Vi nådde inte ända fram vid quizfinalen

Vårt lag i quizfinalen i går fick inleda kvällen med fyra deltagare och avsluta den med fem. Den som skulle ersätta en styck sjukfrånvarande kunde inte komma till starten utan dök upp ungefär en timme in i tävlingen.
Det gjorde nu inte så väldigt mycket, eftersom vi tyckte oss ha koll på läget så långt. Det var årets sex bästa lag som tävlade, och som vanligt låg det spänning och förväntan i luften.
En final är inte detsamma som de vanliga veckotävlingarna, det har ett lag rätt bittert fått erfara genom åren. Spitfire Psychopaths har vunnit överlägset flest veckotävlingar, men aldrig vunnit en final.
Och det gjorde de inte i år heller.
Vi däremot har vunnit flera finaler, men nådde inte ända fram i år.
Det var oerhört tajt mellan finallagen och vinnarna hade fem (!) poäng mer än de som hamnade sist, detta då på 30 frågor med chans till en del bonuspoäng.
Slutställningen blev den att förra årets vinnare, General Nolegs, vann igen, en poäng före Spitfires som i sin tur var en poäng före oss, Caltex & The Oxymorons.
Då ska man notera att ettan och tvåan kammade hem stilpoäng (lite utanför själva kunskapstävlandet), vilket inte vi gjorde, och utan dessa stilpoäng hade vi alla tre lagen hamnat på exakt samma poäng.
Mitt bästa enskilda bidrag till vår poängskörd var väl att jag lyckades värka fram förnamnen på kompositörerna Rodgers and Hammerstein, men det satt långt inne.
Surt var, att jag förväxlade de riktiga namnen på The Edge och Bono i U2; jag svarade med Bonos rätta namn när det gällde att sätta Edges rätta namn.
Billy Idols rätta namn däremot, mindes ingen av oss.
Men jag tror vi kände oss rätt nöjda med vår insats i alla fall, även om man inte är helt nöjd när man inte vinner.
Det var i alla fall en bra och tajt final, med bra frågor och den hölls ihop på ett humoristiskt men ändå seriöst vis (den klockade in på tre timmar, så utmattningssyndromen satte aldrig in som vissa tidigare år) av quizmaster/quizmistress-trion på bilden här ovan: Meghan, Tim och Bryan.
Cheers till er och alla som var med och tävlade och stöttade!
Vi ses på onsdag igen!

Jah Hollis

Andra bloggar om: quiz, quizfinal, frågetävling, engelska, pub, pickwick, malmö, final

Ässet i rockärmen borta inför Quizfinalen

Det drar ihop sig till Quiz off, årsfinal i quizet på stampuben. Om ett par timmar är det dags och vi (laget jag är med i) är givetvis kvalificerade, precis som vi varit de senaste sju-åtta åren eller vad det nu är.
I år har vi inte på något vis dominerat veckotävlingarna som vi gjorde ett tag, men vi har tagit nog med segrar för att sedan länge vara klara för finalen. Förra året kunde jag inte vara med, men de som ställde upp för vårt lag hade ingen större framgång.
Så någon titel att försvara, det har vi inte i dag.
Men vi har ju möjligheten att bli mästare för femte gången, även om jag inser att det blir tufft.
Dessutom har ässet vi hade i rockärmen, en tävlande med väldiga kunskaper som inte tävlat med oss på ett tag, blivit sjuk. Och någon sista minuten-ersättare har vi visst inte hittat. (Vi har faktiskt vunnit en final med fyra i laget mot tillåtna fem i de övriga lagen).
Själv släpar jag fortfarande på min förkylning, men BV meddelade tidigare i eftermiddag att han känner sig ovanligt laddad.
Som alltid hänger det på frågorna. Man kan knappast förbereda sig på något vis.
Jag ska i alla fall ta en dusch nu och sedan posta några julkort innan jag drar mig till platsen för finalkampen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: quiz, frågetävling, pickwick, pub, final, årsfinal, frågesport, engelska, sjuk, förkylning

Omöjligt att samla Dylan på en enda platta

I går trängde jag mig in i skivaffären Jukebox som inför stundanade nerläggning började sälja ut hela (ja, det fanns ett och annat undantag faktiskt) sitt lager till halva priset. Det var trängsel värre än i Tokyos tunnelbana i rusningstid, men jag lyckades plocka åt mig en skiva här och en skiva där och efter 45 minuter i kö vid disken (där fyra man sålde för brinnande livet) i denna butik som är stor som ett ordinärt vardagsrum kom jag ut med följande:
• Rolling Stones: Let it Bleed, som jag faktiskt inte hade på cd tidigare.
• Super Furry Animals: Hey Venus! som saknades i min uppsättning av de här waelsarnas fantasifulla produktion.
• Jeff Buckley: Grace, en lyxutgåva med två cd och en dvd från inspelningarna av plattan. Ni som tyckte Idol-Amanda sjöng Leonard Cohens Hallelujah bra, kan höra här hur den ska låta.
• Bob Dylan: Dylan, som är den senaste i raden av samlingsplattor med Den Störstes låtar. Den har fått kritik, inte för musiken (naturligtvis) utan för att det är en omöjlighet att samla Dylan på en skiva.
Må dä!
Men det känns som om den är som gjord för att ha med i bilen eller för att ge bort till någon som inte upptäckt Dylans musikaliska och lyriska värld.
För min del var det länge sedan jag hörde flera av låtarna på skivan, som Positively 4th Street, som måste vara en av alla tiders grymmaste uppgörelse med någon eller något.
Dylan var inte snäll när han lade den sidan till:

”Yes, I wish that for just one time
You could stand inside my shoes
You'd know what a drag it is To see you”

Jag tror inte man ville bli ovän med honom, med risken att dyka upp i någon vitriol-doftande låttext.
Nej, nu ska jag skriva årets försändelse av julkort.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, cd, rea, jukebox, malmö, skivor, skivaffärer, bob dylan, Rolling Stones, Super Furry Amimals, Jeff Buckley, Idol, Amanda Jenssen

Hockey genom rödhöksfärgade glasögon?

Jag var på ishockey i går, för första gången på många herrans år. Anledningen var att Mif Redhawks i det allsvenska seriespelet hade besök av IK Oskarshamn, min gamla hemstads hockeystoltheter.
Malmö är ju stora favoriter till att ta sig tillbaka till elitserien igen. Det hoppas väl inte minst Mif-bossen Percy Nilsson på eftersom lagets matcher ska vara med och dra publik till hans nya arena i Hyllie i Malmös utkant.
Nu kom Redhawks till mötet mot Oskarshamn med en sudden death-förlust borta i Oskarshamn och, i senaste matchen, en pinsam storförlust mot skånska ärkerivalerna Rögle i Ängelholm.
Oskarshamn däremot, hade precis slagit Rögle i Ängelholm (för första gången på 28 år).
Det var sannerligen ingen stormatch det bjöds på i Malmö ishall, men inför de glest besatta läktarna var det Oskarshamn som i alla fall bjöd på spel och helt rättvist ledde med 2-0 en bit in på den andra perioden.
Oskarshamn ledde med 2–1 i tredje, men fick flera (tveksamma tycker jag) utvisningar mot sig och spelade bland annat en stund tre mot fem (och redde ut det). Men så småningom blev pressen för stor och så vände det och Mif ledde med 3–2.
Oskarshamn kvitterade och när man sedan fick en utvisning till i förlängningen petade Mif in det avgörande målet.
Efter att ha bevittnat detta känns det lite märkligt att läsa om matchen i Sydsvenskan.
Oskarshamns tre mål var tydligen billiga skitmål som kom till genom ren tur. Sanningen var ju den att Mif var nära att åka på däng av ett lag som minst av allt hade någon "tur".
Oskarshamn gjorde en helgjuten insats mot rikemanslaget Mif och det borde man till och med i Sydsvenskan kunna erkänna.
Jag tror faktiskt dessa båda bättre beskriver matchen.
Nåja, Oskarshamns insats var i alla fall anledning nog för mig, BT och Tompa att fira med några bärsa på JP:s bakficka efter matchen.
Tjooohooo!

Jah Hollis

Andra bloggar om: malmö, mif, mif redhawks, ishockey, oskarshamn, IK Oskarshamn, rögle, allsvenskan, sydsvenskan, oskarshamnstidningen, Oskarshamnsnyheterna

Så besannades då min Jukebox-profetia

Jag var väldigt tidigt ute, men tyvärr inte helt fel på det. Nu är det helt klart att Värnhems skiv-
butiks-
pärla, Jukebox, ska lägga ner.
Det är väl bara att inse att det ska fan vara skivaffärsinnehavare i dag. Jag tänker inte ge mig in på någon diskussion om fildelning och så vidare, utan jag överlåter den diskussionen till folk som har mer insikt än jag.
Synd bara att man inte kan ha det bästa av två världar.
Jag köper fortfarande skivor och har länge sett skivbutiker som Jukebox, och till exempel Musik & Konst (också i Malmö), som kunskapsbanker och platser för upptäckter av musik mer än som rena handelsplatser. Och en skiva är för mig fortfarande så mycket mer än själva musiken.
Jag ska bara dra en ganska enkel vardaglig anekdot om Jukbox, och det utspelade sig för några år sedan, innan näthandlen blivit stor.
Jag sökte efter Rod Stewarts box Storyteller (ja, Rod Stewart gjorde meningsfull musik en gång i tiden, tro det eller ej).
Jag sökte i alla de stora butikerna som fanns då, och hade närmast gett upp hoppet när jag prövade Jukebox.
"Jodå", sade Hasse som för dagen hade hand om affären, "den står här".
"Och priset är detsamma som när vi tog hem den".
Sedan dess började jag alltid mina inköp i Jukebox.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, skivor, cd, vinyl, skivaffärer, värnhem, värnhemstorget, malmö, jukebox, rod stewart

Från himmel till helvete på en dag

Det blev en enorm spännvidd på gårdagen, luciadagen alltså, för min del. I alla fall livemusikaliskt sett.
Från himmel till helvete skulle man kunna beskriva den, men som vanligt
finns det nyanser mellan raderna (och även helvetet var på sitt sätt himmelskt).
Strax före klockan sex var jag tvungen att ta bussen ner till Centralen här i Malmö (varken väder eller trafik tillät en cykeltur) för att posta ett par brev som skulle fram i dag.
Och när det var avklarat tänkte jag ta en promenad till Systembolaget i Hansacompagniet för att välja lite godsaker ur deras utbud av julöl. När jag närmade mig Stortorget hörde jag änglalika stämmor sjunga en julsång och det visade sig att det var Malmös lucia och hennes tärnor som sjöng från landshövdingeresidensets ljusbestrålade balkong.
Jag var tvungen att stanna och lyssna på deras sång, ända till slutet då de drog Sankta Lucia och sedan vinkade åt oss med händer klädda i oskuldsfullt vita vantar och försvann in i värmen. Ljus i vintermörkret, bokstavligt talat.

Senare på kvällen blev det bussen igen, till ett KB som var utsålt (jag hade biljett sedan länge) och riktigt vibrerade i väntan på att Roky Erickson skulle inta ställets scen för första gången i sitt 60-åriga liv.
Det är en man som varit på besök i helvetet (och återvänt) och skrivit en musikalisk dagbok därifrån: The Evil One, en av mina favoritplattor alla kategorier.
Det måste kännas märkligt för en sådan man att komma från Texas till det kalla Norden och mötas av ett öronbedövande jubel och runt 700 röster som skanderar "Roky! Roky! Roky!" så fort han intar scenen.
Det börjar lite trevande med It´s a Cold Night For Alligators, och det blir då och då ett och annat uppehåll mellan låtarna medan bandet gör upp vad som ska komma härnäst.
Men det tar sig och stundtals är det rent magiskt.
Och jag tror det är det för Roky och hans ärrade medmusikanter också. Roky säger inte så mycket, men hans ansiktsuttryck avslöjar desto mer.
När han kör sista extranumret, I Walked With a Zombie, sjunger alla med så att taket på KB håller på att lyfta. Roky skulle utan tvekan tillföra Allsång på Skansen en behövlig blodtransfusion.
Jag köpte direkt en t-shirt som jag kommer att bära med stolthet.
Jag hörde ingen som var där som inte tyckte att det var en av årets musikupplevelser i Malmö. Och det säger faktiskt inte lite det.
Och ett speciellt tack till Totte på KB som vet vad vi längtar efter.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, roky erickson, kb, malmö, livemusik, konserter, lucia, luciasånger, totte lundgren, himmel, helvete

Och här skulle vi haft något om Roky...

Jag var på konsert på torsdagskvällen. Hade tagit ledigt från jobbet för att kolla in den länge framemotsedde och mytomspunne Roky Erickson vid hans första besök i Malmö.
Och så långt var väl allt gott och väl.
Men när jag skulle slänga ihop ett blogginlägg om konserten, blev ögonlocken tunga som bly, trots att klockan knappt passerat midnatt.
Jag lade mig en stund, och nästa gång jag tittade på klockan var den över halv fyra.
Jag brukar inte vara den som säckar ihop på det viset, men jag får skylla på den här envetna förkylningen, som verkar vägra att släppa greppet.
Jag får nog sova vidare och skriva vidare om Rokys öden och äventyr i morgon.
Och då ska jag dessutom gå på ishockey på kvällen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, konsert, KB, malmö, roky erickson, 13th floor elevators, legendar, sova, sömn

Det är ju i alla fall lucia i dag

Ja, i dag är det lucia och traditionen med att supa till kvällen före tycks hållas levande. Samtidigt är det ju så att många unga samlas och har väldigt roligt, de flesta förmodlign nyktra eller i alla fall tämligen nyktra, när det drar ihop sig till lucia.
Det finns också en väldig massa tjejer landet runt som lägger ner en massa tid och jobb för att få vara med i luciatåg och lysa upp tillvaron för oss andra.
Jag tycker det är en fin tradition, men jag har faktiskt ännu inte sett till någon lucia i levande livet i dag. Det kan ju bero på att jag mest suttit inne och ugglat.
Jag bidrar i alla fall med en alldeles egen liten lucia, fast det är nog mera en änglautstyrsel hon har på sig.
Bilden är i alla fall tagen vid ett luciafirande för ett antal år sedan.
Så ha en fortsatt trevlig lucia och betänk att om lite mer än en vecka går vi mot ljusare tider igen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: lucia, luciafirande, luciavaka, fylleri, luciatåg, tradition, tjejer, ängel, änglar, ljus

Här är Ike Turners bidrag till tävlingen

Det är väl inte någon livsavgörande fråga, men med tanke på hur stor roll rockmusiken spelar i våra liv här i västvärlden, och kanske ännu mer med åren i stater med totalitära regimer, kan det vara lite kul att kunna säga när rock´n´rollen uppstod.
Genom åren finns det ju många kulturella, och jag snackar väl bara musik nu, smårevolutioner som förändrat stil och tänkande för många av oss och skapat vågor som svept runt klotet.
Jazz, rock, pop, punk, grunge. Musik vi definierat oss genom och som man, för var och en, borde kunna sätta ett ganska exakt startdatum.
Jag är svinaktigt trött nu, men hoppas ni hänger med.
Var det då den här låten som blev starten för rock´n´rollen?
Och när startade de andra genrerna?
Någon som vet?

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, musikgenrer, kultur, jazz, punk, rock, rock´n´roll, revolution

Elake Ike Turner har ställt sin gura att vila

Läste på jobbet att en av alla dem som säger sig uppfunnit rock´n´rollen, Ike Turner, har dött 76 år gammal. Det känns lite sorgset, speciellt som jag såg honom i rätt god form här i Malmö för bara ett drygt halvår sedan.
Och detta säger jag trots att Ike är en av musikhistoriens stora elakingar; det är väl dokumenterat att han misshandlade sin fru och artistpartner Tina Turner.
Svinaktigt gjort, ingen tvekan om det. Ändå kan man inte förneka att han var en stor musiker och att han faktiskt skrev Rocket 88.
Det är en av de där låtarna som kanske kan vara den allra första riktiga rock´n´rollåten. Och Ike Turner kan därmed vara rock´n´rollens uppfinnare.
Tillsammans med Tina gjorde han också fantastiskt sexig och epokgörande musik. Den som inte hört River Deep Mountain High har något att se fram emot.
Jag är i alla fall glad att gick till KB på valborgsmässoafton i år och kollade Ike och hans sista band.
Även om han var gammal och lite stel, så höll han stilen och satte sin musikerära på att bjuda oss på en show. Det är inte det sämsta, Ike.
God bless You!
Dina fel till trots.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, rock´n´roll, ike turner, tina turner, soul, kvinnomisshandel, KB, Malmö

Hur berättar man om något som är "okänt"?

Jag hittade en resebilaga från en av våra kvällsblaskor på ett bord på jobbet i dag. På förstasidan stod det att man inuti bladet bland annat skulle skriva om Kanarieöarna.
Man skulle lista tio "okända" stränder.
I en annan tidning stod det om några som skulle ha möte och där någon skulle medverka och berätta om en "okänd" sjukdom.
Jag undrar: Vad är det för mening att lista något som är "okänt" eller att berätta om något som är "okänt".
För man kan väl inte berätta om något som är okänt, för det förutsätter ju att man känner till det.
Oxymoron är bara förnamnet.

Ja, ja, jag vet att jag kan vara tjatig och petig när det gäller språket.
Men det är något vi ska använda för att förstå varandra inte för att missförstå varandra.
Nästa gång ska jag blogga om nya Mojo och om kanonartiklarna om soul, om Stax, om Amy Winehouse och om Sharon Jones & The Dap Kings, bandet som Amy fått låna av Sharon.
Videon ovan ger för övrigt bara en svag aning om hur Sharon och hennes Dap Kings kan låta. Verkligheten är långt, långt hetare.
Nej, nu är det ta mig fan redan dags att gå och lägga sig igen.
Och på torsdag ska jag kolla Roky Erickson på KB.
Med den vetskapen orkar jag väl med en vända på jobbet i morgon också, även om det är rätt tungt nu.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, soul mojo, amy winehouse, sharon jones, the dap kings, stax, jobb, roky erickson, KB, malmö

Kan man skada någon med en köttbulle?

I brist på bättre slöläste jag gårdagens Sydsvenskan till frukosten och fastnade för en artikel med rubriken "Kränkningar allt vanligare i Malmöskolorna". Det handlade om bråk och hot och anmälningar om sådana på skolorna och om elever som hängdes ut på nätet.
Det hela känns bekant på något vis, bråk har väl alltid förekommit i skolorna. Skillnaden från min tid (tidigaste skoltid) är väl att då var det till större del lärare som stod för hot och våld och kränkningar.
Men det som fick mig att fundera lite var ett av exemplen på våldet och kränkningarna. Det beskrevs i en faktaruta så här:
Den skadade gick förbi dörren ut mot korridoren. Där står ett gäng. De kastar köttbullar varav en träffar hårt på armen.
Hur bär man sig åt för att träffa hårt med en köttbulle?
Kan man verkligen bli skadad av att någon kastar en köttbulle som träffar en på armen?
Märkligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: malmö, sydsvenskan, skolor, skolvåld, kränkningar, våld, köttbullar, skada

Börja veckan med lite musikhistoria

Måndag. Då behöver man något att pigga upp sig med, den saken är det väl inget som helst tvivel om.
Och vad passar då bättre än denna enmansföreställning av en av dem som skapade vad som vi känner som rock´n´roll: Chuck Berry mimar på någon amerikansk tv-show (vem är presentatören som ser ut som Putte Kock?) (och vem är Putte Kock? undrar väl då någon) till sin You Can´t Catch Me.
Det är 50 år sedan, en tid då livet lekte i USA och man kunde sjunga hyllningar till bensinslukande bilar utan att bekymra sig om klimatproblem.
Chuck Berry fick en stor beundrare i Bruce Springsteen som berättat hur han och hans band en gång skulle kompa Chuck Berry som dök upp i taxi precis före spelningen (utan att man repat en sekund innan) och frågade om bandet var redo.
Bruce tog mod till sig och frågade: But mister Berry, what songs are we gonna play?
Chuck Berry svarade: We are gonna play Chuck Berry songs!
Ha en bra vecka!

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, rock, rock´n´roll, tv, usa, chuck berry, bilar, bruce springsteen, klimatdebatt

Förkylt var ordet - hela ledigheten åt skogen

Jag hann med ett quiz i onsdags, där vi knappast skrämde upp något lag inför den stundande finalen nästa söndag.
Sedan dess har jag dragit med en envis förkylning, inte någon dundervariant, utan den där när man är lagom däckad för att inte orka med social samvaro eller att göra något vettigt hemma.
Så i princip hela långledigheten har gått åt skogen.
I går, lördag, såg jag fram emot att gå på 40-årskalas, men där gör man ingen glad med rinnande nasalt mucus och ständiga nysningar värre än Prosits på julafton. Så det vara bara att ställa in.
I dag kändes det OK nog för att jag skulle kunna ta mig ut och handla. Jag jag var tvungen eftersom förråden här hemma började sina.
Och nu är vi inne i den tiden då det knappt går att säga om det är natt eller dag oavsett när på dygnet man går ut. Det var gråare än den värsta öststat kunde vara.
På plussidan kan man ändå räkna in att det snart vänder.
Och att IK Oskarshamn i hockeyallsvenskan spöade det gamla spöket Rögle på bortaplan. Det var visst 28 år sedan sist det hände.
Kanske läge för att se IKO ta sig an Mif Redhawks här i Malmö på fredag.
Och i morgon kommer jag givetvis att vara i lagom form för att jobba igen.
Suck!

Jah Hollis

Andra bloggar om: förkylning, sjuk, ledighet, födelsedag, snor, julafton, ishockey, hockeyallsvenskan, IK Oskarshamn, Rögle, Mif Redhawks, arbete,

Hur fick du veta att John Lennon var död?

I dag, den 8 december, är det 27 år sedan en galen man sköt John Lennon utanför hans bostad i The Dakota Building i New York. Själv glömmer jag aldrig när jag fick höra nyheten på radionyheterna när jag kommit till jobbet på morgonen.
Först fattade jag inte riktigt vad nyhetsuppläsaren sade och på den tiden fanns det inget internet där man kunde kolla att det hemska jag trott mig höra faktiskt var sant. Så det dröjde till nästa nyhetsuppläsning innan jag fick det bekräftat.
Och det var naturligtvis en chock, att en av mina idoler sedan barndomen hade slutat sitt liv i förtid på detta vansinniga sätt.
John Lennon var framförallt en oerhört begåvad musiker och kompositör av tidlös musik, men han var också en människa med visioner och idéer och som trodde att det faktiskt gick att göra något åt de stora världsproblemen.
Samtidigt var han stundtals naiv och han hade sina fel och brister.
Han var inte något helgon.
Han var kort och gott mycket mänsklig.
Och att vara mänsklig måste väl vara det bästa en människa kan vara?
Eller?

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, beatles, john lennon, mord, new york, idol, musiker, mänskligheten

Stockhausen blev aldrig någon Idol

Så är då talangtävlingen Idol, tv-ålderns motsvarighet till folkparkernas amatörparader, avklarad. Vinnare blev en tjej som, aningen pretentiöst, tagit sitt artistnamn från en av världens mest kända konstnärer.
Jag har själv aldig hört henne sjunga och jag ljuger inte när jag säger att jag inte bryr mig om ifall jag någonsin för höra henne eller inte. Men gläd er ni som gillar att höra amatörer sjunga coverlåtar, det kan säkert vara trevligt ett litet tag.
Nej, kvällen största musiknyhet var den att den tyske kompositören Karlheinz Stockhausen har dött, 79 år gammal. Han blev aldrig någon Idol för de stora massorna, men han fick Polarpriset och hans betydelse för musiken var mycket större än någonsin någon Idolvinnares kommer att bli.
Can heter ett tyskt band som hade anknytning till Stockhausen. Det är nog enklare att nämna de rock- och punkband som sedan mitten av 70-talet inte influerats av Can än att räkna upp alla som gjort det.
Bara en sådan sak som att Johnny Rotten valde en 18 minuter lång låt med Can när han under brinnande punkuppror skulle välja musik i ett engelskt radioprogram. Han lär också ha närt en hemlig förhoppning om att få sjunga med Can när Sex Pistols gick i putten, men det stöp på att även Can då (tillfälligt) lades ner.
Så Idol-Marie eller Stockhausen, eller kanske Can?
Valet är ditt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, idol, idol 2007, marie picasso, stockhausen, can, sex pistols, johnny rotten

Det är rena skrotupplaget här utanför

Det sägs att folk bekymrar sig så mycket över miljön, över klimatförändringar och de stora sakerna. Lika angelägna tycks man inte vara om närmiljön, där vi lever och bor tillsammans.
Under en mycket kort promenad i kvarteret där jag bor kan man göra ett och annat fynd som inte tyder på något större miljöengagemang hos dem som lämnat dessa i från sig saker.
Fälgarna har någon bara kastat in i rabatten som tillhör huset jag bor i.
Kylskåpet har legat flera veckor på en granntomt. Det stod först ute på trottoaren, men sedan blåste det omkull och då verkar någon ha vräkt in det i planteringen.
Det är ju inte bara miljöfarligt, det är ett djävla svineri, för att tala klarspråk.
Är det på den här nivån miljöengagemanget ligger, ja då ger jag inte mycket för planetens överlevnad.
I det lilla visar sig det stora.
Det vill säga att många av oss tycker att någon annan ska ta hand om deras skit.

Jah Hollis

Andra bloggar om: miljö, engagemang, klimat, klimatfrågor, skräp, skrot, kylskåp, återvinning

Spik i foten? Nej men i huvudet!

Halsontet som dök upp i går har inte riktigt gett med sig. I natt har jag gått på värktabletter och haft svettiga feberdrömmar, samma om och om igen.
Jag har ställt diagnosen att det är något som satt sig i alla håligheterna i skallen, näsan, öronen och halsen.
Och även om det just nu känns bättre än det stundtals gjorde i går och framför allt i natt, känns det fortfarande som om jag har en spik inslagen någonstans bakom vänstra örat. Kul är det inte, men jag är i alla fall inte helt utslagen.
Det som retar mig mest är, att det dyker upp när jag är ledig och hade tänkt få ett och annat uträttat.
Fast det kunde ju vara värre.
Vid Pearl Harbor för 66 år sedan gick, just denna dag, den 7 december, japanerna till anfall mot USA:s flottbas.
Vad är väl en (imaginär) spik i huvudet mot det?

Jah Hollis

Andra bloggar om: sjuk, halsont, näsa, hals, öron, feber, drömmar, pearl harbor, japan, USA

Det var onekligen en händelserik natt

Det hände saker i natt vill jag lova.
Jag lyckades på något sätt förstöra en stor lastbil fullastad med timmer, bara genom att sätta mig i den och försöka starta den. Av folks reaktioner fattade jag att det skulle kunna stå mig dyrt.
Och så upptäckte jag att det kryllade av små obehagliga djur på täcket i sängen. Ju mer jag tittade, desto fler upptäckte jag.
Ja, det var naturligtvis i drömmarnas värld båda dessa saker hände. Det hände mer, men de här båda kommer jag tydligt i håg.
Och jag kan inte låta bli att fråga mig igen: var får man allt som man drömmer ifrån?
Någon dröm är det däremot inte, på något vis, att jag verkar ha fått ont i halsen.
Det svider och känns tjockt på det där sättet som kan leda till något ännu värre.
Å andra sidan vet jag av erfarenhet att det kan försvinna på en dag också. Det är åratal sedan jag var sjuk på riktigt, och jag vill ju inte bli det nu, när jag precis inlett min långledighet.
Men jag tror jag satsar på lite te till frukost i stället för de vanliga två kopparna syndigt starkt kaffe.
Mot köket!

Jah Hollis

Andra bloggar om: sova, sömn, drömmar, drömtydning, sjuk, halsont, sjukskrivning, kaffe, te

Konsten att blåneka till något man gjort

Jag är helt bedövad i gapet nu efter ett tidigt (för mig i alla fall) tand-
läkar-
besök på förmid-
dagen. Eftersom jag tog bussen dit fick jag stå en stund vid busshållplatsen och stirra tomt framför mig, precis som de andra som stod där.
En lång och smal kille stod och läste ur ett kollegieblock med handskriven text och klunkade då och då ur ett litet mjölkpaket. När han klunkat färdigt ställde han ifrån sig det tomma paketet på något dörrgaller och därifrån åkte det raskt ner i gatan utan att han reagerade.
Just när bussen kom sade jag till honom: "Du det finns en papperskorg där man kan slänga skräp i."
Han tittade frågande på mig: "Ja, vad då?"
"Ja du kan slänga mjölkpaketet där", föreslog jag och pekade på papperskorgen som var en meter ifrån oss.
"Det är inte jag som har kastat det", slog han ifrån sig.
"Ja, men herregud. Jag såg ju att du satt det ifrån dig när du druckit ur det. Det är högst en minut sedan", försökte jag.
"Nej. Det är inte jag", sade han och klev på bussen.
Jag ställde mig långt ifrån honom när jag stigit på.

Jah Hollis

Andra bloggar om: skräp, miljö, nedskräpning, busshållplats, malmö, bussar, lögn, ljuga

Du skall icke ljuga för att fiska röster

Kristdemokraternas ledare, Göran Hägglund, aviserar nu en helomvändning för sitt parti när det gäller utsläppsproblem kontra priset och skatterna på bensin.
Vid senaste valet, innan klimatdebatten tagit fart på allvar, var ett av kristdemokraternas vallöften att man skulle sänka skatten på bensin.
Av det löftet blev det inte mycket, men det visade sig också vara en dålig taktik när det gäller att skaffa sig en miljöpolitik. Det hela liknar en omvändelse under galgen och det givna vallöftet framstår alltmer som billigt röstfiske.
Enligt Ekot erkänner man väl i kd-ledningen också att löftet om den sänkta bensinskatten var ett sätt att få fler röster i valet.
Visst har man rätt att ändra sig, men man får nog räkna med att många känner sig lurade nu.
Kd:s agerande påminner lite om rökaren som slutar röka efter 20 år. Hon blir oftast den mest oförsonliga rökmotståndaren av alla.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bensin, bensinskatt, kristdemokrater, kd, göran hägglund, val, vallöften, lögner, klimatdebatt

Vad kunde vara värre - för hästen?

Innan det är dags att krypa till kojs måste jag delge er en tänkvärd rubrik ur Expressens sportbilaga för den 2 december.
Under en "extra"-vinjett står följande:
STJÄRNHÄSTEN DOG UNDER V75
Royal Winner föll ihop: Kunde slutat ännu värre
Då undrar man ju hur det kunde slutat ännu värre, för hästen alltså.
Den dog knall och fall.
Vad kan vara värre?

Jah Hollis

Andra bloggar om: expressen, rubriker, V75, hästar, sport, sportbilaga, död

Ringholm hade kanske rätt om polisen

"De är så djävla slöa!"
Ja, i bland undrar man om han inte hade rätt i sitt klassiska omdöme om de svenska poliserna, gamle finansministern Bosse Ringholm.
I alla fall kan man ju lugnt konstatera att de inte alltid är något föredöme för omgivningen. Som i kväll till exempel när jag kom till Malmö efter en bilresa i mestadels hällregn och på en vattenfylld vägbana.
Nästan ända hemma fick jag stanna vid rött ljus precis bakom en polisbil. När det slog om till grönt svängde polisbilen åt höger, utan att blinka. Sedan gjorde den en rask sväng åt vänster (det var visst McDonalds som lockade) också utan att blinka.
Berodde det på ren slöhet eller vad?
Det är ju ett djävla ofog att inte visa andra trafikanter vart man ska. Men om inte ens Malmöpolisen orkar göra det, varför ska då andra trafikanter bry sig om att göra det?
När det som är satta att se till att lagen följs inte själva följer den, varför ska man då bry sig om att följa den?
Svagt. Eller kanske bara slött.

Jah Hollis

Andra bloggar om: polis, polisen, lag och ordning, trafik, blinkers, blinka, regler, trafikregler, Malmö

Nu är i alla fall adventsstaken på plats igen

Jag var totalt utmattad i går efter fem dagars och närmare femtio timmars arbete. Jag gav mig bara ut en runda i regnet för att proviantera lite och höll mig sedan inomhus.
Jag lyckades i alla fall hålla traditionen vid liv och se till att hämta upp adventsljusstaken från källarförrådet där den tillbringar sin mesta tid.
Nu är den, en gammal goding inköpt på Ikea för säkert minst tio år sedan, på plats på fönsterbrädet och jag tycker om den.
Det är, som väl de flesta tycker antar jag, skönt med ljus när det är den mörkaste tiden på året.
Jag tycker det känns lite speciellt när man kommer hem på natten och det är något som lyser upp lägenheten.
I dag fyller för övrig Britney Spears, och Nelly Furtado, år.
Britney blir 26 år, men det känns som om hon funnits i en evighet, så mycket material som hon försett våra skvallerblaskor med genom åren.
Trevlig första advent!
Själv ska jag, ja vad trodde ni?
Jobba!

Jah Hollis

Andra bloggar om: advent, december, mörker, jobb, adventsljusstake, ikea, britney spears, nelly furtado, födelsedag

Har jag bisarr musiksmak, eller?

Och vad gillar du för musik då?
Den frågan har man ju fått då och då, och den är alltid lika omöjlig att besvara.
Jag brukar klara mig undan allför långa utläggningar genom att svara att det jag gillar musik av många olika sorter och att det säkert finns bra musik i de flesta genrer, även om jag ännu inte hört något som jag gillar i till exempel svensk dansbandsmusik eller operett.
I princip håller jag med Jimi Hendrix som sade att det finns två sorters musik: bra och dålig.
När jag åkte hem från jobbet natten mot lördag lyssnade jag på Vaken i P3/P4 där man spelade önskelåtar. I snabb följd fick jag höra God Save the Queen med Sex Pistols och 800 grader med Ebba Grön, så det var ju en bra start.
Sedan följde en dubbelönskning som tog ungefär en tredjedel av min hemresa att ta sig igenom: Hotel California med The Eagles och Stairway to Heaven med Led Zeppelin.
Och jag tycker båda är fantastiska låtar, något jag misstänker en och annan inte håller med mig om. Eagles och Zeppelin var väl ett par av de mer hatade banden när punken rörde om i grytan andra halvan av 70-talet.
Men jag kan försvara mitt innehav av Eagles första Greatest Hitsplatta och Led Zeppelins fjärde.
Och Hotel California är en suverän låt när den spelas som i videon här ovan, även om Joe Walsh ser osedvanligt fånig ut när det är dags för honom att bryta in i solot.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, punk, sex pistols, dansband, ebba grön, led zeppelin, eagles, hotel california, stairway to heaven