I dag var det Mark Levengood som hade Sommar i P1 och jag ska erkänna direkt att det inte var i min smak. Jag har lite svårt för Mark Levengoods mumintroll-framtoning (och jag menar inte hans dialekt) och inte var det särskilt kul musik han spelade heller.
Mumintroll och mumintroll förresten, ofta låter han mer som en snusförnuftig snusmumrik, tycker jag. Han är säkert en hyvens kille, men vi befinner oss nog inte på samma våglängd han och jag.
Vad som retade mig lite med de delar av programmet jag lyssnade till var att han förföll till den där billiga Sommar-pratarovanan att spela musik av antingen sig själv eller av släkt och vänner.
Nu spelade han en låt av sin make Jonas Gardell och en av bäste vännen Rikard Wolff (den senare spelade för övrigt en låt av sig själv när han hade Sommar en gång, vilket även Povel Ramel gjorde; i Povels fall var det fullt berättigat, undantaget som bekräftar regeln).
Hörni grabbar, dom låtarna kan ni väl spara till ni har sammanträde i klubben för inbördes beundran.
Jah Hollis
6 kommentarer:
Skönt jag inte missade någon viktig då- vaknade vid tre o undrade om jag sovit över nån bra-- ;-)
Nej, det var hur lugnt som helst. En man kan både ha och mista.
Hejsan!
Tack för att du tittade in till mig. Det uppskattade jag.
När det gäller Mark Levengoods sommarprogram så gillade jag det verkligen. Det var väl ganska lättviktigt gods både musik och textmässigt, men jag tyckte att det genomlystes av hans kärlek till Jonas.
Min yngste son lever sedan 9 år tillsammans med en man och det är kanske därför programmet berörde mig. Äkta kärlek människor emellan är lika vacker vilken konstellation det än gäller.
Hälsningar från ett soligt och vackert Gotland. /Ingrid
Ingrid: Det är ju tur att smaken är olika, får man väl säga.
Jag gillar att få höra vilken musik folk väljer i sommarprogrammen, jag tror det säger mycket om dom, och när man då håller sig "inom familjen" känner jag mig lite snuvad på konfekten.
Jag har nära vänner som lever eller levt med en partner av samma kön, så det är inte där problemet ligger. Men det hoppas jag du heller inte trodde.
Gotland, ja, dit längtar man ibland.
Jag har hört att herr Levengood inte alls talar "mumin"-dialekt på riktigt, utan att det är något han klistrar på i offentliga sammanhang...
Om så, sån´t fusk! :-)
Det är kanske skönt för Jonas att slippa höra det ibland.
Det är inte själva dialekten, utan något i sättet han pratar på som jag finner något påfrestande.
Och är han dessutom en sådan där fuskis... :-(
Skicka en kommentar