Lemmy, den sleaziga speedmetalpunkens överstepräst, har gått och blivit kultur på gamla dar. Eller hur ska man annars tolka det faktum att Kulturnyheterna i radions P1 ägnar en stund åt en recension av Ricken-backerplågaren och Hells Angels-kompisen Lemmys självbiografi White line fever?
Personligen har jag inget emot det. För mig har Lemmy varit kultur ända sedan jag först hörde honom i spacerockbandet Hawkwind (detta drogindränkta band som han märkligt nog fick sparken från just för sin droghantering).
Han har alltid haft rykte om sig att vara en rätt belevad man (snäll mot äldre damer), sitt vilda yttre till trots, och en kille med stor humor.
Det sägs att det knappt är lönsamt att översätta rockbiografier och rockmemoarer till svenska längre (Dylans är ett lysande undantag) och det säger ju en del om Lemmys dragningskraft.
Tänk om man ändå hade varit på Tahonga bar i Malmö den gången han var där!
Jah Hollis
7 kommentarer:
När jag precis hade köpt min hoj var den första MC-bok jag läste Jönkes "Mitt liv".
Han skrev ungefär "...vi är inte så farliga ejenklen.. Fast, det är klart. Vi hjälper inte gamla damer över gatan..."
Concrete Kid
Hawkwinds inspelning av Motorhead är ju bättre än Motörheads.
Närmar sig fyra dar utan inlägg. Mår du bra?
Lugna dig, Ankan.
Han är i Lilla Småländska Hemstaden.
Där finns ingen uppkoppling.
"Stampat jordgolv?! Guuud så chict!!" som Lena Nyman sa i sketchen.
Concrete Kid
Ahh, taget.
Har Lemmy inte alltid varit kultur?
Markus, är inte Hawkwinds inspelning av Motorhead bättre än Motörhead?
anonym- det var Gösta Ekman som sa Gud så chict- ;-)
Skicka en kommentar