Religionsmånglaren och anstiftaren till mordet på sin tidigare fästmö, Helge Fossmo, ska gifta sig igen. Man kan inte låta bli att dra paralleller till Juha Valjakkala, en kallblodig mördare som tydligen kvinnor i mängder svärmat för sedan han blivit insydd.
Det är en motsättning som säkert många killar och män funderat över och ständigt får nya anledningar att fundera över.
Vad är det som är så lockande med mördare och råskinn och typer som Knutbypastorn Fossmo (vars tidigare fru för övrigt dog under mystiska omständigheter)?
Eller är det bara en myt det där med att snälla pojkar aldrig får kyssa vackra flickor?
Är det i själva verket bara en liten minoritet som dras till de obehagliga figurerna?
Jah Hollis
5 kommentarer:
Visst e det bara en liten klick som dras till dräggen. Annars skulle vi vara många som stod utan bättre hälft. Jag är snäll och jag får kyssa en vacker flicka. Men visst e det underligt, vad ser de i de där typerna?
Det är visst något med att försöka tämja vilddjuret. Vissa damer/tjejer/kvinnor dras visst till det spännande och farliga hos vissa (odrägliga) typer.
Jodå, Ankan, jag hoppas det är lite av en myt att mördartyperna dränks i kärleksförklaringar.
Och är då TO:s (högst troliga) förklaring till fenomenet riktig, tycks det ju handla om att leka med döden.
Och det är det ju många som gör. Jag blir ändå inte riktigt klok på det.
Då är vi två. Som inte blir kloka på det.
Tre.
Skicka en kommentar