida tycks ha gått lite i stå), på papperet en bisarr kombination, men det funkar.
Fugs är också en liten uppvärmning inför min tur till den gamla hemstaden över jul. Jag räknar med att få tid att hälsa på min gamle vän Jah Augustus, också han en levande legend från The Five Trains.
Det bandet ska jag vid tillfälle berätta om, de har lämnat vissa spår (ha-ha!) efter sig, och det är kanske dags för en revival. Ryktet tycks gå ända borta i Indien. Mot julpostlådan!

Jah Hollis

Har någon fått rätt mot en dörrvakt?

Så avgick då Anna Sjödin. Jag förstår: det är bättre att fly än att illa fäkta, speciellt om man fäktas mot en dörrvakt. Har någon människa i Sverige någonsin fått rätt mot en dörrvakt när det stått ord emot ord i en polissak om våld eller misshandel?
Det finns säkert dörrvakter som sköter sitt jobb bra, visst finns det, men det är också en kår vars rykte solkats betänkligt av våldsamt uppträdande och svinaktigt sätt mot människor.
Fråga bara runt lite bland människor som under de senaste tjugo åren rört sig ute i krog och klubbsvängen i någon stad med gott om dörrvakter. Jag tror alla kan berätta minst en hårresande upplevelse orsakad av någon eller några dörrvakter.
Visst får dörrvakter utstå spott och spe och provokationer, men man kan undra vad som i det stora hela är hönan och vad som är ägget när det gäller bråk mellan vakter och gäster.
Men nu har vaktkåren fått en fjäder i hatten när en av "de utvalda" starkt medverkat till att en SSU-ordförande avgått. Vad som är rätt och fel i den här saken lär vi nog aldrig få veta.
Men det kändes på något vis som om Anna Sjödin var dömd att förlora redan på förhand, med både en dörrvakt och polisen mot sig.

Jah Hollis

Bara britter älskar brittiska stjärnskott

Åh, vad jobbigt att vakna med huvudvärk, fastän man inte gjort något för att förtjäna den. Men nu måste julkorten skrivas och skickas, kosta vad det kosta vill.
Ljudspåret blir en Best of 2006 som kom med Uncut. Första spåret, en livelåt med Arctic Monkeys. Det känns som om endast britterna själv verkligen uppskattar sina senaste stjärnskott på musikhimlen.
Jag menar, så fruktansvärt sensationellt låter inte Arctic Monkeys. Men de kommer säkert att dyka upp på listor med alla tiders bästa skivor en gång innan den typen av sammanställningar dör ut med skivorna som distributionsform för musik.
Britterna gillar ju att med jämna mellanrum haussa band de själva älskar över allt annat. Typexempel är ju Stone Roses (gäsp) och Oasis (som är ok till en viss gräns). Aldrig hittar man väl Stone Roses på någon amerikansk sammanställning över alla tiders bästa plattor?
Nej, nu måste jag fatta kärlek till julkorten, i år blir det bara de människor jag verkligen känner för (fast jag glömmer säkert några - sorry!) som får min autograf till jul.

Jah Hollis

Elmarknaden verkar vara ett träsk

Tog mig hem från jobbet i natt med sista tåget. Hade tänkt mig sitta uppe en stund, kanske ta en öl, och skriva lite julkort. Det är sista dagen för att skicka dom i morgon, lördag.
Men så gjorde jag misstaget att kolla igenom posten som låg innanför dörren. Där fanns bland mycket annat en faktura från elbolaget Eon där man rundade av kostnaden för min elförbrukning (plus en liten summa för en gasspis) det senaste året.
Fastän jag betalat in flera feta fakturor under året, vill dom ha ytterligare 1 300 spänn av mig. Jag som knappt är hemma i min lägenhet utan jobbar och bor över i en annan stad. Jag måste vara en av dem i landet som förbrukar minst el, vad ska det då inte kosta för storförbrukarna.
Jag orkar inte plocka fram gamla fakturor nu, men det känns som om mina elkostnader dragit iväg utan kontroll de senaste åren. Kanske trodde man att den så kallade avregleringen av elmarknaden skulle innebära att kostnaderna steg högst måttligt med åren. De som tror på den totalt fria marknaden skyller givitvis på politikerna, det kan man göra när det gäller det mesta.
Men i mitt fall känns det, rent spontant, som om Eon försäker klå mig på så mycket dom bara kan. Elmarknaden tycks ha förvandlats till ett träsk där producenterna roffar åt sig vad de kan.
Förmodligen har de chefer och styrelseordföranden som ska gödas och födas med skyhöga löner och feta bonusar. Tänk om tant Maud kunde ta och rensa upp i detta träsk och se till att elpriserna åker ner på mänskliga nivåer igen.
Eller är det för besvärligt nu när man fått chansen att bestämma i stället för att sitta i opposition och gnälla?

Jah Hollis

Amerika förlåter somliga av de sina

Snart dags att stänga av datorn och lämna jobbet för i dag. På tv:n är det, som så ofta så här dags, Jay Leno. Gäst är Mel Gibson som många, bland annat Leno, drev väldigt mycket med för en tid sedan när gamle Mel åkt dit för rattfylla och samtidigt passade på att säga vad han gillar judar.
Nu är Mel kostymklädd och nykter och, verkar det som, mycket angelägen att vinna tillbaka sin popularitet och bli förlåten.
Bara en stund tidigare visade Jan Leno en "kändisjulklapp", en OJ Simpson-köttuppskärare: en arm som kom upp ur en låda och hackade vilt med en kniv i ett köttstycke. OJ Simpson har uppenbarligen inte blivit förlåten. Man kan ju undra varför.
Ludacris, en av alla dessa rappare vars storhet går mig förbi, får avsluta hos Leno. Tuffa killar och ett par brudar som får skaka på rumpan. Sidekickens (eller vad man nu kallar andremannen på scenen) Stenmarkluva förtar dock något av den hårda stilen.

Jah Hollis

Det kommer att kännas tomt under finalen

Söndag kväll är det dags för den årliga quizfinalen. Och jag kommer för första gången i historien inte att kunna vara med. Men jag får väl skylla mig själv eftersom jag inte sett till att kunna ta ledigt.
Dessutom kändes det som om luften gått ur hela vårt lag, trots att vi har en mästartitel att försvara - igen!
Men när jag meddelade mina lagkamrater det trista faktumet att jag måste jobba, vädjade jag i alla fall till dem, mycket känslosamt, att göra vad de kan för att få ihop ett lag och kämpa för vår heder. Just det, vår heder som quiz-champions - och givetvis för att behålla titeln.
Och nu har BF meddelat att han har ett stjärnlag på gång. Inte något fuffens, utan folk som varit med och quizzat med oss förr och som är kunniga och sugna på att vinna. Så jag är full av förtröstan.
Samtidigt känner jag att jag nu går miste om chansen att bli den ende i hela världen - faktiskt - som varit med och vunnit Pickwicks quizfinal fem gånger.
Jag får nöja mig med att jag är den ende i hela världen som - hittills - varit med och vunnit Pickwicks quizfinal fyra gånger.
Nej, nu ska jag hem (om man kan kalla en rätt torftig övernattningslägenhet för ett hem) och läsa vidare om livet i Laurel Canyon och folket där.

Jah Hollis

Lucia väcker tveksamma minnen

Jobbet avklarat, i alla fall med lite glans.
Natten mot luciadagen har börjat och av rapporterna på polisens kommunikationsradio att döma lever de gamla traditionerna. Jag minns själv rätt hemska saker från länge sedan, från min gymnasietid då vi lussade för några lärare.
En av dem filmade vårt besök med den tidens primitiva filmutrustning. Själv såg jag aldrig filmen, för jag var av någon anledning inte i skolan den dagen han visade den under allmänt jubel. Nu skulle jag kunna tänka mig en visning, helst enskild.
Skulle det vara pinsamt att se sig själv? Nja, det måste väl vara preskriberat nu.
Jag minns att två amerikanska flickor, tvillingsystrar, som var utbytesstudenter på vår skola var med och bevittnade denna barbariska rit. Vad skulle de inte kunna berätta när de kom hem till USA igen?!
Jag har fått låna Michael Walkers bok Laurel Canyon av kollegan OT. Verkar mycket intressant, jag som sett Graham Nash i min födelsestads Folkets park och som sett Byrds och Zappa & Mothers of Invention (med Flo & Eddie) och Joni Mitchell i England och säkert fler av de som nämns i boken.
Ja Neil Young har jag ju sett åtskilliga gånger.
Måste läsa ett par kapitel innan jag somnar i natt.

Jah Hollis

Låt de rika barnen spruta champagne!

En lång dags färd mot natt går mot sitt slut.
Vissa dagar, som denna, är det som om man jobbar och ligger i för att vara klar på rätt sida om den heliga deadlinen, utan att man kommer framåt. Det är som att trampa runt i gröt, fast det på något vis löser sig i 9 999 fall av 10 000.
Jag hittade i alla fall en intressant liten artikel om de rika barnens sommarvanor i Båstad. Kommunen ska stoppa överklassungdomarnas sprutande med exklusiv champagne (jag antar att de beter sig som Schumacher & Co på prispallen, fast på en restaurang) på Båstadskrogarna under tennisveckan där.
Det upprör åtminstone en krögare som tror han ska förlora en halv miljon om de champagnesprutande ungdomarna stoppas och då beslutar sig för att överge Båstad.
Nu måste vi ta kamp för överklassen: låt dem åka till Båstad och spruta champagne en vecka om året. Vi andra fattiga stackare får väl hålla oss undan och tänka på att det gynnar vår gemensamma ekonomi. Och tänk på krögaren som kan tjäna en halv miljon extra, 500 000 kronor, på en enda futtig vecka.

Jah Hollis

Nöjesguiden har överlevt sig själv

Jag hittade Nöjesguiden i en plastkasse jag skulle städa undan från där den låg och skräpade. En gång i tiden kändes Nöjesguiden fräsch, det var ett nöje att ta med den hem och den garanterade mycket kul läsning.
Den jag hittade i plastpåsen var nog gammal redan när jag tog den i någon affär för ett par veckor sedan. Det var Borat på omslaget och någonstans inuti stod att Borat har premiär den 3 november.
Det var alltså novembernumret, men det kunde i stort varit vilket nummer som helst. Tunt och utan någon läsning med riktig substans i bland alla annonserna (dessutom tycks den gränsen mellan det redaktionella materialet och annonserna bli alltmer flytande). Skribenter som försöker vara lite tuffa och provocerande, men oftast bara blir löjliga eller skribenter som slår knut på sig själva när de försöker vara originella och roliga. Ok, några kan ju få ihop en och annan läsvärd artikel, men helheten blir det inte mycket med. Det blir för mycket skoltidning.
Varje gång jag tagit hem Nöjesguiden och snabbt bläddrat igenom den blir jag lika besviken och ångrar att jag burit hem ännu en bunt papper jag sedan måste bära till återvinningscontainern.
Dessutom är tidningen numera rätt ospännande redigerad och innehåller mängder av korrfel. Nej det blir nog webbupplagan i fortsättningen om det blir Nöjesguiden över huvud taget.

Jah Hollis

Bojkotta affärer som säljer fyrverkerier nu

Räkningarna är funna och betalade; alltid något vettigt som blivit gjort den här ledigheten. Dock stördes söndagsfriden för en stund sedan av ett illavarslande (o)ljud. Någon brände av ett par nyårssmällare här utanför någonstans.
Säg nu inte att detta helvete redan ska sätta igång igen. Det vore väl ok om man höll sig till att smälla (förresten är väl rena smällare förbjudna) och skicka raketer under själva nyårsnatten.
Nej, nuförtiden ska det vara ett djävulskt smällande i veckor före nyår, och gärna efter också. Varför kan inte svenska myndigheter och politiker som är så mycket för att lägga sig i folks privatliv få stopp på detta som bara omogna smågrabbar och samvetslösa fyrverkeriförsäljare gillar.
Jag säger bara en sak: bojkotta alla handlare som säljer fyrverkerier tidigare än de sista fem dagarna före nyår. Pengar, eller förlust av pengar, är väl det enda de begriper.
Sedan kan vi alla brassa på med fyrverkerier på nyårsafton, se bara till att inte skada någon. Så enkelt skulle det kunna vara.

Jah Hollis

Borde jag vara ångerfull?

Läste just igenom mina inlägg från natten. Jag kan villigt erkänna att jag inte var spik nykter när jag kom hem och satte mig framför datorn. Men förvånansvärt nog var det väl ganska välformulerat, även om det var skrivet på det där lite ilskna, inte speciellt nyanserade sättet som jag tar till när jag är lite dragen.
Tycker jag egentligen att Aftonbladet är en skittidning? Är det rätt att säga (skriva) djävla Bildt? Borde jag vara ångerfull?
Nej det tycker jag inte. Aftonbladet är inte längre, trots att den är framgångsrik och att många läser den, en bra tidning på det vis som jag minns den från min ungdom då morsan och farsan alltid köpte den. Nu är det för mycket frossande i tv-kändisar och trista tv-program och våld och död och blod och äckel, pulp fiction*. Så den tidningen lägger inte jag pengar på. Men jag tittar då och då i den på jobbet och går in på deras, rätt överlastade, hemsida. Det bestående intrycket är att skiten, tramset och frossandet överskuggar det seriösa material som ju faktiskt finns här och var.
Och gamle Calle Bildt då? Jag har träffat honom och intervjuat honom en gång för länge sedan och intrycket från den tiden består: han är inte speciellt sympatisk, han lever i en annan värld än jag och han är inte rätt person att på något vis föra min talan. Men folket har valt hans parti att vara med i De fyras gäng (uttrycket har negativa vibrationer också) och Reinfeldt kunde inte låta bli att damma av honom och göra honom till minister igen. Det kallas demokrati och tills någon kommer på något bättre ställer jag upp på det.

* favorit i repris

Jah Hollis

Aftonbladet är en skittidning

Jag loggade in på aftonbladet.se för att kolla vad dom skriver om Fuglesang und so weiter. Jag ville föreslå att hans (Fuglesangs) första ord från "rymden" till oss här på jorden skulle vara "Aftonbladet är en skittidning!". Men se det ville inte skittidningen, så jag blev bortkopplad på något vis. Hurra för det fria ordet!

Jah Hollis

De fyras gäng rider igen

Efter en trevlig afton söderut med arbetskamraterna återvände jag till till den riktiga saken (the real thing) på hemmaplan. Två säkra kort stod redan i baren, Ol Hell och Bengan. Goda vänner man kan diskutera intressanta saker med kan aldrig överskattas.
To Hell With Poverty och We’re All Prostitutes: två låttitlar från den tid då låttitlar sade något. Gang of Four och The Pop Group.
Stilbildare? Jovisst, synd bara att band som tog efter stilen, typ Franz Ferdinanad, inte har så mycket mer på agendan än att dra in stålar. Eller är jag bara en gammal stöt som tycker det var bättre förr? Frågan har jag ställt mig en miljon gånger.
Visst, det finns mycket musik som kan klassas som politisk.
Men har någon sagt det bättre än The Gang of Four i To Hell With Poverty? Nej inte just nu, inte just i detta ögonblick då våra ministrar i Sverige heter Borg och Littorin och djävla Bildt. Har vi inte lagt den eran bakom oss?

Jah Hollis

Låt mig slippa direktreklamen!

Jag skippade sängen och gav mig i kast med högar av tidningar och papper och osorterad post. Jag vet att det någonstans ligger räkningar som ska betalas. Visst är det bra med internetbank, men den där månadsuppsamlingen av räkningar blir inte av nu, man vet ju att man kan ta dem när som helst. Ja, ja det är mitt eget fel.
Dock hittade jag mängder av direktreklam, bland annat från någon som om och om igen vill pracka på mig ännu ett kreditkort. Dessutom skickar Postkodslotteriet, eller vad f-n det heter, med en papegojas envishet en massa kuvert för att försöka komma åt mina pengar.
Finns det något jag är fullständigt ointresserad av så är det detta lotteri. Så stryk mig från er postlista direkt! Detsamma gäller för samtliga banker och pengalånsnasare. Bespara både er själva och mig besväret med er direktreklam. Jag vill inte ha skiten!

Jah Hollis

Julklappsproblemen redan lösta?

Lördag, en dag full av möjligheter. Eftersom jag redan, 10.21, har varit igång en timme och läst tidningen och rensat bland mail i datorn skulle jag ju kunna fortsätta på den inslagna linjen. Enda hållpunkten är att jag vid sextiden ska ut och käka med ett gäng från jobbet. Vad det sedan blir av det vet jag inte alls.
Men innan dess kan jag ju få undan ett och annat, om jag inte bestämmer mig för att lägga mig en stund till med risk att jag somnar och sover bort ett par timmar.
Livet levs mer och mer framför datorn: jag har beställt skivor och filmer, jag har beställt böcker och spel. Allt i den tanken att jag ska kunna ge bort en del av detta som julklappar till vänner och släktingar. Kanske är redan julklappsproblemen lösta på det viset. Det vore ju inte så dumt, men jag måste ju tänka igenom vilka som gjort sig förtjänta av julklappar och om det jag beställt passar. I vissa givna fall är ju beställningarna gjorda med tanke på att paketen ska hamna under granen. Om två veckor är det dan före dan.

Jah Hollis

Kvällstidningarnas eviga dilemma

Uppskjutningen av rymdfärjan Discovery med Christer Fuglesang ombord sköts upp (jag kunde inte låta bli denna torra vits). Det hela var, som var och en som följde den planerade uppskjutningen kunde konstatera, egentligen helt odramatiskt.
Men vad ser jag när jag fredag eftermiddag går till affären för att lämna några lottorader i förhoppningen om att bli ekonomiskt oberoende? Jo, kvällstidningslöp som ropar ut PANIKSTOPP. Alltså: man antyder att det skulle varit någon slags panikreaktion, något oväntat och dramatiskt som gjorde att rymdfärden stoppades.
Ren och skär lögn alltså, det var ju precis tvärtom.
Men däri ligger kvällstidningarnas stora dilemma: sanningen är inte nog för dem, de måste alltid dramatisera och förvränga för att få till något de kan sälja. Undra på att förtroendet för dem är lågt.

Jah Hollis

John Lennon, JFK & Olof Palme

I dag, den 8 december, är det 26 år sedan John Lennon blev skjuten på gatan utanför sitt hem i New York.
Detta var innan alla slussar öppnades för vårt moderna informationsflöde, och jag fick veta det först när jag kom till jobbet dagen efter och hörde nyheterna på radio. Jag minns fortfarande hur chockartat det var att höra denna förfärliga nyhet.
I USA minns folk i rätt ålder exakt var de befann sig och vad de gjorde när de fick veta att John F Kennedy blivit skjuten till döds.
Greil Marcus beskriver detta fenomen i sin senaste bok Like A Rolling Stone: Bob Dylan at the Crossroads i ett kapitel som heter just The Day Kennedy Was Shot. Han kopplar för övrigt samman upplevelsen med första gången man hörde Dylans Like A Rolling Stone.
Jag minns, även om minnena kan ha förvrängts med åren, hur jag fick veta att JFK blivit skjuten. Jag satt hemma i mitt föräldrahem och tittade på tv, svart-vit, jag tror det var ett naturprogram om delfiner (osäkert) där bilden plötsligt stannade till i en stillbild och en röst berättade att Kennedy var död.
Jag minns även tydligt hur jag fick veta att Olof Palme blivit skjuten: jag läste det morgonen efter mordet, i den tidning jag själv arbetade på vid tillfället. Men när jag gick hem efter mitt kvällspass hade Palmemördaren ännu inte slagit till och det var nätt om jämt att nyheten om mordet sedan kom med i tidningen. Även om nyheten bara bestod av en jättebild och en mycket kort text, kom den givetvis som en smäll rakt i magen.
Sedan kastade sig informationssamhället över oss: den första stora nyheten jag själv fick reda på via internet var diskoteksbranden i Göteborg. Sedan kom attacken mot World Trade Center så gott som i direktsändning i tv.
Nu förtiden kan hela världen direkt få veta om någon cyklat omkull i Lomma.
Jag skänker i alla fall John Lennon en tanke i dag och lyssnar på några av hans låtar.

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun...

Cheers, Johnny boy!

Jah Hollis

Heja Vetenskapsradion och Ekot

I mitt bloggande i natt ställde jag frågan om hur det kunde komma sig att en jätteraket som den som ska föra ut Discovery i rymden kunde stoppas av dåligt väder. I nattens lite upphetsade rapportering fick jag aldrig det riktigt klart för mig.
Men det var som om Vetenskapsradion i P1 hade läst mitt inlägg, fast även där måste man ju ha ställt sig frågan. Medan jag åt frukost (jag vet att det är sent att äta frukost efter ett, men jag satt som sagt uppe länge i natt) fick jag en alldeles utmärkt förklaring i Vetenskapsradions veckomagasin.
Sedan efterlyste jag en annan sak i nattbloggandet: att någon skulle ta upp nyheten om virusdöden bland Afrikas gorillor. Sydsvenskan tog förvisso in TT:s telegram som jag läst på natten, men i Ekot gjorde man ett eget inslag. Bra jobbat.

Jah Hollis