Men Isaksson var ju rätt så bra i alla fall...

Som många redan kort och koncist konstaterat, så var det två saker som gick snett för Sverige i går kväll: en var ju trots allt rätt väntad, en var en oväntad besvikelse.
Det känns surt att EM skulle sluta på det viset för det svenska laget, men i går kväll stod det inte att känna igen. I mitt tycke var det symptomatiskt nog bara Andreas Isaksson som gjorde en insats som får klart godkänt.
Han räddade laget från en ännu större och nesligare förlust men på Rysslands båda mål var han helt övergiven av sitt försvar.
Facit av EM är för Sveriges del nu en seger mot ett av turneringens sämsta lag och i den matchen två mål värda att minnas: ett fantastiskt snyggt och ett av det mer komiska slaget.
Efter en habil insats i första halvleken mot Spanien verkar det som om allt rasade och avslutninen mot de snabba ryssarna blev ju ett antiklimax utan dess like.
Men att gå så långt som att säga att Sverige "vek ner sig" som det står i en krönika i Sydsvenskan (som schizofrent nog även ger credit till TT, se ovan) tycker jag bara är trams.
Uttrycket "vek ner sig" ser jag som om man påstår att någon frivilligt ger upp en match, och det är ett uttryck som man ska vara väldigt sparsam med.
Det svenska laget "vek inte ner sig"; de förlorade mot ett lag som för kvällen spelade mycket mer inspirerat och samtidigt genomtänkt.
Och nu ska man väl försöka skaffa sig ett annat favoritlag om man ska fortsätta se på EM-slutspelet.
Jag väljer, av någon anledning jag inte riktigt är klar över, Spanien.
Fast spanjorerna har ju heller aldrig visat att de kan stå distansen ut.

Jah Hollis

Andra bloggar om: EM, EM-slutspel, förlust, Sverige, Ryssland, språk, sport, Sydsvenskan, TT, FRA, Spanien, Riksdagen