Så nu börjar det på riktigt: gullandet med den musikaliska spiksoppa som kallas Melodifestivalen. Tidningarna börjar bli alldeles till sig och det gäller att hoppa på tåget nu.
Och då talar jag inte om boulevardbladen som kommer att bli totalt outhärdliga den närmaste tiden.
Men till och med Sydsvenskan, som för inte så väldigt många år sedan höll folkliga kulturuttryck som just Melodifestivalen tämligen kort, och överlät till den då existerande konkurrenten Arbetet att skriva om populasens musik, har givit ut en specialbilaga inför de kommande musiktävlingarna.
Snyggt och välgjort, som oftast när den stora Bonniertidningen satsar på något, men det känns ändå som en kappvändning och ett fingret i luftenstickande som är helt måttlöst.
Nu ska kulturskribenter och politiska reportrar skriva om sina favoritlåtar och bekänna att de egentligen alltid gillat schlagers och speciellt då Melodifestivalen.
Den som nu vågar yppa något om ”kommersiellt skit” eller ”innehållslös musik” eller ”lycksökare” eller ”det går inte att tävla i musik” kommer att mosas som ytterst ohipp och i otakt med tiden.
Tack och lov är det inte obligatoriskt att se på eländet än. Och de kvällar Melodifestivaltävlingarna sänds kommer det att finnas många barer och krogar med gott om utrymme för oss som ännu står emot schlagertrycket.
Men man känner sig mer och mer som man är med i en gerillarörelse.
Jah Hollis
onsdag 31 januari 2007
Tekniken kan driva mig till vansinne
Vi har väl alla sett dom, dom små filmerna på nätet med datoranvändare som får vansinnesutbrott när tekniken inte fungerar.
OK de är knappast autentiska händelser, men de säger rätt mycket om vårt förhållande till tekniken. Och just i kväll, när allt gick så bra hände det: ett program jag är beroende av slutade plötsligt att fungera.
Det uppförde sig på ett sätt jag, trots att jag jobbat med det i närmare 15 år nu, aldrig varit med om förr. Och ingen hjälp fanns det att få i den sena natten.
Jag fick, som Clint Eastwood rekommenderar i Heartbreak Ridge, improvisera. Och jag hann inte bli klar i tid, men med vad som nog var mer tur än skicklighet löste det sig i alla fall till slut.
Men helt klart är: man kan aldrig, aldrig vara hundra procent säker på att tekniken ska fungera. Och ändå har vi byggt in oss i ett hörn där vi är beroende av den.
Som art betraktade är nog vi människor inte mycket att hänga i julgran. Vi tycks ha svårt att lära oss av våra misstag. Eller är jag för pessimistisk nu efter en kväll där en motgång förstörde allt?
Jah Hollis
OK de är knappast autentiska händelser, men de säger rätt mycket om vårt förhållande till tekniken. Och just i kväll, när allt gick så bra hände det: ett program jag är beroende av slutade plötsligt att fungera.
Det uppförde sig på ett sätt jag, trots att jag jobbat med det i närmare 15 år nu, aldrig varit med om förr. Och ingen hjälp fanns det att få i den sena natten.
Jag fick, som Clint Eastwood rekommenderar i Heartbreak Ridge, improvisera. Och jag hann inte bli klar i tid, men med vad som nog var mer tur än skicklighet löste det sig i alla fall till slut.
Men helt klart är: man kan aldrig, aldrig vara hundra procent säker på att tekniken ska fungera. Och ändå har vi byggt in oss i ett hörn där vi är beroende av den.
Som art betraktade är nog vi människor inte mycket att hänga i julgran. Vi tycks ha svårt att lära oss av våra misstag. Eller är jag för pessimistisk nu efter en kväll där en motgång förstörde allt?
Jah Hollis
tisdag 30 januari 2007
Tröttsamt att inte få in sina inlägg
Jag vet att jag börjar låta tjatig. Men kan inge ge en vettig förklaring till att de inlägg man skriver på natten (jag är nattmänniska och skriver dessutom ofta efter jobbet som är slut vid ett-tiden på natten) och pingar till intressant.se med regelbundenhet bara försvinner, gud vet vart?
Jag har fått tips om hur jag ska göra, men ibland händer ingenting. Inte ska man väl behöva sitta på dagtid (som nu) och skriva för att komma med?
Jag försöker givetvis i natt igen, och då ska det väl kanske bli något mer intressant. Om hur det går till på svenska kärnkraftverk kanske.
Jah Hollis
Jag har fått tips om hur jag ska göra, men ibland händer ingenting. Inte ska man väl behöva sitta på dagtid (som nu) och skriva för att komma med?
Jag försöker givetvis i natt igen, och då ska det väl kanske bli något mer intressant. Om hur det går till på svenska kärnkraftverk kanske.
Jah Hollis
Jag jobbar så jag får huvudvärk
Det var mycket slit och stress på jobbet i dag. Jag jobbade närmast med två inhoppande vikarier, men de klarade sig med glans.
Det är skönt när man får jobba med folk som man kan lita på klarar sin uppgift fastän de egentligen har liten erfarenhet av den. Men det gick över förväntan i kväll.
Ändå har jag fått ont i skallen av anspänningen och tidspressen. Av symptomkatalogen att döma kan det vara allt, från vätskebrist till en sjukdom jag knappt vågar nämna, jag har drabbat av.
Annars har jag inte varit så sjuk att jag känt mig tvungen att sjukskriva mig på hur länge tillbaka som helst. På det jobb där jag haft fast anställning i snart två och ett halvt år nu (och vikarierat på ett drygt år innan dess) har jag inte varit sjuk.
Det är inget jag skryter med, jag är mest förvånad. Senast jag sökte läkarhjälp var för säkert tio år sedan då jag drabbats av musarm.
En bunke piller och det faktum att jag kan jobba med vänster arm hemma och höger på jobbet löste det problemet för gott (?).
Intressant va? Nej, det känns att det är dags att gå hem till övernattningsrummet, kanske läsa lite i Uncut om hur Radiohead gjorde OK Computer.
En bra platta, men jag har inte lyssnat på den på länge.
Jah Hollis
Det är skönt när man får jobba med folk som man kan lita på klarar sin uppgift fastän de egentligen har liten erfarenhet av den. Men det gick över förväntan i kväll.
Ändå har jag fått ont i skallen av anspänningen och tidspressen. Av symptomkatalogen att döma kan det vara allt, från vätskebrist till en sjukdom jag knappt vågar nämna, jag har drabbat av.
Annars har jag inte varit så sjuk att jag känt mig tvungen att sjukskriva mig på hur länge tillbaka som helst. På det jobb där jag haft fast anställning i snart två och ett halvt år nu (och vikarierat på ett drygt år innan dess) har jag inte varit sjuk.
Det är inget jag skryter med, jag är mest förvånad. Senast jag sökte läkarhjälp var för säkert tio år sedan då jag drabbats av musarm.
En bunke piller och det faktum att jag kan jobba med vänster arm hemma och höger på jobbet löste det problemet för gott (?).
Intressant va? Nej, det känns att det är dags att gå hem till övernattningsrummet, kanske läsa lite i Uncut om hur Radiohead gjorde OK Computer.
En bra platta, men jag har inte lyssnat på den på länge.
Jah Hollis
måndag 29 januari 2007
Även indianerna var nära förintelse
Förintelsen, nazisternas groteska försök att utplåna alla judar, ägnades en minnesdag den gångna helgen. Och det är med all rätt man påminner oss alla, som sluppit utsättas för denna form av perversiteter, om hur fruktansvärt vansinnigt saker och ting kan utvecklas om vi inte kämpar emot.
I en artikel jag läste hoppades en citerad person att vi skulle minnas alla dem som mötte samma öde som judarna, i nazisternas Tyskland eller andra länder. Helt rätt.
Dock saknar jag helt i dessa sammanhang någon som talar om de amerikanska indianernas öde. De har väl upplevt en förintelse utan motsvarighet. De hamnade inte i koncentrationsläger, men effekten för den befolkning som levde på de amerikanska kontinenterna när européerna hittade dit var densamma.
Från att ha varit den enda befolkningsgruppen i Nordamerika, utgör den indianska ursprungsbefolkningen i USA i dag mindre än en procent av hela befolkningen.
Historien om hur det kunde gå så (och hur världens rikaste nation skapades) är fruktansvärt sorgesam.
Men den är också värd att minnas och påminnas om. Om och om igen.
Jah Hollis
I en artikel jag läste hoppades en citerad person att vi skulle minnas alla dem som mötte samma öde som judarna, i nazisternas Tyskland eller andra länder. Helt rätt.
Dock saknar jag helt i dessa sammanhang någon som talar om de amerikanska indianernas öde. De har väl upplevt en förintelse utan motsvarighet. De hamnade inte i koncentrationsläger, men effekten för den befolkning som levde på de amerikanska kontinenterna när européerna hittade dit var densamma.
Från att ha varit den enda befolkningsgruppen i Nordamerika, utgör den indianska ursprungsbefolkningen i USA i dag mindre än en procent av hela befolkningen.
Historien om hur det kunde gå så (och hur världens rikaste nation skapades) är fruktansvärt sorgesam.
Men den är också värd att minnas och påminnas om. Om och om igen.
Jah Hollis
söndag 28 januari 2007
Jag ångrar mig – jag saknar snön nu
Var är den snö som föll i går? Jo, den är helt borta här nere i söder och tillbaka är den grå regndisiga skånska vintern. När man tittar ut vet man inte om det är fönstren som behöver putsas (jo, det behöver dom) eller om det är vädret det hänger på.
Och snart går vi över i februari, den sista vintermånaden. Den som ska vara den kallaste och vintrigaste. Så än har ju vintern chansen att visa att den fortfarande finns och att den kan bjuda på en och annan god upplevelse.
Och nu klampar någon i våningen ovanpå. Därifrån har jag inte hört ett ljud på flera månader, fastän det är någon som köpt lägenheten. Att få en ny granne kan vara vanskligt.
Min tidigare granne ovanpå var underbar. Vi levde i en perfekt symbios, men hon flyttade.
Återstår att se vad som händer nu. Kanske klarnar det om några dagar, när jag jobbat färdigt för den här gången och får några dagar ledigt. Mot tåget!
Jah Hollis
Och snart går vi över i februari, den sista vintermånaden. Den som ska vara den kallaste och vintrigaste. Så än har ju vintern chansen att visa att den fortfarande finns och att den kan bjuda på en och annan god upplevelse.
Och nu klampar någon i våningen ovanpå. Därifrån har jag inte hört ett ljud på flera månader, fastän det är någon som köpt lägenheten. Att få en ny granne kan vara vanskligt.
Min tidigare granne ovanpå var underbar. Vi levde i en perfekt symbios, men hon flyttade.
Återstår att se vad som händer nu. Kanske klarnar det om några dagar, när jag jobbat färdigt för den här gången och får några dagar ledigt. Mot tåget!
Jah Hollis
Får jag inte skriva om Dita von Teese?
Jag avslutade min lördagskväll med att skriva ett inlägg på bloggen om den omskrivna ”stilikonen”, tidigare porrstjärnan, Dita von Teese. Orkade inte sitta uppe och vänta på att se om det verkligen skulle komma in på intressant.se-listan.
Till min förvåning hade det fortfarande inte dykt upp nu på söndagsförmiddagen. Någon som vet vad jag gör för fel? Jag vet att jag gnällt lite om detta förut, och fått uppmuntrande svar och komentarer, men jag undrar ändå.
Varför försvinner vissa inlägg man skriver rakt ut i intet? Och kom nu inte med något ironiskt om kvalitetskontroll eller något sådant.
Jah Hollis
Till min förvåning hade det fortfarande inte dykt upp nu på söndagsförmiddagen. Någon som vet vad jag gör för fel? Jag vet att jag gnällt lite om detta förut, och fått uppmuntrande svar och komentarer, men jag undrar ändå.
Varför försvinner vissa inlägg man skriver rakt ut i intet? Och kom nu inte med något ironiskt om kvalitetskontroll eller något sådant.
Jah Hollis
Porrstjärna anses ironiskt nog bäst klädd
Jag såg att den gamla porrmodellen Dita von Teeses namn plötsligt dök upp överallt, från den grundaste modeblogg till gamla ärevördiga högertidningen Svenska Dagbladet.
Anledningen: hon medverkade vid Ellegalan (i Stockholm) och fick utmärkelsen Årets mest välklädda internationella stjärna.
Men hennes förflutna med mer kläder av än på tycks nu vara lika bortraderat som Trotskij från en bild på Stalin.
Så nu vill jag direkt varna er som är allergiska mot pornografiska bilder eller som tar illa vid er på något sätt av att se sådana: länkana som dyker upp nu leder nämligen till en del sådana bilder.
Dita von Teese har kanske inte verkat i de mest hårdporriga sammanhangen, men å andra sidan har det ofta handlat om lite mer udda intressen. Inte för att jag bryr mig, hon får väl syssla med vad hon vill.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka det är lite kul att hon nu är med och för porren in i ”de fina salongerna”, eller är det inte självbilden man har på Elle (man hade ju till och med en minister som gäst). Porren vinner både respekt och mark med Dita, verkar det som.
Och märk nu att jag inte ens nämnt Marilyn Manson!
Jah Hollis
Anledningen: hon medverkade vid Ellegalan (i Stockholm) och fick utmärkelsen Årets mest välklädda internationella stjärna.
Men hennes förflutna med mer kläder av än på tycks nu vara lika bortraderat som Trotskij från en bild på Stalin.
Så nu vill jag direkt varna er som är allergiska mot pornografiska bilder eller som tar illa vid er på något sätt av att se sådana: länkana som dyker upp nu leder nämligen till en del sådana bilder.
Dita von Teese har kanske inte verkat i de mest hårdporriga sammanhangen, men å andra sidan har det ofta handlat om lite mer udda intressen. Inte för att jag bryr mig, hon får väl syssla med vad hon vill.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka det är lite kul att hon nu är med och för porren in i ”de fina salongerna”, eller är det inte självbilden man har på Elle (man hade ju till och med en minister som gäst). Porren vinner både respekt och mark med Dita, verkar det som.
Och märk nu att jag inte ens nämnt Marilyn Manson!
Jah Hollis
lördag 27 januari 2007
Varför har Malmö inget riktigt hockeylag?
I början av året spådde jag, i ett anfall av sällsynt optimism, att Malmö Redhawks skulle klara sig kvar i elitserien i hockey i år. Detta trots en medioker start på säsongen.
Nu ser det ut som om jag skulle få fel.
I dag fick Redhawks ordentligt med spö på hemmaplan av Frölunda: 3–8 efter en katastrofal inledningsperiod. Nu är laget fast förankrat på sista plats i serien (ja det har man varit länge) med tio poäng upp till näst sista lag (som dessutom spelat färre matcher).
Det verkar som om man redan, vilket nu förstås är mycket realistiskt tänkt, är inställda på att spela kval för att försöka hålla sig kvar i eliten.
Men där kan man få det tveksamma nöjet att möta Södertälje, Rögle (som älskar att spöa storebror Redhawks) och kanske Leksand. Själv hade jag hoppats att även IK Oskarshamn hade varit med här, men även de har varit en besvikelse den här säsongen
Det blir inte lätt för Percys pågar att reda ut detta. Inte ska han väl fylla sin nya arena i Hyllie med allsvensk hockey?
Men trots ett par framgångsrika år har hockeyn aldrig blivit en stor sport i Malmö. Mif, som dom hette, har aldrig blivit folkets lag och hockeyn är ingen folksport i Malmö. Varför?
Jah Hollis
Nu ser det ut som om jag skulle få fel.
I dag fick Redhawks ordentligt med spö på hemmaplan av Frölunda: 3–8 efter en katastrofal inledningsperiod. Nu är laget fast förankrat på sista plats i serien (ja det har man varit länge) med tio poäng upp till näst sista lag (som dessutom spelat färre matcher).
Det verkar som om man redan, vilket nu förstås är mycket realistiskt tänkt, är inställda på att spela kval för att försöka hålla sig kvar i eliten.
Men där kan man få det tveksamma nöjet att möta Södertälje, Rögle (som älskar att spöa storebror Redhawks) och kanske Leksand. Själv hade jag hoppats att även IK Oskarshamn hade varit med här, men även de har varit en besvikelse den här säsongen
Det blir inte lätt för Percys pågar att reda ut detta. Inte ska han väl fylla sin nya arena i Hyllie med allsvensk hockey?
Men trots ett par framgångsrika år har hockeyn aldrig blivit en stor sport i Malmö. Mif, som dom hette, har aldrig blivit folkets lag och hockeyn är ingen folksport i Malmö. Varför?
Jah Hollis
Är kvinnliga folkpartister klonade?
Jag var tvungen att ge mig ut i kylan för att fylla på förråden inför en ledig lördag. Precis hemkommen med förnödenheterna knäppte jag på radion lagom för komma en bit in i Ekots lördagsintervju.
Inte för att jag lyssnade så väldigt uppmärksamt, men en lång stund trodde jag att det var den lite spetsiga fp-riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson som var gäst i intervjun.
Men det visade sig vara fp-kronprinsessan, vår Europa-minister Cecilia Malmström, som svarade på frågor.
Jag lyssnade som sagt inte så noga. Men hon avfärdade, som proffspolitiker oftast gör, all kritik om eventuella faror med avlyssning, med hemligstämpling och annat som i grunden går, eller borde gå, stick i stäv mot hennes liberala ideologi.
Politik tycks numera vara konsten att göra undantag (konsten att vela?).
En sak minns jag i alla fall tydligt från denna lördagsintervju. Cecilia Malmström använde gång på gång på gång uttrycket att man skulle ”stå upp” för något. Med betoning på upp.
Jag antar att hon med denna amerikanism menade att man ska försvara, eller ta ställning, eller kanske ta strid, för något man tror på eller tycker är viktigt. Stå upp för!
Jag kan inte låta bli att tänka på historien om killen som en söndag först var i kyrkan och sedan på fotboll.
Hemma frågade mamma hur det hade varit: Det var märkligt. I kyrkan sade dom ’Stå upp för herren!’ På fotbollsplatsen sade dom ’Sitt ner för fan!’
Den är gammal, jag vet. Men det var lite som man kände sig efter lördagsintervjun.
Jah Hollis
Inte för att jag lyssnade så väldigt uppmärksamt, men en lång stund trodde jag att det var den lite spetsiga fp-riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson som var gäst i intervjun.
Men det visade sig vara fp-kronprinsessan, vår Europa-minister Cecilia Malmström, som svarade på frågor.
Jag lyssnade som sagt inte så noga. Men hon avfärdade, som proffspolitiker oftast gör, all kritik om eventuella faror med avlyssning, med hemligstämpling och annat som i grunden går, eller borde gå, stick i stäv mot hennes liberala ideologi.
Politik tycks numera vara konsten att göra undantag (konsten att vela?).
En sak minns jag i alla fall tydligt från denna lördagsintervju. Cecilia Malmström använde gång på gång på gång uttrycket att man skulle ”stå upp” för något. Med betoning på upp.
Jag antar att hon med denna amerikanism menade att man ska försvara, eller ta ställning, eller kanske ta strid, för något man tror på eller tycker är viktigt. Stå upp för!
Jag kan inte låta bli att tänka på historien om killen som en söndag först var i kyrkan och sedan på fotboll.
Hemma frågade mamma hur det hade varit: Det var märkligt. I kyrkan sade dom ’Stå upp för herren!’ På fotbollsplatsen sade dom ’Sitt ner för fan!’
Den är gammal, jag vet. Men det var lite som man kände sig efter lördagsintervjun.
Jah Hollis
Hur många ska köra i hjäl sig i halkan nu?
Så har vi då även här i Sydsverige fått den vinter som somliga obotliga romantiker gått och längtat efter när vi äntligen hittills haft en mild och, frånsett stormandet, hyfsat behaglig vinter.
Just nu, natten mellan fredag och lördag, vräker snön ner på redan frusna och glashala vägbanor. Man kan bara undra hur många som ska köra ihjäl sig i trafiken på grund av detta väder. Och hur många som ska halka och bryta ben och armar av sig.
Nej, ge oss milda och snöfria vintrar. Fast det kan vi väl inte få utan att det är någon någon annanstans på klotet som drabbas av översvämningar och annat elände.
Och så blir ju alla dessa självplågare som vill ha ”riktig vinter” så förbaskat besvikna.
Jah Hollis
Just nu, natten mellan fredag och lördag, vräker snön ner på redan frusna och glashala vägbanor. Man kan bara undra hur många som ska köra ihjäl sig i trafiken på grund av detta väder. Och hur många som ska halka och bryta ben och armar av sig.
Nej, ge oss milda och snöfria vintrar. Fast det kan vi väl inte få utan att det är någon någon annanstans på klotet som drabbas av översvämningar och annat elände.
Och så blir ju alla dessa självplågare som vill ha ”riktig vinter” så förbaskat besvikna.
Jah Hollis
Het debatt om badkalsongmodet
Det har blossat upp en ny, helt osannolik, debatt i södra Sverige. Det gäller unga killar som har kalsingar på sig under badbyxorna när de badar på badhus.
I kväll såg jag ett inslag om detta märkliga mode på tv. Grejen är att killarna vill visa vilka häftiga kalsongmärken de har råd med, och, vilket verkade vara inte minst viktigt, att de är generade för att visa sig näck i duschen innan de ska bada.
Tydligen struntar många i att duscha och drar badbrallorna över kalsingarna eller så duschar de med kalsingarna på.
De flesta tycker väl att detta är lite snuskigt, minst sagt, men grabbar i den åldern är ju till stor del flockdjur och få vågar avvika. Man ska kanske inte vara mästrande mot dem, men det är som om att har man inte redan problem i den åldern, så nog tusan skaffar man sig.
Nej, jag säger som gamle Hjalmar Söderberg (fritt ur minnet): Det är skönt att bli gammal, att vara ung var för djävligt!
Jah Hollis
I kväll såg jag ett inslag om detta märkliga mode på tv. Grejen är att killarna vill visa vilka häftiga kalsongmärken de har råd med, och, vilket verkade vara inte minst viktigt, att de är generade för att visa sig näck i duschen innan de ska bada.
Tydligen struntar många i att duscha och drar badbrallorna över kalsingarna eller så duschar de med kalsingarna på.
De flesta tycker väl att detta är lite snuskigt, minst sagt, men grabbar i den åldern är ju till stor del flockdjur och få vågar avvika. Man ska kanske inte vara mästrande mot dem, men det är som om att har man inte redan problem i den åldern, så nog tusan skaffar man sig.
Nej, jag säger som gamle Hjalmar Söderberg (fritt ur minnet): Det är skönt att bli gammal, att vara ung var för djävligt!
Jah Hollis
Kan man tänka på ingenting alls?
Jag har precis kommit hem från jobbet och hade väl tänkt sätta mig och filosofera över en öl. Det i sin tur skulle ge inspiration till (minst) ett storartat blogginlägg – trodde jag.
Nu visar det sig att jag, otroligt nog, inte alls är sugen på öl. Jag är så trött att jag bara längtar efter att få lägga mig ner i bingen och somna.
Ändå vill jag ha ut något på bloggen; att blogga är ju att leva. Men det är helt tomt i skallen och jag undrar då: kan man tänka på ingenting, ingenting alls (i vaket tillstånd)?
Det är en av de där eviga frågorna: redan i mycket unga år hade jag kamrater som undrade vad som skulle finnas i stället ”om inte månen och stjärnorna och jorden fanns”.
För några dagar sedan frågade mitt dygt tioåriga gudbarn mig om vad som händer när man dör, om man hamnar någonstans och i så fall var. Jag kunde naturligtvis inte ge något tillfredsställande svar.
Någon som vet?
Jah Hollis
Nu visar det sig att jag, otroligt nog, inte alls är sugen på öl. Jag är så trött att jag bara längtar efter att få lägga mig ner i bingen och somna.
Ändå vill jag ha ut något på bloggen; att blogga är ju att leva. Men det är helt tomt i skallen och jag undrar då: kan man tänka på ingenting, ingenting alls (i vaket tillstånd)?
Det är en av de där eviga frågorna: redan i mycket unga år hade jag kamrater som undrade vad som skulle finnas i stället ”om inte månen och stjärnorna och jorden fanns”.
För några dagar sedan frågade mitt dygt tioåriga gudbarn mig om vad som händer när man dör, om man hamnar någonstans och i så fall var. Jag kunde naturligtvis inte ge något tillfredsställande svar.
Någon som vet?
Jah Hollis
fredag 26 januari 2007
I wish I was in New Orleans
Så var det han sjöng min gamle vän, Tom Waits. Och jag önskar jag vore där i början av maj. För jag fick just brev från mina gamla vänner Steely Dan som berättade att de ska spela där i början av den månaden.
Och när man känner sig utsketen och det är svinkallt ute, ja då är Steely Dans inbjudan mycket lockande.
Just nu känner jag bara en sur halsbränna som dykt upp efter en stressig arbetskväll. Men på tv börjar en svensk film som tydligen anses lämplig att visa (i Femman dessutom) med start strax efter ett på natten. Blå måndag heter den.
En svensk film som börjar på det där tafatta, icke trovärdiga sättet som svenska filmer så ofta gör nuförtiden. Nej när man ser den känns det riktigt lockande att ge sig ut i vinternatten och få lite frisk luft medan man cyklar hem. Halsbränna eller ej.
Jah Hollis
Och när man känner sig utsketen och det är svinkallt ute, ja då är Steely Dans inbjudan mycket lockande.
Just nu känner jag bara en sur halsbränna som dykt upp efter en stressig arbetskväll. Men på tv börjar en svensk film som tydligen anses lämplig att visa (i Femman dessutom) med start strax efter ett på natten. Blå måndag heter den.
En svensk film som börjar på det där tafatta, icke trovärdiga sättet som svenska filmer så ofta gör nuförtiden. Nej när man ser den känns det riktigt lockande att ge sig ut i vinternatten och få lite frisk luft medan man cyklar hem. Halsbränna eller ej.
Jah Hollis
torsdag 25 januari 2007
Gnälliga krönikörer i Journalisten
Stön! (Som vodkan, minns ni var ni läste om den först?!) Det har varit en jobbig kväll, slitigt på jobbet helt enkelt. Men nu kan jag koppla av lite med Leno och ett blogginlägg.
Och i dag ska det handla om tidningen Journalisten som håller sig med ett par rätt tradiga krönikörer. Kanhända kändes Ira Mallik och Kjell Häglund fräscha när de började skriva krönikor i Journalisten, men nu känns det som om de skriver efter en mall och alltid är lite arga, men kanske inte så jätteunga längre.
Ira Mallik har jag träffat för många år sedan när hon sommarvikarierade på samma arbetsplats som jag hade jobb på. Hon var en rätt trevlig tjej vill jag minnas, men nu framstår hon i Journalisten som en gnällspik av guds nåde.
Alltid, alltid, alltid har alla andra fel, fel, fel och Ira Mallik rätt, rätt, rätt. Inte ett spår av tvivel där. Kommer att tänka på Pravda, det står väl för sanningen med stort S, eller?
Det är ett konstigt sätt att debattera på: att dra alla över en kam samtidigt som man hackar på andra för att de drar alla över en kam.
Kjell Häglund orkar jag inte ens kommentera. Det är svårt att ta Kungen av överdrifter på allvar.
Jah Hollis
Och i dag ska det handla om tidningen Journalisten som håller sig med ett par rätt tradiga krönikörer. Kanhända kändes Ira Mallik och Kjell Häglund fräscha när de började skriva krönikor i Journalisten, men nu känns det som om de skriver efter en mall och alltid är lite arga, men kanske inte så jätteunga längre.
Ira Mallik har jag träffat för många år sedan när hon sommarvikarierade på samma arbetsplats som jag hade jobb på. Hon var en rätt trevlig tjej vill jag minnas, men nu framstår hon i Journalisten som en gnällspik av guds nåde.
Alltid, alltid, alltid har alla andra fel, fel, fel och Ira Mallik rätt, rätt, rätt. Inte ett spår av tvivel där. Kommer att tänka på Pravda, det står väl för sanningen med stort S, eller?
Det är ett konstigt sätt att debattera på: att dra alla över en kam samtidigt som man hackar på andra för att de drar alla över en kam.
Kjell Häglund orkar jag inte ens kommentera. Det är svårt att ta Kungen av överdrifter på allvar.
Jah Hollis
onsdag 24 januari 2007
Guldbaggefolket verkar lite desperata
Jag tittade tidigare i veckan med en halvt öga på Guldbaggegalan. De flesta var väl överens om att kvaliteten på årets nominerade inte tydde på att vi haft något stort svenskt filmår.
Nils Petter Sundgren tycker tydligen det var det sämsta svenska filmåret sedan 30-talet. Man kunde också ana en viss desperation bland dem som var uppe och hämtade priser under kvällen.
Jag hörde i alla fall minst ett par röster som ropade till publiken: Det är inte för sent att gå och se vår film än! Den finns fortfarande på repertoaren!
Det tolkar jag som om att det inte är publikrusning till de guldbaggenominerade.
Förmodligen är det bara Göta Kanal 2 som drar publik bland de svenska filmerna nu. Det är förvisso sorgligt, men jag har själv inte haft påträngande anledning att se en svensk film sedan jag var och såg Fyra nyanser av brunt.
Och det är rätt länge sedan nu.
Jah Hollis
Nils Petter Sundgren tycker tydligen det var det sämsta svenska filmåret sedan 30-talet. Man kunde också ana en viss desperation bland dem som var uppe och hämtade priser under kvällen.
Jag hörde i alla fall minst ett par röster som ropade till publiken: Det är inte för sent att gå och se vår film än! Den finns fortfarande på repertoaren!
Det tolkar jag som om att det inte är publikrusning till de guldbaggenominerade.
Förmodligen är det bara Göta Kanal 2 som drar publik bland de svenska filmerna nu. Det är förvisso sorgligt, men jag har själv inte haft påträngande anledning att se en svensk film sedan jag var och såg Fyra nyanser av brunt.
Och det är rätt länge sedan nu.
Jah Hollis
Nu kommer årets första löneutbetalning
Om mindre än ett dygn får jag min första löneutbetalning för året. Då visar det sig vad den nya regeringens löften om guld och gröna skogar är värda, i alla fall för oss som faktiskt har ett arbete.
Såg som hastigast på några tv-nyheter tidigare i kväll att det nog skulle gå med vinst för oss som redan har en hygglig inkomst. För dem som är arbetslösa och ska leva på a-kassa verkar det inte lika kul: de kommer helt enkelt att få mindre pengar att leva på.
Men det bekymrar inte vår uppenbart känslolöse arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som intervjuades om detta faktum.
Han har för övrigt ett intressant cv som återfinns på regeringens webbsajt. Han har bland annat jobbat som ”Senoirkonsult med ledningsgruppsansvar (marknadschef), Kreab” (sic!). Senoirkonsult?
Nej denne politiske brolier verkar inte ha provat på att jobba inom till exempel sjukvården eller någon tung industri. Kanske tycker man annars att en arbetsmarknadsminister skulle ha nytta av praktisk erfarenhet av olika former av arbete.
Att det skulle bidra till att man skulle kunna göra ett bättre jobb. Jag tycker att den empatibefriade Littorin verkar vara ett klassiskt fall av fel man på fel plats.
Jah Hollis
Såg som hastigast på några tv-nyheter tidigare i kväll att det nog skulle gå med vinst för oss som redan har en hygglig inkomst. För dem som är arbetslösa och ska leva på a-kassa verkar det inte lika kul: de kommer helt enkelt att få mindre pengar att leva på.
Men det bekymrar inte vår uppenbart känslolöse arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som intervjuades om detta faktum.
Han har för övrigt ett intressant cv som återfinns på regeringens webbsajt. Han har bland annat jobbat som ”Senoirkonsult med ledningsgruppsansvar (marknadschef), Kreab” (sic!). Senoirkonsult?
Nej denne politiske brolier verkar inte ha provat på att jobba inom till exempel sjukvården eller någon tung industri. Kanske tycker man annars att en arbetsmarknadsminister skulle ha nytta av praktisk erfarenhet av olika former av arbete.
Att det skulle bidra till att man skulle kunna göra ett bättre jobb. Jag tycker att den empatibefriade Littorin verkar vara ett klassiskt fall av fel man på fel plats.
Jah Hollis
tisdag 23 januari 2007
Skånska bilister har ofta kort minne
Så kom det då: säsongens första riktiga snöväder, med kyla, i sydligaste Skåne. Och som vanligt körde massor av trafikanter, ja bilister handlar det väl mest om, i diket eller på varandra. Det snöande och det var halt, som det normalt ofta blir den här tiden på året.
Jag vill inte verka mästrande, men jag bara undrar om man som bilist inte lär sig och minns från vinter till vinter.
Visserligen har vi hittills haft en mild vinter utan någon snö i sydligaste delen av landet. Men ingen trodde väl, utom de som är övertygade om att växthuseffekten redan slagit igenom med full kraft, att vi skulle få en vinter utan snö och kyla?
Jag menar, än så länge har vi väl inte fått sommar året runt så här nära Nordpolen som vi lever.
Så ett enkelt tips i alla vänlighet till er, som utan någon annans förskyllan, råkat halka till i trafiken i dag här i Skåne. Ta det lugnt nästa gång det är sådant här väder som det varit i dag. Det lönar sig.
Ja, ja jag vet att jag låter som Bror Duktig, men jag tror jag har anledning till det i dag.
Jah Hollis
Jag vill inte verka mästrande, men jag bara undrar om man som bilist inte lär sig och minns från vinter till vinter.
Visserligen har vi hittills haft en mild vinter utan någon snö i sydligaste delen av landet. Men ingen trodde väl, utom de som är övertygade om att växthuseffekten redan slagit igenom med full kraft, att vi skulle få en vinter utan snö och kyla?
Jag menar, än så länge har vi väl inte fått sommar året runt så här nära Nordpolen som vi lever.
Så ett enkelt tips i alla vänlighet till er, som utan någon annans förskyllan, råkat halka till i trafiken i dag här i Skåne. Ta det lugnt nästa gång det är sådant här väder som det varit i dag. Det lönar sig.
Ja, ja jag vet att jag låter som Bror Duktig, men jag tror jag har anledning till det i dag.
Jah Hollis
måndag 22 januari 2007
Tydligen fungerar det med en påminnelse
Jodå, helt plötsligt dök det upp på intressant.se, inlägget jag pingade första gången någon gång runt klockan ett den gångna natten. Undrar var det har befunnit sig hela den här tiden.
Dessvärre har jag inte tid att sätta mig ner och kolla igenom hur det fungerar det här med att få ut blogginläggen till största antal människor, men har ju ett jobb att sköta också.
Inte för att jag tror att det jag skriver alltid är så intressant etc etc. Men med tanke på att några tusen varit inne och kollat på bloggen och att jag vet att det finns trogna, regelbundna besökare (hej, alla!) så kanske det finns ett antal till som skulle kunna vara intresserade.
Men nu är det dags att rusa mot jobbet igen. En ny vecka börjar och det är, för första gången den här säsongen, snö ute. Det är med blandade känslor jag ger mig ut i den. Visst det är ju normalt så här års, men man har ju vant sig lite vid det milda växthusvädret.
Jah Hollis
Dessvärre har jag inte tid att sätta mig ner och kolla igenom hur det fungerar det här med att få ut blogginläggen till största antal människor, men har ju ett jobb att sköta också.
Inte för att jag tror att det jag skriver alltid är så intressant etc etc. Men med tanke på att några tusen varit inne och kollat på bloggen och att jag vet att det finns trogna, regelbundna besökare (hej, alla!) så kanske det finns ett antal till som skulle kunna vara intresserade.
Men nu är det dags att rusa mot jobbet igen. En ny vecka börjar och det är, för första gången den här säsongen, snö ute. Det är med blandade känslor jag ger mig ut i den. Visst det är ju normalt så här års, men man har ju vant sig lite vid det milda växthusvädret.
Jah Hollis
Sorteras inlägg på intressant.se bort?
Ja, då var vi där igen. I natt, mellan söndag och måndag, skrev jag ett (kanske inte speciellt intressant) inlägg på min blogg och pingade ut på nyligen.se och intressant.se.
På nyligen dök mitt namn upp direkt, som det brukar, men på intressant fick jag svaret att det var mottaget och sedan dök det aldrig upp.
När jag kollade i dag på förmiddagen hade det fortfarande inte visat sig. Så jag försökte igen, men ännu efter snart en timme syns det inte fastän andra inlägg som lagts in senare dyker upp.
Finns det kanske några andra bloggportaler där det är bättre att lägga ut sina inlägg, som man vet fungerar? Det här är andra gången på ett par månader som jag råkar ut för att mina inlägg bara försvinner, trots att jag lagt ut dem enligt alla konstens regler.
Men kanske sitter det någon liten censuransvarig där på linjen någonstans och plockar bort det som inte passar.
För övrigt verkar andra bloggare få in hur många inlägg som helst på raken. Det känns lite surt.
Jah Hollis
På nyligen dök mitt namn upp direkt, som det brukar, men på intressant fick jag svaret att det var mottaget och sedan dök det aldrig upp.
När jag kollade i dag på förmiddagen hade det fortfarande inte visat sig. Så jag försökte igen, men ännu efter snart en timme syns det inte fastän andra inlägg som lagts in senare dyker upp.
Finns det kanske några andra bloggportaler där det är bättre att lägga ut sina inlägg, som man vet fungerar? Det här är andra gången på ett par månader som jag råkar ut för att mina inlägg bara försvinner, trots att jag lagt ut dem enligt alla konstens regler.
Men kanske sitter det någon liten censuransvarig där på linjen någonstans och plockar bort det som inte passar.
För övrigt verkar andra bloggare få in hur många inlägg som helst på raken. Det känns lite surt.
Jah Hollis
Jag var med om ett av Eons strömavbrott
Den gångna helgen var jag med gudbarnet och såg filmen Bortspolad, en riktigt rolig animerad film där Dreamworks och Aaardman fått till det ordentligt. Både barnen och alla vi vuxna hade väldigt roligt, fast kanske inte alltid åt samma saker.
Efteråt åkte vi hem till gudbarnets föräldrar där middagen stod klar att sättas in i ugnen. Då gick strömmen som Eon ska leverera och det blev kolsvart i huset.
Någon varm mat fick vi aldrig och inte heller någon förklaring från Eon till vad som hänt. Och strömmen kom inte tillbaka till det helt utkylda huset förrän efter över 15 timmar.
Det märkliga var, att det inte blåste direkt häpnadsväckande mycket ute när det hände. Avbrottet drabbade heller inte de husägare i samma by som har en annan elleverantör än Eon.
Så den absurda situationen uppstod, att halva byn hade el och andra halvan var helt mörklagd.
Det verkar med andra ord som om det här med att förse folk med livsnödvändig el är en darrigt fungerande verksamhet. Är det inte dags nu, efter alla stormar och avbrott vi haft, att börja fundera på ett fungerande, pålitligt system för elleveranser?
Jah Hollis
Efteråt åkte vi hem till gudbarnets föräldrar där middagen stod klar att sättas in i ugnen. Då gick strömmen som Eon ska leverera och det blev kolsvart i huset.
Någon varm mat fick vi aldrig och inte heller någon förklaring från Eon till vad som hänt. Och strömmen kom inte tillbaka till det helt utkylda huset förrän efter över 15 timmar.
Det märkliga var, att det inte blåste direkt häpnadsväckande mycket ute när det hände. Avbrottet drabbade heller inte de husägare i samma by som har en annan elleverantör än Eon.
Så den absurda situationen uppstod, att halva byn hade el och andra halvan var helt mörklagd.
Det verkar med andra ord som om det här med att förse folk med livsnödvändig el är en darrigt fungerande verksamhet. Är det inte dags nu, efter alla stormar och avbrott vi haft, att börja fundera på ett fungerande, pålitligt system för elleveranser?
Jah Hollis
lördag 20 januari 2007
Jag har sett en massa människor dö i kväll
I kväll har jag sett några tiotal människor sätta livet till, de flesta skjutna med gevär eller pistoler. Jag har dock inte anmält någon av dödsskjutningarna till polisen eftersom allt utspelade sig i två filmer jag såg, eller snarare en hel film och bara en liten stund av en annan, på en god väns tv.
Den jag såg hel och hållen heter Last Run, gick på dansk tv och skulle enligt förhandsbeskrivningen vara amerikansk action. Det visade sig dock vara en engelsk-ungersk produktion och det som höll mig kvar i den var just att det inte var amerikansk dussinaction, utan en lite annorlunda skruv på det hela och så förstås att mycket av den utspelade sig i Budapest.
Men någon fempoängare var det inte och det var som sagt en himla massa dödande i den.
Den andra heter Knockaround Guys och bara under de cirka tio–femton minuter jag tittade på den fick väl ett tiotal pers bita i gräset. Och trots att John Malkovich var med, lyfte den knappt över golvhöjd. (Jag såg för övrigt, kommer jag pötsligt på, tio minuter av någon annan amerikansk soppa som tydligen skulle vara en actionkomedi. Där dog nog ett tiotal pers också under den lilla stunden. Komedi, jo-jo!).
Och aldrig är det någon som behöver terapi eller experthjälp eller debriefing efter att ha tagit livet av massor av folk, vare sig dom är poliser (dom som skjuter och skjuts) eller skurkar eller bara vanligt folk.
Filmens värld kan vara märklig och jag undrar i alla fall om inte det här myckna dödandet på film har gjort oss alla lite avtrubbade.
Jah Hollis
Den jag såg hel och hållen heter Last Run, gick på dansk tv och skulle enligt förhandsbeskrivningen vara amerikansk action. Det visade sig dock vara en engelsk-ungersk produktion och det som höll mig kvar i den var just att det inte var amerikansk dussinaction, utan en lite annorlunda skruv på det hela och så förstås att mycket av den utspelade sig i Budapest.
Men någon fempoängare var det inte och det var som sagt en himla massa dödande i den.
Den andra heter Knockaround Guys och bara under de cirka tio–femton minuter jag tittade på den fick väl ett tiotal pers bita i gräset. Och trots att John Malkovich var med, lyfte den knappt över golvhöjd. (Jag såg för övrigt, kommer jag pötsligt på, tio minuter av någon annan amerikansk soppa som tydligen skulle vara en actionkomedi. Där dog nog ett tiotal pers också under den lilla stunden. Komedi, jo-jo!).
Och aldrig är det någon som behöver terapi eller experthjälp eller debriefing efter att ha tagit livet av massor av folk, vare sig dom är poliser (dom som skjuter och skjuts) eller skurkar eller bara vanligt folk.
Filmens värld kan vara märklig och jag undrar i alla fall om inte det här myckna dödandet på film har gjort oss alla lite avtrubbade.
Jah Hollis
fredag 19 januari 2007
Dagens bensinmack kräver multikunskaper
Jag var på en bensinmack i grannskapet för att med kort varsel fixa en hyrbil. Det var inte speciellt mycket folk på stället, men innan jag kunde komma till, skulle killen bakom disken serva ett par grabbar som skulle ha olika kombinationer av korv och mos och räksallad och det ena med det andra.
Dagens bensinmackar är oftast inte vad de har varit. Huvudsakligen finns det väl två varianter: den obemannade där man bara kan tanka och så den som är en kombination av mack, handelsbod, biluthyrning och snabbmatsställe, och ibland något annat (bageri/bake off). På den senare gäller det uppenbarligen att ha multikunskaper om man ska jobba där.
Till slut var han i alla fall klar med maten (fast jag fattar inte riktigt charmen med att stå inne i en mack och käka) och upplyste mig om läget på hyrbilsfronten. Och medan jag tänkte på saken servade han ytterligare ett par hungriga och tog betalt för soppa (bensin) innan han återvände till mig.
Läget på hyrbilsfronten var inte bra, men han ringde upp en kollega på en annan mack och fixade en billig variant.
Serviceandan levde i alla fall kvar bland korvar och franskbrödsbullar.
Jah Hollis
Dagens bensinmackar är oftast inte vad de har varit. Huvudsakligen finns det väl två varianter: den obemannade där man bara kan tanka och så den som är en kombination av mack, handelsbod, biluthyrning och snabbmatsställe, och ibland något annat (bageri/bake off). På den senare gäller det uppenbarligen att ha multikunskaper om man ska jobba där.
Till slut var han i alla fall klar med maten (fast jag fattar inte riktigt charmen med att stå inne i en mack och käka) och upplyste mig om läget på hyrbilsfronten. Och medan jag tänkte på saken servade han ytterligare ett par hungriga och tog betalt för soppa (bensin) innan han återvände till mig.
Läget på hyrbilsfronten var inte bra, men han ringde upp en kollega på en annan mack och fixade en billig variant.
Serviceandan levde i alla fall kvar bland korvar och franskbrödsbullar.
Jah Hollis
Vem har rätt om den amerikanska livsstilen?
Om det finns två motsatta uppfattningar i en fråga kan väl omöjligen båda vara sanna? Säkerligen finns det någon som vill påstå att det kan de visst, men jag håller mig till slutsatsen att båda uppfattningarna faktiskt inte kan vara sanna.
Nu gäller det den amerikanska livsstilen, hur det går för den och vart den leder.
Den första uppfattningen står krönikören Henric Borgstöm för i Sydsvenskan. Hans krönikor brukar vara tänkvärda och välskrivna, men den här gången vete tusan hur underbyggd den är.
Han har besökt några platser runt om i världen på vad som verkar vara en snabbrundresa och han slår fast att överallt ”vinner den amerikanska livsstilen trots attackerna (mot den)”. Den vinner terräng särskilt bland ungdomen världen runt ”trots alla ruttna tomater mot imperialismen.”
Henric Borgström visar också i sin krönika en oanad talang: han kan bara genom att observera ett överviktigt par i Sydney tala om hur mycket de väger, men det är en annan historia.
Mot denna krönika ställer jag då ett färskt inlägg på bloggen Det Progressiva USA där det sägs att amerikanerna genom sin livsstil håller på att ”konsumera sig ner i rännstenen.”
Som bevis finns diverse uttalanden, bland annat från chefen för USA:s centralbank. Slutsatsen är att den amerikanska livsstilen håller på att gå under i självaste USA.
OK, kanske funkar det att exportera den ännu, men det känns inte som om både Borgström och Det Progressiva USA-bloggen kan ha rätt om hur det ligger till.
Men vem av dem är det då som har rätt?
Jah Hollis
Nu gäller det den amerikanska livsstilen, hur det går för den och vart den leder.
Den första uppfattningen står krönikören Henric Borgstöm för i Sydsvenskan. Hans krönikor brukar vara tänkvärda och välskrivna, men den här gången vete tusan hur underbyggd den är.
Han har besökt några platser runt om i världen på vad som verkar vara en snabbrundresa och han slår fast att överallt ”vinner den amerikanska livsstilen trots attackerna (mot den)”. Den vinner terräng särskilt bland ungdomen världen runt ”trots alla ruttna tomater mot imperialismen.”
Henric Borgström visar också i sin krönika en oanad talang: han kan bara genom att observera ett överviktigt par i Sydney tala om hur mycket de väger, men det är en annan historia.
Mot denna krönika ställer jag då ett färskt inlägg på bloggen Det Progressiva USA där det sägs att amerikanerna genom sin livsstil håller på att ”konsumera sig ner i rännstenen.”
Som bevis finns diverse uttalanden, bland annat från chefen för USA:s centralbank. Slutsatsen är att den amerikanska livsstilen håller på att gå under i självaste USA.
OK, kanske funkar det att exportera den ännu, men det känns inte som om både Borgström och Det Progressiva USA-bloggen kan ha rätt om hur det ligger till.
Men vem av dem är det då som har rätt?
Jah Hollis
Osmakligt skämt på Sydsvenskans ledarsida
Humor är väl inte det första man associerar Sydsvenskans ledarsida med. Men då och då har man en liten ruta där man krystar fram något man tycker är kul.
I dag (19/1 -07) har man valt att skoja till det lite om den Landskronaskola som stängts av skyddsombudet bland annat för att ett antal elever dagligen bränt av fyrverkerier inomhus bland andra elever och skolpersonal.
Det lilla inpasset slutar med något om att ”skriftligt ordningsbetyg nog skulle smälla högt”. Ni hajar va? Fyrverkerier – smälla högt. Hö-hö!
Undrar om den flicka som fick splitterskador i ögonen av en av dessa inomhusprojektiler tycker det är kul. Eller om den lokalvårdare som chockad (och möjligen med hörselskador) fick föras till sjukhus efter en raketattack på sin arbetsplats fnissar med lite.
Man kan förvisso skämta om det mesta, men i det här sammanhanget känns det lite osmakligt, speciellt med tanke på var ”skämtet” kommer ifrån.
I ledarredaktionens korridorer i tornet vid Segevång är det nog ingen risk att få en exploderande raket på sig. Och där ser man väl för övrigt mest lokalvårdare (=städare) som något man kan anlita för ”hushållsnära tjänster” och få skatteavdrag för det.
Jah Hollis
I dag (19/1 -07) har man valt att skoja till det lite om den Landskronaskola som stängts av skyddsombudet bland annat för att ett antal elever dagligen bränt av fyrverkerier inomhus bland andra elever och skolpersonal.
Det lilla inpasset slutar med något om att ”skriftligt ordningsbetyg nog skulle smälla högt”. Ni hajar va? Fyrverkerier – smälla högt. Hö-hö!
Undrar om den flicka som fick splitterskador i ögonen av en av dessa inomhusprojektiler tycker det är kul. Eller om den lokalvårdare som chockad (och möjligen med hörselskador) fick föras till sjukhus efter en raketattack på sin arbetsplats fnissar med lite.
Man kan förvisso skämta om det mesta, men i det här sammanhanget känns det lite osmakligt, speciellt med tanke på var ”skämtet” kommer ifrån.
I ledarredaktionens korridorer i tornet vid Segevång är det nog ingen risk att få en exploderande raket på sig. Och där ser man väl för övrigt mest lokalvårdare (=städare) som något man kan anlita för ”hushållsnära tjänster” och få skatteavdrag för det.
Jah Hollis
Film är fortfarande bäst på bio
Det är inte ofta jag kommer i väg och ser film på bio nuförtiden. Men i kväll hakade jag på två goda vänner och gick och såg The Prestige, en film jag inte visste speciellt mycket om i förväg.
Den visade sig vara riktigt bra och efteråt gav den näring till mycket snack när vi satt en stund på stamstället. Och här hemma blev det en del googlande, bland annat på Nikola Tesla, vetenskapsmannen som spelade en rätt liten, men mycket viktig, roll i filmen.
Han spelades för övrigt, mycket övertygande, av David Bowie vilket kändes som en liten bonus till biobesöket.
Men den stora upplevelsen är ändå själva grejen att sitta där framför den stora duken. Ljudet som fyller lokalen och de stora närbilderna och de enorma vyerna som tar upp hela synfältet.
Det är en upplevelse som är svår att slå, även med den finaste hembioanläggningen. Visst det har sina fördelar att sitta hemma och kolla film också, men – film är fortfarande bäst på bio. Och jag har lovat mig själv att jag snart ska se film på bio igen.
Jah Hollis
Den visade sig vara riktigt bra och efteråt gav den näring till mycket snack när vi satt en stund på stamstället. Och här hemma blev det en del googlande, bland annat på Nikola Tesla, vetenskapsmannen som spelade en rätt liten, men mycket viktig, roll i filmen.
Han spelades för övrigt, mycket övertygande, av David Bowie vilket kändes som en liten bonus till biobesöket.
Men den stora upplevelsen är ändå själva grejen att sitta där framför den stora duken. Ljudet som fyller lokalen och de stora närbilderna och de enorma vyerna som tar upp hela synfältet.
Det är en upplevelse som är svår att slå, även med den finaste hembioanläggningen. Visst det har sina fördelar att sitta hemma och kolla film också, men – film är fortfarande bäst på bio. Och jag har lovat mig själv att jag snart ska se film på bio igen.
Jah Hollis
torsdag 18 januari 2007
Musiken i livsmedelsbutiken: 3
”Imagine no possessions…”. Det blir en viss kontrastverkan när man går i det stora köpcentrat och hör John Lennon sjunga Imagine över butikernas högtalaranläggning.
Just där är det kanske lite svårt att tänka sig en värld utan ägodelar.
Samtidigt är ju Imagine märklig redan i det sammanhang den kom till. John Lennon var själv rik som ett troll och filmen (videon) till låten spelades in på Tittenhurst, ett godsliknade hus där Lennon bodde med Yoko Ono.
Var det några som hade ”possessions” så var det John och Yoko.
Jag har även hört andra invändningar mot Imagine. På någon kultursida någonstans läste jag en artikel av en person som tyckte det var vedervärdigt att tänka sig, som Lennon gör i Imagine, att det inte skulle finnas länder och religion.
Själv tycker jag det finns något sunt i tanken, speciellt vad gäller religionen (till skillnad då från tron). Få saker har väl orsakat så många krig, så mycket lidande och så mycket osämja som religion.
Så nog ligger det något i vad han sjunger om John Lennon, även om han själv inte framstår som ett lysande fördöme för sin sak. Men han har kanske fått oss att tänka till lite, kanske till och med där i köpcentrat, och det är ju en uppgift som bra musik har.
Jah Hollis
Just där är det kanske lite svårt att tänka sig en värld utan ägodelar.
Samtidigt är ju Imagine märklig redan i det sammanhang den kom till. John Lennon var själv rik som ett troll och filmen (videon) till låten spelades in på Tittenhurst, ett godsliknade hus där Lennon bodde med Yoko Ono.
Var det några som hade ”possessions” så var det John och Yoko.
Jag har även hört andra invändningar mot Imagine. På någon kultursida någonstans läste jag en artikel av en person som tyckte det var vedervärdigt att tänka sig, som Lennon gör i Imagine, att det inte skulle finnas länder och religion.
Själv tycker jag det finns något sunt i tanken, speciellt vad gäller religionen (till skillnad då från tron). Få saker har väl orsakat så många krig, så mycket lidande och så mycket osämja som religion.
Så nog ligger det något i vad han sjunger om John Lennon, även om han själv inte framstår som ett lysande fördöme för sin sak. Men han har kanske fått oss att tänka till lite, kanske till och med där i köpcentrat, och det är ju en uppgift som bra musik har.
Jah Hollis
Fem låtar till att höra innan man dör
Vi har fått lite mer tid. Här kommer fem låtar till.
1. Radiohead: Creep
2. Hank Williams: Ramblin’ Man
3. Sleater-Kinney: Jumpers
4. Martha & The Vandellas: Nowhere To Run
5. Otis Rush: Double Trouble
Bara ett litet urval ur den mängd sinnesvidgande låtar som existerar.
Jag säger som Arnie: I’ll be back!
Jah Hollis
1. Radiohead: Creep
2. Hank Williams: Ramblin’ Man
3. Sleater-Kinney: Jumpers
4. Martha & The Vandellas: Nowhere To Run
5. Otis Rush: Double Trouble
Bara ett litet urval ur den mängd sinnesvidgande låtar som existerar.
Jag säger som Arnie: I’ll be back!
Jah Hollis
onsdag 17 januari 2007
Palmes ande är överförd till Mona Sahlin
Nu är det väl rätt mycket, trots allt hattande, som talar för att Mona Sahlin får ta över s-skutan efter Göran Persson. Dock kan jag efter att ha sett en del nytagna bilder (ju nyare desto mer tydligt) börja undra över vad som hänt med Mona.
Jo, hon håller ju för tusan på att morfa in till en avbild av Olof Palme. Likheterna blir tydligare och tydligare och här ligger det något skumt bakom.
S har ju legat lågt i den här frågan, men för sakens skull haft lite debatter om det verkligen passar att Mona tar över och så vidare.
Jag tror att s tagit hjälp av någon häxdoktor, eller voodoopräst för att helt enkelt föra över Olof Palmes ande till Mona Sahlin. En del bieffekter blir det givetvis av sådant, som att utseendet ofta förändras i riktning mot den person vars ande man har inneboende i sig.
Ni tror mig kanske inte, men ni kommer att få se mera, var så säkra!
Den politiska kampen kommer att gå in i helt nya dimensioner.
Som Bachman-Turner Overdrive uttryckte det: You Ain’t Seen Nothing Yet!
Jah Hollis
Jo, hon håller ju för tusan på att morfa in till en avbild av Olof Palme. Likheterna blir tydligare och tydligare och här ligger det något skumt bakom.
S har ju legat lågt i den här frågan, men för sakens skull haft lite debatter om det verkligen passar att Mona tar över och så vidare.
Jag tror att s tagit hjälp av någon häxdoktor, eller voodoopräst för att helt enkelt föra över Olof Palmes ande till Mona Sahlin. En del bieffekter blir det givetvis av sådant, som att utseendet ofta förändras i riktning mot den person vars ande man har inneboende i sig.
Ni tror mig kanske inte, men ni kommer att få se mera, var så säkra!
Den politiska kampen kommer att gå in i helt nya dimensioner.
Som Bachman-Turner Overdrive uttryckte det: You Ain’t Seen Nothing Yet!
Jah Hollis
Är konsten att spela in skivor utdöende?
Jag fick skjuts hem i natt av kollegan F och vi hann diskutera ett och annat på färden. Bland annat konsten att spela in en bra skiva, musik alltså, och om det är en konst som är på väg att dö ut.
Jag hänger fast vid skivan som format, jag köper cd på samma vis som jag förr köpte vinylplattor. Kanske köper jag inte så många skivor, men högarna växer (jag har inte mer plats i hyllorna) och jag har inte skaffat någon Ipod eller laddat ner låtar, utom en och annan som finns att hämta på diverse bands webbsidor.
Men oavsett hur man hämtar musiken skulle jag tycka det var trist om man inte längre gjorde skivor, utan bara låtar utan något inbördes förhållande. Jag menar det var en omställning att gå över från vinylen, där det kom ett naturligt avbrott mellan sidan A och sidan B, till den enkelsidiga cd:n.
Visst jag köpte, och köper ännu ibland, singlar (och jag menar då inte människor som inte lever i någon parförbindelse) men LP, album eller vad man vill kalla dem är i förkrossande majoritet här i huset.
En välgjord skiva är ett antal låtar som spelats in och sedan lagts i rätt ordning för att bilda en helhet. Och det behöver inte vara konceptskivor, eller rockoperor eller något liknande.
OK, jag ska inte bli långrandig, jag tycker det är ett ämne man kan återvända till. Och jag har också då och då ramlat lite i Greatest hits- och Best of-fällan, det ska jag erkänna.
Jah Hollis
Jag hänger fast vid skivan som format, jag köper cd på samma vis som jag förr köpte vinylplattor. Kanske köper jag inte så många skivor, men högarna växer (jag har inte mer plats i hyllorna) och jag har inte skaffat någon Ipod eller laddat ner låtar, utom en och annan som finns att hämta på diverse bands webbsidor.
Men oavsett hur man hämtar musiken skulle jag tycka det var trist om man inte längre gjorde skivor, utan bara låtar utan något inbördes förhållande. Jag menar det var en omställning att gå över från vinylen, där det kom ett naturligt avbrott mellan sidan A och sidan B, till den enkelsidiga cd:n.
Visst jag köpte, och köper ännu ibland, singlar (och jag menar då inte människor som inte lever i någon parförbindelse) men LP, album eller vad man vill kalla dem är i förkrossande majoritet här i huset.
En välgjord skiva är ett antal låtar som spelats in och sedan lagts i rätt ordning för att bilda en helhet. Och det behöver inte vara konceptskivor, eller rockoperor eller något liknande.
OK, jag ska inte bli långrandig, jag tycker det är ett ämne man kan återvända till. Och jag har också då och då ramlat lite i Greatest hits- och Best of-fällan, det ska jag erkänna.
Jah Hollis
tisdag 16 januari 2007
Storbritannien fyller 300 år i år
Ja, det finns säkert en och annan som anser att det är en felaktig historisk beskrivning att stormakten Storbritannien bara skulle vara 300 år. Eller kanske bara tycker det låter lite för en nation som uppnått sådan status i världen.
Men tänk då på att världens politiskt och ekonomiskt ledande nation, the US and A, firade sitt 200-årsjubileum 1976 (ja, det beror kanske på vem i landet man frågar).
England och Skottland ingick 1707 (den 1 maj lär vara det officiella datumet) den union som blev grunden för Great Britain (nej, inte Little Britain!). Somliga anser att det var en miss, från Skottland sida och att gammal splittring och osämja i det skotska kungadömet gjorde unionen möjlig.
Och sedan dess har naturligtvis nationalismen frodats i Skottland, starkare till och från och man kan väl tänka sig att det blir fart på diskussionerna nu vid 300-årsjubileet eller vad man föredrar att kalla det.
Här i Sverige har jag träffat på en lite mer udda variant av skotsk nationalism bland folk med skotsk bakgrund. De retar sig på att Systembolaget i sin katalog illustrerar skotsk whisky med Union Jack, de vill hellre ha den skotska flaggan, St Andreaskorset.
Stå på er!
Jah Hollis
Men tänk då på att världens politiskt och ekonomiskt ledande nation, the US and A, firade sitt 200-årsjubileum 1976 (ja, det beror kanske på vem i landet man frågar).
England och Skottland ingick 1707 (den 1 maj lär vara det officiella datumet) den union som blev grunden för Great Britain (nej, inte Little Britain!). Somliga anser att det var en miss, från Skottland sida och att gammal splittring och osämja i det skotska kungadömet gjorde unionen möjlig.
Och sedan dess har naturligtvis nationalismen frodats i Skottland, starkare till och från och man kan väl tänka sig att det blir fart på diskussionerna nu vid 300-årsjubileet eller vad man föredrar att kalla det.
Här i Sverige har jag träffat på en lite mer udda variant av skotsk nationalism bland folk med skotsk bakgrund. De retar sig på att Systembolaget i sin katalog illustrerar skotsk whisky med Union Jack, de vill hellre ha den skotska flaggan, St Andreaskorset.
Stå på er!
Jah Hollis
Skrek verkligen 600 000 åt Miles Davis?
I söndags visade SVT1 något, i alla fall för mig, överraskande en dokumentär som kretsade kring Miles Davis spelning på jättefestivalen på Isle of Wight i slutet av sommaren 1970.
Den festivalen har ju blivit legendarisk, anses vara den största hittills i musikhistorien och – yes, yes, yes! – jag var där som en fortfarande tonårig skolkille.
Så jag bad en god vän spara ner dokumentären åt mig på en dvd och jag ser verkligen fram emot att få se den. Några glimtar såg jag medan jag jobbade, men det går naturligtvis inte att hänga med i en lång tv-dokumentär medan man jobbar.
Dock kunde jag känna de där vibrationerna, den där fantastiska känslan av att det var något stort man var med om de där dagarna.
Jag vet flera som var där, bland annat John Holm som sedan åkte hem till Sverige och blev en älskad musiker.
Jag vet att flera band har gett ut både skivor och filmer med sina spelningar på Isle of Wight 1970. Och så hittar man pärlor som denna (då rockmusiker såg ut som rockmusiker och inte som fjollor) – Free fick sitt definitiva genombrott vid den här spelningen.
Dock undrar jag över SVT:s beskrivning av konserten med Miles Davis: ”hans framträdande inför 600 000 skrikande fans.” Skrikande?
Jag minns inget skrikande, utan bara en nyfiken jättepublik som kunde ta till sig såväl Miles Davis elektroniska jazzexperiment som Frees jordnära rock och hundra andra stilar vi kunde njuta av under några musikhistoriska dagar.
Jah Hollis
Den festivalen har ju blivit legendarisk, anses vara den största hittills i musikhistorien och – yes, yes, yes! – jag var där som en fortfarande tonårig skolkille.
Så jag bad en god vän spara ner dokumentären åt mig på en dvd och jag ser verkligen fram emot att få se den. Några glimtar såg jag medan jag jobbade, men det går naturligtvis inte att hänga med i en lång tv-dokumentär medan man jobbar.
Dock kunde jag känna de där vibrationerna, den där fantastiska känslan av att det var något stort man var med om de där dagarna.
Jag vet flera som var där, bland annat John Holm som sedan åkte hem till Sverige och blev en älskad musiker.
Jag vet att flera band har gett ut både skivor och filmer med sina spelningar på Isle of Wight 1970. Och så hittar man pärlor som denna (då rockmusiker såg ut som rockmusiker och inte som fjollor) – Free fick sitt definitiva genombrott vid den här spelningen.
Dock undrar jag över SVT:s beskrivning av konserten med Miles Davis: ”hans framträdande inför 600 000 skrikande fans.” Skrikande?
Jag minns inget skrikande, utan bara en nyfiken jättepublik som kunde ta till sig såväl Miles Davis elektroniska jazzexperiment som Frees jordnära rock och hundra andra stilar vi kunde njuta av under några musikhistoriska dagar.
Jah Hollis
måndag 15 januari 2007
Skånetrafiken blåste oss i stormen
Den värsta stormen sedan Gudrun har passerat och allt verkar lugnt ute nu. Tre människor har fått sätta livet till, men här nere i sydligaste Sverige, där det skulle vara som värst, har det varit tämligen lugnt.
Den största blåsningen för min del denna dag stod Skånetrafiken för. På väg till jobbet avgick tåget punktligt och allt verkade okej även om det blåste rätt kraftigt.
Men på den fjärde stationen meddelade man att man inte skulle köra längre – och att man heller inte tänkte skicka någon buss att ersätta tåget med.
Jag upptäckte att en arbetskamrat var med på tåget och vi började spana efter en taxi runt stationen. Samtidigt kunde vi se hur tåget vi just blivit avmotade från fortsatte åt det håll vi varit på väg.
Ytterligare ett mysterium när det gäller Skånetrafiken. Om man nu fortsatte mot vår destination, varför tvingades vi då ta en taxi? Jag börjar tappa förtroendet för kollektivtrafiken här.
Kanske vore det trots allt bättre att skaffa en bil. Varför hålla på med sådant trams som att tänka på miljön?
Jah Hollis
Den största blåsningen för min del denna dag stod Skånetrafiken för. På väg till jobbet avgick tåget punktligt och allt verkade okej även om det blåste rätt kraftigt.
Men på den fjärde stationen meddelade man att man inte skulle köra längre – och att man heller inte tänkte skicka någon buss att ersätta tåget med.
Jag upptäckte att en arbetskamrat var med på tåget och vi började spana efter en taxi runt stationen. Samtidigt kunde vi se hur tåget vi just blivit avmotade från fortsatte åt det håll vi varit på väg.
Ytterligare ett mysterium när det gäller Skånetrafiken. Om man nu fortsatte mot vår destination, varför tvingades vi då ta en taxi? Jag börjar tappa förtroendet för kollektivtrafiken här.
Kanske vore det trots allt bättre att skaffa en bil. Varför hålla på med sådant trams som att tänka på miljön?
Jah Hollis
söndag 14 januari 2007
Jag måste ge mig ut i stormen
Klockan har passerat 10.15 söndag förmiddag och nu blåser det rejält ute. Gudruns lillasyster har kommit in även över våra trakter. Tydligen varnar man folk för att ge sig ut, men jag kan se bussar och bilar på vägarna och gatorna och en och annan människa som går lugnt på trottoarerna.
Och snart måste jag själv ge mig ut för att ta mig till jobbet. Än finns det inga rapporter om att de lokala tågen ställts in, och jag har ju sett länsbussar dra förbi här, så det är förhoppningsvis OK.
Men det rasslar och sliter och drar i balkongen. Ett lite skrämmande ljud.
Det som oroar mig mest när det är sådant här väder är att man ska få något som blåst ner från något tak eller liknande i skallen. Eller att något ska blåsa in i ett fönster till mitt hem.
Skönt mitt i alltihop är ändå att det inte regnar.
Jah Hollis
Och snart måste jag själv ge mig ut för att ta mig till jobbet. Än finns det inga rapporter om att de lokala tågen ställts in, och jag har ju sett länsbussar dra förbi här, så det är förhoppningsvis OK.
Men det rasslar och sliter och drar i balkongen. Ett lite skrämmande ljud.
Det som oroar mig mest när det är sådant här väder är att man ska få något som blåst ner från något tak eller liknande i skallen. Eller att något ska blåsa in i ett fönster till mitt hem.
Skönt mitt i alltihop är ändå att det inte regnar.
Jah Hollis
Det är verkligen lugnet före stormen
Klockan har passerat 01.00 och nu ska den senaste stormen, Gudruns lillasyster, vara alldeles inpå knutarna. Om det är så, är det förvånande hur uttrycket ”lugnet före stormen” verkligen stämmer här i Sydsverige just nu.
Så här mitt i natten är det precis tyst ute, och det regnar inte riktigt, det är bara som fukt i luften.
Och man hör inga människor och knappt några bilar eller bussar.
Det har knappast börjat blåsa, i alla fall inte så det hörs eller känns mot väggar och fönster. Men öppnar man ett fönster kan man känna att det är något, något stort, på gång därute.
Det är nästan lite ruggigt när naturen ligger och ruvar för att få kasta sig över oss så där.
Undrar hur det ska gå i morgon när det tydligen ska vara som värst.
Går bussarna i stan och tågen till jobbet?
Det lär ge sig.
Jah Hollis
Så här mitt i natten är det precis tyst ute, och det regnar inte riktigt, det är bara som fukt i luften.
Och man hör inga människor och knappt några bilar eller bussar.
Det har knappast börjat blåsa, i alla fall inte så det hörs eller känns mot väggar och fönster. Men öppnar man ett fönster kan man känna att det är något, något stort, på gång därute.
Det är nästan lite ruggigt när naturen ligger och ruvar för att få kasta sig över oss så där.
Undrar hur det ska gå i morgon när det tydligen ska vara som värst.
Går bussarna i stan och tågen till jobbet?
Det lär ge sig.
Jah Hollis
lördag 13 januari 2007
Vad hade Frank Zappa gjort i dag?
Jag är väl inte den förste att påpeka att Youtube är en guldgruva för den som gillar mer eller mindre obskyr musik. Jag hittade nyss denna Saturday Night Live-inspelning med Frank Zappa, för en gångs skull utan sin gitarr.
Den mannen hade det mesta: han var en lysande musiker och framförallt gitarrist och han hade, som han bevisar här, humor. Jag kan inte påminna mig någon som lyckats axla hans mantel.
Frank Zappa var ett original i ordets bästa bemärkelse, och man kan bara undra vad han hade gjort i dagens läge, 67 år gammal och med George W Bush i Vita huset. Jag önskar jag hade fått veta det.
Jah Hollis
Den mannen hade det mesta: han var en lysande musiker och framförallt gitarrist och han hade, som han bevisar här, humor. Jag kan inte påminna mig någon som lyckats axla hans mantel.
Frank Zappa var ett original i ordets bästa bemärkelse, och man kan bara undra vad han hade gjort i dagens läge, 67 år gammal och med George W Bush i Vita huset. Jag önskar jag hade fått veta det.
Jah Hollis
Ojämlikt i butiksrånarbranschen
Jag läste på Sydsvenskans web att en kvinnlig rånare slagit till mot två butiker i Malmö på lördagsförmiddagen. Men trots att hon varit beväpnad med ett pistolliknande föremål fick hon inte med sig något av värde från någon av butikerna.
När det handlar om manliga butiksrånare verkar det som om de bara behöver visa sig i en affär för att man ska räcka över pengarna till dem.
Än snabbare brukar det gå om de är beväpnade med ”pistolliknande föremål”.
Så även inom den här världen verkar det råda ojämlikhet. Kvinnliga butiksrånare möter uppenbarligen inte den respekt deras manliga kollegor får. Jämo behövs mer än någonsin, vad än Reinfedt och Maud och dom andra grabbarna tycker.
Jah Hollis
När det handlar om manliga butiksrånare verkar det som om de bara behöver visa sig i en affär för att man ska räcka över pengarna till dem.
Än snabbare brukar det gå om de är beväpnade med ”pistolliknande föremål”.
Så även inom den här världen verkar det råda ojämlikhet. Kvinnliga butiksrånare möter uppenbarligen inte den respekt deras manliga kollegor får. Jämo behövs mer än någonsin, vad än Reinfedt och Maud och dom andra grabbarna tycker.
Jah Hollis
Två grannlåtar – två åsikter
Ni har säkert hört dom i någon tv-reklam. Canned Heat: Going up the Country, On the Road Again. Boogiebandet nummer ett från tiden då det så att säga begav sig.
Eftersom dom flesta av dom är döda nu så kan dom väl inte protestera mot att deras musik används i reklam.
Dock lever Larry ”The Mole” Taylor ännu och spelar med Tom Waits medan Adolfo ”Fito” De la Parra av allt att döma håller Canned Heat i gång ensam.
Men bara en bild av hur man kunde få till det på den tiden: 1969 spelade Canned Heat in It’s the Same all over, en låt om hur alla i hela världen älskade Canned Heat. Och så spelade dom in Time Was som är en sorgesång över bättre tider. Dom ligger bredvid varandra på samlingsplattan jag har. Jag vet inte vad det betyder.
Jah Hollis
Eftersom dom flesta av dom är döda nu så kan dom väl inte protestera mot att deras musik används i reklam.
Dock lever Larry ”The Mole” Taylor ännu och spelar med Tom Waits medan Adolfo ”Fito” De la Parra av allt att döma håller Canned Heat i gång ensam.
Men bara en bild av hur man kunde få till det på den tiden: 1969 spelade Canned Heat in It’s the Same all over, en låt om hur alla i hela världen älskade Canned Heat. Och så spelade dom in Time Was som är en sorgesång över bättre tider. Dom ligger bredvid varandra på samlingsplattan jag har. Jag vet inte vad det betyder.
Jah Hollis
Bästa rocklåten att bli religiös av
Religion är ett knepigt kapitel. Jag är döpt och konfirmerad i svenska kyrkan, men min tro är svag. Jag är inte övertygad om något annat just nu än att religion ställer till en massa problem.
Ändå lyssnar jag gärna på religiös musik: Gladiators, Bob Dylan men inte Carola.
Vilken är då den bästa religiösa rocklåt vi icke troende kan ta till oss när vi vill känna oss lite saliga i denna religiösa rush som råder nu?
Här är den: Ripple med Grateful Dead. Någon som säger emot?
Jah Hollis
Ändå lyssnar jag gärna på religiös musik: Gladiators, Bob Dylan men inte Carola.
Vilken är då den bästa religiösa rocklåt vi icke troende kan ta till oss när vi vill känna oss lite saliga i denna religiösa rush som råder nu?
Här är den: Ripple med Grateful Dead. Någon som säger emot?
Jah Hollis
fredag 12 januari 2007
Bort med allt som kan tolkas som rasism!
Så har det då äntligen hänt, det alla vi rättrådiga väntat på. Bonniers har beslutat sig för att döpa om Agatha Christies Tio små negerpojkar till Och så var de bara en.
Nu väntar vi på att man ska rensa ut de rasistiska uttrycken inom annan kultur och på till exempel sportens område.
Till att börja med får vi väl döpa om Vilhem Mobergs Invandrarna till något mer neutralt. Nyamerikanerna kanske?
Niggaz With Attitude talar väl för sig självt? Måste heta Afroamericans With Attitude.
Washington Redskins = Washington Native Americans, svenska speedwaylaget Indianerna blir väl De amerikanska urinnevånarna.
Men vad ska vi göra med Clashlåten (White man) In Hammersmith Palais. För att inte tala om Sly & The Family Stones Don’t Call me Nigger, Whitey!
Ja här finns sannerligen mycket att göra. Och tänk så bra allt ska bli sedan, när vi rensat bort alla de fula orden.
Jah Hollis
Nu väntar vi på att man ska rensa ut de rasistiska uttrycken inom annan kultur och på till exempel sportens område.
Till att börja med får vi väl döpa om Vilhem Mobergs Invandrarna till något mer neutralt. Nyamerikanerna kanske?
Niggaz With Attitude talar väl för sig självt? Måste heta Afroamericans With Attitude.
Washington Redskins = Washington Native Americans, svenska speedwaylaget Indianerna blir väl De amerikanska urinnevånarna.
Men vad ska vi göra med Clashlåten (White man) In Hammersmith Palais. För att inte tala om Sly & The Family Stones Don’t Call me Nigger, Whitey!
Ja här finns sannerligen mycket att göra. Och tänk så bra allt ska bli sedan, när vi rensat bort alla de fula orden.
Jah Hollis
Vem säger vad om Britney Spears?
I dag gjorde Aftonbladet en helomvändning när det gäller Britney Spears och hennes festvanor. Det som Aftonbladet tidigare slog fast, som en oomkullrunkelig sanning, var en spritkollaps har nu helt plötsligt blivit en överdos av kokain och ecstasy.
Egentligen skiter jag i vilket, jag tycker bara att Aftonbladets så kallade nöjesjournalistik redan är så förbannat kass att man undrar när botten är nådd.
I den nya artikeln, vilken förmodligen är lika sann som den förra versionen, anges följande källor: En privatdetektiv som pratat med tidningen National Enquirer, ”en källa” och ”ett ögonvittne”.
En anonym källa (källan källan?) och ett anonymt ögonvittne och en skvallertidning som ”journalisten” Mangus Sundholm skrivit av. Det är inte många spikar Aftonbladet behöver för att koka skvallersoppa. När soppan är klar plockar man fram krigsrubriker man trodde bara användes när…Kikki Danielsson har bantat.
Jah Hollis
Egentligen skiter jag i vilket, jag tycker bara att Aftonbladets så kallade nöjesjournalistik redan är så förbannat kass att man undrar när botten är nådd.
I den nya artikeln, vilken förmodligen är lika sann som den förra versionen, anges följande källor: En privatdetektiv som pratat med tidningen National Enquirer, ”en källa” och ”ett ögonvittne”.
En anonym källa (källan källan?) och ett anonymt ögonvittne och en skvallertidning som ”journalisten” Mangus Sundholm skrivit av. Det är inte många spikar Aftonbladet behöver för att koka skvallersoppa. När soppan är klar plockar man fram krigsrubriker man trodde bara användes när…Kikki Danielsson har bantat.
Jah Hollis
torsdag 11 januari 2007
Jag har aldrig greppat hip hopen
Jobbet avklarat ännu en kväll och åter är det Jay Leno på burken. När kvällens musikinslag presenteras märker jag att jag sett just detta program tidigare.
Det är Ludacris med sina rumpvickande brudar och sin sidekick i Stenmark-luva som drar en låt som för mig är förvillande lik hundratals andra hip hoplåtar. Och den har inte blivit bättre sedan sist.
Jag har aldrig tagit till mig hip hop i någon större omfattning. Men kanske beror det på att jag redan 1990 fick en så dålig start i min kontakt med hip hopen. Det var när jag såg Jungle Brothers på Hultsfredsfestivalen. Två killar som rappade – den enes mikrofon funkade inte – och en som spelade skivor och drack öl.
El gäspo grande! Det var nog det sämsta framträdandet jag såg det året.
Samma år var BF och jag på Readingfestivalen och såg bland annat Gary Clail, en kille som stod ensam på den stora scenen och spelade skivor och rappade eller vad han nu sysslade med. Det är klart att han inte hade en chans mot The Cramps och Nick Cave & The Bad Seeds.
För att inte tala om mot Half Man, Half Biscuit.
Året efter inköpte jag Ice-T:s Original Gangster, men den tröttnade jag på ganska snart.
OK, Public Enemy och NWA har gjort en del jag lagt på minnet, men inte tillräckligt för att jag ska köpa plattor med dom. Här hemma i Svedala har jag faktiskt uppskattat konserter med Timbuktu och Latin Kings. Även en och annan platta med dom båda.
Men annars är jag nog obotlig när det gäller hip hop. Det känns oftast som en b-version, eller värre, av toasting och dub. Motbevisa mig någon!
Jah Hollis
Det är Ludacris med sina rumpvickande brudar och sin sidekick i Stenmark-luva som drar en låt som för mig är förvillande lik hundratals andra hip hoplåtar. Och den har inte blivit bättre sedan sist.
Jag har aldrig tagit till mig hip hop i någon större omfattning. Men kanske beror det på att jag redan 1990 fick en så dålig start i min kontakt med hip hopen. Det var när jag såg Jungle Brothers på Hultsfredsfestivalen. Två killar som rappade – den enes mikrofon funkade inte – och en som spelade skivor och drack öl.
El gäspo grande! Det var nog det sämsta framträdandet jag såg det året.
Samma år var BF och jag på Readingfestivalen och såg bland annat Gary Clail, en kille som stod ensam på den stora scenen och spelade skivor och rappade eller vad han nu sysslade med. Det är klart att han inte hade en chans mot The Cramps och Nick Cave & The Bad Seeds.
För att inte tala om mot Half Man, Half Biscuit.
Året efter inköpte jag Ice-T:s Original Gangster, men den tröttnade jag på ganska snart.
OK, Public Enemy och NWA har gjort en del jag lagt på minnet, men inte tillräckligt för att jag ska köpa plattor med dom. Här hemma i Svedala har jag faktiskt uppskattat konserter med Timbuktu och Latin Kings. Även en och annan platta med dom båda.
Men annars är jag nog obotlig när det gäller hip hop. Det känns oftast som en b-version, eller värre, av toasting och dub. Motbevisa mig någon!
Jah Hollis
onsdag 10 januari 2007
Musiken i livsmedelsbutiken: 2
I dag blev det ännu en intressant musikalisk upplevelse i livsmedelsbutiken, de här låtarna som spelas medan man handlar kan vara epifanier; en hel värld av tankar, minnen och teorier öppnas helt plötsligt.
Denna gång hade jag i alla fall inga problem att identifiera låten. Det var Fame med Irene Cara, låten som man nog kan säga kickstartade 80-talet (decenniet som aldrig passerade kvalitetskontrollen).
OK kanske började Dallas tidigare, men Fame satte hela standarden. Man skulle satsa på sig själv, man skulle bli berömd och man skulle på så vis leva för alltid.
Hur gick det då för Irene Cara, som gav 80-talet ett ansikte och en röst? Tja hon är en av dem som avhandlas i boken The Sixteenth Minute som berättar vad som kan hända efter att man haft sina 15 minutes of Fame som Andy Warhol förutspådde.
Men man kan ännu höra henne sjunga sin allra största hit när man går och handlar på Konsum. Och jag tror nog hon har en trogen publik kvar.
Det kan nog bli värre för alla som i dag satsar på ”Fame för Fames egen skull”.
Passa för övrigt på att se den osympatiske Claes af Geijerstam (som väl själv aldrig kommit så värst långt om han ställt upp i Idol) när han medverkade i en av alla tiders svenska underhållningskalkoner.
Jah Hollis
Denna gång hade jag i alla fall inga problem att identifiera låten. Det var Fame med Irene Cara, låten som man nog kan säga kickstartade 80-talet (decenniet som aldrig passerade kvalitetskontrollen).
OK kanske började Dallas tidigare, men Fame satte hela standarden. Man skulle satsa på sig själv, man skulle bli berömd och man skulle på så vis leva för alltid.
Hur gick det då för Irene Cara, som gav 80-talet ett ansikte och en röst? Tja hon är en av dem som avhandlas i boken The Sixteenth Minute som berättar vad som kan hända efter att man haft sina 15 minutes of Fame som Andy Warhol förutspådde.
Men man kan ännu höra henne sjunga sin allra största hit när man går och handlar på Konsum. Och jag tror nog hon har en trogen publik kvar.
Det kan nog bli värre för alla som i dag satsar på ”Fame för Fames egen skull”.
Passa för övrigt på att se den osympatiske Claes af Geijerstam (som väl själv aldrig kommit så värst långt om han ställt upp i Idol) när han medverkade i en av alla tiders svenska underhållningskalkoner.
Jah Hollis
tisdag 9 januari 2007
I CSI:s USA blir alla brott lösta
Jag kan inte påstå att jag är speciellt förtjust i CSI (oavsett vilken variant) som går på Femman. Men jag tittar med ett halvt öga då och då medan jag sitter på jobbet och rundar av dagen.
Av vad jag sett är CSI en hyfsat välgjord serie med habila skådespelarinsatser och en viss originalitet. Men serien verkar ge en märklig bild av brottslighet, och framförallt polisarbete i USA.
I kväll handlade det om en kille som blivit överkörd på en gata och dött. Genast var CSI på plats mitt i natten med alla sina knivskarpaste hjärnor. Man skulle kunna tro att det var presidenten som blivit mördad att döma av den uppslutning polisen hade på platsen där killen hittades.
Naturligtvis kom man fram till att det inte var någon olyckshändelse och till slut nitade man dem som dödat killen.
Det verkade som om CSI jobbade dygnet runt, ledighet eller semester tycks de aldrig ha, tills fallet var löst.
Men nu är det ju inte så bra att alla brott blir uppklarade och gärningsmännen dömda ens i USA. Visst, tv är tv, men ibland undrar man i vems intresse en serie som CSI skapas.
Jah Hollis
Av vad jag sett är CSI en hyfsat välgjord serie med habila skådespelarinsatser och en viss originalitet. Men serien verkar ge en märklig bild av brottslighet, och framförallt polisarbete i USA.
I kväll handlade det om en kille som blivit överkörd på en gata och dött. Genast var CSI på plats mitt i natten med alla sina knivskarpaste hjärnor. Man skulle kunna tro att det var presidenten som blivit mördad att döma av den uppslutning polisen hade på platsen där killen hittades.
Naturligtvis kom man fram till att det inte var någon olyckshändelse och till slut nitade man dem som dödat killen.
Det verkade som om CSI jobbade dygnet runt, ledighet eller semester tycks de aldrig ha, tills fallet var löst.
Men nu är det ju inte så bra att alla brott blir uppklarade och gärningsmännen dömda ens i USA. Visst, tv är tv, men ibland undrar man i vems intresse en serie som CSI skapas.
Jah Hollis
Nu är låten äntligen identifierad!
I kväll, när jag jobbat färdigt, kom det som en blixt från klar himmel.
Nu vet jag var det var för låt jag hörde i Hemköp på förmiddagen.
Först vill jag tacka alla som bidragit med tips och till och med spelat upp musik via telefon för mig. Tipset om Christer Sjögren kunde jag dock rensa bort rätt snabbt.
Kvar fanns tre vettiga alternativ: 1. Kanye West - Through the Wire 2. Peter Gabriel - Through the Wire 3. Paul Weller - You do something to Me
Det var den sistnämnda som var blixten från klar himmel med textraden "Hanging on the Wire, I’m waiting for the Change”, som fastnat i skallen och som plötsligt föll på plats. Där låter dessutom den gode Weller lite som Peter Gabriel.
Och det var ju all hjälp jag fick som faktiskt ledde dit. Och tänk att dom spelar så bra musik i Hemköp!
Äntligen kan jag tänka på intressantare(?) saker, som om Bildt är rökt nu.
Nej inte kan man väl kicka en sån reko miljonär.
Jah Hollis
Nu vet jag var det var för låt jag hörde i Hemköp på förmiddagen.
Först vill jag tacka alla som bidragit med tips och till och med spelat upp musik via telefon för mig. Tipset om Christer Sjögren kunde jag dock rensa bort rätt snabbt.
Kvar fanns tre vettiga alternativ: 1. Kanye West - Through the Wire 2. Peter Gabriel - Through the Wire 3. Paul Weller - You do something to Me
Det var den sistnämnda som var blixten från klar himmel med textraden "Hanging on the Wire, I’m waiting for the Change”, som fastnat i skallen och som plötsligt föll på plats. Där låter dessutom den gode Weller lite som Peter Gabriel.
Och det var ju all hjälp jag fick som faktiskt ledde dit. Och tänk att dom spelar så bra musik i Hemköp!
Äntligen kan jag tänka på intressantare(?) saker, som om Bildt är rökt nu.
Nej inte kan man väl kicka en sån reko miljonär.
Jah Hollis
måndag 8 januari 2007
Hjälp mig identifiera låten!
Jag var ute ett par ärenden på stan innan det börjar bli dags att packa och åka till jobbet. Det kändes så påtagligt att man är tillbaka i vardagen nu, slut på helger och fest och extra ledigheter. Människorna är ute i andra ärenden nu.
Och i alla fall här i södern gör vädret sitt till: gråmulet, blåsigt och isande duggregn.
I sådana lägen kan man faktiskt längta efter en fin vinterdag; är det någon som minns sådana?
Jag var i alla fall inne på Hemköp för att inhandla ett födelsedagskort. När jag stod i kassan för att betala hörde jag en sång i den eviga butiksmusiken som skiljde sig från bruset.
Jag kände så väl igen den, men hann inte höra tillräckligt mycket för att kunna identifiera den.
Sångaren, en man med sorgsen, lite ruffig stämma, sjunger något om ”wire”, ”coming through the wire”, ”on the wire”, eller något sådant. Det är en mycket långsam, lite småsorgsen låt. Och jag kan inte få den ur skallen!
Nu när jag stod i duschen fick jag för mig att det skulle kunna vara Peter Gabriel. Men jag är osäker på vilken låt det i så fall skulle vara.
Finns det någon därute som kan hjälpa mig att identifiera vilken låt det är?
Jah Hollis
Och i alla fall här i södern gör vädret sitt till: gråmulet, blåsigt och isande duggregn.
I sådana lägen kan man faktiskt längta efter en fin vinterdag; är det någon som minns sådana?
Jag var i alla fall inne på Hemköp för att inhandla ett födelsedagskort. När jag stod i kassan för att betala hörde jag en sång i den eviga butiksmusiken som skiljde sig från bruset.
Jag kände så väl igen den, men hann inte höra tillräckligt mycket för att kunna identifiera den.
Sångaren, en man med sorgsen, lite ruffig stämma, sjunger något om ”wire”, ”coming through the wire”, ”on the wire”, eller något sådant. Det är en mycket långsam, lite småsorgsen låt. Och jag kan inte få den ur skallen!
Nu när jag stod i duschen fick jag för mig att det skulle kunna vara Peter Gabriel. Men jag är osäker på vilken låt det i så fall skulle vara.
Finns det någon därute som kan hjälpa mig att identifiera vilken låt det är?
Jah Hollis
Hur mycket har Bildt jobbat för pengarna?
Oavsett hur det nu står till med pengarna Carl Bildt fått för att han suttit i Vostok Naftas styrelse, undrar man ju över en del annat i den här saken. Bildt lär ha suttit med i styrelsen i fyra år, och jag vet inte om han fått någon ersättning utöver de här 4,8 miljonerna det nu handlar om.
Bildt själv säger att han får pengarna för ”det arbete han har lagt ner”. Då undrar man vad hans arbete har bestått i och hur många timmar han sammanlagt avsatt till sitt styrelseuppdrag.
Vore kul, bara för att få lite perspektiv (speciellt som det är avtalsrörelse på gång), att få veta exakt hur mycket tid man som styrelseledamot i ett företag som Vostok Nafta jobbar i veckan. Är det ansträngande, stressigt, kanske farligt?
Vad behöver man för utbildning? Kanske skulle jag kunna ta över efter Bildt nu när han fått annat kneg? Jag tror jag skulle klara mig rätt bra på 1,2 miljoner om året.
Jah Hollis
Bildt själv säger att han får pengarna för ”det arbete han har lagt ner”. Då undrar man vad hans arbete har bestått i och hur många timmar han sammanlagt avsatt till sitt styrelseuppdrag.
Vore kul, bara för att få lite perspektiv (speciellt som det är avtalsrörelse på gång), att få veta exakt hur mycket tid man som styrelseledamot i ett företag som Vostok Nafta jobbar i veckan. Är det ansträngande, stressigt, kanske farligt?
Vad behöver man för utbildning? Kanske skulle jag kunna ta över efter Bildt nu när han fått annat kneg? Jag tror jag skulle klara mig rätt bra på 1,2 miljoner om året.
Jah Hollis
söndag 7 januari 2007
Är Bildt höjd över alla misstankar?
Utan att ha sett TV4:s omskrivna intervju med Carl Bildt om hans affärer med aktieoptioner i Vostok Nafta, kan jag tänka mig hur det lät.
Carl Bildt har finslipat sin gamla arroganta stil (Göran Persson kommer inte ens i närheten där) på ett sätt som om han anser sig vara lite förmer, en politisk ålderman som varit med om ett och annat.
Då ska inte någon komma och ifrågasätta vad han håller på med för affärer.
Det dristade sig Ulrica Messing tydligen till, varvid utrikesministern kommenterade detta med ett typiskt Bildt-uttalande: ”Det där är rätt otillbörligt trams”, beskrev han Messings uttalanden i saken.
Vi har haft ett uppmärksammat användade av uttrycket ”trams” i svensk politik tidigare. Då var det gamle Carl Lidbom som tyckte att Bildts polare Anders Björck ställde tramsiga, kanske rent av otillbörliga(?), frågor.
Björck krävde då att Lidbom skulle ”veta hut”.
Kanske skulle någon säga till Bildt att veta hut och i stället tala om för oss varför det är så viktigt att han ska kunna pytsa undan fem miljoner, en summa en stor del av den svenska befolkningen aldrig någonsin kommer att kunna dra ihop.
Usch nej! Varje gång jag hör Bildt förklara något påminner han om titeln på en gammal film. Inga övriga jämförelser med berättelsen i filmen.
Jah Hollis
Carl Bildt har finslipat sin gamla arroganta stil (Göran Persson kommer inte ens i närheten där) på ett sätt som om han anser sig vara lite förmer, en politisk ålderman som varit med om ett och annat.
Då ska inte någon komma och ifrågasätta vad han håller på med för affärer.
Det dristade sig Ulrica Messing tydligen till, varvid utrikesministern kommenterade detta med ett typiskt Bildt-uttalande: ”Det där är rätt otillbörligt trams”, beskrev han Messings uttalanden i saken.
Vi har haft ett uppmärksammat användade av uttrycket ”trams” i svensk politik tidigare. Då var det gamle Carl Lidbom som tyckte att Bildts polare Anders Björck ställde tramsiga, kanske rent av otillbörliga(?), frågor.
Björck krävde då att Lidbom skulle ”veta hut”.
Kanske skulle någon säga till Bildt att veta hut och i stället tala om för oss varför det är så viktigt att han ska kunna pytsa undan fem miljoner, en summa en stor del av den svenska befolkningen aldrig någonsin kommer att kunna dra ihop.
Usch nej! Varje gång jag hör Bildt förklara något påminner han om titeln på en gammal film. Inga övriga jämförelser med berättelsen i filmen.
Jah Hollis
Artister att upptäcka: 2. The Delgados
Livet är orättvist, den saken är säker. Hade det inte varit det, hade skotska The Delgados varit ett av de stora banden här i världen, även publikmässigt.
Men medan de kämpade på i tio år och gav ut en bunt helgjutna skivor fick de se andra skotska band som Belle & Sebastian, Arab Strap och Franz Ferdinand få de stora framgångarna.
Och känner man inte att man får det gensvar man faktiskt är värd, då blir det svårare att hålla på, eller lättare att göra något drastiskt. Och i april 2005 lade The Delgados ner verksamheten som band.
Sorgligt nog innan jag fick chansen att höra dem live, det lär annars ha varit något alldeles speciellt.
Den gode John Peel, frid över honom, hade i alla fall ett gott öra till The Delgados och nu finns också som ett testamente över bandet en liveplatta från en rad spelningar de gjorde i Peels program.
Men till den som vill höra The Delgados när de var som allra bäst rekommenderar jag Universal Audio, skivan som borde blivit genombrottet.
De goda nyheterna är i alla fall att Emma Pollock, The Delgados underbart butter-bistra sångerska och gitarrist, ska fortsätta på egen hand på skivbolaget 4AD.
Vi väntar på stora saker.
Jah Hollis
Men medan de kämpade på i tio år och gav ut en bunt helgjutna skivor fick de se andra skotska band som Belle & Sebastian, Arab Strap och Franz Ferdinand få de stora framgångarna.
Och känner man inte att man får det gensvar man faktiskt är värd, då blir det svårare att hålla på, eller lättare att göra något drastiskt. Och i april 2005 lade The Delgados ner verksamheten som band.
Sorgligt nog innan jag fick chansen att höra dem live, det lär annars ha varit något alldeles speciellt.
Den gode John Peel, frid över honom, hade i alla fall ett gott öra till The Delgados och nu finns också som ett testamente över bandet en liveplatta från en rad spelningar de gjorde i Peels program.
Men till den som vill höra The Delgados när de var som allra bäst rekommenderar jag Universal Audio, skivan som borde blivit genombrottet.
De goda nyheterna är i alla fall att Emma Pollock, The Delgados underbart butter-bistra sångerska och gitarrist, ska fortsätta på egen hand på skivbolaget 4AD.
Vi väntar på stora saker.
Jah Hollis
Det svajar kring Bloggtoppen
Fåfäng som man är tittar man ju då och då hur man ligger till på Bloggtoppen. För även om man säger sig skriva huvudsakligen för sig själv, vill man väl ha respons på det man åstadkommer.
Jag tror det gäller det flesta som skapar något, bloggare som konstnärer, musiker och författare. Jag tror inte någon orkar spela i ett band och harva på hur länge som helst, och hur övertygad man än är om att man gör det rätta, om ingen vill lyssna.
Vill någon lyssna, verkar man däremot kunna hålla på hur länge som helst.
Till min förvåning har under helgen Bloggtoppen vid åtminstone två tillfällen varit oåtkomlig på grund av något serverfel(?). Det har alltså inte gått att kolla om man haft några besökare på bloggen sedan man skrev sitt senaste superintressanta inlägg.
Den här uppenbara tekniska svajigheten har fått mig att undra om det är mer som svajar på Bloggtoppen. Jag har ju läst inlägg där det antyds, eller sägs rent ut, att det fuskas med siffrorna.
Det vore intressant att höra mer om vad som ligger bakom detta.
Sedan är det ju lite smådeprimerande att det tycks vara bloggar om mode och kändisar som drar till sig det största intresset. Det känns lite ytligt, sa Bill. Ytligt var ordet, sa Bull.
Bakom detta djuplodande inlägg ligger som vanligt eder…
Jah Hollis
Jag tror det gäller det flesta som skapar något, bloggare som konstnärer, musiker och författare. Jag tror inte någon orkar spela i ett band och harva på hur länge som helst, och hur övertygad man än är om att man gör det rätta, om ingen vill lyssna.
Vill någon lyssna, verkar man däremot kunna hålla på hur länge som helst.
Till min förvåning har under helgen Bloggtoppen vid åtminstone två tillfällen varit oåtkomlig på grund av något serverfel(?). Det har alltså inte gått att kolla om man haft några besökare på bloggen sedan man skrev sitt senaste superintressanta inlägg.
Den här uppenbara tekniska svajigheten har fått mig att undra om det är mer som svajar på Bloggtoppen. Jag har ju läst inlägg där det antyds, eller sägs rent ut, att det fuskas med siffrorna.
Det vore intressant att höra mer om vad som ligger bakom detta.
Sedan är det ju lite smådeprimerande att det tycks vara bloggar om mode och kändisar som drar till sig det största intresset. Det känns lite ytligt, sa Bill. Ytligt var ordet, sa Bull.
Bakom detta djuplodande inlägg ligger som vanligt eder…
Jah Hollis
Artister att upptäcka: 1. Steely Dan
Har ni ännu inte upptäckt amerikanska bandet Steely Dan har ni en upplevelse framför er. Verksamma från slutet av 1960-talet fortsätter de ännu att ge ut musik och turnera.
De båda som är Steely Dan, Walter Becker och Donald Fagen, har genom åren omgett sig med superba konstellationer av musiker och har också hunnit med att ge ut ett antal mycket lyssningsvärda soloplattor.
Deras första, klassiska period finns sammanfattad i boxen Citizen Steely Dan. En bra platta att börja upptäcktsfärden med är The Royal Scam. Men alla Steely Dans plattor är värda att skaffa, de har helt enkelt aldrig släppt ifrån sig en dålig låt.
Och om hur många band kan man säga det?
Jah Hollis
De båda som är Steely Dan, Walter Becker och Donald Fagen, har genom åren omgett sig med superba konstellationer av musiker och har också hunnit med att ge ut ett antal mycket lyssningsvärda soloplattor.
Deras första, klassiska period finns sammanfattad i boxen Citizen Steely Dan. En bra platta att börja upptäcktsfärden med är The Royal Scam. Men alla Steely Dans plattor är värda att skaffa, de har helt enkelt aldrig släppt ifrån sig en dålig låt.
Och om hur många band kan man säga det?
Jah Hollis
lördag 6 januari 2007
Fina bilder från ett hörn av Skåne
Är det segt så här på Trettondedag jul? En extra söndag är kanske inte det man längtar efter, speciellt inte om den infaller på en lördag, eller?
Kanske en och annan tänker på det religiösa innehållet, på de tre vise männen? Funderar på vad myrra egentligen är.
Jag har ett tips till den som kanske hellre vill titta på några trevliga bildspel. Två av tidningen Ystads Allehandas duktiga fotografer har satt samman just sådana bildspel med bilder de under 2006 tagit i det hörn av Skåne som kallas Österlen (egentligen på ett större område än vad geografifundamentalister kallar Österlen måste jag väl tillägga för att hålla ryggen fri).
Titta och njut. Min favoritbild finns på Mark Hanlons bildspel (även om konkurrensen är hård). Elvis gamle trummis DJ Fontana ger konsert i fabrikshallen i Köpingebro sockerbruk i samma veva som man beslutat att bruket ska läggas ner.
Jah Hollis
Kanske en och annan tänker på det religiösa innehållet, på de tre vise männen? Funderar på vad myrra egentligen är.
Jag har ett tips till den som kanske hellre vill titta på några trevliga bildspel. Två av tidningen Ystads Allehandas duktiga fotografer har satt samman just sådana bildspel med bilder de under 2006 tagit i det hörn av Skåne som kallas Österlen (egentligen på ett större område än vad geografifundamentalister kallar Österlen måste jag väl tillägga för att hålla ryggen fri).
Titta och njut. Min favoritbild finns på Mark Hanlons bildspel (även om konkurrensen är hård). Elvis gamle trummis DJ Fontana ger konsert i fabrikshallen i Köpingebro sockerbruk i samma veva som man beslutat att bruket ska läggas ner.
Jah Hollis
Som att förflyttas 10 år tillbaka i tiden
Jag satte mig ner för att skriva ett inlägg på bloggen. Och hela systemet var rörligt som kylskåpskall honung, att komma in på den egna bloggsidan var inte att tänka på.
Det kändes som om man hade flyttats tio år tillbaka i tiden, då man satt med ett telefonmodem och ständigt väntade på att något skulle hända. Det känns oerhört stressframkallande att datorer och bredband och internet, som man knappt kan leva utan längre, fortfarande ska vara delar av en så uppenbarligen opålitlig teknik.
När det gäller att komma åt saker och ting via datorn är jag otålig, jag vill inte sitta och vänta på att något litet hjul ska snurra i evighet innan jag kan få göra det jag tänkt använda datorn till.
Tänk att behöva vänta tio minuter på att vatten ska komma ur kranen när man ska bränna på sitt kaffe. Eller att inte veta om det kommer ljus från lampan när man tänder den.
Men när det gäller datorer och den teknik de är beroende av, då får man tydligen vara beredd på det mesta och vara väldigt stresstålig.
Jah Hollis
Det kändes som om man hade flyttats tio år tillbaka i tiden, då man satt med ett telefonmodem och ständigt väntade på att något skulle hända. Det känns oerhört stressframkallande att datorer och bredband och internet, som man knappt kan leva utan längre, fortfarande ska vara delar av en så uppenbarligen opålitlig teknik.
När det gäller att komma åt saker och ting via datorn är jag otålig, jag vill inte sitta och vänta på att något litet hjul ska snurra i evighet innan jag kan få göra det jag tänkt använda datorn till.
Tänk att behöva vänta tio minuter på att vatten ska komma ur kranen när man ska bränna på sitt kaffe. Eller att inte veta om det kommer ljus från lampan när man tänder den.
Men när det gäller datorer och den teknik de är beroende av, då får man tydligen vara beredd på det mesta och vara väldigt stresstålig.
Jah Hollis
fredag 5 januari 2007
Det oavsiktliga blir ofta roligast
Visst har man fått många goda skratt via komiker som uppträtt med mer eller mindre förhandsskrivet och välrepeterat humormaterial. I humorns tankesmedjor har man skapat de där klassiska skämten många av oss minns och älskar.
Men ibland blir det oavsiktliga roligast, det där som inte är något skämt, men i sitt sammanhang blir det. Kolla till exempel detta, nyligen hämtat från bloggportalen intressant.se.
Det kan säkert inspirera till en och annan kommentar.
Jah Hollis
Men ibland blir det oavsiktliga roligast, det där som inte är något skämt, men i sitt sammanhang blir det. Kolla till exempel detta, nyligen hämtat från bloggportalen intressant.se.
Det kan säkert inspirera till en och annan kommentar.
Jah Hollis
Landets behagligaste radioröst
När jag lyssnar på radio nuförtiden blir det mest Sveriges radios P1. Det beror på att jag vill höra vissa program: nyheter, vetenskapsradion, kanske Spanarna och annat som några andra kanaler aldrig skulle kunna åstadkomma.
Och så vill jag inte bli matad med musikskvalet i de övriga kanalerna, även om det säkert spelas mycket bra musik där. Men när jag lyssnar på musik föredrar jag att själv stå för urvalet, även om jag skulle ha viss förståelse om någon kallade det fegt.
En gång i veckan, och i repris två gånger, kan man i P1 få lyssna till det svenska radioutbudets behagligaste röst, alla kategorier. Kvinnan med denna röst heter Anna Lena Ringarp och hon är programledare för Språket, ett program som är just vad det heter, ett språkprogram.
Oftast har hon med sig en sidekick, som man säger på vår nya svenska, som heter Lars-Gunnar Andersson. Han är professor i modern svenska och med sin tydliga göteborgska besvarar han läsarfråger, även han med en vilsamt behaglig radioröst.
Men Anna Lena Ringarp slår han inte. Kolla själva när ni har tillfälle!
Jah Hollis
Och så vill jag inte bli matad med musikskvalet i de övriga kanalerna, även om det säkert spelas mycket bra musik där. Men när jag lyssnar på musik föredrar jag att själv stå för urvalet, även om jag skulle ha viss förståelse om någon kallade det fegt.
En gång i veckan, och i repris två gånger, kan man i P1 få lyssna till det svenska radioutbudets behagligaste röst, alla kategorier. Kvinnan med denna röst heter Anna Lena Ringarp och hon är programledare för Språket, ett program som är just vad det heter, ett språkprogram.
Oftast har hon med sig en sidekick, som man säger på vår nya svenska, som heter Lars-Gunnar Andersson. Han är professor i modern svenska och med sin tydliga göteborgska besvarar han läsarfråger, även han med en vilsamt behaglig radioröst.
Men Anna Lena Ringarp slår han inte. Kolla själva när ni har tillfälle!
Jah Hollis
torsdag 4 januari 2007
Insinuerar Espresso House något?
Jag tog en tur in till stan för att köpa, skriva och posta ett födelsedagskort till mitt brorsbarn. Så när kortet var inhandlat, gick jag in på ett av Espresso Houses fik för att sitta och skriva i lugn och ro.
Jag beställde en macchiato (stor som kostar 22 spänn) och när jag skulle betala sade killen bakom disken: ”Det blir 22 kronor om du inte ska ha något att äta till.”
Nu är jag faktiskt en vuxen människa som kan säga ifrån om jag ska ha något att äta till kaffet.
Jag hade beställt kaffe och inget annat, men killens ord fick, i mina öron, det hela att framstå som om jag var en snåljåp som bara tog kaffe.
Jag hoppas verkligen inte det var barkillens egen idé att komma med sitt märkliga uttalande. Jag antar att det är vad man som anställd ska säga till kunderna som inte köper mer än kaffe på Espresso House. Ungefär som Pressbyråns kassapersonal (det får man inte särskriva!) alltid frågar om man inte ska ha ”något annat”. Som om man inte själv vet vad man vill.
Jag fick lite avsmak för Espresso House fastän kaffet var väldigt gott.
Jah Hollis
Jag beställde en macchiato (stor som kostar 22 spänn) och när jag skulle betala sade killen bakom disken: ”Det blir 22 kronor om du inte ska ha något att äta till.”
Nu är jag faktiskt en vuxen människa som kan säga ifrån om jag ska ha något att äta till kaffet.
Jag hade beställt kaffe och inget annat, men killens ord fick, i mina öron, det hela att framstå som om jag var en snåljåp som bara tog kaffe.
Jag hoppas verkligen inte det var barkillens egen idé att komma med sitt märkliga uttalande. Jag antar att det är vad man som anställd ska säga till kunderna som inte köper mer än kaffe på Espresso House. Ungefär som Pressbyråns kassapersonal (det får man inte särskriva!) alltid frågar om man inte ska ha ”något annat”. Som om man inte själv vet vad man vill.
Jag fick lite avsmak för Espresso House fastän kaffet var väldigt gott.
Jah Hollis
Jag – en fullblodsbloggoman
Nu, 04.19, inser jag det med full kraft; jag har gått och blivit bloggoman. Jag har förvisso alltid varit en nattmänniska, men nu börjar det handla om något annat.
Ni minns kanske debatten om videovåldet, och om tv-spelen och om chattandet. Nu är den nya samhällsfaran här och den drabbar nu inte bara barnen. Vi är flera vuxna som fastnat i detta bloggträsk.
Efter en kväll i goda vänners sällskap far jag hem och förvandlas till bloggaren Jah Hollis, plockar fram sprit, droger och cigariller och försöker hitta på något att blogga om.
Efter att jag kollat Bloggtoppen, intressant.se, nyligen.se och knuff alltså.
Jag trodde ta mig tusan aldrig det skulle hända, men jag åkte dit.
Och som jag nu, det kan jag väl avslöja, är journalist till skrået (kanske inte alla journalister är som jag, förstås) tycker jag att, hur uselt innehållsmässigt än det jag skrivit är, så ska i alla fall fakta vara så pålitliga som det bara går.
Det kräver ju en del letande på nätet och en del slående i rocklexikon och andra uppslagsverk. Tiden rinner iväg och så blir det ljust ute (jag vågar inte tänka på den kommande sommaren) och man måste sova.
Det goda denna natt var att jag lyssnade igenom East–West med The Butterfield Blues Band. De skrev historia sommaren 1965 genom att vara det första bandet som kompade Bob Dylan.
Efter det var inget sig likt i den värld jag lever i. Jag får sova ett tag nu efter denna sista bloggkick.
Jah Hollis
Ni minns kanske debatten om videovåldet, och om tv-spelen och om chattandet. Nu är den nya samhällsfaran här och den drabbar nu inte bara barnen. Vi är flera vuxna som fastnat i detta bloggträsk.
Efter en kväll i goda vänners sällskap far jag hem och förvandlas till bloggaren Jah Hollis, plockar fram sprit, droger och cigariller och försöker hitta på något att blogga om.
Efter att jag kollat Bloggtoppen, intressant.se, nyligen.se och knuff alltså.
Jag trodde ta mig tusan aldrig det skulle hända, men jag åkte dit.
Och som jag nu, det kan jag väl avslöja, är journalist till skrået (kanske inte alla journalister är som jag, förstås) tycker jag att, hur uselt innehållsmässigt än det jag skrivit är, så ska i alla fall fakta vara så pålitliga som det bara går.
Det kräver ju en del letande på nätet och en del slående i rocklexikon och andra uppslagsverk. Tiden rinner iväg och så blir det ljust ute (jag vågar inte tänka på den kommande sommaren) och man måste sova.
Det goda denna natt var att jag lyssnade igenom East–West med The Butterfield Blues Band. De skrev historia sommaren 1965 genom att vara det första bandet som kompade Bob Dylan.
Efter det var inget sig likt i den värld jag lever i. Jag får sova ett tag nu efter denna sista bloggkick.
Jah Hollis
Snabbt svar från intressant.se
Nej, det var uppenbarligen ingen censur på gång. Inte för att jag trodde det heller, men lite konstigt blev det.
Nu, när jag bloggledes efterlyst mitt tidigare inlägg om James Burtons Sverigeturné så dyker det upp direkt. Kanske är man novis i bloggandet, men det vore kul om någon kan förklara hur detta gick till.
För övrigt tänker jag väl försöka få ihop något mer läsvärt igen, så snart jag har tekniken på min sida på nytt.
Kanske en lite betraktelse över The Butterfield Blues Bands East–West. Den går i lurarna nu för första gången på mycket länge. En legendarisk grupp och blues när den är som mest spännande att höra.
Jah Hollis
Nu, när jag bloggledes efterlyst mitt tidigare inlägg om James Burtons Sverigeturné så dyker det upp direkt. Kanske är man novis i bloggandet, men det vore kul om någon kan förklara hur detta gick till.
För övrigt tänker jag väl försöka få ihop något mer läsvärt igen, så snart jag har tekniken på min sida på nytt.
Kanske en lite betraktelse över The Butterfield Blues Bands East–West. Den går i lurarna nu för första gången på mycket länge. En legendarisk grupp och blues när den är som mest spännande att höra.
Jah Hollis
Ni censurerar väl inte intressant.se?
Jag blev lite purken när jag pingat ett blogginlägg till intressant.se två gånger i dag utan att det dök upp på listan. Inte finns det väl någon som sitter och rensar bort ett enkelt inlägg om att en bra musiker kommer till Sverige?
Man vill ju inte tro det, men det det har varit mycket tekniktjafs den senaste tiden och jag har kanske blivit överkänslig för motigheter.
Det fortsatte med att det gick uruselt på quizet i kväll och humöret sjönk i botten. Nu testar jag med detta purfärska inlägg. Inte mycket att läsa egentligen, men jag blir glad om det nu hittar vägen fram till intressant.se.
Jah Hollis
Man vill ju inte tro det, men det det har varit mycket tekniktjafs den senaste tiden och jag har kanske blivit överkänslig för motigheter.
Det fortsatte med att det gick uruselt på quizet i kväll och humöret sjönk i botten. Nu testar jag med detta purfärska inlägg. Inte mycket att läsa egentligen, men jag blir glad om det nu hittar vägen fram till intressant.se.
Jah Hollis
onsdag 3 januari 2007
Elvis och Emmylous gitarrist till Sverige
Goda nyheter! James Burton, som spelat med (bland väldigt många) Elvis, Gram Parsons och Emmylou Harris, kommer till Sverige för att ge några konserter i mars. Bland annat får lilla Anderslöv i Trelleborg besök av denne suveräne musiker.
Det som dock på förhand verkar lite trist är att bland andra Svenne ”Hep Stars” Hedlund ska vara med i föreställningen. Kunde inte han få vila i frid nu?
Nåväl, jag kan inte undanhålla er en video med Emmylou Harris och The Hot Band från deras 20-årsturné 1995. Dessvärre kunde James Burton inte vara med då, men Albert Lee och Rodney Crowell gjorde vad de kunde för att fylla ut för honom.
Jah Hollis
Det som dock på förhand verkar lite trist är att bland andra Svenne ”Hep Stars” Hedlund ska vara med i föreställningen. Kunde inte han få vila i frid nu?
Nåväl, jag kan inte undanhålla er en video med Emmylou Harris och The Hot Band från deras 20-årsturné 1995. Dessvärre kunde James Burton inte vara med då, men Albert Lee och Rodney Crowell gjorde vad de kunde för att fylla ut för honom.
Jah Hollis
Fem låtar att höra innan man dör
Det är mycket med ”årets bästa låtar” och sådant nu. För mycket.
Jag misstänker att mycket av det som nu utnämns till omistlig musik inte är det om ett år, eller mindre än så.
Så här får ni fem låtar som alltid håller att leta upp i vilket format ni än vill ha dom:
1. Amon Düül II: Archangel’s Thunderbird
2. Rilo Kiley: Portions for Foxes
3. Lee ”Scratch” Perry: Dreadlocks in Moonlight
4. John Holm: Din bäste vän
5. Them: Gloria
Och då har jag inte ens nämnt Warren Zevon, Lucinda Williams, Beach Boys, Fugs eller Emmylou Harris. Detta är bara början…
Jah Hollis
Jag misstänker att mycket av det som nu utnämns till omistlig musik inte är det om ett år, eller mindre än så.
Så här får ni fem låtar som alltid håller att leta upp i vilket format ni än vill ha dom:
1. Amon Düül II: Archangel’s Thunderbird
2. Rilo Kiley: Portions for Foxes
3. Lee ”Scratch” Perry: Dreadlocks in Moonlight
4. John Holm: Din bäste vän
5. Them: Gloria
Och då har jag inte ens nämnt Warren Zevon, Lucinda Williams, Beach Boys, Fugs eller Emmylou Harris. Detta är bara början…
Jah Hollis
Vågar man beställa en flaska Stön?
Fördelen nummer ett med det svenska Systembolaget är väl att man försöker hålla ett stort sortiment drycker tillgängliga för så många vuxna människor som det bara går.Nackdelen är väl att man ska behöva ge sig dit bara för att köpa några starkpilsner eller något enklare i vin- och spritväg. Ja kanske finare saker också, men Systembolagets kvalitetsinriktning tycker i alla fall jag är helt OK, fast jag är en man med rätt enkla vanor.
Men upptäckten av vodkan med det undebara namnet Stön har fått mig att fundera lite. Jag har sökt i Systembolagets tjocka katalog utan att hitta denna vara. Där finns hundratals varor jag är oehört tveksam till. Men de har säkert sina köpare de också.
På nätet finns det mängder av försäljare som erbjuder Stön (eller Ston som den väl egentligen heter).
Nu undrar jag vad som händer om jag skulle beställa några flaskor Stön för att stilla min nyfikenhet och få bjuda mina vänner. Finns det bestämmelser som stoppar mig, trots att Systembolaget uppenbarligen inte för Stön, från att göra det?
Någon som vet? Ska jag ta chansen?
Jah Hollis
tisdag 2 januari 2007
Kul nyhet för den som gillar vin
Så här i början av året kommer en glad nyhet för den som gillar vin. Som vanligt ska det vara måtta på glädjen. Högst tre glas om dagen, sedan slår det över till det motsatta och blir skadligt – naturligtvis, är jag beredd att tillägga.
Och troligtvis kan man inte spara de tre dagliga glasen och dra i sig en eller ett par pavor samma kväll heller.
Nej det där med att leva hälsosamt innebär tydligen att allt ska göras med måtta. Den som då och då känner för att vara omåttlig får lära sig leva med riskerna.
I övrigt kan man bara konstatera att det varit en, hittills, avvaktande start på det nya året. Värsta skandalen kvällsblaskorna hittills lyckas krysta fram är att Lasse Berghagen köper porrtidningar.
Fast det hände förresten visst redan förra året.
Aftonbladet i dag då: Nej, en besvikelse. Expressen: Nej, lika illa där.
Lika bra att krypa ner i bingen och sova lite till inför dagens jobb. I morgon tror jag jag ska leva lite, bara lite, omåttligt. Låter som en äkta oxymoron.
Etta på oxymorontoppen just nu är för övrigt: Microsoft Works.
Jah Hollis
Och troligtvis kan man inte spara de tre dagliga glasen och dra i sig en eller ett par pavor samma kväll heller.
Nej det där med att leva hälsosamt innebär tydligen att allt ska göras med måtta. Den som då och då känner för att vara omåttlig får lära sig leva med riskerna.
I övrigt kan man bara konstatera att det varit en, hittills, avvaktande start på det nya året. Värsta skandalen kvällsblaskorna hittills lyckas krysta fram är att Lasse Berghagen köper porrtidningar.
Fast det hände förresten visst redan förra året.
Aftonbladet i dag då: Nej, en besvikelse. Expressen: Nej, lika illa där.
Lika bra att krypa ner i bingen och sova lite till inför dagens jobb. I morgon tror jag jag ska leva lite, bara lite, omåttligt. Låter som en äkta oxymoron.
Etta på oxymorontoppen just nu är för övrigt: Microsoft Works.
Jah Hollis
måndag 1 januari 2007
Låt Malmö bli årets stad 2007
Nyårsfirandet gick tydligen rätt lugnt till i vår del av världen. Kanske delvis för att det började störtregna när väl raketuppskjutningen och skumpapimplandet var avklarat.
Tänk ändå vad skönt att få läsa om en helg där folk inte pucklat på varandra eller burit sig taskigt åt mot sina medmänniskor i någon större omfattning.
Tänk om vi skulle ta och fortsätta på det spåret.
I stället för att man ska behöva ursäkta sig för Malmö skulle man kanske kunna bli riktigt stolt över stan
Jag ska bli lite pisshumanistisk här igen: Tänk om vi kunde se längre än det här segregationstraumat och allt det ständiga snacket om Malmö som en förlorarstad.
Visst finns det sociala orättvisor, men varför inte försöka hitta ett sätt att dra tillsammans åt samma håll så att alla får del av det goda som faktiskt händer.
Tänk om vi började se på varandra med nya ögon, som att vi ju faktiskt är Malmöbor allihop och har en stad att ta hand om.
Börja visa varandra mer respekt, i ordets bästa bemärkelse, sluta skräpa ner, förstöra och förfula och vara så onödigt dumma mot varandra. Få folk som kommer hit att tänka: wow, vilken stad, vilka människor, här skulle jag vilja bo!
Ska vi inte ta och visa resten av Sverige att vi faktiskt kan fixa det!?
På köpet kommer Redhawks att bita sig kvar i eliten och efter en Malmöfestival som går till historien som den bästa och vänligaste kommer MFF att ta allsvenskt guld.
Och vi kommer att kunna uppleva massor av bra musik och annan kultur och gå ut på stan och umgås och käka och dricka och festa utan att känna oss osäkra och otrygga och titta misstänksamt på varandra.
Och om ett år, nyårsdagen 2008, kommer vi alla att tycka att vi gjort något fantastiskt. Tillsammans!
God fortsättning!
Jah Hollis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)