"Life seems so rosy in the cradle, But I'll be a friend, I'll tell you what's in store There's nothing at the end of the rainbow, There's nothing to grow up for anymore"För alla som seriöst lyssnar på musik, och som lägger märke till texterna, är det ju ett solklart faktum att en deprimerande text kan lyfta en låt till oanade höjder. Den som tycker att det ska vara glada budskap i musiken kan nog aldrig fatta detta riktigt.
Texten här ovan kom jag att tänka på när jag för några dagar sedan, i Småland, tog bilden av den oerhört vackra och tydliga regnbågen.
Raderna är från Richard & Linda Thompsons låt End of the Rainbow som finns med på deras skiva I Want to see the Bright Lights Tonight. Paret Thompson hade en sällsynt samling mörka och svartsynta texter på sina skivor (på denna platta finns även Withered and Died och Down Where the Drunkards Roll för att ta ett par exempel), men denna tar nog priset.
Livet framställs som totalt värdelöst redan från början, medan man ligger i vaggan.
Någon som vet en låt som slår det?
Jah Hollis
PS. Men låten som sådan är fantastisk. I stort sett allt Richard & Linda gjorde är mycket lyssningsvärt än i dag. Kolla gärna in den här samlingsskivan. DS.
5 kommentarer:
I "I väntan på Godot" säger en av luffarna ungefär:
- Gränsle över graven står kvinnan och föder.
Den, du!
Concrete Kid
Jo jag hörde en diskussion om just det uttrycket på något kulturprogram i P1 nyligen.
En översättare menade att citatet blivit lite förvrängt med åren, men essensen av det är väl densamma.
Dock spelar Richard Thompson bättre gitarr än Beckett och Linda är definitivt snyggare än han är (var) (Beckett alltså).
Asfaltspojken, jag tänkte på samma citat. Svartare än så blir det inte.
Cementpojken ska det naturligtvis vara! Skyller på att min onda rygg skapar dimmor i skallen, eller what ever.
Men det är ingen sångtext!!!
Och Samuel Beckett spelade inte gitarr, eller sjöng, i något brittiskt/irländskt folkrockband.
Skicka en kommentar