Jag är inte avundsjuk på Mona Sahlin

Det pågår tydligen en stor debattvecka där Alliansens ledare, vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt, och Mona Sahlin, ledare för vårt största oppositionsparti, ska mötas och munhuggas ett flertal gånger.
Jag har själv inte så mycket energi att lägga på att följa detta, eftersom det är min jobbvecka och jag har nog med mitt eget. Dock var tv:n i gång på jobbet under gårdagens debatt, och i dag fick jag i radion höra några repliker från riksdagens partiledardebatt, där naturligtvis även övriga partiledare ställde upp.
Om innehållet har jag inte mycket att säga, men jag kan lugnt konstatera att jag inte är avundsjuk på Mona Sahlin.
Jag vet att det är många som ogillar henne, för sådant som hennes stil och hennes sätt att prata och hennes Stockholmsdialekt(!).
Men stackars Mona som måste försöka behålla lugnet när hon ska bemöta den överlägset överdryge Reinfeldt.
Han påminner om de där killarna i skolan som kom från de mer bemedlade samhällsskikten och som alltid skulle sätta alla andra på plats med sin fisförnäma stil.
Och hans förbannade tjat om "superpaket".
Han kan ta sitt superpaket och stoppa upp någonstans.
Och gud hjälpe den som ska behålla fattningen i en debatt med Maud Olofsson.
Say no more!!!

Jah Hollis

Andra bloggar om: politik, debatt, Mona Sahlin, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, riksdagen, superpaket, överklass, dialekt, stil

Utan ord 13-14 oktober 2008

Här kommer mitt bidrag till Utan ord, inlagt den 14 oktober. Vill du se fler bilder på detta tema så gå hit.

Jah Hollis

Andra bloggar om: blog, bloggar, foto, fotobloggar, bild, bilder, foto, fotografi, tema, utan ord, ordlöst, jah hollis

Vad hade de egentligen väntat sig?

Rubriker i tidningar är ofta en källa till munterhet, eller för den delen till att man blir lite småförbannad.
Den här ovan fanns i alla fall den gångna helgen att hitta på webben hos en av våra största morgontidningar, vi ska inte vara så elaka att vi avslöjar vilken.
Det är inte utan att man frågar sig när man läser den vad de annars skulle ha väntat sig.
Fä? Eller att det inte skulle komma någon alls?
En ny vecka är igång och snart är det, som Peps sjöng, dags att dra på sig jobbaresviden (jag börjar ju sent på eftermiddagarna).
Börsen har inlett dagen med ett av sina större glädjeskutt. Så som denna omhuldade institution har betett sig de senaste veckorna skulle man, om den varit en människa, frågat sig om den är manodepressiv eller schizofren.
Något sjukt är det helt klart med hela det finansiella system vi gjort oss så beroende av.
En annan fråga att suga på så här i veckans inledning är varför en rättegång blir intressantare så fort det är en "artist" inblandad. Det är i alla fall så kändiskåta Aftonbladet bedömer det efterom man skickar dit en reporter som får sitta och rapportera minut för minut från en sådan tillställning.
Journalistik från journalistikens avskrädeshög, onekligen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: måndag, arbete, fritid, tidningar, rubriker, aftonbladet, finanser, börsen, börsrally, journalistik, artister, kändisar

Veckans Fototriss: Temat är Spetsigt

Jag tror jag brände min bästa arkivbild på det här temat, Spetsigt, redan i fredags på Fredagsfärgen då det skulle vara något i silver på bilden.
Men eftersom jag inte varit utanför dörren i dag (om man inte räknar väldigt tidigt i morse då jag kom hem) och inte velat leta upp något att fota här hemma, så har jag dammsugit mitt arkiv (fast jag mer skulle behöva dammsuga i lägenheten).
Här kommer tre bilder som det är spets i, och på vilket vis det gäller för en av dem får ni försöka lista ut.
Fler bilder på detta Trisstema hittar ni här.
Sedan önskar jag att jag kunde hitta en gammal bild jag vet jag har, på en mycket spetsig byggnad, men jag får nöja mig med att länka till en bild jag inte tagit själv.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bild, bilder, foto, fotografi, tema, Fototriss, spetsigt, spets, dart, skåne, solur, småland, Oskarshamn

Full fart rakt in i evigheten...

Jag har ännu inte hört någon i bekantskapskretsen beklaga att den österrikiske, högerpopulistiske politikern Jörg Haider dog i en trafikolycka i lördags morse. En jag talade med kallade till och med dödsolyckan för "en glad nyhet".
Själv har jag, hur illa jag än tycker om sådana som Haider och det de ställer till med, svårt att glädja mig över en människas död.
Nu visade det sig att Haider nog får skylla sig själv (om man kan göra det som död) för det som blev hans hädanfärd. Enligt åklagarmyndigheten körde han i över 140 kilometer i timmen på en 70-sträcka när han var på väg hem från en nattklubb.
Hurvida han tagit sig några järn på nattklubben innan han satte sig i bilen vill däremot inte åklagarmyndigheten berätta.
En hastig koll på de senaste viktiga nyheterna gjorde mig också medveten om att en av våra nya stora medieikoner, den unga bloggarprinsessan Blondinbella, ska ta en paus i sitt bloggande.
Ni som saknar henne är välkomna till min blogg i stället. Jag är förvisso n-å-g-o-t äldre än hon är, jag är dessutom man och inte på långa vägar lika bildskön som hon är.
Men jag har en mycket spännande och trevlig och ibland lite utmanande blogg.
Så välkomna alla ni vilsna får!

Jah Hollis

Andra bloggar om: död, trafik, olyckor, trafikolyckor, hastighet, populism, jörg haider, österrike, blogg, blogga, bloggare, blondinbella

Chock och överraskning = samma sak?

I kväll spelar Sverige en viktig match i sin grupp i VM-kvalet i fotboll inför slutspelet i Sydafrika 2010. Motståndare på hemmaplan här i höstliga Sverige är Portugal, ett lag som alltid är med i favoritdiskussionerna, men som aldrig lyckats fullt ut i ett slutspel.
Sveriges lag är svårt drabbat av skador inför den svåra matchen mot Portugal och så sent som häromdagen fick lagkapten Henke Larsson lämna en träning skadad och kommer att vara borta från spel en lång tid framöver.
Nu har beskedet kommit om vem som ska ersätta honom som kapten i laget och det blir Zlatan Ibrahimovic. Inte helt okontroversiellt, anser väl fortfarande en och annan, men troligen ett helt riktigt val.
Enligt de språkbegåvade journalisterna på Aftonbladet kom valet av Zlatan som en "chock" för resten av laget. För det första tror jag någon på Aftonbladet har hittat på detta, det vill säga att det är en ren lögn.
Under "chockrubriken" finns det ingen täckning i texten för att någon överhuvudtaget i laget skulle fallit in i chock (som ju är ett sjukdomstillstånd). Det sägs däremot att det kom som en överraskning, men även det verkar vara något som Aftonbladet själva står för, även om det nog kan finnas en viss sanning i det.
Men Aftonbladets sportjournalister verkar alltså inte kunna skilja på chock och överraskning.
För det kan väl inte vara så att de medvetet använder språket felaktigt för att slå blå dunster i ögonen på oss?
Men nu får vi hoppas att Sverige kan överraska Portugal i kväll.
Att chocka dem blir nog värre.
Här kommer i alla fall mitt chocktips: 3-2 till Sverige!

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, VM-kval, VM, sverige, portugal, Zlatan, Henke Larsson, lagkapten, skador, språk, journalistik, journalister, Aftonbladet, lögn, lögner

Olika falla ödets lotter...

Inte för att dessa båda nyheter från DN har något egentligt samband, men jag kan inte låta bli att tycka att valet av rubriker, plus det faktum att de låg bredvid varandra, ger lite perspektiv på tillvaron.
Olika falla ödets lotter skulle man kunna säga.
Ahtisaari var naturligtvis glad för sitt pris, det sade han själv i radion.
Vad Tito Beltran tyckte om straffet han fick, kunde vi inte höra honom själv säga direkt, eftersom rättsväsendet valde att bura in honom direkt efter att domen förkunnats.
Hans fru sade i alla fall i något nyhetsinslag på tv att paret Beltran nu inte längre trodde på att det finns rättssäkerhet i Sverige.
Tito får väl göra som bortgångne artistkollegan James Brown gjorde när han åkte in på kåken: köra igång en fångarnas kör och repa med.

Jah Hollis

Andra bloggar om: nyheter, martti ahtisaari, fredspris, nobels fredspris, tito beltran, fängelse, dom, dömd, fängelse, james brown

"Gamla hederliga Caltex & The Oxymorons"

För en gångs skull var det en vecka där jag fick vara med och skörda rejäla framgångar inom quizzandets sköna konst.
Vi inledde med att dra ihop ett kunnigt och laddat lag till Pickwicks onsdagsquiz, och den här gången gick det vägen. Det gick så mycket vägen att vi kunde kosta på oss att svara fel på en fråga som en av oss hade det rätta svaret på.
Frågan var vad som aldrig får befinna sig mer än tolv meter från Amerikas president. Vi hade det rätta svaret, men några av oss trodde inte på det och valde ett felaktigt i stället (demokratins baksida?).
Desto större var glädjen när det stod klart att vi vunnit och eftersom det var årets andra vinst, borde vi nu vara kvalificerade för finalen i december.
Roligt var, att det var många som jublade med oss när vi vann och att annars mästerliga The Spitfire Psychopaths (de har vunnit otroliga 15 gånger hittills i år) gratulerade oss till vinsten och i sitt quizreferat, på hemsidan de har, kallade oss "Gamla hederliga Caltex & The Oxymorons".
Tack för det!
Torsdagkvällen red vi på framgångsvågen (Ol’ Hell hade redan på tisdagen varit och vunnit ett premiärquiz på en annan krog, något han jämförde med att "stjäla godis från ett barn") och ställde upp med ett ovanligt starkt lag på Fagans guiz.
Det slutade med att vi föll på målsnöret, i ett tie break mot ett lag som hade samma poäng som vi.
Hade vi vetat förnamnen på Mel Gibsons och Danny Glovers rollfigurer Riggs och Murtaugh i gamla snutfilmen Dödligt vapen, hade vi vunnit.
Nu fixade vi bara ett av namnen och till slut blev det då en andraplats.
Men vi vann i alla fall var sin pint att släcka efter med.
Och det var inte helt fel.

Jah Hollis

Andra bloggar om: quiz, malmö, pickwick pub, fagans, frågesport, vinnare, segrare, Dödligt vapen

Fredagsfärgen 10 oktober: Silver

"You got the silver,
You got the gold..."
...sjöng Keith Richards på en av Stones tidiga plattor. Här på Fredagsfärgen har vi redan haft guld, och nu är det dags för silver. Och jag är väl en av de där som för det mesta tycker silver slår ut guld.
Så jag hade kunnat göra det enkelt för mig och fotografera min samling av silverringar, men jag väljer en silverfärgad utsmyckning av något större dimensioner, minst sagt.
Mera silver hittar ni vägen till här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: färg, färger, bilder, foto, fotografi, fredagsfärgen, silver, guld, utsmyckning, rolling stones, keith richards

Fototriss: Tema energi

Jag missade visst förra veckans fototriss. Så är det när man tvingas lägga ner en massa tid på att jobba. :-)
Här är i alla fall några bilder som handlar om energi; om att ta in, förbruka och ge tillbaka energi. Jag har sex bilder på skrivbordet och nu får vi se vilka jag väljer. Det finns hur som helst mängder av andra energibilder att se här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: foto, bild, bilder, fotografi, värme, energi, tema, fototriss, jobb, neil young, sommar, vår, sol

Utan ord måndag 6 oktober 2008

Måndag igen och det är dags att lägga in en ny bild under rubriken Utan ord. Och utan att säga för mycket, kan jag väl berätta att bilden är rätt färsk. Fler bilder utan ord hittar ni hos Pumita, som håller i detta fotobloggande.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bild, bilder, foto, fotografi, blogg, fotoblogg, bloggande, pumita, E65, ordlöst, utan ord, väder, vägar, skåne

Inte så lätt att vara Bob Dylans son

Bob Dylans yngste son, Jakob, har varit professionell musiker halva sitt 38-åriga liv. Och att det inte varit alldeles enkelt att vara det, som son till populärmusikens kanske störste ikon och låtskrivare, är helt klart.
Jakob Dylan har gjort en bakvänd Bob; han började som medlem i bandet The Wallflowers och först nu har han givit ut en skiva i sitt eget namn, Seeing Things.
Under Wallflowers-tiden pratade han inte gärna om sin far eller hans musik.
Han ville helt klart stå på egna ben och bevisade väl att han kunde det när en av bandets skivor sålde mer än någon av Bob Dylans skivor gjort.
Men i senaste numret av Mojo (det med The Clash, som faktiskt var ett av den unge Jakob Dylans favoritband, på omslaget) finns det en artikel om Jakob Dylan där han berättar ovanligt frispråkigt om förhållandet till pappa Bob och hans musik.
Jakob säger bland annat att han tycker att han hittat en egen röst, men att han inte är så bra som hans pappa är och att han aldrig kan åstadkomma en sådan låtskatt som Bob Dylan skapat.
Själv har jag inte hunnit höra så mycket av Dylan junior, men det lilla jag hört ger mersmak. Visst låter han lite, lite grann som sin far, och han är rätt lik en yngre Bob Dylan, det kommer man inte ifrån.
Det kan han knappast rå för, och sämre förutsättningar kunde man väl ha, men Jakob Dylan är helt klart en artist att kolla in i kraft av det han själv åstadkommer.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, Bob Dylan, Jakob Dylan, The Wallflowers, släkt, far, pappa, låtskrivare, populärmusik, Mojo, The Clash

Fredagsfärgen är beige

Efter förra veckans bruna färg kommer här ännu en lite förtalad färg, en färg som väl närmast fått beskriva det färglösa i livet: beige. Det sägs att beige ska stå för något lite obestämbart och det är väl kanske inte favoritfärgen när man fotar.
Samtidigt borde det ju vara lätt att tolka den, eftersom tolkningen är rätt fri. Här är i alla fall en rad andra tolkningar än min, som ju har musikalisk anknytning.

Jah Hollis

Andra bloggar om: färg, färger, fredagsfärgen, fredagsfärger, beige, obestämbar, förtalad, tolka, tolkning, musik, förstärkare, fender

Här hymlar man i alla fall inte med det

Religionen och kyrkan kan berätta de mest otroliga historier för oss.
Som om inte det vore nog, kan de dessutom helt ofrivilligt bjuda oss på ett och annat skratt.
Som det här med att man i kyrkan i lilla Hedlunda utanför Lycksele lyckades dekorera ett informationsblad(!) om höstens aktiviteteter med ett par marijuanablad (en knarkbild som alltid lika måttfulla Aftonbladet kallar det).
Visst, alla inser väl att det var ett misstag att blanda ihop kyrkans barntimmar med "ganjarökning", men roligt blir det hur som helst.
Dock finns det en religiös rörelse som inte skulle skratta lika självklart, i alla fall inte om det gällde vuxnas utövande av en religion som hämtat det mesta från kristendomen och bibeln: rastafarianerna.
Dom ser marijuanan som ett sakrament och hymlar inte med sin användning av den heller. Nu har de inga kyrkor, men skulle de kalla till någon verksamhet via ett informationsblad skulle cannabislöven, deras heliga ganja, nog vara en helt självklar dekoration.

Jah Hollis

OBS. Videon ovan är inte från Hedlundas kyrkliga sammankomster utan från Jamaica. DS.

Andra bloggar om: religion, kyrkan, kristendom, rastafari, bibeln, hedlunda, marijuana, cannabis, narkotika, ganja, rockers

Too old to rock´n´roll...

Någon gång måste väl även gamla rockers ur den första generationen bli för gamla för att ställa sig på scenen.
När Little Richard, The Architect of rock´n´roll, nu meddelar att han ställer in en planerad Europaturné i höst, handlar det knappast om divalater eller missbruksproblem utan först och främst om höftledsproblem.
Som om inte det vore nog, har det visst tillstött problem med det gamla rockarhjärtat också. Kanske inte på något sätt onaturligt när man som Little Richard uppnått 76 fyllda år.
Några som inte är riktigt lika gamla än, Rolling Stones, verkar att gå i Little Richards spår och hålla ut tills hälsan säger stopp. Själv lever jag nog hellre på minnena när det gäller de grabbarna/gubbarna.
Och här är en annan gammal stridshäst som fortsätter sin Never ending tour. Fast visst måste även den helt givet nå sitt slut någon gång.
För övrigt kanske man skulle sätta en slant på att Bob får Nobelpriset i litteratur i år. Det ger 150 gånger pengarna om det slår in.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, rock, little richard, ålder, hjärtproblem, sjukdom, missbruk, Rolling Stones, Bob Dylan, Nobelpriset

Jag hinner inte ens skicka kommentarer

Det gick snabbt att komma in i stressandet på jobbet igen efter semestern. Just nu känns det som om hela dagarna går åt till jobbet och nätterna till att försöka hämta sig.
Egentligen borde jag inte ens ha tid till att sätta mig och skriva detta. Än mindre finns det tid till att gå in och kommentera bloginlägg så som jag i alla fall brukar göra hos de bloggare vars bloggar jag läser regelbundet.
Det är som Dylan sjunger: Det finns inte tid till att tänka.
När det gäller dessa, undrar man om de överhuvudtaget har förmågan att tänka.
Visst kan Henke och co glädjas över segern mot MFF i Malmö i går, men det måste kännas bittert att beundras av en samling riktig drägg.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, arbete, stress, tänka, tid, bob dylan, musik, fotboll, blogg, blogga, kommentera, HIF, MFF, allsvenskan

Utan ord den 29-30 september 2008

Ännu ett bidrag till Utan ord från mig. Det är fritt fram att kommentera, och ännu fler bidrag hittar ni hos Pumita som ser till att detta fotobloggande flyter på.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bild, bilder, foto, fotografi, blogg, blogga, bloggar, höst, energi, kraft, skåne, ljus

Nu har vi fått mördarkatter också

Katter beskrivs ofta som snälla, goa och fridsamma djur, om än lite egensinninga och speciella. Kattälskare, som inte har hundar också, brukar ofta hylla katter som det bästa sällskapsdjuren och beskriver dom ofta i närmast mänskliga termer.
Själv har jag en kluven inställning till katter (som till så mycket annat) efter att ha råkat ut för en och annan "gullig" sällskapskatt som visat sig kunna riva till ordentligt om inte sällskapet passat (jag har för övrigt ungefär samma inställning till hundar i största allmänhet).
Nu verkar det som om vi börjat få "mördarkatter" bland oss också, för visst låter det som om dessa kelgrisar kan tävla med de ofta omskrivna "mördarhundarna"?

Jah Hollis

Andra bloggar om: djur, katter, hundar, sällskapsdjur, mördarhundar, överfall, riva, bita, klösa, helsingborg

Vad ska kunna stoppa Kalmar FF nu?

Kalmar FF gjorde ett ryck i toppen av allsvenskan i går när man slog tvåan för tillfället, Elfsborg, hemma på Fredriksskans. Nu har KFF fyra poängs försprång och sex matcher kvar att spela.
Det är svårt att se vad som ska kunna stoppa Kalmar FF från att spela hem ett mycket efterlängtat allsvenskt guld till Kalmar. Mitt svar på frågan i rubriken är: Inget.
För Malmö FF, däremot, känns det fortfarande darrigt, trots att det är en bit kvar ner till det riktiga bottenträsket. Men en vinst mot ärkerivalen Helsingborg (som i teorin fortfarande kan vinna allsvenskan) hemma på stadion tisdag kväll skulle ju vara ett stort steg upp på säkrare mark.
Men vågar man hoppas på det, eller ska det bli ovisst in i det sista?
Och så noterar jag att Butch Cassidy har lämnat det jordiska. Paul Newman, som spelade den klassiska rollfiguren i filmen Butch Cassidy and the Sundance Kid dog i helgen, 83 år gammal.
En skådis av den gamla skolan som hann med en väldig massa klassiska filmer, och ett namn som vi knappast har hört i quizsammanhang för sista gången.

Jah Hollis

Andra bloggar om: allsvenskan, Kalmar FF, KFF, Malmö FF, MFF, Elfsborg, Helsingborg, HIF, film, Paul Newman

Hösten kommer även till Skåne nu

Det har blivit betydligt mörkare nu, och kallare, även här i Skåne.
Jag ser verkligen inte fram emot att gå igenom ännu en vinter, speciellt inte om den ska bli kall och snöig.
Jag har börjat vänja mig vid milda vintrar, men kanske är det så som någon påstått i Aftonbladet, att det där med uppvärmingen av jordklotet mest är ett påhitt av de alltid så illasinnade och sensationslystna medierna. Några ihållande milda vintrar ska vi inte vara så säkra på hur mycket fossilt bränsle och annan energi vi än eldar på.
Som av en händelse var då en av helgens värmande ljuspunkter ett biobesök med gudbarnet. Vi såg Wall-E, en charmig, rolig, rörande och välgjord datoranimerad film med ett budskap.
Budskapet var att vi ska passa oss noga för att bli för bekväma och sabotera den enda jord vi har. Enkelt, men effektivt framfört i filmen.
Men som någon noterat blev budskapet något dubbelt i och med all den konsumtionsinriktade reklam som visades före filmen, på en mördande ljudnivå, riktad huvuds(k)akligen till barn och till 75 procent framförd på engelska.
Rena hjärntvätten om ni frågar mig (även om gudbarnet redan tycks ha anammat en sund skepsis till de glättigt överdrivna reklamfilmerna).
Ytterligare ljuspunkter var, att jag tillbringade i stort sett resten av helgen efter biobesöket hos gudbarnet och hennes föräldrar på den skånska landsbygden.
Jag blev bjuden på kalasgott käk och vi hann med en tur till natursköna Rövarkulan där vi kunde konstatera att höstfärgerna börjat konkurrera på allvar med det gröna i träden.

Jah Hollis

Andra bloggar om: årstider, höst, sommar, vinter, kyla, mörker, värme, wall-e, film, miljöförstöring, mat

Fredagkväll - då tar vi med kniven...

Det är deprimerande att gå in på nätet en lördagsförmiddag och det första man får läsa i Sydsvenskan är att en man i Helsingborg knivskurits till döds på fredagkvällen.
Fredagkväll är för de flesta den traditionella festkvällen efter arbetsveckan och nu är det dessutom lönehelg.
Det var med andra ord mycket folk ute i går och många konfronteras med många andra ute i vimlet. Man undrar hur många av dessa som tagit med sig en kniv när de ska ut och festa.
Hur många är, när de kanske tappat omdömet och spärrarna av alkoholintaget (eller kanske är de bara allmänt aggressiva), redo att använda kniven om någon säger något som inte passar?
Hur många av dessa idioter, och som vanligt är väl 99,99 procent män, är det som går omkring bland folk som bara är ute för att ha kul?
Ja, den som stod för knivskärningen i Helsingborg i går kväll kan fortfarande göra det. För han är inte gripen än.
Och är det någon som vet vem han är, så vill man väl i tidens anda att hålla brottslingar och våldsmakare om ryggen, inte tjalla.
Usch, jag mår illa!

Jah Hollis

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: fredag, fredagskväll, lönehelg, fest, festa, beväpnad, kniv, knivskärning, mord, skåne, helsingborg

Brunt är det som gäller denna fredag

Vi är faktiskt redan inne på lördagen, så jag kanske är diskvalificerad när det gäller att lägga in en bild på dagens Fredagsfärg som är den kanske lite förtalade bruna färgen. Men jag struntar i allt det där och slänger in mitt bidrag. Och här hittar ni ännu fler bidrag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: foto, bilder, fotografi, fredagsfärgen, brun, brunt, bruna, fredag, lördag

Vad har stackars Daniel Powter gjort?

Jag läser regelbundet de brittiska rockmagasinen Mojo (jag prenumererar på den), Uncut och The Word. Då och då köper jag också ett nummer av brittiska Q eller amerikanska Blender (den med de sexistiska omslagen).
Det innebär att jag konsumerar mängder av recensioner av nyutkomna och återutgivna skivor. För trots snacket om skivindustrins snara död, kommer det fortfarande varje månad ut mängder av skivor, både cd, vinyl och nerladdningsbara.
Jag tycker man ska vara sunt skeptisk till recensioner; de handlar dock till syvende och sist om ett personligt tyckande. Men de kan vara rolig läsning och en vägledning till skivor man ska kolla upp.
Fortfarande händer det att en skiva får full pott i en tidning och ett mera ljumt mottagande i en annan. Dock verkar det som om man ofta är ense när det gäller att dela ut det inte särskilt ofta förekommande ettpoängsbetyget, det vill säga en total sågning.
Och då spar man heller inte på sin förmåga att uttrycka i ord varför man så totalt ogillar plattan i fråga. Och det är ofta rolig läsning, roligare än berömmet man ger en platta man älskar.
Två klassiker är (jag minns tyvärr inte vilka skivor det handlade om, men det spelar mindre roll):
• "Att lyssna på den här skivan är som att tugga på aluminiumfolie när man har hål i tänderna."
• "Det känns som om det tar längre tid att lyssna sig igenom den här skivan än det tog att spela in den."
En kille som får sig en rejäl avhyvling i både senaste Uncut och senaste Mojo är kanadensaren Daniel Powter och hans nya skiva Under the Radar (en stjärna som betyg i båda tidningarna).
Jag känner igen namnet, men har lyckats missa hans jättehit för några år sedan, Bad Day, eller kanske har jag bara förträngt den. Men man får ju ingen lust att satsa på hans nya skiva (låten ovan kommer från den) när man läser följande:
• "When he borrows Bruce´s "baby I was born to run" for Best of Me, it´s a laugh-out loud moment, because Powter appears born only to peddle platitudes." (Mojo)
• "...so fabulously boring that it verges on anti-matter. This is music that was manufactured to be played everywhere except those places to which people go when they want to hear music." (Uncut)
Stackars Daniel Powter!
Vad har han gjort dom?

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, musikjournalistik, Mojo, Uncut, The Word, Q, Blender, recensioner, sågningar, betyg, recensenter, Daniel Powter

Det känns lite våldsromantiskt, Kent

Två händelser utan något egentlig samband, men ett bildval med lite dålig tajming, möjligen.
Kent ska släppa en box med hela sin skivut-
givning samlad i ett paket.
I Finland gick en 22-åring till skolan och tog med sig pistolen och sköt ihjäl nio elever och en lärare och till slut sig själv.
Som sagt, två händelser utan något egentligt samband. Utom då möjligen det som verkar bli omslaget till Kents box: en hand som håller en pistol och just avlossar ett skott.
Det finns i populärkulturen ett inslag av våldsromantik som tar sig uttryck som att en rappare skryter om hur många skott han har fått i sig eller att en annan rappare säljer fler skivor som död, ihjälskjuten, än han gjorde när han levde.
Kent har kallat en skiva Vapen och ammunition och nu tycks det som om det är dags att använda vapnet och ammunitionen när boxen ska komma ut.
Jag kommer inte med något påstående här, men det känns en aning som om Kents bild är lite dåligt tajmad med tanke på det som hänt i Finland.
Läs gärna mer om Kent-boxen här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: kent, musik, cd, cd-box, vapen, våld, finland, skolskjutning, ammunition

Jah Hollis har blivit en lat bloggare

Jag har haft lite svårt för att få till något i bloggväg på ett par dagar nu.
Detta trots att det finns givna ämnen och tid. Jag är ju ledig några dagar nu mellan arbetsperioderna.
Men kanske är det dags att sammanfatta lite vad som hänt, trots att det är strålande sol över Malmö nu och egentligen läge för att ge sig ut lite.
Men min tvättid börjar snart och det finns inte mycket över för eftermiddagsuteliv, så jag börjar med Emmylou Harris i Köpenhamn.
Jag och BV tog ett eftermiddagståg över och hade turen att få ännu en dag med strålande sol och vi tog givetvis chansen att öppna med var sin ingefärssmakande öl på Apollobryggeriets (en krog alldeles utanför Tivoli) uteservering.
Så blev det bussen ut till Fredriksberg, en kort promenad och mer öl och käk på Bar Dutski som ligger på kort gångavstånd från Falkonerteatern där Emmylou och kompani spelade.
Den oftast lite otacksamma uppgiften att värma upp oss som var där för att se och höra Emmylou hade Kimmi Rhodes, en kvinna som levererat låtar till många stora namn och spelat in mycket musik, men som aldrig själv blivit ett riktigt stort namn.
Hon gjorde det i alla fall med den äran och tillsammans med maken på bas och sonen på gitarr och stämsång. Sonen gjorde för övrig en kort men mycket träffsäker imitation av familjens gode vän Willie Nelsons sätt att sjunga och spela gitarr och var själv inte oäven på att spela och sjunga.
Och så Emmylou Harris och henns nya band. Ja, vad ska man säga; jag har aldrig varit besviken efter att ha sett henne live och var det definitivt inte nu heller.
På något vis kan jag inte sammanfatta upplevelsen av konserten i Köpenhamn bättre än denna recension från konserten på Cirkus i Stockholm dagen före.
Jag försökte ta lite bilder under konserten, men efterom jag inte vill använda blixten vid sådana tillfällen och scenbelysningen inte var direkt bländande så blev det rätt mycket darr och sudd.
Därav bilden ovan som visar Emmylou tillsammans med multiinstumentalisten Phil Madeira och violinisten/mandolinspelaren och sångaren Rickie Simpkins tagen vid en tidigare konsert.
Den som vill se fler utmärkta bilder på bandet och Emmylou kan gå in här och kolla. Och jag tackar för lånet.
I gårkväll var det quiz, och jag tror jag sparar min rapport därifrån till lite senare. Om jag orkar skriva mer om eländet.
Det känns nu kanske något mer inspirerande än att skriva om MFF:s insatser i allsvenskan.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jah hollis, blogga, bloggar, blogg, slö, lat, musik, emmylou harris, köpenhamn, öl, cirkus, stockholm, quiz, Malmö, MFF