Om man ska jämföra Paolo Robertos Sommarprogram i P1 i dag med en boxningsmatch kan man väl säga att han öppnade bra och plockade poäng i de första ronderna. Jag har väl aldrig haft så mycket till övers för honom, men man kan ju inte förneka att han har en viss naturlig charm och humor som kan förlåta en hel del av bluddrandet.
Så tänkte jag också i dag när han började berätta om hur han ramlat in på den kriminella banan och hur han tagit sig av den (storyn är ju filmad med tvivelaktigt resultat).
Där fick han i alla fall in en och annan fullträff på min avoga inställning mot honom, och spelade klart godkänd musik.
Men sedan kom han in på det gamla tjatet om proffsboxning i Sverige samtidigt som han spelade något smörigt italienskt som man nog bör vara italienare för att uppskatta.
Sedan blev det gnäll om höga skatter i Sverige och om att kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om barnen och om bidragsberoendet och om politiker som inte fattat något alls (vilket Paolo Roberto givetvis gjort).
Han började låta som vilken gnällig missnöjespolitiker som helst.
Som grädde på moset gjorde han lite reklam för en bok han ska ge ut, spädde på eventuella fördomar vi har om syditalienare och beklagade, i tongångar som en nyfrälst, bristen på andlighet i Sverige.
Nej, någon knockout var inte Paolo Robertos program, han föll på poäng.
Det hjälpte inte att han avslutade med att spela Dean Martins Mambo Italiano.
Gonggongen hade redan ljudit.
Jah Hollis
PS. Ja han dömde också ut samtliga i världen existerande dieter för att gå ner i vikt. Han har i alla fall många strängar på sin lyra, det måste jag medge. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar