Hade någon frågat mig för bara ett par veckor sedan vem Maja Lundgren är, hade jag inte ens under tortyr kunnat klämma fram det rätta svaret.
Men nu vet jag: hon har skrivit en roman (tror jag den kallas) där ett antal kändisar i Sveriges (Stockholms?) kulturvärld nämns vid sina rätta namn i mindre smickrande sammanhang och ordalag.
Detta har hon fått så mycket uppmärksamhet för att det måste vara ganska svårt, om man något så när hänger med i tidningar och bloggar, att ha missat det.
Inte för att jag är så insatt i hur det går till i den stockholmska kulturankdammen, men Malmösonen Björn Ranelid (som väl bor i Stockholm nu) hade visst blivit trampad på tårna och i vanlig stil svarat med att brassa på med alla kanonerna på en gång.
Kanske borde han i stället vara tacksam för uppmärksamheten han fått i spåren av all den gratisreklam Maja Lundgren fått för sin nya bok. Kanske kan han tack vare den få ytterligare några läsare (själv har jag börjat på en av hans tidiga romaner en gång men slutade av ren leda).
Maja Lundgren kan nog räkna med en försäljningssuccé. Det här med att nämna folk vid namn är ju ett välkänt sätt att väcka intresse.
Jag hade en lärare i gymnasiet som skrev böcker med rätt medioker framgång kommersiellt. Men när han skrev om en konflikt på skolan och maskerade figurerna i boken så lätt, att vem som helst kunde fatta vem det handlade om (en rektor som hette Pihl fick heta Båhge och så vidare) fick han sin största säljare.
Intresset blev knappast mindre av att några som var med i boken hotade att dra honom inför rätta.
Jag har själv boken. Den är inget mästerverk, men man ska inte underskatta igenkännandets lockelse.
Jah Hollis
6 kommentarer:
Ohängdmed som vanligt.. men måste skratta- Ranelid är säkert jätteglad att få rasa lite- Brukar läsa hans krönikor i dagens arbete? o blir så full i skratt för han provocerar o provocerar för att få fram påhopp på sig själv så han får vara med i ljuset en stund- men knappt nån reagerar!jag har köpt en av hans romane ri pocket men när jag försöker läsa Hör jag honom o det blir bara fel..
Ja, då läste du det här först. :-)
Jag har aldrig träffat Ranelid, men känner folk som gjort det och han lär vara svår att stoppa när han kommit i gång.
Det närmsta jag kommit honom var när både han och jag med respektive sällskap var på Ikea i Malmö och handlade samtidigt.
ang.Oswald-du har så rätt så! :-)
Jag vill minnas att jag gillade Pompeji. Men i och med att hon bor i Stockholmsförstaden Midsommarkransen kan man inte läsa henne söder om Sö-telje, eller?
Jag tänker läsa "Myggor och tigrar" för att få en egen uppfattning om den. Jag har läst "Pompeji" och det är en helt underbar bok, kanske för att jag läste den i våras samtidigt som jag läste latin och fick lite nytta av de kunskaperna. Var det inte likadant med den där "väskdebatten" förresten, att boken fick jättemycket uppmärksahmet innan den kom ut för att kultursidorna debatterade den så flitigt. jag minns dock inte vad boken heter så jag läser inte allt som det debatteras om. :)
Som sagt, ett bra sätt att få uppmärksamhet och sälja böcker. Kan någon nämna någon mer bok av Carina Rydberg än Den högsta kasten? Den det pratades och skrevs så mycket om för att "riktiga" människor lämnades ut i den.
Inget ont om Carina Rydberg för den skull. Jag har läst någon tidig bok av henne, men minns inte vad den heter.
Skicka en kommentar