Jodå, jag hann både med att få i mig en omgång afrikanska grillspett och komma i tid till Seun Anikulapo Kuti och hans band Egypt 80:s konsert på Malmöfestivalen i dag. Och det är bara att konstatera att den afrikanska grooven känns som absolut tidlös musik.
Seun har axlat manteln som ledare för pappa Fela Anikulapo Kutis band (Fela dog för tio år sedan) och för traditionen vidare.
Den här nigerianska orkestern, ja vad kallar man det när det är sammanlagt 18 musiker och sångare på scenen, kunde få det att svänga hejdlöst. Man känner direkt kopplingarna till mycket annan svart musik, och James Brown ligger ju verkligt nära till hands.
Bandet är enormt tajt och samspelt, varje detalj sitter där den ska utan att det känns mekaniskt på något vis.
Kanske var ett av de stora tälten på Mölleplatsen inte idealiskt som spelplats, och vädret bjöd knappast på någon afrikavärme. Men musiken och sången värmde i sig upp eventuella nerkylda leder i kroppen.
Man kan bara tänka sig hettan som uppstår när ett sådant band spelar inomhus på en lämplig klubb.
Jah Hollis
7 kommentarer:
Nya möblemanget är monterat och trots att jag har färre möbler har jag mer plats för prylar - t ex 100 vinylare.
Kommer att göra en raid i källaren och lyfta fram plattor som inte sett dagens ljus på över 10 år.
Jag vet att där finns några Fela/Africa70. Har längtat efter dom länge...
Concrete Kid
...just det..!
SVT sände för jättelänge sedan en doku om Fela. Ginger Baker var med på mer än ett hörn.
Fela var visst gift med hela kören...
Concrete Kid
Det är inte lätt att hålla reda på 18 snubbar på scenen. Sydsvenskan illustrerar den berömmande recensionen av Seun Anikulapo Kuti med två rejäla bilder av barytonsaxofonisten Adedimeji Fagbemi. Fotograf Persson hade kanske gått när Seun gjorde entre till den andra låten?
Det var kanske någon moppe som kört omkull och som skulle fotas. Och det tog ju en stund att ta sig igenom första låten (ett klassiskt showtrick som ju även Steely Dan använde sig av).
Sedan skriver Håkan E i sin nätrecension att Seun stod i spetsen för att 16-mannaband.
På bandets My Spacesida står 18 medlemmar (inklusive unge herr Fela, plus en till med mellannamnet Anikulapo) uppräknade, och visst var dom väl så många på scenen också.
Han kanske räknade bort de två kvinnorna när han skrev 18-MANNAband. Jag räknade allihop och - för att tala med Evert Taube - jag räknade dem igen. De var summa 18. Men mattemissen är betydligt lindrigare än bilddebaclet. Det är begripligt men pinsamt.
Betonggrabben, det låter som om du ägnar dig åt en gedigen kulturgärning. Det krävs mod för att slänga möbler. Själv skulle jag behöva lite av den varan för att slänga en massa annan bråte.
Jah, det ser ut som om du hade en skön kväll. Väl unt.
När Betonggrabben kommer till skott gör han inget halvdant, det vet jag sedan tidigare.
Jodå, det var en festivalkväll när den är som bäst.
Skicka en kommentar