Jag ska säga det med en gång. Jag var själv inte och såg Skånederbyt mellan MFF och HIF på Malmö stadion i kväll. Men jag följde matchhändelserna via datorn och jag känner väl mig inte ångerfull för att jag inte var där.
Men det var förmodligen bra tryck, nära 23 000 i publiken, fast resultatet (1-1), måste ju ha varit en besvikelse för samtliga som var där. Nu verkar det som om vare sig MFF eller HIF kommer att ha något med toppstriden att göra.
MFF:s insats hittills i årets allsvenska är ju inget annat än ett misslyckande. Laget har inte vunnit hemma sedan i april, så nu behöver dom verkligen det stöd som MFF Support så entydigt uttalat.
Sedan kan man konstatera att det alltid finns folk som ska utmärka sig när det är Skånederby, speciellt när MFF och HIF möts. Dock verkar det som om de flesta kom för fotbollens och sina lags skull.
Jah Hollis
tisdag 7 augusti 2007
Många föreläsare i årets Sommar
Jag har inte tänkt på det tidigare, men när jag kollade lite fakta om dagens programvärd i Sommar, Renata Chlumska, såg jag att hon bland annat presenterade sig som föreläsare.
En koll i listan över 2007 års värdar i Sommar visar att det är ytterligare fem som kallar sig föreläsare och säkert lika många till som jobbar med föreläsarverksamhet. Det tycks ju också vara en inkomstbringande verksamhet, även om jag personligen tycker att det luktar lite skunk om det hela.
Man rider helt enkelt på den framgångsvåg man har som kändis och passar på att dra in en extra hacka på det. Och det finns organisationer och arbetsgivare som glatt lägger upp stora summor för att dessa kändisar ska sprida lite glans över någon personalsammankomst och "inspirera" personalen till stordåd.
Men riktigt varför vi ska behöva lyssna till denna stora andel föreläsare i Sommar förstår jag inte riktigt.
Nå, Renata Chlumska föreläste i Sommar om ett av sina äventyr och det kändes som ett program man kunde ha och mista. Hennes påstående att hon, när hon under ett drygt år per kajak och cykel tagit sig runt USA, upplevt mer än vad många människor upplever (om jag inte hörde fel sade hon bland annat av sorg och glädje) under en livstid, kändes väldigt von oben.
Som om andra människors upplevelser i livet skulle vara mindre värda.
Och även om hon också är "professionell äventyrare" var hennes val av musik minst av allt äventyrligt.
Men hon pratade en vacker malmöitiska, Malmöfödd som hon är.
Jodå det finns en sådan variant av denna dialekt också.
Jah Hollis
En koll i listan över 2007 års värdar i Sommar visar att det är ytterligare fem som kallar sig föreläsare och säkert lika många till som jobbar med föreläsarverksamhet. Det tycks ju också vara en inkomstbringande verksamhet, även om jag personligen tycker att det luktar lite skunk om det hela.
Man rider helt enkelt på den framgångsvåg man har som kändis och passar på att dra in en extra hacka på det. Och det finns organisationer och arbetsgivare som glatt lägger upp stora summor för att dessa kändisar ska sprida lite glans över någon personalsammankomst och "inspirera" personalen till stordåd.
Men riktigt varför vi ska behöva lyssna till denna stora andel föreläsare i Sommar förstår jag inte riktigt.
Nå, Renata Chlumska föreläste i Sommar om ett av sina äventyr och det kändes som ett program man kunde ha och mista. Hennes påstående att hon, när hon under ett drygt år per kajak och cykel tagit sig runt USA, upplevt mer än vad många människor upplever (om jag inte hörde fel sade hon bland annat av sorg och glädje) under en livstid, kändes väldigt von oben.
Som om andra människors upplevelser i livet skulle vara mindre värda.
Och även om hon också är "professionell äventyrare" var hennes val av musik minst av allt äventyrligt.
Men hon pratade en vacker malmöitiska, Malmöfödd som hon är.
Jodå det finns en sådan variant av denna dialekt också.
Jah Hollis
Stureplan tycks vara Sveriges tjocktarm
Det var nog rätt länge sedan jag satte min fot på Stureplan i Stockholm, i alla fall kvällstid. Får man tro alla historier tycks ju den platsen ha förvandlats till Sveriges tjocktarm, stället där all skit samlas upp innan den ska ut och spridas över resten av landet i form av bloggar och magasin och mördare och våldtäktsmän och annan drägg.
Visst, de som tror att de tillhör gräddan i landet mäste väl ha någonstans att samlas för att ses och beundras av populasen som får finna sig i att bli förnedrade i köer eller uppraggade av diverse skumma figurer.
Nej, ta och neutronbomba (man vill ju inte förstöra svampen) hela skiten någon helg när de värsta typerna är samlade där.
Jah Hollis
Visst, de som tror att de tillhör gräddan i landet mäste väl ha någonstans att samlas för att ses och beundras av populasen som får finna sig i att bli förnedrade i köer eller uppraggade av diverse skumma figurer.
Nej, ta och neutronbomba (man vill ju inte förstöra svampen) hela skiten någon helg när de värsta typerna är samlade där.
Jah Hollis
Mystisk Öresundsbro på Eniros karta
Eniros kartor är på det hela taget bra och enkla att använda, men ibland kan man bli lite förbryllad av det som är på dom. Som nu till exempel när jag skulle gå in på kartan och kolla vad det är för ett litet näs man ser lite norr om Falsterbonäset på den här bilden.Mitt öga föll då på Öresundsförbindelsen, alltså den vi i dagligt tal kallas Öresundsbron, och som också består av en tunneldel som försvinner ner under havsytan vid Pepparholm.
Enligt Eniros karta (se bilden här ovan) går det ut två vägar från den svenska sidan, och den ena tar slut vid Flintrännan, alltså där det är som djupast i Sundet. Den andra fortsätter hela vägen över till Danmark.
Någon större praktisk betydelse lär väl inte detta misstag ha, men kan ju undra över hur det blivit så.
Näset ovanför Falsterbonäset heter för övrigt Hammars näs.
Jah Hollis
måndag 6 augusti 2007
Somliga trivs tydligen på en soptipp
Kollade just ut genom köksfönstret, ner mot den lekplats och det lilla grönområde som ligger där ute. I eftermiddags satt det ett gäng, boende i kvarteret, där och grillade så röken låg som Lützens dimmor över hela området och man fick ha fönstren stängda i sommarvärmen om man inte ville ha in oset.
Nu låg resterna efter grillpartyt kvar: plastpåsar och plastkassar, papper och matrester och burkar och allsköns skräp. Somliga tycker tydligen det är OK att förvandla sin och andras närmiljö till en soptipp.
Malmö gjorde för några år sedan en fåfäng satsning på att staden skulle städas upp så att den skulle kunna kallas Sveriges renaste stad. Till och med ett barn kunde ju se hur det gick med den satsningen.
Personligen tror jag att Malmö ligger långt nere i botten när det gäller nerskräpning på offentliga platser.
Men med sådana människor som grillarna här i kvarteret är det ju inte så märkligt. Trivs man på soptippen kan man kanske få flytta dit.
Jah Hollis
Nu låg resterna efter grillpartyt kvar: plastpåsar och plastkassar, papper och matrester och burkar och allsköns skräp. Somliga tycker tydligen det är OK att förvandla sin och andras närmiljö till en soptipp.
Malmö gjorde för några år sedan en fåfäng satsning på att staden skulle städas upp så att den skulle kunna kallas Sveriges renaste stad. Till och med ett barn kunde ju se hur det gick med den satsningen.
Personligen tror jag att Malmö ligger långt nere i botten när det gäller nerskräpning på offentliga platser.
Men med sådana människor som grillarna här i kvarteret är det ju inte så märkligt. Trivs man på soptippen kan man kanske få flytta dit.
Jah Hollis
Björn Söder - en riktig normalofil
Jag läste att Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder varit ute och hetsat mot de homosexuella, ett intresse han har gemensamt med nazister, helvetespredikanter i den kristna högern och mullor av den fundamentalistiska sorten.
Man blir bara så djävla trött när man läser om detta. Är detta så viktigt för dessa sd:are att de kan hålla på och idissla det hur länge som helst. Har de inget viktigare att anstränga sina små skallar med än att mala på om vad som är normalt och inte normalt enligt deras trånga synsätt.
Det får mig att tänka på en gammal sketch med Janne och Kjell där de gör ett porträtt av en "normalofil".
Det är en supernormal man som får berätta om sitt supernormala liv som är så inrutat och normalt och trist. Precis en sådan normalofil verkar Björn Söder vara.
Skärpning för helvete!
Sluta upp med hetsandet nu!
Och den där jämförelsen med pedofiler, den är ju så dum och ologisk (heterosexualitet borde enligt Björn Söders resonemang också vara jämställt med pedofili) så att inte ens en normalofil borde köpa den.
Jah Hollis
Man blir bara så djävla trött när man läser om detta. Är detta så viktigt för dessa sd:are att de kan hålla på och idissla det hur länge som helst. Har de inget viktigare att anstränga sina små skallar med än att mala på om vad som är normalt och inte normalt enligt deras trånga synsätt.
Det får mig att tänka på en gammal sketch med Janne och Kjell där de gör ett porträtt av en "normalofil".
Det är en supernormal man som får berätta om sitt supernormala liv som är så inrutat och normalt och trist. Precis en sådan normalofil verkar Björn Söder vara.
Skärpning för helvete!
Sluta upp med hetsandet nu!
Och den där jämförelsen med pedofiler, den är ju så dum och ologisk (heterosexualitet borde enligt Björn Söders resonemang också vara jämställt med pedofili) så att inte ens en normalofil borde köpa den.
Jah Hollis
Jag har drabbats av semesterstress
Måndag den 6 augusti 2007 börjar del II av min semester. Och den ska vara i fyra veckor, kanske fem om jag vill och kan ta ut en del av min innestående kompledighet.
Det kanske verkar förmätet, ett lyxproblem, men nu börjar jag ångra att jag gick med på upplägget att dela upp årets semester i två delar (fast det är tveksamt om jag kunnat göra på något annat vis).
Fyra veckor känns helt plötsligt så lite och jag har ta mig tusan drabbats av någon slags semesterstress. Det finns saker jag bara måste göra under semestern om den ska kännas rätt använd: som att åka och hälsa på min gamla morsa som jag träffar allt mera sällan (och som nu säger att det inte gör något om jag inte kommer, men som jag vet blir besviken om jag inte kommer).
Jag måste göra en eller ett par utflykter med mitt gudbarn innan hon ska börja skolan igen och kanske ta med henne in på Malmöfestivalen någon dag. Det är ett rent nöje, men det kräver en viss framförhållning (som inte är min bästa gren).
Så har jag en lägenhet som jag förmodligen skulle kunna ägna hela semestern åt att försöka få ordning i (det kan vara någon slags projektion för att hela privatlivet känns "ostädat" på något vis).
Och så vill jag resa bort lite och dessutom försöka ta mig tid att leta fram en bil jag kan slå till och köpa eftersom jag ska börja bilpendla till och från jobbet senast i oktober.
Kanske skulle jag dra till ett ställe som alltid lockat mig tillbaka sedan jag var där ett par gånger för många år sedan: Aran Islands på Irlands västkust, ett ställe där det råder frid och fröjd och stillhet (om än inget strålande sommarväder någon längre sammanhängade stund) och där man skulle kunna rensa tankarna på dagarna och gå på The American Bar på kvällarna.
Det finns för övrigt sex pubar på den av de tre öarna som är störst och som ska ha en fast befolkning på cirka 900 personer. Hmmmmm...
Jag känner mig, tråkigt nog, lite stressad av den här situationen.
Det bästa är väl att sova på saken och att ta i tu med planeringen i morgon.
Jah Hollis
Det kanske verkar förmätet, ett lyxproblem, men nu börjar jag ångra att jag gick med på upplägget att dela upp årets semester i två delar (fast det är tveksamt om jag kunnat göra på något annat vis).
Fyra veckor känns helt plötsligt så lite och jag har ta mig tusan drabbats av någon slags semesterstress. Det finns saker jag bara måste göra under semestern om den ska kännas rätt använd: som att åka och hälsa på min gamla morsa som jag träffar allt mera sällan (och som nu säger att det inte gör något om jag inte kommer, men som jag vet blir besviken om jag inte kommer).
Jag måste göra en eller ett par utflykter med mitt gudbarn innan hon ska börja skolan igen och kanske ta med henne in på Malmöfestivalen någon dag. Det är ett rent nöje, men det kräver en viss framförhållning (som inte är min bästa gren).
Så har jag en lägenhet som jag förmodligen skulle kunna ägna hela semestern åt att försöka få ordning i (det kan vara någon slags projektion för att hela privatlivet känns "ostädat" på något vis).
Och så vill jag resa bort lite och dessutom försöka ta mig tid att leta fram en bil jag kan slå till och köpa eftersom jag ska börja bilpendla till och från jobbet senast i oktober.
Kanske skulle jag dra till ett ställe som alltid lockat mig tillbaka sedan jag var där ett par gånger för många år sedan: Aran Islands på Irlands västkust, ett ställe där det råder frid och fröjd och stillhet (om än inget strålande sommarväder någon längre sammanhängade stund) och där man skulle kunna rensa tankarna på dagarna och gå på The American Bar på kvällarna.
Det finns för övrigt sex pubar på den av de tre öarna som är störst och som ska ha en fast befolkning på cirka 900 personer. Hmmmmm...
Jag känner mig, tråkigt nog, lite stressad av den här situationen.
Det bästa är väl att sova på saken och att ta i tu med planeringen i morgon.
Jah Hollis
söndag 5 augusti 2007
Peps - en värdig Cornelis-stipendiat
Det är onekligen inte vem som helst som kan bli en värdig mottagare av Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Men Cornelisstiftelsen har helt klart träffat mitt i prick när man nu ger stipendiet till minne av den oförliknelige Cornelis till Peps Persson.
Cornelis Vreeswijk var en musiker och sångare som stöd högt i kurs hos oss som gillade Beatles och Stones och Dylan på det rosenröda 60-talet. Och på något vis behöll han sin integritet genom åren: gjorde han mera lättviktigt material, så gjorde han det med glimten i ögat.
Peps är ju den musikaliska integriteten pers(s)onifierad, en musiker som gått sin egen väg och som fullständigt tycks ha struntat i vad andra tycker om honom. Och att även han har glimten i ögat, det behövde man väl inte tveka om när man fick bevittna detta.
Det är enda gången jag bänkat mig framför burken för att se Allsång på Skansen.
Grattis Peps!
Jah Hollis
Cornelis Vreeswijk var en musiker och sångare som stöd högt i kurs hos oss som gillade Beatles och Stones och Dylan på det rosenröda 60-talet. Och på något vis behöll han sin integritet genom åren: gjorde han mera lättviktigt material, så gjorde han det med glimten i ögat.
Peps är ju den musikaliska integriteten pers(s)onifierad, en musiker som gått sin egen väg och som fullständigt tycks ha struntat i vad andra tycker om honom. Och att även han har glimten i ögat, det behövde man väl inte tveka om när man fick bevittna detta.
Det är enda gången jag bänkat mig framför burken för att se Allsång på Skansen.
Grattis Peps!
Jah Hollis
Mänsklig idioti tycks sakna gränser
Jag har, såvitt jag vet, aldrig satt min fot i Ljustadalen. Och frågan är om jag har lust att göra det efter att ha läst om vilka figurer som tycks hålla till där.
Men man upphör ju inte att förvånas över att den mänskliga idiotin tycks sakna alla gränser.
Jag undrar hur de som var med i det här "gänget" (det brukar betyda killar i tonåren) kommer att känna det om de själva skulle vara i behov av hjälp via ambulans någon gång och möts av beskedet: tyvärr kan du inte få någon ambulans just nu, den har blivit sönderslagen av ett gäng fullständiga idioter.
Dessvärre är ju inte idiotierna isolerade till några speciella platser.
Vi har dom här i Malmö också: hjärndöda människor som har tappat allt omdöme.
Jah Hollis
Men man upphör ju inte att förvånas över att den mänskliga idiotin tycks sakna alla gränser.
Jag undrar hur de som var med i det här "gänget" (det brukar betyda killar i tonåren) kommer att känna det om de själva skulle vara i behov av hjälp via ambulans någon gång och möts av beskedet: tyvärr kan du inte få någon ambulans just nu, den har blivit sönderslagen av ett gäng fullständiga idioter.
Dessvärre är ju inte idiotierna isolerade till några speciella platser.
Vi har dom här i Malmö också: hjärndöda människor som har tappat allt omdöme.
Jah Hollis
För mycket Sommargnäll, Paolo Roberto
Om man ska jämföra Paolo Robertos Sommarprogram i P1 i dag med en boxningsmatch kan man väl säga att han öppnade bra och plockade poäng i de första ronderna. Jag har väl aldrig haft så mycket till övers för honom, men man kan ju inte förneka att han har en viss naturlig charm och humor som kan förlåta en hel del av bluddrandet.
Så tänkte jag också i dag när han började berätta om hur han ramlat in på den kriminella banan och hur han tagit sig av den (storyn är ju filmad med tvivelaktigt resultat).
Där fick han i alla fall in en och annan fullträff på min avoga inställning mot honom, och spelade klart godkänd musik.
Men sedan kom han in på det gamla tjatet om proffsboxning i Sverige samtidigt som han spelade något smörigt italienskt som man nog bör vara italienare för att uppskatta.
Sedan blev det gnäll om höga skatter i Sverige och om att kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om barnen och om bidragsberoendet och om politiker som inte fattat något alls (vilket Paolo Roberto givetvis gjort).
Han började låta som vilken gnällig missnöjespolitiker som helst.
Som grädde på moset gjorde han lite reklam för en bok han ska ge ut, spädde på eventuella fördomar vi har om syditalienare och beklagade, i tongångar som en nyfrälst, bristen på andlighet i Sverige.
Nej, någon knockout var inte Paolo Robertos program, han föll på poäng.
Det hjälpte inte att han avslutade med att spela Dean Martins Mambo Italiano.
Gonggongen hade redan ljudit.
Jah Hollis
PS. Ja han dömde också ut samtliga i världen existerande dieter för att gå ner i vikt. Han har i alla fall många strängar på sin lyra, det måste jag medge. DS.
Så tänkte jag också i dag när han började berätta om hur han ramlat in på den kriminella banan och hur han tagit sig av den (storyn är ju filmad med tvivelaktigt resultat).
Där fick han i alla fall in en och annan fullträff på min avoga inställning mot honom, och spelade klart godkänd musik.
Men sedan kom han in på det gamla tjatet om proffsboxning i Sverige samtidigt som han spelade något smörigt italienskt som man nog bör vara italienare för att uppskatta.
Sedan blev det gnäll om höga skatter i Sverige och om att kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om barnen och om bidragsberoendet och om politiker som inte fattat något alls (vilket Paolo Roberto givetvis gjort).
Han började låta som vilken gnällig missnöjespolitiker som helst.
Som grädde på moset gjorde han lite reklam för en bok han ska ge ut, spädde på eventuella fördomar vi har om syditalienare och beklagade, i tongångar som en nyfrälst, bristen på andlighet i Sverige.
Nej, någon knockout var inte Paolo Robertos program, han föll på poäng.
Det hjälpte inte att han avslutade med att spela Dean Martins Mambo Italiano.
Gonggongen hade redan ljudit.
Jah Hollis
PS. Ja han dömde också ut samtliga i världen existerande dieter för att gå ner i vikt. Han har i alla fall många strängar på sin lyra, det måste jag medge. DS.
lördag 4 augusti 2007
Hur kul är det att stå längst bak där?
Stones har varit på Ullevi och spelat, till blandat mot-tagande från recen-
senterna (denna kallar till och med Stones legender som om han sett spöken), men någon riktig höjdare verkar det inte ha varit.
Och de är väl en sak att vara där som recensent och se och höra bra.
Men står man på innerplan, är det ju djungelns lag som råder. De starkaste och snabbaste kan ta sig fram längst fram, men hur kul är det att stå längst bak på gräsplanen här?
Jag har själv erfarenheter av detta och det värsta var nog när jag "såg" U2 på Lansdowne Road i Dublin för ett tiotal år sedan. Det var mer som att vara på ett megadiskotek, av artisterna på scenen såg jag bara skymtar.
Sedan har jag ju varit på gigantiska rockfestivaler som numera legendariska Isle of Wight -70, men då var jag dels betydligt yngre och upplevde alltihop som ett underbart äventyr och det gjorde inte så mycket att man inte kunde se Jim Morrison direkt i vitögat.
Jah Hollis
Ännu en cd-butik i Malmö biter i gräset
Jag såg i bladet att ännu en av de stora skiv-butikerna i Malmö, Lazer som under många år har huserat i flotta Hansacompagniet, har bitit i gräset. De lägger ner hela försäljningen av cd och dvd, och ska så småningom tydligen satsa på att sälja enbart klassisk musik. Lazer var en av de stora en gång med en jättelokal i Hansakompagniet och med en stor och kunnig personal. Men med utvecklingen av nerladdning och så vidare började det väl bli mindre lönsamt, och när de flyttade (inom huset) och slogs ihop med Bokia fattade man att det nog inte skulle vara så väldigt länge.
Nej, att vara skivhandlare i dag är nog inte lätt. Men det verkar som om det små specialisterna (Mellotronen i Gamla stan i Stockholm på bilden ovan är ett lysande exempel) klarar sig bäst.
Så Jukebox i Malmö lever till exempel fortfarande, trots vad jag skrev tidigare (efter uppgifter från väldigt initierade källor) och det får man ju vara glad för.
Nu får jag väl ta en tur till Lazer eftersom de ha en superrea på hela sortimentet och jag vet att man kan fynda där.
Och så ligger ju fullsortimentsbolaget vägg i vägg, så man får väl kolla efter dessa också.
Jah Hollis
fredag 3 augusti 2007
Jag kunde varit och sett Stones nu
Just i detta ögonblick som jag skriver detta, spelar Rolling Stones på Ullevi i Göteborg. Jag var faktiskt erbjuden ett par biljetter till reapris, men då skulle man ju fixa resa och boende med kort varsel, och jag tror inte det längre är värt besväret.
Jag har sett Rolling Stones ett antal gånger nu, och det känns som det varit ungefär samma cirkus de senaste gångerna. Och på ett ungefär samma låtar i ungefär samma versioner.
Möjligen kan man, som vi gjorde senast de var i Köpenhamn, åka över ett gäng och göra sig en glad dag med Stones som lite grädde på moset. Men jag har tröttnat lite på det där att stå och trängas med tiotusentals andra och få sendrag i nacken när man försöker se vad som händer på scenen därframme.
Men visst, har man inte sett Stones någon gång kanske det kan vara spännande att få se gubbarna i aktion. Ett spektakel av grandiosa mått är det, den saken är säker.
Jag är för övrigt erbjuden biljetter till konserten i Köpenhamn på söndag, 2 300 spänn för två sittplatser (det är inköpspris).
Jag har sett lurendrejare som säljer ståplatser för ett ännu högre pris.
Jag hoppas innerligt att dom inte blir av med sina biljetter.
Jah Hollis
PS. Varför har man sådana här mastodontkonserter på platt underlag? Om platsen för publiken lutade lite lätt framåt mot scenen skulle ju alla kunna se bättre, antar jag. DS.
Jag har sett Rolling Stones ett antal gånger nu, och det känns som det varit ungefär samma cirkus de senaste gångerna. Och på ett ungefär samma låtar i ungefär samma versioner.
Möjligen kan man, som vi gjorde senast de var i Köpenhamn, åka över ett gäng och göra sig en glad dag med Stones som lite grädde på moset. Men jag har tröttnat lite på det där att stå och trängas med tiotusentals andra och få sendrag i nacken när man försöker se vad som händer på scenen därframme.
Men visst, har man inte sett Stones någon gång kanske det kan vara spännande att få se gubbarna i aktion. Ett spektakel av grandiosa mått är det, den saken är säker.
Jag är för övrigt erbjuden biljetter till konserten i Köpenhamn på söndag, 2 300 spänn för två sittplatser (det är inköpspris).
Jag har sett lurendrejare som säljer ståplatser för ett ännu högre pris.
Jag hoppas innerligt att dom inte blir av med sina biljetter.
Jah Hollis
PS. Varför har man sådana här mastodontkonserter på platt underlag? Om platsen för publiken lutade lite lätt framåt mot scenen skulle ju alla kunna se bättre, antar jag. DS.
Hound Dog Taylor & Son House
Jag är drucken, ty jag kan vara det eftersom jag icke har vare sig familj eller arbete (på ett tag nu) att ta ansvar för. Därför kan jag sitta missinassen och lyssna igenom den musik som jag har samlat på min dator, samtidigt som jag kan blogga.
Och jag hittar saker som jag inte vill undanhålla någon.
1. Hound Dog Taylor: Gjorde vad The White Stripes gör i dag långt innan The White Stripes ens tänkte på att göra det dom gör i dag.
2. Son House: Gjorde allt det som krävdes för att bana väg för rock’n’rollen och all gudlös musik som märkligt nog följde.
Jag återkommer till The Dub Scientist och Amon Düül II och annan musik som fått mig att inte lyssna på Svensktoppen.
Jag vet att det är billigt, men jag är icke nykter.
Jah Hollis
Och jag hittar saker som jag inte vill undanhålla någon.
1. Hound Dog Taylor: Gjorde vad The White Stripes gör i dag långt innan The White Stripes ens tänkte på att göra det dom gör i dag.
2. Son House: Gjorde allt det som krävdes för att bana väg för rock’n’rollen och all gudlös musik som märkligt nog följde.
Jag återkommer till The Dub Scientist och Amon Düül II och annan musik som fått mig att inte lyssna på Svensktoppen.
Jag vet att det är billigt, men jag är icke nykter.
Jah Hollis
Fight club och en nattöppen mack
Jag behövde sällskap i kväll och tog med mig ölen jag hade i kylen hem till BT som glatt bidrog med whisky och tequila. Inget fylleslag, utan en stilla afton med lite snack och boxning och Fight club på Eurosport.
En sorts landning inför en månads semester, ledighet från jobbet som annars kan vara så ständigt påträngande.
Lite märkligt kan det kanske tyckas att BT och jag, gamla peace-and-love-gubbs kan sitta och kolla på boxning och framför allt Fight club (inte filmen, utan K1-magasinet) där bestar till karlar pucklar på varandra hämningslöst.
Men redan innan jag flyttade från Småland till Skåne hade jag en svag punkt för boxning. Jag såg bland annat vänskapsmatcher (vilket ju kan tyckas vara en oxymoron i sammanhanget) mellan svenska och kenyanska landslaget och njöt av tillställningarna.
Nå, på väg hem från BT stannade jag till på den lokala nattöppna macken för att köpa lite groggvirke. Är det första semesterdagen, så är det och ölen hade jag ju släpat hem till BT.
Men det fanns andra grejor kvar. Och så blev jag inspirerad av folklivet som alltid finns när man kommer till macken mitt i natten.
Och så leder det till denne man som på senaste tiden varit svag för detta band.
Och i mitt huvud blev Down In the Tube Station at Midnight till Nere vid jourmacken runt midnatt.
Skulle kunna bli något.
Jah Hollis
En sorts landning inför en månads semester, ledighet från jobbet som annars kan vara så ständigt påträngande.
Lite märkligt kan det kanske tyckas att BT och jag, gamla peace-and-love-gubbs kan sitta och kolla på boxning och framför allt Fight club (inte filmen, utan K1-magasinet) där bestar till karlar pucklar på varandra hämningslöst.
Men redan innan jag flyttade från Småland till Skåne hade jag en svag punkt för boxning. Jag såg bland annat vänskapsmatcher (vilket ju kan tyckas vara en oxymoron i sammanhanget) mellan svenska och kenyanska landslaget och njöt av tillställningarna.
Nå, på väg hem från BT stannade jag till på den lokala nattöppna macken för att köpa lite groggvirke. Är det första semesterdagen, så är det och ölen hade jag ju släpat hem till BT.
Men det fanns andra grejor kvar. Och så blev jag inspirerad av folklivet som alltid finns när man kommer till macken mitt i natten.
Och så leder det till denne man som på senaste tiden varit svag för detta band.
Och i mitt huvud blev Down In the Tube Station at Midnight till Nere vid jourmacken runt midnatt.
Skulle kunna bli något.
Jah Hollis
torsdag 2 augusti 2007
Fredspris till den som löser tvättstugekriget
Det pågår förvisso många krig och konflikter i vår värld, men här hemma i Sverige tycks det pågå ett ständigt krig i det tysta. Jag talar om de eviga tvättstugekonflikterna som ständigt blossar upp i större eller mindre omfattning.
Jag hade själv tänkt utnyttja en ledig tid som fanns nu till att tvätta lite saker jag hade med mig från min övernattningslägenhet. Men när jag kom in i tvättstugan backade jag, eftersom där såg ut som en mindre svinstia.
Eftersom det inte var någon uppsatt på tiden före mig, är det svårt att veta vem som svinat ner, men man blir lika förbannad vem det än är. Att det ska vara så förbannat svårt att hålla rent efter sig i gemensamma utrymmen i ett hus.
Att detta är grund till lokala krig och konflikter förvånar mig inte det minsta. Vem vill städa upp efter andra som medvetet låtit bli?
Vem har lösningen på dessa konflikter?
Den människan skulle vara värd ett fredspris.
Jah Hollis
Jag hade själv tänkt utnyttja en ledig tid som fanns nu till att tvätta lite saker jag hade med mig från min övernattningslägenhet. Men när jag kom in i tvättstugan backade jag, eftersom där såg ut som en mindre svinstia.
Eftersom det inte var någon uppsatt på tiden före mig, är det svårt att veta vem som svinat ner, men man blir lika förbannad vem det än är. Att det ska vara så förbannat svårt att hålla rent efter sig i gemensamma utrymmen i ett hus.
Att detta är grund till lokala krig och konflikter förvånar mig inte det minsta. Vem vill städa upp efter andra som medvetet låtit bli?
Vem har lösningen på dessa konflikter?
Den människan skulle vara värd ett fredspris.
Jah Hollis
Nu börjar allvaret...eller?
Äntligen är denna dagen avklarad! Nu kan jag inleda min ledighet för att sedan fortsätta med fyra veckors semester.
Jag skulle egentligen ha varit ledig i dag också, men hoppade in eftersom en kollega blivit sjuk och man bönade och bad att jag skulle ta bara en enda dag till. Och så snäll (dum?) är jag att jag gjorde det.
Nu hade jag ju hoppats på bättre väder denna månad när jag är ledig, men det ska man tydligen inte vänta sig trots tidigare profetior.
Som grädde på moset är det darrigt på börsen lagom till jag tänkt ta ut lite från mitt mångåriga fondsparade för att införskaffa en bil.
Alltså: Utgångsläget är inget vidare, och det bör med andra ord bara kunna bli bättre under semestern.
Jah Hollis
Jag skulle egentligen ha varit ledig i dag också, men hoppade in eftersom en kollega blivit sjuk och man bönade och bad att jag skulle ta bara en enda dag till. Och så snäll (dum?) är jag att jag gjorde det.
Nu hade jag ju hoppats på bättre väder denna månad när jag är ledig, men det ska man tydligen inte vänta sig trots tidigare profetior.
Som grädde på moset är det darrigt på börsen lagom till jag tänkt ta ut lite från mitt mångåriga fondsparade för att införskaffa en bil.
Alltså: Utgångsläget är inget vidare, och det bör med andra ord bara kunna bli bättre under semestern.
Jah Hollis
onsdag 1 augusti 2007
Bergman och Antonioni dog samma dag
Jag vet inte om det fanns någon direkt koppling mellan vår egen Ingmar Bergman och den italienske regissören Michelangelo Antonioni tidigare. Men i måndags, den 30 juli, dog de båda två. Samma dag.
Är det inte lite märkligt? Och Antonioni var bara fem år äldre än Bergman.
För mig personligen är nog Antonioni ett lika lysande namn som Bergman. Båda gjorde väl rätt knepiga filmer (på lite olika sätt) men de banade ju också väg för kommade generationer av filmare.
Antonioni försökte nog förstå sin samtid lite mer (än Bergman) i till exempel Blow Up och Zabriskie Point, men lyckade kanske inte helt och hållet alla gånger.
Men han hade ett förödande vackert bildspråk och ett färgsinne som gränsade till det psykedeliska.
Han hade i dessutom en favoritskådespelare som var med i flera av hans filmer, till exempel Den röda öknen, som för alltid fastnat i mitt minne och som jag tycker är en av alla tiders vackraste skådisar: Monica Vitti!
Hon är värd ett eget blogginlägg så småningom.
Jah Hollis
Är det inte lite märkligt? Och Antonioni var bara fem år äldre än Bergman.
För mig personligen är nog Antonioni ett lika lysande namn som Bergman. Båda gjorde väl rätt knepiga filmer (på lite olika sätt) men de banade ju också väg för kommade generationer av filmare.
Antonioni försökte nog förstå sin samtid lite mer (än Bergman) i till exempel Blow Up och Zabriskie Point, men lyckade kanske inte helt och hållet alla gånger.
Men han hade ett förödande vackert bildspråk och ett färgsinne som gränsade till det psykedeliska.
Han hade i dessutom en favoritskådespelare som var med i flera av hans filmer, till exempel Den röda öknen, som för alltid fastnat i mitt minne och som jag tycker är en av alla tiders vackraste skådisar: Monica Vitti!
Hon är värd ett eget blogginlägg så småningom.
Jah Hollis
tisdag 31 juli 2007
Var inte Bergman en pretentiös tråkmåns?
Ingmar Bergman har dött, 89 år gammal och vad jag har förstått redo för detta. Av all uppståndelse i media och mängden av blogginlägg, kan man ju fatta att det är en stor sak, en stor konstnär som gått ur tiden.
Dock har jag själv nog aldrig insett hans konstnärliga storhet, eftersom jag tycker flera av de filmer jag sett varit skittrista. Och jag kan inte komma ifrån att han har känts rätt pretientiös vid många tillfällen.
Men det kanske hänger på vad jag hörde min farsa säga om Ingmar Bergman en gång i tiden när jag kanske var påverkbar av sådant. Farsan tyckte Bergman var en kvinnohatare och att han var "galen".
Ingmar Bergman kändes nog lite "out of time" också på 60-talet när jag på allvar började kolla på film. Visst, jag gick med i filmstudion och jag har sett flera av hans filmer, men aldrig blivit någon Bergman-fan som Woody Allen.
Eller som biografmaskinisten i stan där jag växte upp, en mycket filmintresserad man, som ville att filmstudion bara skulle visa Ingmar Bergmanfilmer ett år.
Jah Hollis
Dock har jag själv nog aldrig insett hans konstnärliga storhet, eftersom jag tycker flera av de filmer jag sett varit skittrista. Och jag kan inte komma ifrån att han har känts rätt pretientiös vid många tillfällen.
Men det kanske hänger på vad jag hörde min farsa säga om Ingmar Bergman en gång i tiden när jag kanske var påverkbar av sådant. Farsan tyckte Bergman var en kvinnohatare och att han var "galen".
Ingmar Bergman kändes nog lite "out of time" också på 60-talet när jag på allvar började kolla på film. Visst, jag gick med i filmstudion och jag har sett flera av hans filmer, men aldrig blivit någon Bergman-fan som Woody Allen.
Eller som biografmaskinisten i stan där jag växte upp, en mycket filmintresserad man, som ville att filmstudion bara skulle visa Ingmar Bergmanfilmer ett år.
Jah Hollis
Häpnadsväckande felstavningar i KvP
Stavning verkar inte stå högt i kurs på somliga av våra tidningsredaktioner i dagens läge. Jag läste i dag i Expressens lillebror Kvällsposten om en kille som fångat en sexkilos gädda ute i havet på Skånes västkust någonstans.
Där beskrevs, inte en utan två gånger, hur pojken och hans farsa hade använt hoven för att landa den stora firren. Jag tror mig med säkerhet kunna säga att det var håven man menade.
Som om inte det räckte stod det, också två gånger, i bildtexten om den stora Geddan (sic!) som killen fångat.
För övrigt såg jag att en av våra mer flitiga bloggare kände sig tvungen att kommentera Ingmar Bergmans död, men inte lyckades stava rätt till regissörens namn. Jag tycker bara att sådant gör att man inte känner riktigt förtroende för det som skrivs.
Jah Hollis
Där beskrevs, inte en utan två gånger, hur pojken och hans farsa hade använt hoven för att landa den stora firren. Jag tror mig med säkerhet kunna säga att det var håven man menade.
Som om inte det räckte stod det, också två gånger, i bildtexten om den stora Geddan (sic!) som killen fångat.
För övrigt såg jag att en av våra mer flitiga bloggare kände sig tvungen att kommentera Ingmar Bergmans död, men inte lyckades stava rätt till regissörens namn. Jag tycker bara att sådant gör att man inte känner riktigt förtroende för det som skrivs.
Jah Hollis
måndag 30 juli 2007
CSI-fallen blir allt mindre trovärdiga
Visst jag vet att CSI är tv-dramatik och inte verklighet, men även i tv-dramatik bör det väl finnas en del trovärdighet för att det hela inte bara ska bli löjligt. Nu har jag ännu en gång följt ett avsnitt av denna serie (det är visst Las Vegas-varianten) med ett halvt öga medan jag rundat av veckans jobb.
Den här gången var det en massa unga brudar som blev indragna i någon sekt som lovade dom något överjordiskt liv. För att få det skulle man visst sätta i sig ketamin och blanda det med sprit.
Naturligtvis blev det bara död och elände av det och den enda överlevande sattes dit så det smällde av CSI-gänget.
Tidigare i veckan var det någon av deras egna som blev levande begravd och höll på att ätas upp av myror. Och det grävdes i tarmar och äckel och slafsades och blurbades.
Det verkar som om den här serien mer och mer glider in i slafs och blurb och äckel i största allmänhet. Och längre och längre bort från verkligheten och trovärdigheten.
Jah Hollis
Den här gången var det en massa unga brudar som blev indragna i någon sekt som lovade dom något överjordiskt liv. För att få det skulle man visst sätta i sig ketamin och blanda det med sprit.
Naturligtvis blev det bara död och elände av det och den enda överlevande sattes dit så det smällde av CSI-gänget.
Tidigare i veckan var det någon av deras egna som blev levande begravd och höll på att ätas upp av myror. Och det grävdes i tarmar och äckel och slafsades och blurbades.
Det verkar som om den här serien mer och mer glider in i slafs och blurb och äckel i största allmänhet. Och längre och längre bort från verkligheten och trovärdigheten.
Jah Hollis
lördag 28 juli 2007
Visst är det ett märkligt sammanträffande!?
Läste just på Sydsvenskans webb att årets sommar börjar på onsdag, den 1 augusti. Då kan det tänkas bli soligt och lite varmare än det varit den senaste tiden, eller snarare hela sommaren hittills.
Det sägs ju alltid att augusti ska vara en pålitlig månad att ta semester i om man vill ha sol och värme. Tänk då så märkligt, vilket märkligt sammanträffande, att min riktiga semester börjar just på onsdag den 1 augusti.
Varken förr eller senare.
Och att det är just den dagen, varken förr eller senare, som sommaren 2007 ska börja.
Om man nu kan lita på väderspåmännen och deras kvinnliga kollegor.
Jag tror de har hittat rätt nu.
Jah Hollis
Det sägs ju alltid att augusti ska vara en pålitlig månad att ta semester i om man vill ha sol och värme. Tänk då så märkligt, vilket märkligt sammanträffande, att min riktiga semester börjar just på onsdag den 1 augusti.
Varken förr eller senare.
Och att det är just den dagen, varken förr eller senare, som sommaren 2007 ska börja.
Om man nu kan lita på väderspåmännen och deras kvinnliga kollegor.
Jag tror de har hittat rätt nu.
Jah Hollis
Nej, Foppa är inte sur på toffelkopiorna
De inte allför vackra Crocsen, Foppatofflorna, håller debatten i gång i sommartorkan. Dels är det för-eller-emot-debatten, dels är det diskussionen om de billiga kopiorna.
Själv skulle jag aldrig sätta på mig ett par sådana saker på fötterna, hur bekväma de än sägs vara. Därtill är jag alltför fåfäng, och jag är heller inte förtjust i statisk elektricitet.
Men jag tänker inte ropa på förbud eller smakpolis eller liknande.
Smaken är, och förblir, som baken.
Dock verkar det som om både Expressen och DN har förvrängt vad Peter "Foppa" Forsberg själv har sagt (eller snarare inte sagt) om kopiorna av skorna han importerar och säljer för att bli ännu rikare.
Eller så läser man väl inte vad man skrivit när man sätter rubriker i de här båda tidningarna. DN, som tagit nyheten från Expressen, skriver att Foppa är sur på toffelkopior. Expressen skrev själva att Foppa rasar mot kopiorna.
Fakta:
• Foppa har personligen inte uttalat sig i någon av de båda tidningarna, utan det är hans farsa som fört vidare vad Foppa ska ha sagt.
• Farsan ska ha sagt: Peter bryr sig inte om att det säljs kopior. Det han vänder sig mot är att hans namn används i falsk marknadsföring.
Alltså: Foppa är inte alls sur på toffelkopiorna.
Expressen och DN ljuger.
Men det är ju ingen nyhet.
Jah Hollis
Själv skulle jag aldrig sätta på mig ett par sådana saker på fötterna, hur bekväma de än sägs vara. Därtill är jag alltför fåfäng, och jag är heller inte förtjust i statisk elektricitet.
Men jag tänker inte ropa på förbud eller smakpolis eller liknande.
Smaken är, och förblir, som baken.
Dock verkar det som om både Expressen och DN har förvrängt vad Peter "Foppa" Forsberg själv har sagt (eller snarare inte sagt) om kopiorna av skorna han importerar och säljer för att bli ännu rikare.
Eller så läser man väl inte vad man skrivit när man sätter rubriker i de här båda tidningarna. DN, som tagit nyheten från Expressen, skriver att Foppa är sur på toffelkopior. Expressen skrev själva att Foppa rasar mot kopiorna.
Fakta:
• Foppa har personligen inte uttalat sig i någon av de båda tidningarna, utan det är hans farsa som fört vidare vad Foppa ska ha sagt.
• Farsan ska ha sagt: Peter bryr sig inte om att det säljs kopior. Det han vänder sig mot är att hans namn används i falsk marknadsföring.
Alltså: Foppa är inte alls sur på toffelkopiorna.
Expressen och DN ljuger.
Men det är ju ingen nyhet.
Jah Hollis
Är det inte så här vi alla vill kunna göra?
Historien om kampsportaren som tog sig an ett helt gäng som gav sig på honom är en sådan där historia som väl de flesta av oss älskar att höra eller läsa. Jag tror det flesta kan identifiera sig med den här killen.
Just det där att i en situation, där man synbarligen är i underläge och lämnad till hundarna, kunna vända på steken och klämma till busarna och riktig förnedra dom. Vill vi inte kunna vara den där förklädde superhjälten?
Göra som Clint Eastwoods rollfigur i Pale Rider när han ska tryckas till av busarnas storväxte torped: slå honom där det känns som mest, alltså mellan benen, så hans förkrossade polare får ta hand om honom och hjälpa honom hem igen.
David och Goliat.
Tyvärr är det ju oftast idioterna som lyckas när de ger sig på någon som de känner att de är tillräckligt många för att klara av. Hyenataktiken.
Och det var ju synd att bössen som kampsportaren gav på moppo lyckades komma undan.
Jah Hollis
PS. OK, Bicycle Repairman kanske var lite malplacerad i sammanhanget, men han ju också uppenbarligen en vardagshjälte. DS
Just det där att i en situation, där man synbarligen är i underläge och lämnad till hundarna, kunna vända på steken och klämma till busarna och riktig förnedra dom. Vill vi inte kunna vara den där förklädde superhjälten?
Göra som Clint Eastwoods rollfigur i Pale Rider när han ska tryckas till av busarnas storväxte torped: slå honom där det känns som mest, alltså mellan benen, så hans förkrossade polare får ta hand om honom och hjälpa honom hem igen.
David och Goliat.
Tyvärr är det ju oftast idioterna som lyckas när de ger sig på någon som de känner att de är tillräckligt många för att klara av. Hyenataktiken.
Och det var ju synd att bössen som kampsportaren gav på moppo lyckades komma undan.
Jah Hollis
PS. OK, Bicycle Repairman kanske var lite malplacerad i sammanhanget, men han ju också uppenbarligen en vardagshjälte. DS
Jag orkar inte stava rätt längre
Ugh, jag har varit på jobbet i tolv timmar nu. Och jag missade tåget hem, vilket gör att jag får tillbringa natten i exil.
Det tar ut sin rätt, jag märkte just att jag stavat fel i rubriken till mitt förra inlägg (fast det är väl rättat på vissa ställen nu i alla fall).
Och på tv, Jay Leno, är det Marilyn Manson, en snubbe vars storhet jag aldrig förstått.
Trist halvhårdrock som man glömmer direkt efter att man hört den.
Jah Hollis
Det tar ut sin rätt, jag märkte just att jag stavat fel i rubriken till mitt förra inlägg (fast det är väl rättat på vissa ställen nu i alla fall).
Och på tv, Jay Leno, är det Marilyn Manson, en snubbe vars storhet jag aldrig förstått.
Trist halvhårdrock som man glömmer direkt efter att man hört den.
Jah Hollis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)