Så har årets Sommar i P1 haft premiär efter att förväntningarna haussats upp till proportioner som börjar bli lite väl stora, kändes det i alla fall som när programvärdarna presenterades tidigare i år.
Först ut var allas vår Ulf Lundell och första artisten i etern var Bob Dylan, Lonesome Day Blues från Love & Theft. Ingen högoddsare, med tanke på värdens musiksmak.
Och det fortsatte med välbekanta favoriter som Stones, Cream, Van Morrison, MC5 och Doors.
Det enda kvinnliga inslaget i spellistan, och ett avbrott mot den övriga musiken, var Mavis Staples med Down in Mississippi från hennes senaste platta.
Programmet var en enda stor hyllning till 1960-talet. Ulf Lundell stack inte under stol med att det kan verka både romantiskt och nostalgiskt att hänga sig kvar vid detta årtionde, men att han gärna låter sig kallas både romantiker och nostalgiker.
På det hela tycker jag, som inte alls lider av några aversioner mot Ulf Lundell, att det var ett bra program. Och att premiärvärden med glans klarade att hålla mitt intresse kvar programmet igenom.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar