En stad utan ett enda internetcafé...

"There´s nothing sadder,
than a town with no cheer..."

Så skaldade Tom Waits en gång i tiden. Närmare bestämt den tiden då han fortfarande mer än gärna tog sig ett glas och skrev en och annan text som behandlade det ämnet.
Någon brist på "cheer" var det väl knappast i den lilla stad där jag befunnit mig några dagar och nätter nu, alltså den småländska småstad där jag växt upp.
Tvärtom fanns det gott om krogar och andra ställen där man kunde få sig en hygglig öl eller annat drickbart. Problemet var att det råder ålderssegregation, och inga människor av min generation (eller nästan ens i närheten) går till de här ställena, i alla fall inte på kvällarna.
Det är en av småstadens förbannelser.
Det finns välsignelser också, men dom får jag nog återkomma till.
På minussidan var också att man på turistbyrån kunde meddela att det inte finns något internetcafé i hela stan. Biblioteket har datorer man kan använda, men då krävs ett lånekort och att det är öppet, vilket det inte var när jag var där.
Och hemma hos de få gamla vänner man har kvar ville man ju inte spilla tiden på att sitta och blogga vid deras datorer.
Så, ni som eventuellt undrat: jag har befunnit mig i datorvärldens motsvarighet till A town with no cheer.
Så för att citera en annan av populärmusikens stora poeter:
I´m Back Motherfucker!
Inte alldeles enkelt att veta vem det är kanske.

Jah Hollis