Jah Hollis ska lämna sin ingrodda håla

Snart är jag halvvägs inne i min semester och ännu har jag inte tagit mig något längre stycke. Och någon utlandsresa lär det nog inte bli denna ledighet (OK, jag har ju alltid Köpenhamn på nära håll).
Jag har helt enkelt för mycket att reda ut på hemmaplan för att finna ro att ge mig iväg någonstans. Kanske hade jag hoppats att jag vid det här laget skulle ha rett upp mer i den ingrodda oredan (i lägenheten och i skallen), men det går långsamt framåt.
Just nu känns det lite som en ynnest att bara kunna ta det lugnt och att umgås med vännerna. Om en liten stund ska jag till exempel ge mig iväg och quizza på Pickwick.
Inte speciellt orginellt kanske, men jag vill ut och träffa lite folk nu.
Men i morgon bär det av på en liten avstickare norrut, till mina gamla hemtrakter i Småland.
Första stopp blir Kvastastan, där jag ska hälsa på lillebrodern som fixat biljetter till Kalmar FF:s returmöte i Uefacupkvalet mot Gent. Sedan bär det av ytterligare en bit norrut mot mina gamla hemtrakter och ett besök hos min gamla mamma.
Inte mycket till semesterresa kanske, men för mig känns det helt OK nu.

Jah Hollis

Andra bloggar om: semester, resa, hem, hemma, oreda, Malmö, quiz, quizza, Småland, Kalmar, Gent, Kalmar FF, Uefacupen

Jah Hollis bloggar Utan ord

Länkat till Utan ord.

Andra bloggar om: Utan ord, ord, bilder, foto, fotografier, pumita, pumans dotter, jah hollis

Vad är det som gått snett med MFF?

Jag hade planer på att gå och se MFF möta Trelleborg i ett skånskt hemmaderby den gångna kvällen, men eftersom ingen nappade och ville följa med fick jag kolla matchen via nätet medan jag pysslade med annat här hemma.
Och lika bra var väl det, kan jag tänka så här i efterhand.
För det är något som har gått allvarligt snett i MFF, trots att Roland Nilsson skulle bli en nystart och började prata om guld till MFF redan i upptakten till allsvenskan.
Nu verkar det som hjälten från VM -94 kommer att få ta fram piskan för att se till att MFF åtminstone kan hamna på övre halvan i tabellen när säsongen är slut. Någon guldstrid har man inte längre med att göra.
Hade man haft det, hade man väl spöat ett mediokert lag som TFF i stället för att som nu med nöd och näppe spela hem en poäng.
Som det är nu, verkar det som om MFF:s motståndare ska satsa allt på att tjonga in ett tidigt ledningsmål. Sedan har MFF all möda i världen med att försöka ta sig upp för den uppförsbacke de då hamnat i.
Derby var det även på Råsunda mellan AIK och Hammarby och i vanlig ordning numera när allsvenska lag möts i derbyn i Huvudstadsområdet blandar sig publiken i spelet på ett tämligen trist sätt.
Det är nästan så man börjar hoppas att Kalmar FF verkligen ska vinna allsvenskan i år.

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, Malmö, Malmö FF, allsvenskan, TFF, Trelleborgs FF, MFF, Roland Nilsson, Hammarby, Bajen, AIK, Råsunda, Kalmar FF

Sluta upp med larvet, snälla kinesiska ledare

I dag är det slut-OS-at i Peking och det är dags för en, förmodligen pampig, avslutningscermoni. Och diskussionen om huvida det var rätt att låta Peking arrangera OS, och om det har lättat på de kinesiska ledarnas hårda grepp om sitt folk, eller förvärrat det, lär gå vidare.
En sak är i alla fall säker: de kinesiska ledarna fortsätter att göra sig och sitt land till åtlöje genom en prydhet som man trodde tillhörde en förgången tid.
Nu tar det sig uttryck i att man ska censurera bort en textrad när Jimmy Page och Leona Lewis ska spela Led Zeppelins gamla lite småslippriga Whole Lotta Love vid avslutningscermonin i OS-stadion, Fågelboet kallad.
Raden som får kineserna att rodna är "I´m gonna give You every inch of my love".
Ja, herre je, att en gammal rockklassiker (med minst halva texten stulen från gamla blueslåtar) kan uppröra så.
Vad hade då hänt om 64-årige ungdomsförföraren Jimmy Page velat spela Led Zeppelins The Lemon Song?
Där går texten:
"Squeeze me, babe, 'til the juice runs down my leg
Squeeze me, baby, 'til the juice runs down my leg
The way you squeeze my lemon
I'm gonna fall right outta bed..."

Jah Hollis

PS. Tidigare har gubbarna i Rolling Stones drabbats av den kinesiska förhandscensuren. När de spelade i Shanghai för några år sedan fick de av moraliska skäl ändra några rader i några av de klassiska Stoneslåtarna för att inte sprida fördärv bland ungdomen. Förvisso fick Stones ändra texten i sin Let´s Spend The Night Together när den var ny för cirka 40 år sedan och skulle framföras i amerikansk tv. Let´s Spend Some Time Together fick det bli då. DS.

Andra bloggar om: musik, OS, Kina, prydhet, led zeppelin, leona lewis, Whole lotta love, The Lemon song, blues, Jimmy Page

OS har genererat ett par nya sportgrenar

Ja, OS i Peking går in på slutspurten och det drar ihop sig till avslutning och överlämnande av OS-stafetten till London som ska hand om spektaklet 2012.
Ja, alla vet vi väl att OS 2008 inte var någon succé för Sveriges del. Men min personliga guldmedalj går till bordtennisspelaren Jörgen Persson, 42, som kämpade in i det sista för en medalj men föll mot bättre motstånd.
Han kom i alla fall inte med löjliga bortförklaringar typ "det var inte min dag idag" och liknande man har hört från andra svenskar som trott sig kunna kvittera ut medaljer.
Jörgen Persson var lite förbannad på sig själv för de där missarna han gjorde som utföll till hans nackdel. Han levde som sagt upp till devisen om att kämpa väl.
Sen är det bara att konstatera att OS har fött ett par nya grenar inom idrotten:
• Kast med värdelös medalj introducerades av vår egen Ara Abrahamian.
• Spark mot skånsk domare introducerades av kubanen Angel Matos.
Sedan har vi haft sådant som segling i annans båt, simning med trasig baddräkt med mera med mera.
Det är kul med förnyelse.

Jah Hollis

Andra bloggar om: OS, Kina, Peking, London, medaljer, Jörgen Persson, bordtennis, brottning, taekwondo, simning

Är det någon som kan få detta att gå ihop?

Malmöfestivalen är över, jag såg från köksfönstret bokstavligen hur tivolit lämnade stan (det är som taget från en Dylan-låt) i dag på förmiddagen.
Och arrangörerna kan väl glädja sig över att det inte regnat på det vis som det gör i dag, lördag, en enda dag under veckan även om det kommit några skurar.
Jag var hemma hos BT avslutningskvällen, i går, och när det var dags för det traditionella avslutningsfyrverkeriet behövde vi bara ta en femminuterspromenad upp till Frihamnsviadukten för att kunna se raketerna som fyrades av ute vid Ribersborg.
Och även om det stundtals var tjusigt, tycker jag det var lite mindre än det varit tidigare år.
Hela festivalen tycks ha varit lite mer lågbuget, som om man medvetet velat att det kanske skulle bli lite mindre trängsel på stan under veckan.
Gudbarnet var i alla fall nöjd, eftersom hon lockat med sig morsan in från landet sista kvällen så att hon fick se BWO. Det känns kul att hon, gudbarnet alltså, börjat få upp ett eget musikintresse nu, sedan får man tycka vad man vill om BWO.
Efter fyrverkeriet stegade hur som helst BT och jag hem till honom igen och våra väntande öl- och whiskyglas.
Vi kollade på lite OS-sammandrag (från nästan hela tävlingen, vilket var lite kul eftersom jag nästan inte sett något på tv). Så var det någon kommentator som nämnde att det skulle vara 204 länder representerade i 2008 års OS, vilket ledde till en smärre diskussion mellan BT och mig.
Vi kollade i alla fall på nätet och kom fram till följande något märkliga siffror:
• Jodå, enligt pålitliga källor ska det vara inte mindre än 205 nationer som deltar i OS i Peking.
• Men, och nu kommer vi till det mystiska här, i hela världen finns det tydligen bara 192 länder, eller 195 beroende på vilka man räknar som länder.
Är det någon som kan få detta att gå ihop?
Såvitt jag vet deltar Storbritannien som ett lag, och inte uppdelat som i fotboll.
Så vilka är de där länderna som är med i OS men som tydligen inte finns med i FN:s lista över länder i världen?
Detta krävde lite mer whisky och ett par matcher boxning i OS-sändningen för att sjunka in.
Sedan cyklade jag hem och i morgon är OS slut.
Jag tror inte de båda sakerna hänger ihop.

Jah Hollis

Andra bloggar om: malmö, malmöfestivalen, tivoli, bob dylan, fyrverkeri, regn, OS, Kina, Peking, länder, nationer, whisky, boxning, öl

Om du var med, vad var din 70-talsmusik?

Inspirerad av en kär kommentator på min blogg ställer jag frågan: Vad lyssnade du på för musik på 1970-talet. Ja förutsatt att du var med då förstås.
Själv måste jag ha lyssnat på en miljon låtar under det decenniet och sett nästan lika många band och soloartister lajv. Nåja.

Skulle jag sammanfatta vad jag lyssnade på och gillade skulle det väl krävas en cd-box av gigantiskt format. För det hände en del under de där åren, musikaliskt och i samhället i stort.
Men jag ger er tre exempel på låtar som har stannat i min skalle, som jag har ett personligt förhållande till och som jag fortfarande lyssnar till då och då.
Något slags sammanhang finns det givetvis i detta.
Vad minns du själv helst från vårt kära 70-tal?


Jah Hollis

PS. The I Threes, har någon någonsin haft tre bättre körsångerskor bakom sig? Nä, skulle inte tro det. DS.

Andra bloggar om: musik, 1970-talet, 70-talet, led zeppelin, bob marley, the wailers, reggae, hårdrock, punk, the ruts

Jah Hollis tillbaka i rampljuset

Malmö-
festivalen går mot sitt slut.
I kväll, fredag, är det avslutning med det traditio-
nella jättefyr-
verkeriet och sedan återgår rikets tredje stad till vardagslunken.
Själv var jag på Stortorget i går kväll tillsammans med säkert några tusen till och kollade in Flogging Molly, ett amerikanskt band med irländska rötter, inte helt olika Dropkick Murphys, ett band med i stort sett samma bakgrund och som spelade på samma plats i tisdags.
Flogging Molly var helt OK och verkade ha en stor publik som hängde med i deras punk-folk-låtar med rätt typiska irländska harmonier och melodier. En irländare jag pratade med som sett båda banden tyckte dock Dropkick Murphys varit strået vassare.
Men vi var helt överens om att båda banden lever i orginalets, The Pogues, skugga, en skugga det är rätt svårt att ta sig ur.
Kvällen fortsatte sedan i det iriska spåret med quiz på Fagan´s där det givetvis blev överknökat efter konserten. Men vi hade plats för vårt två män och tre kvinnor starka lag och bara en halv poäng efter vinnarna hamnade vi på en delad andraplats.
Det innebar tiebreak, eftersom Fagan´s generöst nog har priser även till laget på andra plats. Och det var undertecknad som föstes upp i rampljuset för att försvara lagets ära.
Och det gick faktiskt vägen och jag fick göra segergesten och ta emot vouchers för en pint var till alla lagmedlemmarna.
Inte så illa om jag får säga det själv.
Det är tävlingsnerver i klass med Jörgen Perssons det! Inte!

Jah Hollis

Andra bloggar om: malmö, malmöfestivalen, musik, fyrverkerier, flogging molly, dropkick murphys, irland, irländskt, quiz, öl, seger, jörgen persson, os

Det är hektiskt på quizfronten nu

Semester i Malmö (jo, jag är kvar i festivalstöket än) innebär att möjligheterna att quizza stiger med minst hundra procent. Dels kan jag, som jag gjorde i går kväll, gå på Pickwicks onsdagsquiz även den veckan då jag skulle jobba.
Men det innebär också en möjlighet att gå på Fagans torsdagsquiz, som vi gjorde med acceptabelt resultat förra torsdagen.
Resultatet av gårkvällens besök på Pickwick hämmades väl något av att vi satt utomhus och hörde Stephen ställa frågor på sitt hemlands (Nya Zeeland) vilda tungomål via högtalaranläggningen (till och med den ende engelskspråkige i vårt lag hade svårt att höra vad han egentligen frågade om).
Han hade konkurrens av icke-quizzande festivalglada gäster, ett tivoli runt hörnet och en helikopter som av någon anledning envisades med att kretsa över innerstan.
Som grädde på moset välte en av lagkamraterna en halv öl över mig och när vi gick in på puben såg jag ut som en nerpinkad uteliggare.
Därinne satt också gästen på bilden (brukade det inte vara skära elefanter man kunde se?). Kanhända kontemplerade han det faktum att ölpriserna nu stiger raskt och av även stampuben tar 53 spänn för en pint.
Men i kväll ska man "po det igen" och ge quizet på Fagans en ny chans.
Kanske hinner jag se Flogging Molly på Stortorget innan.
Hoppas dom hotfulla molnen över Malmö drar undan innan dess.

Jah Hollis

PS. En applåd till Jörgen Persson, bordtennisspelaren som i OS i Peking visade att gammal ofta är äldst. Ska det bli en medalj i sporten som asiaterna annars tycks ha monopol på? DS.

Andra bloggar om: sommar, semester, Malmö, Malmöfestivalen, musik, quiz, Pickwick pub, Fagans, öl. priser

Kanske dags för ett byte, Björn Borg

Att sälja kallingar och andra underkläder av eget märke tycks vara en populär affärsverksamhet för idrottsmän som har avslutat den sportsliga karriären.
Men ni vet vad man brukar säga om folk som är specialister på något område: det är inte så noga för egen del på det området.
Hemma hos bilmekanikern är bilen lagad med tejp och snören, hemma hos elektrikern funkar inte lamporna och det hänger livsfarliga tjuvkopplade ledningar lite hur som helst.
Och om det är någon sanning i detta eller ej, vet jag inte. Men det verkar i alla fall stämma på kalsongkrängare Borg.
Så här, Björn, får du ett tips i all vänlighet: Det är nog dags att byta nu!
Eller snarare att lämna in dom till destruktion.

Jah Hollis

Andra bloggar om: kalsonger, björn borg, märkeskläder, underkläder, idrott, idrottsmän, gift, giftigt

Sverige skulle satsat på gång i OS

Det verkar inte vara någon hejd på eländet för de svenska deltagarna i OS i Peking. En efter en försvinner de, medan pytteländer som Jamaica håvar hem medaljer och världsrekord på löpande band.
Nu talas det om att OS 2008 kommer att bli det sämsta Sverige har genomfört på över hundra år.
Jag tror att problemet är, att vi har satsat på fel grenar i Peking.
Vi skulle ha satsat på - gång!
För enligt våra svenska sportjournalister, främst då våra kvällstidningsdito, så är det en himla massa svenska deltagare som ska "gå för guld och medaljer".
Underligt nog är det som synes både bordtennisspelare och seglare som ska "ut och gå".
Så jag fattar inte denna miss, att vi inte satsat rejält på gång.

Jah Hollis

Andra bloggar om: OS, Kina, Peking, medaljer, Sverige, Idrott, gång, journalister, språk

Don´t mention the war...

En tjomme som heter Rickard Olsson (jag har rätt vaga aningar om vem han är) och som i SVT leder ett av dessa evinnerliga studiosnackprogram, som jag inte fattar att någon orkar bry sig om, har hamnat i blåsväder.
Efter de tyska damernas förlust mot Brasilien i OS-fotbollen hade han tydligen skojat om att ingen tycker synd om tyskar och sedan dragit någon nazistskämt. I alla fall om man får tro Aftonbladet.
Ja, de stackars tyskarna har fått lida på många sätt för det som Adolf Hitler en gång drog in dom i. Men ska man nu skämta om det, finns det väl ändå inget som slår utdraget ovan ur Fawlty Towers.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, SVT, Rickard Olsson, OS, fotboll, Tyskland, Brasilien, John Cleese, Fawlty Towers, Hitler, nazister

Klart industrin skulle klämma åt Muxtape

Knappt hade jag upptäckt den fantastiska sajt som kallas Muxtape och som gav folk chans att göra sina egna digitala blandband och dela med sig till omvärlden förrän den skakade amerikanska musikindustrin slog till.
När jag i dag skulle sitta en stund vid datorn försökte jag via Muxtape hitta en bra blandning att lyssna till samtidigt.
Döm om min förvåning när jag möttes av bilden ovan.
RIAA, den amerikanska skivindustrin, känd bland annat för att sköta om utdelningen av guldplattor till artister med storsäljare, har tydligen stoppat Muxtapes verksamhet.
De som står bakom Muxtape förklarar optimistiskt att deras service kommer att vara borta en kort tid medan man löser sina mellanhavanden med RIAA.
Man försäkrar också att inga artister har klagat över de digitala blandbanden som Muxtape lägger ut på nätet.
Nej, jag tror tvärtom att många artister ska vara glada att en stor publik får chansen att upptäcka dem via Muxtape. Dessutom finns det ju vid varje låt en länk till en sida där man kan köpa en mp3-version av låten om man vill.
Men som så ofta verkar snålheten bedra visheten.
Synd i alla fall om Muxtape inte skulle återuppstå.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, musikindustrin, blandband, RIAA, USA, Muxtape, mp3

Länkat till Intressant

Än finns det chans till OS-upprättelse

Låt oss inte gotta oss i de svenska miss-
lyckan-
dena i OS i Peking. Det har vi redan proffs som sköter om åt oss.
Låt oss i stället vara glada över att vi i alla fall tagit tre överraskande silvermedaljer hittills. Och att vi fortfarande har folk med som kan fajtas om guldmedaljer.
I väntan på att dessa ska ge sig in i finalpassen kan ni söka svaret på vad det egentligen är för sammanhang som de brasilianska fotbollsspelarna Daniela och Marta (båda till vardags spelandes i allsvenskan) egentligen syns i på bilden här ovan.
Jag vet det naturligtvis själv, och jag tycker det är så himla fiffigt att jag är omåttligt nöjd med mig själv efter att ha kommit på det.
Kan ni komma på det rätta svaret?

Jah Hollis

Andra bloggar om: OS, Peking, Kina, Susanna kallur, SVT, stefan holm, segling, fotboll, marta, daniela, allsvenskan

Lååång väntan på festivalens pk-käk

Maten är, och har alltid varit, ett viktigt inslag i Malmö-
festivalen. Där ska finnas käk från en massa olika länder och därtill en del exotiska svenska varianter.
Malmöborna har alltid uppskattat detta och varje år finns det favoriter där köerna växer sig långa framför stånden, medan det är mer glest med kunder hos andra som serverar käk.
Vegetariskt käk tillhör inte vanligheterna, men det brukar finnas och jag misstänker att det är lite politiskt korrekt att gynna den som satsar på vegetariskt.
Sedan hänger det nog en hel del på medias betyg, i Sydsvenskan, i Kvällsposten och i Skånskan, om det ska bli en inkomstbringande vecka eller en mager inkomst för dem som kränger mat.
I sällskap med gudbarnet och hennes mamma gjorde jag i dag, söndag, en runda bland stånden som huvudsakligen är koncentrerade till Gustav Adolfs torg mitt i Malmö (för den som nu inte känner staden redan).
Till gudbarnets förvåning inledde jag vid det vegetariska stånd som sköts av folk från den vegetariska butiken Astrid och aporna (och jag var inte elakt vitsig nog att fråga vem som var vem).
"Du är väl inte vegetarian?", konstaterade hon helt riktigt och hann med att hänga med morsan till muggen och dessutom återvända utan att jag fått maten jag beställt.
Jag vet inte om det var ett resultat av att bra betyg i tidningarna gett fler kunder än vad man trott eller ren amatörmässighet, men det tog mer än tjugo minuter att få (den rätt snålt tilltagna, men goda) pk-maten.
Gudbarnet gjorde en annan intelligent observation när hon såg en av de andra rätterna Astrid och hennes apor serverade: vegetarisk chorizo.
"Hur kan korv vara vegetarisk?", undrade hon.
Ja, man kan ju undra varför vegetarianer försöker att göra mat som liknar köttprodukter.
Men sedan sökte vi upp gamla pålitliga Victor Jara-föreningen, de chilenska invandrarnas gigantiska rökosande grill, där korvar och lomitoburgare grillades i ett ständigt flöde, men med omsorg (se bilden ovan).
Där blev man, trots ganska lång, och på något vis felvänd kö, snabbt serverad en jätteburgare, kryddig och perfekt grillad, med gott bröd, salsa, grönsallad och pfefferoni till.
Det är vad jag kalla snabbmat med känsla och kvalitet.
Sedan jag slukat min burgare, och större delen av gudbarnets (hon visade sig inte vara så hungrig) klarade jag mig resten av dagen.
Jo, det var lite overkill.
:-P

Helgens pris för planering av semesterresa går till min gode vän Ol’ Hell som var inställd på att flyga till Dublin i morgon, måndag, när han plötsligt upptäckte att det är först om en vecka han ska åka.
Den som väntar på något gott och så vidare.
Ja, det gäller då förstås inte maten på Malmöfestivalen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, vegetarianer, vegetariskt, korv, hamburgare, snabbmat, malmö, malmöfestivalen, resa, dublin

Så väntar ännu en semesterdag Jah Hollis

Det blev en rätt festlig dag i Malmöfestivalens tecken i går, precis som det är tänkt att det ska vara. Jag menar det heter väl inte för inte festival. Vi började lite lätt med att värma upp hemma på Tompas balkong, och det var första gången jag hälsade på honom i nya lägenheten.
Solen och vinet värmde och vi begav oss i exakt rätt tid ner till Möllepaltsen för att höra Pugh Rogefeldt och hans excellenta band dra igång sin föreställning ungefär en kvart för tidigt.
Detta för att de tyckte att den timme de hade på sig enligt programmet var för lite för att ge publiken det de ville ge. Sympatiskt, och det vete tusan om jag hört talas om några andra musiker (undantaget The Clash som lär ha startat före utsatt tid på Olympen en gång i tiden) som gjort det.
Det lät riktigt bra om bandet, inte på något vis mossigt eller töntigt nostalgiskt utan tajt och inspirerat. Men detta till trots hamnade vi i det inhägnade ölserveringsområdet innan konserten var slut (man hörde bra där med) och med alla som tillstött samlade blev det vår bas för resten av aftonen.
Det blev någon utflykt till tältet som kallas Manegen, och där det bjöds musik för en mindre, sittande, krets. När jag var inne var det en kvartett hajpade finska munspelare, och som ofta när något hajpas kraftigt, blir man lite besviken.
Visst, de var skickliga och så vidare, men för mej kändes det som lite musikalisk freak show. Jag må vara konservativ i den saken, men hade det varit den här mannen som spelat munspel i Manegen hade jag suttit mig igenom hela föreställningen.
Kvällen avslutades med The Last Poets som jag mest hörde som smattrande congas, en mycket mullrande bas och några mässande röster från den stora scenen, och i det läget kunde det inte locka mig från diskussionen vid bordet där jag satt.
Vid den tiden var sällskapet dessutom i upplösning och BT och jag tog snart våra bajkar och drog hemåt. Jag tror vi var rätt nöjda även om han skulle fortsätta en stund framför OS på tv.
På tal om OS ja. Jag har ju inte tv, och har inte uppbådat något riktigt intresse för att ta mig hem till någon och kolla sändningarna från Kina. Men några saker tror jag mig kunna kommentera:
• Usain Bolt vann, tydligen överlägset, finalen på männens 100-meterslöpning. Och han satte därtill nytt världsrekord på distansen. Man undrar ju var gränsen går för världsrekordet på den här distansen. För någonstans måste väl gränsen gå?
• Den amerikanske simmaren Michael Phelps levde upp till sina landsmäns förväntningar om att han skulle vara främst i deras paradgren: Störst, bäst och vackrast. Visst, åtta OS-guld imponerar, men jag har svårt att hetsa upp mig för att två av dom togs på 100 och 200 meter fjärilssim, ett konstlat simsätt som jag aldrig sett någon använda i något annat sammanhang än vid simtävlingar. Att sedan tävla både 100 och 200 meter på det sättet verkar vara slöseri med medaljer. Sedan hade Phelps ju inte varit mycket utan goda lagkamrater i de många lagkapptävlingarna. Hade han sedan tävlat för till exempel Kina, hade man nog spekulerat i att det skulle ligga något fusk bakom.
• Några ur det svenska simlandslaget (iklädda OS-landslagsklädseln) fick inte kolla dubbelfinalen i tennis klart eftersom de drack av den öl som uppenbarligen serverades i tennisstadion. Usla föredömen och fy och bu och usch och så vidare, lät det och så kördes de ut från matchen. Efter den usla insats de gjort i OS tycker jag att de, om några, skulle kunna få trösta sig med några bira.

Nej, nu väntar en ny semesterdag och snart ska jag hämta upp gudbarnet med vidhängande moder för en tur runt Malmöfestivalen.
Och hej, jag är ledig i morgon också!
Hela dagen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: malmö, malmöfestivalen, pugh rogefeldt, musik, munspel, mölleplatsen, j geils band, magic dick, the last poets, OS, michael phelps, simning, medaljer, usain bolt, världsrekord, öl

Muxtape har blivit den nya favoriten

Jag har hittat en ny favoritplats på nätet och även om många av er säkert redan känner till den kan jag inte låta bli att föra budskapet vidare.
Jag vet inte om ni har upplevt den tiden då man gjorde blandband, kassetter där man spelade in en blandning av musik som skulle vara noga utvald. Kanske gjorde man sin blandning för någon speciell person, ja kanske var bandet till och med en kärleksförklaring till någon (blandband ansågs för övrigt, på den tiden de var vanliga, att utgöra samma hot mot musikindustrin som fildelningen i dag).
Men med cd-bränningen och övergången till digitalt nerladdad musik blev kassetterna museiföremål och konsten att göra blandband dog ut.
Eller?
Behovet tycks finnas kvar, för nu finns Muxtape på nätet, ett ställe där man kan sätta ihop sitt eget digitala blandband, en Muxtape, och dela med sig till vem som helst.
Jag har inte skaffat konto där än, men jag väljer ofta ut en spellista från Muxtape och lyssnar på när jag sitter vid datorn någon längre stund. Muxtapes blandband fungerar utmärkt i andra sammanhang också och denna sajt verkar dra till sig folk som har väldigt rolig och varierad musiksmak.
Nytt och gammalt, gott och blandat i ordets bästa bemärkelse.
Den gamla godingen ovan återupptäckte jag på en Muxtapeblandning.
Rekommenderas varmt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, can, muxtape, blandband, krautrock, internet, musikkassetter

Nu har helvetet/himlen brakat loss i Malmö

För drygt en timme sedan drog det som många, av vitt skilda anledningar, tycker är antingen en höjdpunkt eller något man undviker i Malmö varje år.
Jag talar naturligtvis om Malmöfestivalen som började tidigare i dag, men som officiellt varje år inleds med det stora kräftkalaset på Stortorget. Sedan håller det på en vecka med matos, musik, massor av folk i rörelse och en mängd andra arrangemang.
Somliga tycker hela festivalen är toppen, andra Malmöbor väljer att bege sig från stan när det är festival. Själv befinner jag mig någonstans mitt emellan: ibland njuter jag av det jag kan hitta på festivalen, andra år vill jag knappt besöka festivalområdet.
Intressant är, att Malmöfestivalen har överlevt Vattenfestivalen i Stockholm.
Den enda gång jag har varit i Stockholm när Vattenfestivalen pågick, slog det mig att man hade plankat i stort hela konceptet från Malmö. Men man lyckades inte göra det till en stockholmsk fest och därför dog den nut.
Men Malmöfestivalen är Malmö på gott och ont och den har rotat sig sedan över 20 år nu som en fest för främst Malmöborna.
Själv har jag inga jätteförväntningar på årets festival, men frågan är om jag inte tackar nej till kräftkalaset jag är bjuden till i morgon och i stället går och kollar först Pugh Rogefeldt med Jojje Wadenius och Loffe Carlsson, som ju var med på Pughs stora genombrottsplatta Ja, dä ä dä.
Lite senare dyker ett annat gäng veteraner, föregångarna till rapen och hip-hopen, The Last Poets, upp.
På söndag blir det väl en sväng på festivalen i sällskap med gudbarnet och hennes mamma. Sedan vete tusan om inte jag flyr stan resten av veckan.
Jag har ju semester!


Jah Hollis

Andra bloggar om: semester, malmö, stockholm, malmöfestivalen, Vattenfestivalen, pugh, the last poets, mat, musik

Skitsnack i radion lagom till frukost

Mina jobbtider och familjeförhållanden tillåter att jag i stort sett kan sova så länge jag vill på förmiddagarna, ja jag kan i alla fall normalt stiga upp när jag känner mig utsövd.
Det medför också att jag skaffat mig frukostvanor som innebär att jag har svårt att äta före klockan tolv (alltså mitt på dagen).
Det i sin tur innebär att jag oftast har Vetenskapsradion eller lunchekot som sällskap när jag intar dagens första mål.
Just i dag behandlar Vetenskapsradion vattenklosetter och frågan om hur man världen över tar hand om det vi släpper ifrån oss bakvägen, bajset alltså.
Jag anser mig inte vara speciellt äckelmagad, men det är ett ämne jag inte gärna har som sällskap vid frukostbordet. Död och elände i ekot är OK; bajs i Vetenskapsradion är det inte.
För många år sedan, på en av mina tidigare arbetsplatser, var det en stor grupp av de yngre förmågorna som skaffat barn och livligt, när vi satt och käkade, kunde diskutera vad de hittat i småttingarnas blöjor.
Jag har också suttit i fikarummet på en arbetsplats och hört hundägande kollegor diskutera vad deras älsklingar släppt ifrån sig när de inte mått så bra.
Urk!
Nej, för min del får alla gärna skippa skitsnacket i samband med maten.
Visst "bajs är naturligt", men det gör det definitivt inte aptitligt för det.
Nu börjar strax ekot med lite stilla krigsrapportering från Georgien.
Till matbordet!

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, äta, radio, P1, Ekot, nyheter, Vetenskapsradion, avföring, bajs, frukost, fikarum

I dag har min minoritet sin egen dag

Ja, i dag är det De vänsterhäntas dag, och även om någon av er konstaterat att jag både skriver med höger hand och spelar gitarr högerhänt, så tillhör jag faktiskt de vänsterhäntas skara.
Och jag blev inte tvingad att lära mig skriva med höger hand om ni tror det (jag är inte född på 1800-talet) utan lärde mig det själv redan innan jag började skolan.
Egentligen behöver väl inte vi vänsterhänta någon egen dag av den anledningen att vi skulle vara förtryckta på något vis eller att vi är drabbade av någon annan form av diskriminering. Men jag, liksom andra vänsterhänta, tycker väl att det är lite kul att vi uppmärksammas.
I kväll ska jag gå på quiz på Pickwick här i Malmö och då får jag väl fira den här dagen lite extra med en annan vänsterhänting i vårt lag. Vi tar säkert en vänsterhandsskål.
I dessa datoriserade tider kanske det kan vara intressant att veta att jag även hanterar datormusen med båda händerna. Höger på jobbet och vänster hemma och jag tror det besparat mig en återkomst av den musarm jag drabbades av för ett antal år sedan.
Innan jag gör mig klar för kvällens quizzande vill jag också gratulera den andre svenska cyklisten som tagit silver i OS i Kina. Grattis Gustav Larsson!

Jah Hollis

Andra bloggar om: vänster, vänsterhänt, Jimi Hendrix, quiz, Pickwick pub, Malmö, OS, Peking, Kina, silver, Gustav Larsson

Misär och rånare vardagsmat i Malmö nu

Ann Henning, som höll i dagens Sommar i P1, var en ny bekantskap för mig, och det var med en viss misstänksamhet som jag började lyssna på hennes program.
Hon är född och uppväxt i Sverige, men bor sedan 25 år i Connemaraområdet på Irlands västkust.
Min misstänksamhet kommer väl i från att hon beskrivs som en stor bästsäljande irländsk författare, en som jag aldrig hört talas om. Men helt klart har hon ju etablerat sig som en irländsk författare och hennes program var intressant.
Hon lyckades dra hela Irlands historia på ett begripligt sätt och nästan alla för- och nackdelar med ön och dess båda länder.
Ann Henning spelade bara irländsk musik, givetvis, som den på videon ovan, The Town I Loved So Well. En ganska fantastisk låt som elegant och lågmält beskriver vad de grymma stridigheterna mellan folkgrupperna i Nordirland gjorde med folket och landet och specifikt då i staden Londonderry, eller Derry som en del hellre kallar den.
Tro det eller ej, men den är skriven av Phil Coulter som också varit med och skrivit Congratulations till Cliff Richard.
Malmö kan ju inte jämföras med Londonderry, men här händer det också saker man skulle kunna klara sig utan.
I dag rök några av missbrukarna på Värnhemstorget, där jag brukar handla och där jag brukar ta bussen ifrån ibland, ihop och en blev skuren i halsen med en trasig flaska.
Det förvånar mig inte.
De här fyllona, och vad det nu är de går på, har mutat in några bänkar på det här slitna torget (som kommunen inte riktigt framgångsrikt försökt snygga till) och det är ständiga skärmytslingar runt de här bänkarna.
Jag vet att det handlar om folk på samhällets botten och så vidare, men varför kan inte någon någonsin ta ta i det här problemet på allvar?
De här problemen med missbrukarna har funnits så länge jag kan minnas, men det verkar som om samhället har givit upp och de här ofta väldigt jobbiga och uppenbarligen våldsbenägna människorna får fortsätta år efter år att i offentlighetens ljus leva ut denna misär.
Det är grymt både mot folk som vill ha sitt torg till något annat än att slåss och supa på och mot de här missbrukarna vars ovärdiga sätt att leva hängs ut till allmän beskådan.
Ja och så har vi dagens butiksrån i Malmö också, även det något som tydligen blivit samma vardagsmat för oss som soldaterna och bomberna blev i Londonderry.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Ann Henning, Irland, Nordirland, Londonderry, Derry, Malmö, Värnhemstorget, missbrukare, bankrån, rånare, connemara, Sommar, P1

Go deh, go deh, Carin Götblad!

Eftersom jag började min semester i dag, kunda jag i lugn och ro lyssna på Sommar med Stockholms länspolismästare Carin Götblad.
Jag visste inte vad man skulle kunna vänta sig av denna kvinna som ibland tidigare kunnat framstå som lätt nervig och osäker i media.
Men jag lyssnade mig igenom hela programmet, där länspolismästaren verkade vara på säker mark och som innehöll tänkvärdheter, en del humor och framförallt ett rätt personligt musikval.
Jag hade i alla fall knappast väntat mig Fleet Foxes och Solomon Burke eller att bli påmind om vilken suverän sångerska Sara Isaksson är.
Men så var det. Och jag tycker det tyder på en självdistans, som många Sommar-värdar saknar, när länspolismästaren spelar I Shot the Sheriff med Bob Marley & The Wailers, så där bara i förbifarten.
Jag minns på den tiden Bob Marley levde och började nå ut till en stor publik även i Sverige, hur en del vänsterfolk och moralpuritaner avfärdade honom som en "knarkpropagandist" som ungdomar helst inte skulle få lyssna på.
Att han var den så kallade tredje världens störste artist och en stark politisk röst verkade gå många "medvetna" förbi.
Så go deh, Carin Götblad!
Och så har vi i dag fått det bekräftat att Ulf Lundell fortfarande trivs bäst i öppna landskap.

Jah Hollis

Andra bloggar om: radio, Sommar, P1, Carin Götblad, musik, Fleet Foxes, Bob Marley, reggae, knark, Ulf Lundell, Österlen, Kivik

Semestern började inte bra alls...

Nu har min semester börjat och den kunde ju ha börjat bättre, minst sagt.
Och då talar jag inte om att MFF gjorde ännu en underkänd insats, mot Djurgården i går, för det hände innan jag hade jobbat klart för dagen.
Nej, det var på väg hem det hände, mitt i natten då jag först skulle skjutsa en arbetskamrat hem på vägen tillbaka till Malmö.
Jag har länge befarat att det skulle hända, det var på något vis oundvikligt. Och just i natt hände det, som ett dåligt omen (nej, jag tror ju inte på sådant) inför min långa ledighet.
En bit på vägen mot Malmö dök det plötsligt upp ett djur på vägen och det kom springande i en väldig fart och hamnade rakt under mitt vänstra framdäck. Jag skrek till så att min passagerare hoppade högt, men tack och lov gjorde jag inte någon idiotinbromsning eller liknande.
Det var en kattstackare, mitt ute i ödemarken, som fick sätta livet till.
Och jag brydde mig inte om att stanna (det är livsfarligt att stanna där det bara är en fil och mittvajrar) eftersom jag kände hur ben och inälvor krossades av mina hjul.
Kattstackarn måste ha stendött så den behövde inte plågas på sin hädanfärd.
Lik förbannat kändes det mycket olustigt att vara orsak till att ett oskyldigt djur fick sätta livet till.
Dessvärre tror jag inte det var sista gången jag hamnade i den situationen, vägen mellan Malmö och Ystad är beströdd med små djurlik.
Och sedan läste jag i nyheterna att Isaac Hayes hade kastat in handduken.
Jag har väl inte varit någon uttalad Isaac Hayes-fan, men jag gillar mycket av den musik han gjort själv och till andra.
Att många verkar känna till honom främst som Chef i South Park, måste väl vara en generationsfråga.
Jag förknippar Isaac Hayes främst med en radda hits han skrev, tillsammans med David Porter, för soulskivmärket Stax och inte minst för musiken till filmen Shaft (där ju Sportspegeln lånade temat som signaturmelodi).
Hayes och Porter låg bland annat bakom fenomenala duon Sam & Daves hits, som till exempel Hold On, I´m Coming som de tillsammans med Booker T & The MG:s och The Mar-Keys förtrollar vita europeiska tonåringar med i videon här ovan.
Historien om den låten är en klassiker: Hayes och Porter hade suttit och gnetat länge för hitta en ny hit när Porter var tvungen att gå på muggen. Just då kom Hayes på en melodi och ropade efter Porter som svarade ”Hold on (man) I´m coming".
Tio minuter senare hade de sin hit med en titel och refräng som satt som gjuten.

Jah Hollis

Andra bloggar om: semester, bilar, djur, död, Malmö, Ystad, musik, soul, Chef, South Park, Isaac Hayes, David Porter, Stax, Sam and Dave

Riktig semester och semesterdrömmar

En dag kvar att jobba, denna söndag, och klockan 00.30 i natt kan jag köra hem och veta att jag har fem lediga veckor liggande helt oplanerade (ja nästan helt oplanerade) framför mig.
Jag hade ju tre veckor lediga runt midsommar tidigare, men de kändes mer som en andhämtning‚ det var som att samla kraft för att orka jobba hela juli och en bit in i augusti.
Och nu kommer belöningen, även om det råder ett trist, regnigt väder för tillfället.
Nu har jag som sagt nästan ingenting inskrivet i almanackan, utom ett besök några dagar hos min gamla morsa uppe i Småland. Det är ett stående inslag på semestern och brukar kombineras med någon smärre backanal tillsammans med några av de få gamla kompisar jag fortfarande har däruppe.
I går kväll träffade jag också gamla kompisar, två styck som faktiskt hänger med sedan Smålandstiden och båda hamnat i Malmö. Det blev lite stilla prat runt några öl vid turistfällan Lilla Torg där en öl på 40 centiliter kostar en bra bit över 50 kronor.
Och där man, som vi oturligt nog i går, kan hamna bredvid ett sällskap med en karl som efter några öl blir så högröstad och skränig att det blir olidligt och man föredrar att flytta till ett annat bord.
Sedan har jag sovit och drömt, bland annat om en vacker ung tjej som det gångna året vikarierat på mitt jobb. Eftersom det var en dröm, svär jag mig fri från (det rätt romantiska) innehållet i den.
Tom Waits ger mig alibi när han sjunger Innocent When You Dream här ovan.
Helgens löjligaste uttalande står Håkans Hellström för. Jag har aldrig förstått mig på hans storhet, men inte trodde jag att han bar på så barnsliga fördomar som han tydligen har.
För helgens riktiga idiotier står i alla fall de, som dragit igång ett krig i Georgien. Man upphör aldrig att förvånas över att så många karlar i ansvarig ställning här i världen fortfarande befinner sig på en grottmänniskonivå där våld är enda lösningen på de problem man har framför sig.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, semester, sommar, regn, augusti, Malmö, Småland, drömmar, Tom Waits, romantik, krig, Georgien, Putin, George Bush, Håkan Hellström, Stockholm, stockholmare

OS - fälttävlan, någon - kanot kanske

Du milde Moses.
Jag har sett OS-invigningen (delar av den) på burken, ett par gånger på jobbet i kväll.
Och när jag kommer hem i natt är det direktsändning på radion från de första tävlingarna.
Sverige har en deltagare i fälttävlan i Hongkong.
I väntan på hur det ska gå får vi höra Magnus Uggla.
Jag borde lägga mig och sova.
Men jag skulle hellre berätta om min romans med Radiohead.

Jah Hollis

Andra bloggar om: os, kina, sverige, olympiad, magnus uggla, musik, radiohead

080808 - nu drar olympiska spelen igång

Om cirka en timme, klockan åtta minuter över åtta (lokal tid) den åttonde dagen i den åttonde månaden år 2008, invigs de olympiska spelen i Peking.
Kontroversiella är bara förnamnet på de här idrottstävlingarna och det protesteras och diskuteras, för och emot, över hela världen nu.
En del av de organisationer som, naturligtvis helt legitimt, nu hörs i proteststormen tycker jag man ska passa sig noga för att omfamna alltför enkelt. Det finns anti-kinesiska rörelser som kanske inte har så rent mjöl i påsen själva.
Men visst önskar man att Kina nu kunde ta tillfället och öppna sig mer mot omvärlden och sluta med sina märkliga aktioner mot yttrandefrihet och oliktänkande.
Dock hoppas jag innerligt att de människofientliga våldsfanatiker som hotar med attentat inte ska få en chans att sabotera de olympiska spelen i Kina.
Jag bifogar en vacker kinesisk låt och är samtidigt rätt glad att kunna se OS på tv här hemma.
I dag var det 32 grader varmt, ångbastuluftfuktighet och smog i Peking.
Det är inga omständigheter jag trivs med.

Jah Hollis

Andra bloggar om: kina, peking, OS, olympiad, olympiska spel, idrott, politik, yttrandefrihet, falungong, islamister, fanatism, sa ding ding, värme, smog

Ändrar sig priserna av sig själva?

Lyssnade lite håglöst på dagens eländesrapport, lunchekot, medan jag intog en stärkande frukost för att klara av dagens arbetspass som med oroväckande hastighet närmar sig.
Det stora numret var inflationen och den backande svenska ekonomin.
Ekot hade kallat in någon expert, från någon bank givetvis, som skulle förklara vad dessa dystra inflationssiffror beror på.
Och de beror (vilket jag själv med mina enkla kunskaper i ekonomi redan räknat ut) att priserna på bland annat boende och energi gått upp.
Gått upp?
Är det inte någon som har höjt dem?
Inte f-n ökar väl priserna av sig själva?
Tänk om personalen i livsmedelsbutiken kommer in en morgon och ser att mjölken plötsligt kostar tolv kronor litern. Oj, priset har gått upp av sig självt under natten!
Nej, detta är ju en del av vårt hyllade kapitalistiska system, tillgång och efterfrågan.
Någon vill ha mer betalt för det man säljer för att hålla sin vinst uppe och då höjer man priserna.
Kalla en spade en spade, tack!

Jah Hollis

Andra bloggar om: pengar, priser, inflation, sverige, ekonomi, anders borg, varor, kapitalism, vinster

Mobbning och hån "nöje" i Aftonbladet

Jag har sagt det förr och jag kan gärna säga det igen: Aftonbladet måste vara den värsta journalistiska avskrädeshög man kan hitta i dagstidningssverige. Ingen tidning kan på samma sätt som Aftonbladet, hur de än försöker, gotta sig i andra människors olycka och i att människor beter sig svinaktigt mot andra människor.
Typiskt är väl att de två rubrikerna (varav den ena handlar om kretinernas kretiner, bröderna Schulman) här finns på Aftonbladets webb under vinjetten "Nöje".
Mobbning och hån är i Aftonbladets värld ett nöje.
Jag kan tänka mig att pengarna lockar många att söka jobb på Aftonbladets nöjesredaktion.
Men fy fan, rent ut sagt, jag skulle heller skyffla grisdynga dagen i ände än att jobba med det de gör.
Skillnaden är väl hårfin, till grisdyngeskyfflandets fördel.
Och doften av grisdynga är som parfym jämfört med den stank Aftonbladet sprider nuförtiden.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tidningar, journalistik, aftonbladet, mobbning, hån, håna, mat-tina, schulman, bröderna schulman

Marcoso Allbego en Oergrite...?

Marcus Allbäck har återvänt till den svenska fotbollen och till det Örgryte han föddes in i.
Om avslutningen i det svenska landslaget inte blev någon höjdare - han fick (tyvärr) inte spela mycket i EM och hela lagets insats var väl under deras förmåga - så lämnade han FC Köpenhamn som en hjälte som i sina bästa stunder lyfte det danska laget till nya höjder.
Så nu får vi se om han kan vara med och föra sin gamla moderklubb mot de fotbollens höjder där de en gång befunnit sig.
Dock förvånar mig uppgifterna härintill, från en av våra stora Stockholmstidningars hemsida, att Allbäck och hans Örgryte nu tydligen tampas i den spanska ligan.
¿Como, eh?

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, sverige, landslaget, marcus allbäck, EM, fotbolls-EM, Danmark, FC Köpenhamn, Örgryte, Spanska ligan, superettan

Vad trött man blir på dessa rånare

Kollade på Sydsvenskans webb och såg att den nya veckan i Malmös undre värld inletts med att några klantiga idioter försökt råna ett av Swedbanks kontor i Malmö och skändligen misslyckats.
Det går inte en dag nuförtiden här i Malmö utan att det är någon av dessa misslyckade figurer som ger sig på att försöka råna en bank eller en butik eller någon annan rörelse där de tror de kan göra sig en hacka.
Det är knappast några höga odds på att det handlar om killar (de flesta tjejer är väl för klarsynta för att hålla på med sådant här trams) som tittat några gånger för mycket på Scarface och som tror sig kunna bli gangsterkungar.
Samtidigt kan dom på vägen förstöra livet för en massa människor utan att de verkar skänka det en tanke.
Nej, se till att få stopp på det här skiten innan det går helt över styr.
Skaffa er ett jobb i stället killar.
Visa era medmänniskor verklig resepekt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: rån, rånare, brott, brottslighet, swedbank, bankrån, malmö, tjejer, killar, scarface

Det gäller att erkänna misstagen, SR

I dag följde jag i stort sett Sommar i P1 från början till slut. Det var Pia Johansson som höll i programmet och det var helt klart ett av de bästa jag hört denna sommar.
Det var roligt och allvarligt och genomtänkt och tänkvärt och så innehöll det en Lindeman.
Det var snudd på full pott för Pia Johansson och det vara väl bara musikvalet och användningen av musiken som inte till hundra procent föll mig på läppen (var kommer det uttrycket från?).
Jag gillade programmet så bra att jag knäppte på radion för att höra reprisen klockan 22 då jag ändå skulle pyssla en stund i köket.
Lite förvånad blev jag när jag inte alls kände igen programmet, fastän det helt klart var Pia Johansson som var värd. Jag började undra om jag blivit senil på något vis eller om jag bara inbillade mig att jag hört programmet när det gått tidigare på dagen.
Så gick det upp ett ljus: någon på SR hade lyckats plocka fram Pia Johanssons Sommarprogram från 2005 till reprisen.
Det roliga var att i det programmet handlade det till en del om att kunna erkänna sina misstag. Vilket någon på SR fick göra en låååång bit in i programmet då man upptäckte felet.
Rätt pinsamt, tycker jag, men det gamla programmet var rätt OK det med.
Pinsamt var det också, tycker jag, när konstnären Karin Mamma Andersson hade Sommar häromdagen. Hon lovade att hon skulle spela "ovanligt bra musik".
Tja, så uppseendeväckande ovanligt bra var det kanske inte.
Det tyckte nog egentligen inte "Mamma" heller, eftersom hon tonade i Nirvanas Smells Like Teen Spirit strax innan solot, när det är nästan halva låten kvar.
Så gör man väl inte om man tycker det är en "ovanligt bra låt"?
Vad skulle konstnärinnan (som säkert har många kvaliteter i sin utövning) säga om en gallerist täckte över hälften av en av hennes målningar?
Det skulle väl inte vara så populärt, kan jag tänka.
Men Nirvana hade väl inte så mycket att sätta emot när hon täckte över en halva av deras musikaliska konstverk.
Här ovan har ni i alla fall låten i sin helhet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, P1, Sveriges radio, SR, Pia Johansson, musik, repris, misstag, nirvana, smells like teen spirit, konst, karin mamma andersson

Det är svårt att förnya rockformatet

Det sägs att ner- ladd- ningen har tagit död på skiv- utgiv- ningen och skiv- försälj- ningen, men ibland undrar jag.
Ända sedan senaste julen har jag haft ett presentkort från Folk å rock i Malmö liggade utan att jag lyckats omsätta det.
Sedan min favoritbutik Jukebox i Malmö slog igen har det bara blivit skivköp via nätet.
Laddar ner gör jag knappast alls, och jag äger faktiskt inte ens en ipod. Däremot lyssnar jag flitigt på skivor när jag kör bil till och från jobbet.
I går, lätt omskakad efter whiskykonsumtionen kvällen före, tog jag mig i alla fall upp till Folk å rock vid Lilla Torg i Malmö City.
Jag har faktiskt inte varit inne där sedan de gjorde om en del av lokalerna till fik, men frånsett detta nytillskott tycker jag det var sig likt. De hade fortfarande ett stort skivutbud och sedan den hjälpsamme expediten hjälpt mig att snoka fram The Hold Steadys nya platta, Stay Positive, började jag bläddra i skivställen och fick lägga band på mig för att inte förköpa mig.
Och det var gott om kunder därinne, och det ska väl tilläggas att man numera också har ett stort dvd-utbud att locka med.
Jag vacklade till slut ut i solskenet med Stay Positive plus ett par inköp till, varav åtminstone det ena ska få ett eget blogginlägg är det tänkt.
Sedan kanske någon vill veta om The Hold Steady lyckas leva upp till förväntningarna jag hade med tanke på hur bra deras förra skiva, Boys and Girls in America, är.
Jag säger än så länge: säg det.
Det är inte en sådan där omedelbar skiva som fastnar direkt.
Men de brukar ju också vara de som man tröttnar på snabbast. Jag skulle kunna tänka mig att Stay Positive är en skiva som växer och jag får väl göra bilåkningstestet när jag ska till jobbet i morgon.
Helt klart är väl ändå att det är svårt att förnya det rockformat The Hold Steady gör sin musik i, samtidigt som man ska vara rotad i sin tradition.
Just nu känns det som den här recensionen sammafattar hur det känns.
Men jag är långt ifrån att lämna mitt definitiva omdöme, och nu gäller det att utverka ledighet när The Hold Steady kommer till våra nordliga breddgrader i höst.
De är ett av de bästa livebanden jag sett på mången god dag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, rock, tradition, rockmusik, the hold steady, cd, nerladdning, ipod, cd

Whiskyn gjorde sig påmind dagen efter

Gamle vännen BT har återvänt till Malmös jord efter ännu en arbetsresa på de sju haven. Efter ett par dagar, i fredags kväll, hörde han av sig och berättade att jetlaggen lagt sig såpass att han tyckte jag kunde titta över och kolla hans senaste whiskyinköp som gjorts vid hemresan från Seattle Airport.
Han förklarade att han ännu inte var inne i vår dygnsrytm här hemma, men att han väl skulle kunna hålla sig uppe ett par timmar till så att vi kunde ta "en whiskypinne eller två".
Inköpet visade sig vara en mild och lättdrucken femtonårig Dalwhinnie, en ny bekantskap för mig (om jag nu inte testade den på whiskymässan i Malmö för ett par år sedan, jag är inte hundra).
Eftersom vi hade mycket att dryfta - det hade hänt oss båda en del omvälvande saker medan han varit borta - blev det både en och två och tre pinnar och till det en och annan öl.
Sedan ville BT ställa Dalwhinniens lite sötoljiga inställsamhet mot gamla favoriten Talisker som han hade inskaffat här hemma i vårt kära systembolag. Och det blev nog både en och två pinnar även av denna välrökta smakupplevelse.
Jag vinglade hem på cykel på småtimmarna och rafsade ihop tvätten jag hade i torkrummet och lade mig sedan upplivad på soffan för att lyssna på någon skiva jag inte lyssnat på på länge.
När jag sedan vaknade var det bara att släpa sig in i sängen och sova vidare.
På lördagsförmiddagen lyckades jag ta mig upp till ett soligt Malmö city och bland annat köpa ett par skivor (som jag ska återkomma till i ett nytt inlägg).
Men efter frukosten gick luften ur ballongen och det var med möda jag kunde ta mig hem till BT för att se andra halvleken av MFF:s misslyckade insats mot Blåvitt, äta en räkmacka och skölja ner den med vatten och släcka efter med läsk.
Och då hade jag denna lördag erbjudanden om att åka ut till landet och grilla i stilla ro, eller att komma till gårdsfest i stan och grilla - kanske inte i fullt lika stilla ro.
Men av detta blev det ju intet.
Whisky är en nyckfull dryck.
Den kan vara lika hård när den slår tillbaka, som den är upplivande när man njuter den.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, Malmö, MFF, Blåvitt, IFK Göteborg, allsvenskan, Malmö, whisky, santana, talisker, dalwhinnie

Förväntningarna var för högt uppskruvade

Jag var på, ett icke utsålt, KB i går och kollade Mavis Staples, en gång en klippa i Staple Singers, men på äldre dagar en fram-
gångsrik solostjärna med en gudomlig röst i bra behåll.
Hon var på samma plats vid ungefär samma tid förra året och gjorde succé, så förväntningarna nu var stora, både hos mig som skulle se henne för första gången, som hos flera som sett henne förra KB-konsert.
Kanske var förväntningarna lite för högt uppskruvade, eller så har nu 69-åriga Mavis börjat känna av lite mer av sin ålder.
Alla förutsättningar var egentligen de rätta: hon har ett strålande band, hon är en glad och öppen scenpersonlighet med bra publikkontakt och hon har, som sagt, en gudomlig röst.
Men någonstans under konserten var det som om luften gick ur den färgglada konsertbadbollen: efter en strålande inledning planade det ut i ett antiklimax i en korsning av Allsång på skansen och amerikansk medborgarrättsrörelse på 50-60-talet.
Synd på så rara ärtor skulle man kunna säga, men jag är ändå glad att jag var där.
En tanke som dock slog mig under kvällen var denna: trots att Mavis Staples är en av de stora svarta soulsångerskorna och en kvinna som befunnit sig mitt i den amerikanska medborgarrörelsen och kände Martin Luther King, så såg jag inte en enda svart människa på KB i går.

PS. Läs här vad en annan som var där tyckte. DS.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, malmö, KB, Kulturbolaget, staple singers, Mavis Stapels, martin luther king